Gardiner på duk (och live)

Jag är en härdad storstadsmänniska nu och tycker inte det är så förvånande att skådespelare och mediaprofiler går på stadens gator som vanliga dödliga. När mina föräldrar eller min syster från landet ;) är här brukar vi säga att vi har sett "ett pip". Pip säger vi alltså när vi ser nån (istället för att skrika deras namn).

Idag sammanföll ett pip med ett märkligt sammanträffande, vilket föranledde detta inlägg. Jag var på "Allt flyter" ikväll. De som spelar det medelålders konstsimlaget är väl i min ålder. Det är till exempel Benny Haag som är forever Xerxes för mig och Peter Gardiner.

Jag och mina två väninnor gick ut från Saga efter filmen och vandrade längs Kungsgatan och mötte denne Gardiner. Jag tyckte det var rätt coolt och lite overkligt.

Vi är vad vi heter

Jag har ju min skämmiga hatkärlek till ordvitsar. Jag sprider pappas skämt om att frisörerna säger: "Välkommen in - välkammad ut!". Just bland frisörer tycks de mest långsökta ordlekar få flöda helt utan hämningar. Det finns otaliga varianter på "Klippet" och "Klipp till" och mer begåvade namn, som "Cut the Crap". Men igår passerade jag Skövde och den för kvällen igenbommade salongen "Resecentrumfrisörerna".

Dagsljus?

Hur ska man bära sig åt för att utnyttja dagsljuset när det är ungefär lika mörkt mitt på dagen den 10 december som en sen mulen kväll i maj (om ens det)? Jag har inget emot att det är svart på kvällar och nätter. Då kan man höja mysfaktorn med ljusslingor, stearin och en gosig pläd. Det jag har svårt för att det är så skumt och mörkt på dagen!

Jag längtar tills de börjar sända den goa lilla solfilmen efter nyheterna. Strax efter nyår vill jag tycka att det blir ljusare igen. Det gäller bara att hänga i tills dess.

Ihjälskjuten=död?

Det här var en hemsk (för att den åter för mina tankar till Carolin Stenvall), men rolig påa på 4:an för några dagar sedan: "...en död präst hittas ihjälskjuten i sin prästgård..."

Fast mest fascinerande är väl ändå att jag hör en sån liten grej i ordströmmen som flödar ut ur tv:n. Selektiv språkkonstapel eller jourhavande (jag hör bara det akuta felsägeriet).

Framtidsångest

Jag har tyckt att SEB:s reklamfilmer är roliga. Bland annat han som löneförhandlar med sig själv. De allra roligaste (på ett ångestaktigt sätt) är dock de två senaste, som inte ligger uppe på hemsidan ännu. De handlar om "after work" - pensionsförsäkringar.

I den senaste filmen är det en kille som frågar sin kompis om han pensionssparar, varpå kompisen kvidande gömmer huvudet i en soffkudde. Jag delar hans känslor! Jag har en hel tidskriftssamlare full med oranga kuvert och pensionsbrev från en massa olika fonder och försäkrare eftersom jag haft minst tre olika arbetsgivare de senaste tio åren. Jag orkar aldrig ta tag i det och sätta mig in i vad jag har eller om jag kan samla det på nåt sätt. Jag har aldrig ansett mig ha tillräckligt med pengar för att starta ett eget sparande och nu har jag inget jobb alls. Plus lågkonjunkturen. Inga stora arv att vänta. Ingen trissvinst. Ingen rik man.

Hit med en kudde!!

(i kombination med äldrevårdens förfall kan vi lika gärna återinföra ättestupan)

Motarbetad miljövän

När jag växte upp trodde jag att jorden skulle gå under på grund av kalla kriget och att nån tryckte på fel knapp så det blev kärnvapenkrig. Nu tror jag snarare att vi fixar att förstöra jorden utan kärnvapen, så jag försöker dra mitt strå till stacken för att skjuta upp den dagen. Jag har till exempel bara flugit fyra gånger i hela mitt liv (t.o.r. så åtta då). Det borde vara enkelt när man betänker konsekvenserna av fortsatt utsvävande leverne, men ibland blir det onödigt svårt på grund av olika omständigheter:

1. Lågenergilampor ger skumt ljus och låter mystiskt.

2. De ekologiska och KRAV-märkta bananerna på mitt ICA ligger förpackade i plastpåsar om fyra eller fler. Jag gillar i och för sig mogna bananer, men att slänga dåliga är inte så bra för miljön.

3. När man kommer till sopsorteringen med två kassar på väg ut nånstans (alltså inte har för avsikt att gå hem direkt igen) så FÅR det inte vara proppfullt i containrarna.

Så - tre är en spaning! Adjö!

Konsonanter på rad

När man ser konsonanterna rpspl ser de outtalbara ut. Om man däremot ser dem inne i ett ord, så här: Sköntorpsplan så är det inga problem.

Dock upptäckte jag raskt, genom googling, att det så klart finns sammansatta ord med fler konsonanter i följd. Jag tycker dock att borstjschlager och världsschlager är något krystade ord. Bondskt och skälmskt, däremot är ju riktiga, icke sammansatta ord med många konsonanter.

A trip down memory lane

Näst bäst efter google är nog YouTube. Man kan söka på artister man nästan glömt, låttitlar, humor, filmsnuttar för att inte tala om salsa. Här bjuder jag på min favoritmupp genom tiderna. Han heter Flat Eric eller Mr. Oizo och gjorde reklam för Levi´s i slutet av 90-talet eller början av 2000-talet. Jag bodde nära Farsta då och de hade en Levi´s-butik där man kunde köpa den gula muppen. Jag gjorde inte det, trots att han fick mig på så bra humör. Han var för dyr. Nu kan man köpa honom - ännu dyrare.

Oumbärliga google

Hur klarade jag mig utan Google? Jo, jag hade ordlistor och uppslagsböcker eller ringde en vän. Här är ett praktexempel på hur jag kan gå till väga när googlar the 2008 way:

Ett frö såddes redan i slutet av sommaren, när jag såg "Sex and the City" på bio. Mäklaren som visade våningen Carrie och Mr Big tittade på verkade bekant...

Fröet låg och grodde. Om det nu inte var han så påminde han åtminstone jättemycket om en som spelade i en tv-komediserie på 90-talet. Men vad hette serien? Namnet påminde om Sex and the City. Det handlade om en tjej som var serietecknare. Hon bodde i New York, hade katt, en förvirrad granntjej och en färgläggare/assistent. Han spelades av den här killen. De hade ett sånt där munhuggarsätt att man förstod att de förr eller senare skulle bli ihop. Jag googlade på serietecknare, jag hittade på namn...kanske var det Cathy, jag gjorde mitt bästa men hittade inte de rätta sökorden.

Jag frågade vänner. Några kände vagt igen beskrivningen. Så var jag hemma hos syrran och zappade förbi "Tillbaka till framtiden", som gick på tv den kvällen. Vips fick jag min krok. Väl hemma googlade jag på rollistan till den filmen, för jag hade kommit på att hon som spelade mamman var serietecknarbruden. Sedan gick det fort: Hon heter Lea Thompson. Tv-serien hette "Caroline in the City" eller på svenska "Singel i Stan". Den gick 95-99. Killen heter Malcolm Gets, och ja, han är mäklaren i "Sex and the City".

När jag hade googlat klart youtubade jag självklart...

Önska kostar ingenting

Jag var hemma hos Busen och Snubben i veckan. När posten kom medförde den två leksakskataloger som Busen och jag noga gick igenom. Dagen innan hade jag frågat honom vad han önskade sig i julklapp och då sa han "inget särskilt". Det förvånade mig, med tanke på förra årets digra lista (kan ha att göra med en förlamande tomteskräck).

Längst bak i katalogen fanns förtryckta önskelistor.
Jag: Hmm, jag kanske skulle skriva en önskelista i år.
Busen: Vad önskar du dig då?
Jag: Ett jobb, en man, en i-pod och en ny resväska.
Busen (beklagande): Men, Baba, jag tror inte att du kan få ett nytt jobb. Man kan nog bara önska sig saker.

Om Busen är en utsänd tomtenisse så funderar jag på om jag ligger bra till och om en man är en sak...

BAB 999

Kolla vad jag hittade när jag var i hemstaden! Och det stannar inte där. Redan på lördagkvällen när jag precis kommit dit såg jag 896. 897-899 på söndagen under några timmar. Det här är en kommun med 37 773 invånare...

I tisdags åt jag lunch med pappa och vi körde på lite sightseeing (beskådade bland annat den typ fem våningar höga "skrapan"), men ingen 900. Det hade varit kul. Från bussen kunde jag dock via sms meddela pappa att jag tagit 900 i en annan liten stad. Jag hade knappt lagt ned telefonen förrän bussen mötte 901. När jag kom hem till min gata stod 902 där och hälsade mig välkommen.

Igår, onsdag, stod 903 utanför min salsaskola. Idag tog jag 904 i en rondell och 905 utanför en stormarknad.

Jag tror jag måste fråga Vägverket om de ger fler bilar plåtar med höga nummer. Det måste de nästan, det har min kompis konstaterat.

TUT

Det är inte bara siffror jag kollar på nummerplåtarna som jag samlar. Ibland hittar man roliga ord som bildas av de tre bokstäverna. Några favoriter:

TUT - klockren no 1
HEJ - trevlig hälsning i trafiken
ULK - roligt i största allmänhet

DYR hade vi på en bil när jag var liten, men nu läser jag på Vägverkets hemsida att det är en bokstavskombination som inte används längre därför att de kan väcka anstöt.

TAX är ett djur som tydligen går bra, men de anstötsväckande djuren är APA, GAM, GET, LUS, MUS, ORM.

Visa pattarna!!!

På Lindex underklädsavdelning finns en egen liten hyllsektion för bh-tillbehör. Bland annat finns olika typer av kuddar att lägga i bh:n. Materialen såg spännande ut så jag var tvungen att klämma lite och mitt i klämmandet fick jag se dessa små inlägg (de till höger) som man ska lägga i bh:n om man vill att det ska se ut som om bröstvårtorna är styva hela tiden. Se mitt tidigare inlägg i debatten här.

Jag har åtminstone en kompis som har bröstvårtor som alltid är styva, som ser detta som icke önskvärt. Jo men, strax intill de konstgjorda för evigt styva vårtorna kan man istället välja nipple cover-inlägg. Något för alla.

Det är när man står framför en sådan hylla som man kan få en massa olika tankar om vart världen är på väg avseende till exempel utseendefixering, valfrihet, i-landsproblem och så vidare.

Jag förstår att bröstvårtor fascinerar. Jag utsatte mig för livsfara i måndags och gick till Butterick´s (höstlov+snart halloween) med Busen för att han skulle köpa vampyrtänder. Väl inne ringde syrran på mobilen så jag föste in oss i ett hörn där vi inte riskerade att bli nedtrampade. Medan jag pratade med syrran stod Busen och klämde på de gigantiska bröstvårtorna på ett "förkläde" till förbipasserande fnisstjejers stora glädje.

Höstglöd önskas

Nu är den där tiden på året igen. Den då jag vill ha nån att hålla i handen medan jag sparkar i lövhögar eller mysa med framför min bras-dvd (i brist på öppen spis). Hösten är värsta singelårstiden. Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas.

Det är inte riktigt rumsrent att erkänna att man längtar efter nån. Folk blir nervösa och börjar ha åsikter om att det väl inte ska vara så svårt och att jag inte får vara för kräsen och att det minsann inte är någon dans på rosor att leva i en relation om jag trodde det. (Have I heard it before...)

Jag drömmer vidare. Jag har för sjuttsingen bara sett bras-dvd:n en gång!!

Välbevarad hemlis

Det måste vara en dålig översättning, men enligt Facebooks reklammarginal har jag en hemlig älskare. De menar nog hemlig beundrare. Hemliga älskare kännetecknas av att ingen känner till dem, men inte är de så rackarns hemliga att inte ens den som har en har märkt något.

Ja, säga vad man vill om Facebook, men de skulle behöva nån som jag som jobbade där och höll lite ordning på språkbruket.

Generalrepetition

Ikväll kör vi genrep på Mozarts Requiem med orkester och solister. Ska bli riktigt roligt. Jag älskar den där kollektiva känslan av att vara med och skapa musik och klanger. Den får man ibland på repetitioner, men oftast på konserter, när alla skärper till sig och är på tå.

(helt oavsiktlig fortsättning på krigstermerna)

Jobbfronten

Det bidde nederlag avseende det här jobbet jag ville erövra. Det känns tråkigt för att jag ändå kom så långt och hann hoppas, men jag trodde jag skulle bli mer besviken än jag blev.

Nya tag. Jag ska bara omgruppera styrkorna, mobilisera kraft och allt det där.

(notera krigsmetaforerna)

Språkkonstapel i alla lägen

Idag har jag sett ihopskrivningen medelåldersman (SvD). Jag trodde man sa medelålders man. Men varför inte, man säger ju tonårsflicka.

Tankarna gick till stenåldersman, men det kanske mest beror på att jag hittade ihopskrivningen i en artikel om mannen som nu gripits som misstänkt för mord på Caroline Stenvall. Det är lite hemskt att jag ser en "roande" sak i ett sådant hemskt sammanhang, men just där är det extra viktigt att det inte blir några lustigheter. Som på min farmors begravning, där namnet Tord var stavat Trod i guldskrift på kransbanden längst fram vid kistan. De hann ändra det i sista sekunden. Sådant ska man inte behöva ta i just i den stunden.

Ring, telefon, ring!

Det är nu mitten av veckan. Jag har inte fått veta något mer om jobbet jag vill ha än att den sista intervjun var idag istället för igår. Sedan måste de väl bestämma sig, men kan de göra det fort för jag vill veta. Faktiskt också om jag inte får jobbet så vill jag veta.

För övrigt har jag varit på arbetsförmedlingen och gjort en ny handlingsplan idag. Hade ju hoppats få segla in där och säga att det inte behövdes.

Spion-ICA

Jag fick ICA:s tidning Buffé idag, men ingen bonuscheck. Det saknades 310 poäng. Däremot fick jag nyheten "mina varor". En bra idé tänkte jag spontant, för jag brukar inte ha så mycket användning av de kuponger man annars får. Sedan vände jag på lappen och där stirrade "8 varor du brukar köpa" på mig. Jag erkänner keson, tonfisken och Proviva-drycken, men blodpudding, Knorrs pastamixer och bodylotion har jag kanske köpt en av varje det senaste året.

Å andra sidan undrar jag var Marabous nya premiumchoklad med citron och ingefära tog vägen i den här frekvenstabellen. (20% på 25 kronor blir ju hela 5 kronor och det får man utnyttja en gång)

Den största kontaktytan

De senaste dagarna har jag fått upp ögonen för ett fenomen, som rör just ögonen. Folk tittar inte på varandras ögon eller ansikten. Jo, när man går på intervju tittar både den arbetssökande och den som intervjuar mycket noga på varandra i både ögon och kroppsspråk. Föräldrar tittar på sina små barn och nyförälskade har svårt att titta någon annanstans än i ögonen på föremålet för den ömma lågan.

Men tänk ett par i slentrian en oktoberdag. De kan klara av alla morgonbestyr utan att titta på varandra (i skift i badrummet, näsan i tidningen, koll ut vad det för väder, handlar du?). Hela dagen ger man på jobbet. Kanske tränar den ena yoga och den andra innebandy. Kvällen spenderas sida vid sida, vid diskbänken, framför tv:n, i sängen. Ännu mindre tid för varandra får ett par med barn. Tänk om enda gången de tittar till på varandra är när de blir irriterade och spänner ögonen i varandra.

Okej, nu kanske jag målade upp en överdrivet dyster oktoberdag...eller inte ändå. Det är bara för att jag stod bakom ett par, som mycket väl kunde ha det så, i busskön igår. Hon tittade vädjande på honom (med yogamattan ihoprullad under armen) och när de äntligen pratade så sa han något tillrättavisande spydigt, fortfarande utan att titta på henne.

Fy fan! Ni som har någon att titta på. Gör det redan ikväll! Ni kanske upptäcker något nytt, eller någonting gammalt som ni hade glömt.

Tänk inte på att du väntar

Intervjun är över. Jag har gjort det som kan göras. Nu är det bara det värsta kvar...väntan. Jag kan förvänta mig någon sorts återkoppling tidigast i mitten av nästa vecka. En vecka som kan gå så fort när man har roligt. Hm, min slutsats blir alltså att försöka se till att ha så roligt som möjligt så tiden går fort. Det har ju börjat bra med solsken och fika med mammaledig vän samt bäbis. Jag stickar på en mössa som ser ut att kunna bli klar snart och ikväll är det kör. Plötsligt är det bara sex dagar kvar.

På tå

Jag är lite, men bara lite, nervös. Om tre timmar sitter jag i min andra intervju till ett jobb jag väldigt gärna vill ha. Då ska man vara lite nervös så man är på tå, liksom. Känslan jag har är god, solen skiner och jag vet att jag gör bra ifrån mig på intervjuer. Det är bara att göra sitt bästa. Vill de sedan ha en annan kandidat så var den personen mer passande än mig. Fast jag undrar vem som kan passa bättre än jag...

Djurnalist, javisst!

Jag brukar ju säga att tre är en spaning och Expressen har nu nått långt under lågvattenmärket i rubrikförfattande tre gånger på lika många dagar. Generellt sett tycker jag att tidningar når lägst på sportsidorna, men här har någon haft lite för mycket skojig tid kring artiklar om djur.

Nr 1: Minibambi har hjort entré (om ett rådjurskid)

Nr 2: Här nallar björnen mat på restaurangen (ingen kommentar)

Nr 3: Voffo kan ingen hjälpa Samson? (Samson är en hund)

Undrar om det är min pappa som har extraknäck där, eller jag kanske på en riktigt flamsig dag.

Leif GW och samhällsmedborgare Baba

Hittills den här hösten har jag inte missat ett enda avsnitt av "Efterlyst" (eller "Golnytt" som det kallas på andra sidan stängslet). Det är inte alls lämpligt för min fantiserande, kriminalromanälskande person, men så är det nu. Hasse Aro tycker jag inget speciellt om, men jag har blivit mycket förtjust i Leig GW Persson. Jag kommer på mig själv med att småle varje gång han sitter där och grymtar fram nåt expertutlåtande. Detta förvånar mig eftersom han inte alls slår mig som en person som jag skulle gilla. Han håller inte ögonkontakt (åtminstone inte med Aro, som i sin tur i och för sig flackar med blicken hela tiden när Persson pratar), han mumlar och stånkar, han kan prata på hur länge som helst, han skiter uppenbarligen högaktningsfullt i att han är i bild och i direktsändning. Men jag gillar hans glimt i ögonen, hans språkbruk, erfarenheten i olika typer av brott och att han sitter och drar sig själv i polisongerna. Igår var han riktigt rolig efter Hasse Aros onyanserade (men befogade) utbrott över fotbollshuliganer.

Skämt åsido är det ett bra program, som ställer en hel del till rätta. Det är bra att hota småbarn också med, har jag märkt. För någon vecka sedan sa jag till tre killar i yngre tonåren att lägga av med att lägga stenar och pinnar på tvärbanerälsen. De var inte särskilt kaxiga, men jag hade följande ordväxling med en av dem:

- Vaddå, då? Vad kan hända?
- Ja, det är skadegörelse. Ni kanske blir filmade just nu. Ser ni inte på Efterlyst?
- Äh...det finns inga kameror här.
- Det vet man aldrig. Jag skulle aldrig våga göra nåt kriminellt. Man blir filmad hela tiden.

Varpå de sparkade bort stenarna och klättrade upp på perrongen igen. Haha! Det där har jag nog ärvt efter mamma. Hon brukade lura ungdomsgäng med att vi hade grannsamverkan i kvarteret.

Dålig skylt

Den här skylten retar min lust att försöka bevisa att man säkert visst kan lyfta där. Ej är väl ungefär som inte - hjärnan hör bara "Lyft här!".

Onödig skylt

Jag är och har alltid varit en väldigt lydig liten moster, men när jag ser sådana här skyltar så kliar det i bustarmen. Jag bara måste känna om dörren är låst och undra varför skylten i så fall över huvud taget behövs. Vi har väl redan förbud så det räcker!

Fel fel fel fel fel

När jag flyttade till Stockholm tänkte jag att jag ofta skulle sitta själv på fik eller en kvarterskrog och känna mig bekväm med det. Det har jag aldrig gjort. Nu när jag är arbetssökande så passar jag på att öva. Jag väljer, så här inledningsvis, gärna barplats i fönster. Det känns lite mer avspänt och så kan jag glo på folk och nummerplåtar.

Det är ganska mycket folk som fikar mitt på dagarna, mest småbarnsföräldrar. Jag antar att de är där av samma anledning som jag, nämligen att få någon sorts social input. Barn gör mig oftast ingenting om de inte gallskriker eller om deras föräldrar inte helt saknar hyfs och sunt förnuft...

Igår satt jag i ett fönster och åt kycklingpasta när det två stolar bort kom en pappa och hans gissningsvis fyraårige pojke. Fel 1) Val av plats. Pojken fick äta sin kanelbulle med bordsskivan nånstans i ögonhöjd. Fel 2) Vad gjorde pappan medan han väntade på sin panini? Tog en Metro och lät sig helt uppslukas av den. Han var okontaktbar. När sonen två minuter senare meddelade att han var klar svarade pappan med ett mummel. Sedan klättrade ungen runt och försökte få sin pappas uppmärksamhet - så klart. Han busade med pappans ben. "Det var jag!" Han hittade en kartong med block och penna, reklam för en träningsklubb och pratade hela tiden: "Ett block. Ska man skriva på det? Ska man skriva på blocket? Får man skriva på blocket? Ska man skriva här? Ska man skriva sitt namn? Får jag skriva på blocket? Å, en specialpenna. Det är som en sån där telefontråd. En telefonpenna. Har du ätit upp din macka pappa?" Pappan svarade mumlande ibland, men han tittade inte upp ur tidningen och såg på sin son förrän sonen rev ner hela härligheten och pappan blev tvungen att gå ned på golvet och plocka upp allt. Här gjorde han rätt 1), för han blev inte arg på sin son. Sonen hade nu börjat intressera sig för mitt sällskap, så när pappan återgick till tidningen arbetade Vincent (som jag nu visste att han hette) metodiskt bort mot mig på det 20 centimeter breda utrymmet mellan bordsskivan och fönstret. Inte förrän han stått där en stund, hämtat upp ännu en reklamskylt och varit på otäckt nysnära avstånd från mitt kaffe sa pappan "Kom här Vincent. Du stör."

Jag måste också bara kort referera till den mamma som idag fick mig att ta till mina skumgummiöronproppar (som lyckligtvis alltid bor i handväskan). Fel 1) Hon pratade högt och undervisande om allt, som för oss andra omkring mer än för sonen. När de hade betalat och satt sig skulle sonen inte ha blåbärsmuffins. Mamman gjorde fel 2) när hon gick i en lam jo/nej-diskussion med sonen så han sprang ut i foajén utanför och fel 3) när hon kom tillbaka med honom och köpte en annan muffin (som han sedan knappt åt av). Sedan började hon läsa högt ur en saga om några hönor. Inte så mycket fel mot honom, men mot mig! Jag tvingades höra fler kommentarer av undervisande karaktär, som när han hällt Trocaderon utanför glaset (även det efter en jo/nej-vill själv-diskussion): "Ja, nu hällde du själv och då kom det lite i glaset och så kom det här!" eller "Nu ska vi gå till a-poteket, förut var vi på biblio-teket, men nu ska vi gå till a-poteket."

De skumgummiöronproppar finns inte som kan bespara mig detta uppfostringselände. Nej, jag har inte egna barn men jag har en hjärna!

Yrken jag beundrar - butiksbiträde på Lakritsroten

Att komma på idén med en butik som bara säljer lakrits är beundransvärt i sig. Särskilt i min värld eftersom jag aldrig upphör att fascineras av små specialbutiker som bara säljer till exempel jonglerbollar, gardinfransar eller beslag.

Men vad jag beundrar de som jobbar där! Att sitta i ett litet rum fullt av bara lakrits utan att falla död ner av högt blodtryck på grund av salmiaköverdos. Det mesta var cellofanförpackat, men det fanns små skålar med provsmakbitar.

Lakritsroten heter butiken. Den ligger på Odengatan 15. De har till och med riktiga lakritsrötter som ser ut som pinnar. Vi köpte sådana på hälsokosten när jag var liten. Man fick fullt med flisor i munnen av dem. Jag är salmiakoman så idag handlade jag: Salmiaklinser - holländsk delikatesslakrits, Ryfors saltlakritsrem och ett litet rör med salmiakpulver.

Saker som stör mig

Skyltdockor med styva bröstvårtor. Det retar mig varje gång jag ser det, vilket är ofta. Varför ska de ha det?

Ljudet av små fötter...

Jag vill ha en hund, men lika många gånger som jag får den längtan i blodet så inser jag det omöjliga i ekvationen. Man ska vara några stycken (två, eller en hel familj) för att ta hand om den, eller ha plats på hunddagis eller ha en snäll daghusse/matte. Fast det är nu jag behöver en kompis.

Vi hade Westie (West Highland White Terrier) när jag bodde hemma och min favorithund de senaste åren har varit strävhårig tax. Helst dvärgvarianten, eller kanintax som det väl heter. Det skulle inte utseendemässigt vara en "sådan matte - sådan hund"-relation, men jag gillar bäst små hundar. De är kaxiga och dreglar inte jättemycket.

För ungefär två veckor sedan blev jag kär i en mops. Den åkte en bit nedanför mig i rulltrappan. Mopsens matte hade lyft upp den i famnen och den gulaktiga huden korvade sig i nacken och det lilla bruna argförvånade ansiktet med sina utstående ögon stack fram. Jag måste ta mig en allvarlig funderare på om det ändå inte är genomförbart på sikt...

Låt kvastarna sopa

Även om det går lite långsamt så pågår rensning på mer än en front hos mig. Att sluta ett jobb jag inte trivdes med eller mådde bra av var det första, sedan har jag sett över fler områden. Jag har nån sorts behov av att ömsa skinn, ta fram den som är jag. Här hemma är det sälja/skänka/slänga som gäller på allt. Inga prylar går säkra. Jag frostar av frysen och slänger gammal mat, gör mig av med böcker som jag aldrig läser eller kommer läsa igen, jag har olika ögonskuggor varje dag den här veckan och de som inte passar ryker. Det känns befriande. Jag slänger barlasten! Den drar ned mig.

Inne i huvudet pågår också rensning, som i nya datorn ungefär. Jag gör nya mappar, sorterar, slänger i papperskorgen. De frågor som jag försöker besvara är: Vad vill jag göra? Vem vill jag vara? Hur vill jag leva mitt liv?

När rensningen här hemma är klar hoppas jag kunna släppa fram kreativiteten. Jag behöver inte köpa nånting. Jag har allt material. Jag behöver inte gå en enda kurs. Jag kan själv och det jag inte kan får jag väl se till att lära mig.

Jag hade hoppats på att få släppa in lite kärlek i mitt nystädade liv, men han som jag hade i åtanke ligger risigt till. Väldigt nära att bli utsopad om han inte visar sig vara till mer nytta än ögongodis. Han ligger redan i papperskorgen. Jag har bara inte tömt den än, men jag ser att jag skrev hade i åtanke istället för har...

I lööv höst!

Morgonens promenad blev en kylslagen historia. En långärmad t-shirt var inte tillräcklig. Det är fortfarande grönt i naturen, men buskar och träd dignar av nypon och rönnbär och ett och annat torrt löv singlar ned ibland. Detta gör mig ingenting. Jag älskar hösten, men det får gärna vara solsken. Tänk en sån där gnistrig rimfrostförmiddag med hög hög klar blå himmel och sol när själen flyger lätt och luften känns klar... Det blir ju mörkare på morgnar och kvällar, men jag sover till åtta på morgnarna och på kvällarna kan man tända ljus. Mysigt! Det gör mig heller absolut ingenting att man får klä på sig lite mer. Gissa vilket mode jag tycker är snyggast...höstens? Korrekt!

Uppdaterat: Glömde nästan det bästa: att sova med fönstret öppet. Det gör jag ju hela sommaren, men det är nu det är som skönast. Lagom kyligt i rummet, men man bygger ett varmt bo under täcket. Jag sover så gott och vaknar med rosiga kinder.

Tack för visat intresse, men...

Jag är egentligen inte särskilt stressad över att vara arbetslös. Jag har hittat mina egna små rutiner och försöker passa på att njuta av ledigheten. Rätt vad det är kommer den att ta slut.

Vad som dock är nedslående är när man får "tack för din ansökan, men..."-mail och särskilt när man får flera på en dag. Tendensen är att de kommer på torsdagar och fredagar (innan helgen). Tricket är att alltid ha skickat in fler än man får avslag på.

Så nu har jag sökt tre jobb före 10.00 en söndagmorgon... skribent, receptionist och kundtjänst/kontorsadministration.

Dagens förpackningsproblem

Jag har märkt att färre och färre förpackningar går att öppna med estrellarycket (där man tar tag i varsin sida av en chipspåse och rycker upp hela ena sidan snyggt och prydligt). Senast igår stod jag och svor över en påse crostinis som inte ville öppna sig på ett särskilt tjusigt sätt.

Det värsta är godis- och halstablettpåsar som är i lite cellofanaktig plast. Man öppnar ett litet litet hörn och det slutar med att botten på ens handväska är full av lösa tabletter. Om estrellarycket funkat skulle man kunna rulla ihop påsarna bättre.

Snabbsurfarn

Å, min nya dator har kommit. Nu har jag inga ursäkter för att inte blogga, svara på mail eller kolla upp saker... Man kan ha flera fönster öppna samtidigt och klickar man på nånting så öppnas det med en gång.

Attans! Kanske inte skulle sagt nåt...

Babolympics

Jag lär inte blogga ihop till ett guld i den här takten (ett inlägg/14 dagar), men idag kan ni se både Jaroslav Baba och Tirunesh Dibaba tävla i OS. Det finns en Yukiko Akaba också, men hon kvalade inte in i Babolympics :)

Jag har inte toppat formen och får väl komma igen till 2012...

Ett skratt och ett gapskratt på stan idag

Kvadrupelmoster

Jag är nu moster till fyra stycken små älsklingar i olika storlekar. Hjärtat har släppt in en till att älska, fast vi känner inte varandra så bra än. Jag ska dit och presentera mig imorgon. Och snusa på honom. Och kika på tårna. Och låta honom gripa om mitt lillfinger.

Välkommen!

Alexander McCall Smith

Som upplättningslitteratur mellan deckare och annat jag läser brukar jag slänga in en Damernas Detektivbyrå. Har just avslutat den sjunde i raden, "Lycka och ett par blå skor". De innehåller en hel del klokskap dessa böcker fulla med folk med outtalbara namn, men jag läser dem i princip rakt igenom för sin feel good-känsla.

Förra veckan läste jag den första i hans nya serie: "Filosofiska Söndagsklubben". Det roligaste med den var formatet. Eller, ja...det var inte så roligt att läsa i A4 faktiskt. Den fanns bara inne i STOR STIL-avdelningen (se bild). Nä, jag var inte alls imponerad.


Sedan läste jag en recension och rekommendation av hans nyaste serie som handlar om en professor doktor Moritz-Maria von Igelfeld. Boken i fråga heter "Ett slags tax" och handlar om en grammatikintresserad, tysk tråkmåns. Måste provas! (låter som något Fröken Bokmal skulle kunna äta sig igenom, men det får vi ju aldrig veta... )

Att titta utan att se

Jag har ju hållit på med mitt nummerplåtsletande i många år nu och kan inte sluta. Att scanna av alla nummerplåtar jag ser har blivit till en reflex hos mig. Det är mycket jobbigt att befinna sig utomlands, så det avhåller jag mig ifrån, och det kommer att bli svårt att vänja sig av med denna reflex när jag nått 999.

Ändå! Ändå hände följande idag: Jag ska ha tag på 838 nu och den har lyst med sin frånvaro. Istället ser man så klart 038, 238 och 738...och så 839 och 840 också. Idag såg jag 848. Det var ju bara tio nummer ifrån tänkte jag. Cirka en kvart senare på tunnelbanan klonkade det till i skallen. 848 är ju den jag ska ha på vägen ned och som jag inte sett på så länge att jag nästan slutat köra åt det hållet (jag går från 999 till 001 och från 001 till 999).

Då kan man ju undra hur många 848:or jag egentligen sett innan denna, utan att SE dem...

Fler tüska ü:n

Haha! Knappt har jag skrattat klart åt Natürreservatet innan jag üpptäcker att Djürgårdsfärjan går från Slüssen.

Ner med onyanserade singeldefinitioner

Ikväll satt jag med fossingarna i en balja framför tv:n, zappade och hamnade på tvåan på SVT precis när en dokumentär började. Det visade sig att det var första delen i en serie av sex om och med en kvinna som heter Jennifer Fox. Den hette En fri kvinnas bekännelser.

Jag kände så klart igen en del, men inte en del. Hon, Jennifer, är 42 (jag är inte där än) och bor i USA (ett land jag aldrig varit i) och har två älskare (jag har två färre) och massor av vänner (det har jag också) och vill hitta ett sätt att leva sitt liv (vem vill inte det) och så vill hon uppenbarligen dokumentera alltihop (på film - inte i blogg).

Medan jag satt där och tittade fick jag exakt samma grå, sorgsna, unkna känsla som jag brukar få när singlar framställs på film. Det är ändå Jennifers egen film, men det blir sorgligt som första scenen i Bridget Jones när hon sjunger "All by myself" i pyjamas eller som hela filmen "Underbar och älskad av alla" av och med Martina Haag. Allting ska handla om att gå i mål, vilket är lika med att bilda par, skaffa barn och bli accepterad av samhället. Annars är man en patetisk uddaperson som kommer att dö ensam.

Å andra sidan har jag aldrig känt igen mig i den vilda, fräscha, sexgalna och härliga singelbilden som målades upp framför allt för några år sedan och framför allt av kvällspressen. Lite Sex and the City-aktig. Men vad har hänt med alla de där singelpinglorna i filmen? Jag ska inte avslöja för er som inte sett den...men ni som gjort det, ni vet.

Mitt liv är bra och jag är min egen familj. Jag är lycklig. Helt fri är det väl ingen som är. Visst längtar jag ibland efter att dela livet med en man, men delar livet gör jag redan med många andra.

Det där skrev jag nästan i ett svep. Blev visst lite upprörd... Dokumentären var rätt bra annars. jag ska nog se de övriga delarna.

Åsiktsjustering?

Jag var i en pocket shop med min läslustiga väninna och fick syn på tegelstenen Shantaram av Gregory David Roberts. Jag har inte läst den, vilket föranledde ett höjt ögonbryn på min kusins man tidigare i våras. Han sa nåt i stil med:
- Har du inte läst den, du som läser så mycket? Den har ju alla läst!

- Ja, kanske just därför! menade den läslustiga.

Jag har ju tidigare skrivit om min skepsis mot bestsellers och böcker "som alla har läst", som höjs till skyarna av Oprah Winfrey och som ligger högst på alla försäljningslistor.

För flera år sedan när Paulo Coelhos "Alkemisten" kom ut så läste jag den och blev besviken. Jag kommer inte exakt ihåg känslan, men jag minns att jag tyckte den var så enkelt skriven. Det var som om Coelho bara broderat ut ett visdomsord. Jag läste senare även "Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät". Den gjorde heller inget större intryck på mig.

De senaste veckorna har jag ändå läst både "Elva minuter" och "Pilgrimsresan". Inför båda böckerna har jag varit skeptisk, början har gått trögt (hjärnan full av taggtrådsbollar, spanska ryttare och misstänksamhet) och sedan har jag inte kunnat lägga ifrån mig dem. Jag har skrivit av formuleringar, fått funderingar och så klart gråtit en skvätt eller två. Jag får väl erkänna att det inte kan vara en slump att han berört så många, den gode Coelho. Sedan utesluter det inte att han kombinerar det med god marknadsföring. Hur som helst har jag tänkt att jag ska läsa om de andra böckerna. De är ganska lättlästa även om innehållet kan sätta spår. Jag har också hittat hans blogg, som jag tänker ta en närmare titt på.

Och jag vill inte vara den som är den...jag kanske kan tänka mig att ge även Shantaram en ärlig chans...

Glimrande

Jag har lagat mina guldskor med silvertejp.

Facebook på svenska

Jag undrar om de använt typ en sån där översättningspenna när de översatt facebook-engelskan till facebook-sort-of-svenska. Ord för ord, alltså. Här ett lysande exempel som jag skrattar gott åt:

En av din kompis har en krossa på du.

Håll tungan i rätt mun

När jag fick syn på den här trodde jag att jag spottat ett klassiskt exempel på "Hur tänkte de här?". Döm då om min förvåning när jag googlade fram att det heter så och att till och med Tunghanteringsförbundet existerar! Det var väl bara min hjärna då...som hoppade till andra bilder...

Mansnamnsnytt

Jag har precis ringt och gratulerat pappa på Reinholdsdagen. Han är en av de 6999 personerna med förnamnet Reinhold som uppmättes i Sverige den 31 december 2005. Dock ej en av de 401, som har det som tilltalsnamn.

Jag har alltid undrat varför han har haft detta mellannamn och nu när båda hans föräldrar är borta får jag väl aldrig veta. Det är ju originellt i alla fall...

Reinhold har förekommit i Sverige sedan 1400-talet och hade ett uppsving i början av 1900-talet för att därefter ha minskat i frekvens. No shit?!

En krater på månen är döpt till Reinhold efter Erasmus Reinhold som levde 1511-1553. En märklig sak - kraterns diameter är 42 km och Erasmus levde i 42 år...

Faktakälla: Wikipedia och Wikipedia

Smarta ungar

Jag har ju yrkeserfarenhet av barn från sju år och uppåt och det har varit fantastiskt att se barn lära sig saker. Vad jag dock inte riktigt har fattat förrän nu är hur smarta yngre barn är.

Visst kämpar de från allra första stund med att lyfta nacken, söka ögonkontakt, resa sig efter fall på fall. Men sedan har jag trott att åldrarna från ungefär två till sju är ganska tråkiga. Men icke! Förra veckan var jag dagmammamoster åt Lillan, 4, och Lillen, 1½, och nu har jag haft Busen, 5, hos mig i två dagar. De minns saker, de har slutledningsförmåga, de förstår bus och ironi, de hör och ser allt.

Idag har jag varit och lämnat tillbaka Busen till sina föräldrar, men det blir alltid så tomt hemma hos Moster efter att han har åkt. Vi har busat och gosat och pratat. Samtalsämnena har bland annat varit Tour de France, Kronprinsessans födelsedag, busstrejken, kläder, räkning, döden och att äta salt när det är varmt ute.

Lillan var mäkta förgrymmad på mig förra veckan. Hon pillade på några pigmentfläckar på min arm:
- Vad är det för nåt?
- Det är sånt man kan få när man blir gammal. (sa jag nog mest för att inte oroa henne)
- När blir man gammal?
- Jaa...det är olika vem man jämför med. Om jag jämför med gammelmormor så är jag inte gammal, men om jag jämför med dig så är jag ganska gammal...
- Men! Du svarar ju inte på frågan. När blir man gammal!?

Väderdövöra

Hur kommer det sig att jag alltid missar vädret?!?! Är det bara jag?

Jag slog på tv:n en minut innan nyheterna och hörde dem prata om mobilsamtal och sms:ande i bilen och Almedalsveckan och sedan vet jag inte hur det gick till, men meteorologen sa att det var allt för honom och hej då. What the...

Det är samma varenda gång! Jag vet att det finns en massa väderprognoser på nätet, men jag vill ha nyheternas. Hur ska jag bära mig åt?!

Mitt konstruktiva förslag är att de höjer ljudet precis när vädret kommer, som de gör när det är en trafiknyhet på bilradion.

Gör om, gör rätt!!

När man talar in ett meddelande som ska spelas upp upprepade gånger för folk som sitter i en telefonkö, då får man inte göra några fel. I alla fall inte om man under en halvtimmes tid har en uppretad Moster Baba i andra änden. Varvas meddelandet med ömsom skrapig klassisk musik och ömsom gosskör (?) så får man rödpennemarkeringar. Meddelandet lät:

Du är fortfarande kvar i våran kö, men vi jobbar så fort vi kan med att kunna ta ditt samtal.

1) Det heter vår kö. Våran är talspråk.
2) MEN vi jobbar! Vari ligger motsättningen? Det borde vara och.

Tur ändå att jag fortfarande stod kvar i deras kö och inte i någon annans...

Pricken över u

Det är allt riktigt skojigt med ord!

Jag minns när mamma och jag satt och ritade i hennes tidning en gång för länge sedan. Det var på den tiden Damernas Värld var veckotidning och hade glansiga blad. Vi hittade ett modereportage som hette "Svart - helt enkelt" som vi endast med hjälp av en liten ring förvandlade till "Svårt - helt enkelt".

På en anstalt har jag sett hur skylten med "Utrymningsplan" gjorts om till "rymningsplan".

I torsdags var jag ute och åkte bil (med bland annat Fröken Bokmal, som behagat ta bort sig från bloggosfären igen). Vi passerade skylten:

NATÜRRESERVAT

Fniss fniss...det finns nästan inget så roligt som tüska ü:n... Jag kommer aldrig mer att kunna besöka ett naturreservat utan att üttala det natürreservat!

Ett s till, snälla!

Har suttit och googlat efter pilatesbollar. Ute i högerkolumnen gjorde ett företag reklam för "Pilateskit". Hihihi! För en gångs skull kanske en särskrivning skulle varit på sin plats.

Sliding trains

Det finns en tunnelbaneupplevelse som inträffar ibland och som jag tycker är rolig och intressant. Det är när man sitter på endera röda eller gröna linjen och åker parallellt med det andra tåget.

Det kan gå till så här: det ena tåget lämnar Gamla Stan något innan det andra, men strax ligger de sida vid sida på varsitt spår. Man tittar ut genom sitt fönster och rakt in i en annan vagn. Det ena tåget sackar lite och det andra drar iväg. De personer man nyss såg är ute ur ens synfält. Rätt som det är sackar det andra tåget så det första hinner ikapp igen och man får syn på de där personerna igen och rätt vad det är sticker ett tåg uppåt och ett nedåt och hamnar på varsin våning under Centralen.

Det kanske inte är något som de flesta stockholmare ser som särskilt lustigt, men jag som bara bott här i elva år har glädje av det. Och kanske ett och annat barn som man kan vinka till.

Much ado about nothing

Har du kanal 9?
Gillar du Shakespeare?
Älskar du romatiska komedier?
Tycker du om vacker miljö och landskap?
Njuter du av fin musik?
Smäller du nästan av när du ser en rasande, svartögd, ond, bredbent Keanu Reeves?
Eller en god, stilig Denzel Washington?
Anser du att Kenneth Branagh och Emma Thompson fortfarande borde vara gifta?

Då måste jag ödmjukt anbefalla eder att se Mycket väsen för ingenting/Much ado about nothing ikväll. Den är från 1993 och hade jag en inspelningsbar dvd skulle jag spela in den och förvara den tillsammans med Stolthet och fördom i versionen där Mr Darcy spelas av Colin Firth.

Så det blir ingen salsa för mig ikväll...fram med popcornen!

Yrken jag beundrar - lärare

Jag har gjort min sista dag som lärare. Jag har lämnat in nycklarna och tagit hem min kaffekopp och mig själv från skolan.

Det är ett av världens viktigaste jobb... och roligaste...och svåraste. Jag lyfter på hatten för er som orkar fortsätta, för ni behövs. Heja mamma! Heja Tina! Heja Prinsessmamman! Heja Fröken Bokmal, som antagligen inte har en aning om vad du ger dig in på :)

Jag är en bra lärare och jag kanske gör någon form av pedagogisk come back en dag...man ska aldrig säga aldrig, men nu har jag tagit klivet fullt ut och det känns som frihet!

Heja mig!

Midsommarnatt

Samma visa år ut och år in. Dessa midsommarnattens myter och traditioner. Jag orkar inte!

Nu måste man ut och samla sju män och stoppa under huvudkudden för att drömma om sin favoritblomma igen... Jag vet redan vilken som är min typ - av blomma alltså ;)

(Och glad midsommar på er, ni som tycker det är så himla kul att fira årets ljusaste natt och att det vänder imorgon!)

Slow motion

Giv mig styrka! Giv mig mod!

Det värsta är inte att söka jobb, skriva personligt brev och så vidare. Det värsta är att ha en sirapstung dator som tänker minst fem minuter per kommando!! Jag kan riktigt höra kugghjulen hacka.

Giv mig ett jobb, så jag kan köpa en ny dator. En bärbar med 3GB internminne, tack!

Next stop: Jiřího z Poděbrad

Jag har hört det i några tunnelbanevagnar den senaste veckan nu och jag drar på smilbanden varje gång. De har det vanliga svenska utropet direkt följt av ett på engelska. Däremot uttalar de stationsnamnet exakt likadant. Enda skillnaden är alltså att de säger "nästa" på engelska.

Det kan alltså låta: "Nästa station: Gamla Stan. Next stop: Gamla Stan." Är det bara jag som tycker det är skitroligt?! Det gör ju knappast till eller från. Den stackars turisten måste ju ändå, oavsett vilket land han eller hon kommer ifrån, först ha tagit reda på att de ska till en station som heter Gamla Stan, vilket betyder Old Town och så hoppa av när de känner igen ordet eller texten inne i vagnarna.

Har de som kom på det aldrig varit i Prag?

Det blir nog bra...men gå du klart skolan först

Heja Sweden!

Igår var det Sveriges nationaldag. Jag firade inte på något annat sätt än att jag var ute på stan med en kompis.

Där var fullt med firare med svenska flaggor i händerna. Den intressantaste iakttagelsen var ändå att jag såg så många firare med uppenbarligt annat ursprungsland än Sverige. En man i afrikansk dräkt i blått och gult bärande på en svensk flagga. En mamma och hennes lilla dotter med svenska flaggor målade på kinderna. Är det så att de är stoltare över sin sverigetillhörighet än vi slentriansvenskar?

På kvällen var jag på en picknick på klipporna i Kristineberg. Där fanns gott om sällskap på hällarna. Plötsligt reste sig ett stort gäng upp och började sjunga Sveriges nationalsång. De gjorde tecken att vi skulle hänga på. Så stod vi där i den svenska solnedgången och den ljumma luften och det var riktigt häftigt att fira sin nationaldag i Guds fria natur på det viset.

Senare på kvällen blev jag latino-Baba igen och tog några salsasteg :)

NÅGON har just lärt sig knyta rosetter

Farmor

Efter veckans två första roliga inlägg blir det här ett riktigt sorgligt. Min lilla farmor dog idag. Hon har bott på en demensavdelning och stadigt blivit sämre, men på slutet gick det ganska fort.

Min farmor var yngst av femton barn och är alltså den lilla bäbisen i sin mors famn på det här fotografiet, som hon hade hemma när jag var liten. Nu lever ingen på det fotot längre (kanske togs sommaren 1919). Men vi lever kvar - deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Sov gott lilla farmor! Jag önskar dig ljus och frid!

Åh...jag som letade efter lite särskild fastighetsvård!

Baba goes bildblogg

Nu måste jag ta mig i kragen och komma igång med bloggandet igen. En sak som jag är duktig på är att ha med mig kamera överallt. Ibland är det bara kameramobilen, men den är helt okej. Jag har massor av bilder som jag någon gång tänkt blogga kring. Härmed börjar resan genom mitt album:

För cirka 30 nummer sedan - letar 794 nu

När lärare blir sjuka

Det kändes helskumt att åka till jobbet idag. Jag har inte varit där sedan 7 maj. Samma dag som vi hade avslutning och utställning på kursen i grafisk design, som jag gått. Jag undrar om inte min mottaglighet för virus och bakterier står för att jag börjar se ljuset i tunneln och sänker garden. Sedan i fredags är det också officiellt att jag slutar i och med sommarlovet. Fler och fler saker avslutas och det vet man ju när lärare blir sjuka...på loven så klart.

En arbetskamrat till mig har en fru som är lärare och han säger att vi är av samma skrot och korn. "Såna där elaka jävlar som ingenting biter på"...förrän hans fru kollapsade på toagolvet strax innan jullovet för några år sedan. Hon var fullkomligt slut och kroppen var tvungen att sätta henne ur spel för att hon skulle fatta. Lite läskigt!

Fikonspråk

Feber
Nästäppa
Frrruktansvärd huvudvärk
Panodil
Konjunktivit
Chloromycetin
Echinagard
Sinuit
Sinova
Nasonex
(samt vilande recept på Kåvepenin, ifall...)
Mer huvudvärk

Giv mig styrka! Gör mig frisk!
Jag har missat två veckors salsadansande!!!

Ögon och öron

Jag trodde att jag var frisk nog att börja jobba igen, men igår vaknade jag med fullständigt igenklistrade ögon (ögoninflammation). Tröttsamt och jag ser verkligen galen ut, men öronen är det inget fel på (än, är väl bäst att tillägga). Denna mening hörde språkkonstapel Babas öron på lokalnyheterna i morse:

"Antalet fritidsbåtar är i år rekordmånga."

Antal definieras enligt ordboken som "i heltal angiven mängd"

Roliga sammanträffanden

Jag har sagt det förut och säger det gärna igen - jag älskar sammanträffanden. Särskilt sådana som får mig att känna mig som om jag vore med i Truman show...

Jag har varit sjuk med feber, halsont och en mördande huvudvärk. Jag, som aldrig har feber! Men febern var bara över en frossa-svetta-natt och jag är redan på bättringsvägen. Det är tur det, för om det är trist att vara sjuk i allmänhet så är det trist i synnerhet när det är över 20 grader varmt och strålande sol ute!

Igår tog jag mig i alla fall samman och begav mig på darriga ben och lätt kallsvettig till ICA. När man är sjuk och ligger hemma ser man av uppenbara skäl inte så många nummerplåtar, vilket naturligtvis grämt mig. Vad rullar förbi mig precis när jag klivit ut från affären? 785 - numret jag skulle ha. Tjoho, jag är utomhus tio minuter på tre dygn och ser numret jag behöver.

Det andra sammanträffandet: Jag har läst en del den sista tiden och igår läste jag ut en bok som heter "Döden och pingvinen" av Andrej Kurkov. Jag kunde inte låta bli att dra på smilbanden då den slutar den nionde maj (före detta Segerdagen i Ukraina).

F´låt bloggen :(

Min stackars försummade blogg...

Vad kan jag säga mer än att våren är här. Jag har väldigt mycket på jobbet (utskolningar, utvecklingssamtal, studiebesök, lägerskola...) och den fria tid jag har över spenderar jag på kören, designkursen, att hålla kontakten med vänner, dansa salsa tre gånger i veckan, läsa ut böckerna om Harry Potter (del fem tog slut 01.30 i söndags natt och nu är jag halvvägs genom sexan), bekämpa blodbrist och söka jobb. Ja just det, jag ska ju på bröllop också!

Men det ska komma ljusare tider vad bloggandet anbelangar. Håll ut!

Arga glasögon

De senaste veckorna har varit tuffa på jobbet och idag gick jag verkligen på hörntänderna...eller rent av huggtänderna...

En av mina elever är ganska bra på att komma på vad han ska skriva om, men han vill gärna rita bilderna först, och längst. När jag väl sa att han var tvungen att börja skriva också kom han med allsköns undanflykter. Han ville ha paus, vilket jag betraktade hans halvtimmes ritstund som. Efter en del dividerande satte han igång, men redan efter två ord kliade han sig i huvudet igen. jag gick dit för att se vad han skrivit. På raden under bilden av en hårdrockkonsert hade han skrivit "foket javlar". Jag började sudda ut orden samtidigt som jag irriterat talade om för honom att det inte är okej med vilket språk som helst.

Han tittade på mig med ljusblå ögon och så förvånat att jag förstod att något var fel. "Ja...folket jublar", sa han. Då började jag gapskratta och bad honom om ursäkt. Jag vinkade in honom i grupprummet för att förklara. Det jag trodde var att han var sur och hade skrivit "Fuck it jävlar"...

Att döda ett barn

Jag har följt sökandet efter Engla den senaste veckan och mina förhoppningar att de skulle hitta henne vid liv har inte varit stora. Ändå, idag, när de hittat henne mördad så kände jag något som kan liknas vid mina känslor kring Mitja Hofmans bortförande och död. Hjärtat bultade i bröstet, tårar steg i mina ögon, jag mådde illa och kände mig alldeles förlamad av vanmakt.

Att förlora ett barn sägs vara något av det värsta man kan vara med om. Barnet kommer inte tillbaka om det hade dött i en bilolycka heller, men att någon bestämmer sig för att döda det är så fullkomligt obegripligt. Det förekommer inte helt sällan i deckare jag läser, men på riktigt är på riktigt och är väldigt svårt att förstå. Lika svårt som med de små barnen i Arboga.

Jag vet inte vad det är för fel på den där 42-åringen, men det skrämmer mig att tänka på hur många psykiskt sjuka människor som finns där ute och vad det är som kan få dem att döda. Jag tänker på 5-åriga Sabina som blev knivmördad på sitt dagis samma dag som Anna Lindh dog. Utrikesministern dog för en förvirrad mans hand och Sabina för en annans och han kanske fick impulsen från det han fick höra på nyheterna.

Nu är det här ingen politisk eller samhällsdebatterande blogg, men ibland undrar jag ärligt talat vart människosläktet är på väg.

ÄNTLIGEN har jag sagt mitt om EGENTLIGEN!

Tro det eller ej, men jag är mycket mindre språkkonstapel nu för tiden än vad jag har varit! Ändå har jag mina käpphästar. Förut har jag till exempel haft svårt för när folk uttalar c:na i accepterar som s, fast det hör jag inte så mycket längre.

Just den senaste tiden är jag på korståg mot "enklien" och framför allt mot "ejenklien". En sak är väl ungarna i skolan. De är fortfarande möjliga att forma och förklara för, men det är inte så få vuxna som slappat till sitt språk på det här viset. Är det stockholmska eller hur har ni andra det ute i landet?

Svar på tal!

Ibland är det nästan lite skrämmande hur man får svar på sina frågor...

Jag hinner nästan alltid med samma buss hem från kören och med samma avgång åker nästan alltid en kufisk man. Kanske är det inget fel på honom, men jag tycker han är kufisk för han börjar prata med folk. En gång var det med mig...om kameror.

Igår hade han gått och satt sig. Strax innan bussen skulle gå såg jag att han var framme och lämnade något litet till chauffören. Han satte sig igen och sa till killen bredvid sig:
"Den här bussen har en skruv lös."
Killen tog ur sin mp3-öronsnäcka. Uppenbarligen sa han att han inte talade svenska, för den kufiske mannen sa:
"Eh, this bus has a screw loose."

Jag kunde inte låta bli att le. Dels för att det lät så rart och dels för att det lät så fel och svengelskt. Jag bestämde mig för att slå upp uttrycket idag eller googla på det.

Nu kommer det spökiga...

Imorse stod jag och sminkade mig ackompanjerad av radion. Där spelades Eminems låt "Slim Shady". Det var länge sedan man hörde den, tänkte jag. Nästa sak som hände var att Eminem sjöng:
"...a couple of screws up in my head loose..."

Turist i Lärkstaden

Idag har jag sett tre flätor till. Jag berättade om mitt flätseende för medhavd vän, som meddelade att hon för tillfället bara ser folk på kryckor. Hon misstänker att alla läkare ordinerat promenad för kryckförsedda nu när det är vår.

Vi möttes för lunch på Odenplan. Tanken var att vi sedan skulle ta en promenad i exempelvis Hagaparken, men jag föreslog att vi skulle gå obeträdda gator i Lärkstaden. Sagt och gjort. Det blev en fantastisk och oväntad söndagsvandring. Den gick förbi en port där de hade visning på en femrummare med utgångspris på nätta 11,5 miljoner. Vi lekte med tanken att gå på visningen, men traskade istället vidare in i Lärkstaden. När vi vandrat runt och läst vad kvarter och gator hette (mycket nordisk mytologi i namnen) och nyfiket kikat in på gårdar med järngrindarna på glänt, kom vi fram till Engelbrektskyrkan. Den ser ju enorm ut redan utifrån och den var öppen så vi kunde se den även inifrån. Där var den lika gigantisk. Precis när vi klev in ringde en telefon. Vi tror att det var Gud som ville nåt, men ingen svarade.

Efter ytterligare promenad i kvarteren till vänster om Humlegården (om man kommer från Engelbrektskyrkanhållet) slank vi in på Park hotell och satt och loungade med var sitt glas rödvin. Helt lugnt och soft och inte alls mycket folk. Efteråt vävde vi några gator till höger om Karlavägen och kom förbi bland annat Frälsningsarméns högkvarter...

Vid Karlaplan åkte vi tunnelbanan åt var sitt håll, mycket nöjda med vårt söndagsflanerande. Jag kände mig som en turist i min egen stad!

Extremt högt och otroligt nära

Jag har suttit fast lite i årets bokläsning, men nu har jag läst ut "Extremt högt och otroligt nära" av Jonathan Safran Foer (ISBN: 91-1-301437-4). Det här blir ingen recension, men en uppmaning till den som gillar berättelser som framförs på ett annorlunda sätt. Den har olika berättarröster och olika stilar. Den innehåller många bilder. Stilen är underfundig och har den där pusseltekniken, som liknar deckar-, eller mysterieupplägg och som jag gillar. Direkt när jag hade läst den kände jag att jag ville läsa om den med en ny förförståelse, vilket jag så klart inte kommer anse mig ha tid till nu. Andra böcker pockar alltid på min uppmärksamhet.

Boken är också filosofisk. Eller vad sägs om följande hjärnkittlande frön, som jag gärna planterar denna lördagkväll:

"Hur som helst, en fascinerande sak som jag läste i National Geographic är att det finns fler levande människor på jorden idag, än som dött under hela mänsklighetens historia. Det innebär med andra ord, att om alla skulle vilja spela Hamlet samtidigt så skulle de inte kunna göra det, för det skulle inte finnas dödskallar till alla!"

"'Har du mest saker som du behöver, eller mest som du inte behöver?' Jag sa: 'Det beror på vad man menar med behöver.'"

Snacka om selektivt seende

Det är en riktig klassiker, men jag upphör aldrig att förvånas. Någon är gravid och ser andra med magar överallt på stan. Vi ska göra en bilduppgift med Arcimboldo-inspiration i skolan och plötsligt upptäcker jag en pyttepytteliten Arcimboldo-bild på skrivbordsunderlägget, som har legat i personalrummet i 4½ år, och ungarna hittar Arcimboldo-grytunderlägg på Livrustkammaren!

Igår sökte jag efter inbakade och utbakade flätor på nätet och jag frågade min syrra om hon kunde visa mig. Jag har fått för mig att det vore en bra salsafrisyr för mig, nu när jag börjar få längre hår. Då har jag naturligtvis sett åtminstone fyra riktigt snygga flätkonstruktioner på stan idag! Snyggast var en tjock, som löpte runt ansiktet på en tjej. Som extra effekt hade hon tvåfärgat hår. Jakten går vidare.

Yrken jag beundrar - gynekolog

På förekommen anledning. Jag har en ny. En man. Han var riktigt pedagogisk och bra faktiskt, men man kan ju inte riktigt låta bli att undra vad som föranleder någon att vilja bli gynekolog (oavsett om de är män eller kvinnor). Fast det är bra att det finns de som vill bli det. Det är därför de kvalar in under min nya rubrik. En gång läste jag någonstans att det mest besvärande man utsätts för som gynekolog är kvinnors fotsvett...men det har jag lite svårt att tro på.

Det var sånt här jag låg och funderade på. Jag mindes förresten inte att man blir upphissad så högt...vad händer om brandlarmet går när man som bäst ligger där?

Går du ofta hit...?

På påskafton var jag på Berns tillsammans med ett gäng salsavänner. Haila, en salsadiva från Kuba, uppträdde. Det är alltid kul att dansa in en ny miljö och Berns var mäktigt och fint med det där taket och de stora lamporna. Golvet var lite väl strävt bara, men å andra sidan var det mycket folk så man fick köra mer kubansk stil än L. A. som innehåller mer snurrar (förklaring för icke salsainvigda: då behöver man halt golv för att kunna snurra).

Roligaste kommentaren under kvällen var i alla fall den min blondlockiga väninna fick höra när hon dansade med en kille:
- Du är från Sverige, va?

PÅSK

Det är sååå skönt med fyra lediga dagar. Precis vad vem som helst behöver. Det är kallare och snöigare än på hela vintern sammantaget, men jag klagar inte så länge jag får soool. Och det får jag ju! Idag var jag ute på en morgonpromenad som fick ögonen att rinna, men som gjorde mig välförtjänt av en rejäl ägg-gul påskfrukost i solskenet tillsammans med lille påskharen.

Glad påsk på er...eller som pappa skulle säga: ha en äggstra uppäggande påsk!

Klen

Hm...mitt nya liv skulle börja nu i mars. Så igår morse (ja, det är väl fortfarande mars även om det hunnit bli den 16?!) tog jag en 40-minuters power walk före frukost. Senare promenerade jag rätt mycket på stan och idag har jag också varit ute på söndagspromenad (=inte fullt så svettig som det jag kallar power walk).

Nu har jag känning av benhinnorna!

Yrken jag beundrar - fotvårdsspecialist

Tack gode Gud för människor som jobbar med att fila andra människors fötter, polera deras naglar med en liten maskin och massera in skön kräm. Tack gode Gud för människor som på grund av sitt yrke varje dag tar risken att gå på lunch med små klippta bitar av andras tånaglar i håret.

En traktor (uttalas med rysk accent från nån 80-talssketch)

Grått.
Tunga moln.
Dimma.
Regn.
Man skulle gissa på 6 november.
Det är den 12 mars.

Jag var ute på lunchrasten och då såg jag mitt fetaste vårtecken ever:

Välj den roligaste tanken

Här går jag helt oskyldig till årsmöte med kören och tror att det värsta som kan hända är att jag kommer att gå därifrån som omvald stämfiskal (och det är lugnt) och vad händer? Jo, nu är jag klubbmästare!

Alltid knepigt det där med förtroendeväljande. Vill de andra ha mig där för att jag är bra eller för att slippa själva. "Åh, men jo så bra. Det passar att du är. Vi föreslår och klubbar innan du hinner blinka." :) Jag väljer att tro att de andra tror att jag kan höja mysfaktorn och den sociala samvaron och det tror jag att jag kan.

En snarlik sak hände mig på vägen dit. Jag stod i "kö" vid busshållplatsen efter en kille uppskattningsvis tio år yngre än mig. När bussen kom gick han inte fram utan nickade att jag skulle gå före. Gjorde han detta av respekt för en "äldre" kvinna? Självfallet inte. Jag väljer att tro att han gjorde det som en gentlemannagest eller för att jag skulle se honom (han var ganska snygg och vältränad). Alternativet att han ville gå bakom mig för att kolla in någonting är uteslutet eftersom det är mars och jag var inpaketerad i vaddfylld jacka!

Man väljer ju sina egna tankar, eller hur?!

Livet

Ibland är man extra mycket uppe i livet och orkar inte alltid skriva om det också. Det betyder inte att jag inte kommer på blogguppslag hela tiden. Min hjärna har två halvor - den ena tänker på blogguppslag, den andra kollar bilnummer. Jag vet inte vilken del jag hinner salsa med...benen förmodligen. Syskonbarnen bor i hjärtat och jag har begåvats med förstående vänner.

Idag har jag en ledig dag och försöker hinna ifatt mig själv lite i ekorrhjulet, sakta ned lite. Strax ska jag dricka kaffe och senare är det årsmöte i kören, vilket jag tror att jag lugnt kan gå på eftersom jag inte hört från nån valberedning.

Jag vill skriva. Det är inte tal om att lägga ned bloggen. Jag vill säga hej till alla tappra som klickar sig hit dagligen för att kolla om jag rör på mig! HEJ!

I´ll be back!

Rätt enhet

Jag försöker verkligen lära mina elever vikten av att använda rätt enhet.

Idag fick jag ett lysande exempel på hur det annars kan gå. Tyvärr kommer jag inte kunna använda exemplet för det skulle allvarligt skada en kollegas anseende. Denna kollega skulle i 8,5 dl mjölk nedblanda 1,9 dl pulver till vaniljsås. Hon läste 1,9 liter... Resultatet av detta experiment blev en monstruös blobb, som förpassades längst ned i sopsäcken (för egen maskin, endast hjälpt av tyngdlagen).

Blåbärspajen som såsen skulle höra ihop med var dock himmelsk!

Fortsatt flyt

728 och 729 igår (sedan en gång till i princip bredvid varandra samt i morse också i rätt ordning).

Tre stycken 730 idag på promenad hem från jobbet...

...och så lilla grädden på moset - en 731:a!

Och jo tack, solen sken också :)

Yrken jag beundrar - reklamaffischklistrare

Idag när jag var på långpromenad med min kompis såg vi en man byta affisch på en affischpelare. Det är inte så ofta man får se sådant ske, all reklam till trots.

Han stod med en stor, förklistrad våd ovanför huvudet och höll den fast med en "sopborste" och vips hade han penslat fast den och det helt utan skarvar!

Den bästa dagen...

På min skola har vi en hel del övningar med barnen som syftar till att stärka gruppen, självkänslan eller bara att de ska våga ta ställning. Ibland får de dra ett kort med en ofärdig mening, som de sedan ska fylla i med egen åsikt/tyckande. Igår var jag med. Jag fick en skitsvår:

Den bästa dagen i mitt liv var...

Vilken kan det vara? Dagen jag föddes? Den är jag rätt rejält tacksam för. Jag har ju inte fött barn eller gift mig eller nån sån där tydlig bemärkelsedag. Å andra sidan är inte problemet att jag inte kom på någon dag som var den bästa utan att jag kom på alldeles för många bra dagar för att kunna välja en av dem. Det är ju angenäma bekymmer, får man säga. Jag sa att jag valde någon solig dag på sommaren då jag bara hängde med vänner, satt och drack en latte på nån uteservering och kanske var bjuden på grillfest på kvällen.

Har ni någon dag som är den bästa i ert liv?

Nummerplåtsfestival

722
Tisdag kväll, precis utanför en port jag skulle in i.

723
Onsdag eftermiddag. Den sista bil jag hinner se svischa förbi precis innan jag kliver på bussen.

724
Ca 40 sekunder senare samma eftermiddag med utsikt från bussen. Tre bilar senare kommer ytterligare en!

725
Torsdag efter jobbet. Svänger ut på gatan från jobbet och tittar direkt på första bilen som är en långtradare.

726
Torsdag eftermiddag. Utsikt från bussen.

Tre hållplatser senare står en till 725:a för säkerhets skull och när jag hoppar av på min hållplats står en 726:a där. Detta antagligen ifall jag skulle missat långtradaren och den från bussen...

727
På min alldeles egen gata.

Och gissa vad...? Jag vet var 728, 729 och 730 brukar hålla till.

Alla stjärtans dag

Jag gillar verkligen inte att tidningar, tv, tunnelbanan, radion och nätet är fullkomligt nedlusade av reklam för att KÖPA saker att ge varandra på en särskild dag. Vad är det för fel på att tala om för sina nära och kära att de är just nära och kära när som helst? Dessutom tänker jag på alla som inte får en ros eller ett kort (och nej, jag menar inte mig själv för jag har fått flera hälsningar och ett paket idag). Många skolor har ju förbjudit att eleverna uppvaktar varandra för att undvika utfrysning.

Men det var extrapris på röda tulpaner, som jag köpte till mig!

Tur att jag inte är döv

Jag är ganska lättskrämd (till min stygga systers stora skadeglädje). Lättskrämda personer som jag borde inte ha mp3-spelare. Jag har flera erfarenheter den senaste veckan, som styrker detta påstående.

En granne kom nedför trappan i min trappuppgång medan jag stod och låste min dörr. Jag hörde inget förrän hon svängde om hörnet och hoppade högt när hon hejade.

Jag kom hem en kväll och kryssade in mellan två parkerade bilar. Bakom den ena bilen på en gräsmatta stod en matte med sina två hundar. Jag ryckte till av överraskning och tog mig för hjärtat, vilket fick hundarna (som blev lika skrämda som jag) att börja skälla ut mig.

I morse blev jag ikappgången av en arbetskamrat, som jag inte hörde förrän hon tog tag i min axel.

Fast de där hundarna och jag har faktiskt skrämt varandra en gång förut och då hade jag inte musik i öronen...

Uppsagt mosterskap

Det första jag gjorde när jag kom hem idag var att ringa Busen. Min Buse-abstinens är alltid som värst när vi precis har setts och varit tvungna att dela på oss igen.

Jag älskar den där ungen så himla mycket och hela familjelivet som jag bjuds på hemma hos syrran. Fast två gånger under helgen när galoscherna inte riktigt passat den unge herrn så har han sagt: "Då är inte du min moster längre!". Trodde han, ja!

717-719

I fredags tog jag bilplåtarna 717, 718 och 719. Alla på väg hem från jobbet.

Och så blir jag störd över att inte hitta 720 lika fort! Jag hoppas bli klar i år. 2006 och 2007 har jag tagit nästan precis 200 bilar per år. 300 kan gå, men det vill till att jag ligger i. Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men jag börjar bli lite mätt.

How to win my heart

Det ringde i min telefon i torsdags eftermiddag. Det var en kille som undrade om jag ville komma till honom på lördagkvällen och titta på hans lyxkök och gosa lite.

Inte nobbar man Busen 4½ år! Lyxköket är en julklapp och jag antar att det står någon häxkittel där och bubblar.

(Så ska jag titta på hur stor bulan på Busens mamma har blivit...)

SALSA

Idag är det bättre igen. Delvis på grund av sol, delvis på grund av salsa.

Jag blir så glad av salsan. Jag skrattar nästan hela tiden. Ibland på kurserna är jag så klart koncentrerad, men jag har roligt samtidigt. Jag får motion. Och på grund av att jag får röra på mig på ett roligt sätt blir jag pigg. Det spelar ingen roll om jag sitter och halvsover på vägen dit. Jag är alltid pigg på hemvägen. Dessutom övar man balans och kroppskontroll. Jag trodde aldrig jag skulle kunna lära mig dubbelsnurr till exempel, men det kan jag nu.

Musiken var inte en självklar favorit från början, men nu är det mest salsa, chachacha, merengue och bachata jag spelar när (läs:om) jag är hemma. Det är glad och rytmisk musik, som bidrar till att det blir en schyst stämning. Att folk inte dricker så mycket (oftast inget alls) hjälper också till att hålla stämningen bra.

Jag har träffat så många nya människor genom salsan och den har fört mig (och kommer att föra mig) till nya platser. Jag får ett visst mått av närhet, som ytterst sällan känns påträngande. Tvärtom! Tänk alla år jag stått och solodansat på Stadt, när man kan pardansa! En helt annan kommunikation! Att bli förd är till min stora förvåning en av de bästa sakerna. Jag trodde att det skulle bli svårt, men det är så befriande skönt att dansa med en bra förare och få släppa kontrollen och följa. När det flyter på och allt sitter till en bra låt så är jag på toppen av min lycka. Jag kan inte uttrycka det bättre. Flow!

Det som jag ändå tror är det allra bästa med salsan och det som ger mig mest motivation av allt, det är att min utveckling är så tydlig. Jag kan nästan ta på vad jag lärt mig och varje ny sak jag lär mig, varje ny partner jag dansar med ger tillsammans med de tidigare erfarenheterna ny näring till motivationen att lära mig ännu mer.

Ja, så man kan väl säga att om salsa var en religion, så skulle jag vara frälst! Jag funderar till och med på att fräscha upp min gamla gymnasiespanska.

Ibland är inget riktigt bra

Någonstans ovan molnen var solen uppe mellan 8.37 och 16.07 idag. Trots dessa glada nyheter har jag haft en riktigt knasig söndag. Jag känner mig rastlös, irriterad och lite låg. Det känns som om det sitter en liten parasit och gnager på min ryggrad. Ingenting får jag ur händerna... Nä, det är inte helt sant. Jag har vikt tvätt, kollat Let´s Dance-repris på tv:n, diskat, varit ute och gått en timme, städat badrummet och bytt lakan i sängen så jag har inte varit sysslolös. Ändå känner jag mig sjukt rastlös. I morse sov jag dessutom tillräckligt länge för att det ska bli svårt att somna ikväll. Inget är riktigt bra.

Så kan det vara ibland.

Salsa på en salsakväll!

Torsdag är min bästa dansdag som jag genomlever veckorna för att få uppleva. Äkta vara är bättre än ett tv-program. Just nu diggar jag salsamusik, packar dansskor och dricker Chi San för att vara skärpt nog för att hänga med i svängarna! Snart ska jag lyckligt svettas och ådra mig ont i fötterna :)

Vem hade trott att jag skulle bli en sådan danceoholic mitt i livet?!

Salsa på en körkväll?

Jag satt på tunnelbanan på väg hem från kören och fnittrade med två sopraner när det kom ett sms. Det löd ungefär "1:an 21.30, men det kanske du redan visste." Jag fattade nada. Vaddå? Är brorsan på tv, har det hänt nåt så hemstaden är på nyheterna? Nä, det skulle visa sig att det var ett salsaprogram från Kuba (eftersom sms:et kom från Prinsessmamman eller Fru Rödpenna som jag ibland kallar henne ;) var jag tvungen att dubbelkolla att Kuba stavas med K på svenska).

Men det är rart att bli tänkt på en vanlig sketen tisdagkväll.
(Jag hann se sista kvarten!)

Birdspotting

När jag skulle sätta på kaffet imorse fick jag se en fet, fin gröngöling utanför på en tall i solskenet. Min far, hobbyornitologen, kan vara stolt över mig! Men jag hann inte ta något foto som bevis. I det avseendet är jag lite som fågeln - alltså en gröngöling!

Varav hjärtat är fullt

Oops! Tiden går fort. Redan två veckor sedan jag bloggade...och jag som tyckte jag hade börjat komma igång igen.

Det som tar det mesta av tiden som blir över efter jobb och före sömn är fortfarande salsa salsa salsa. Min vanliga kurs har inte dragit igång än, men denna veckan var det öppet hus och prova på-klasser. Jag har provat cha cha cha och body isolation/foot work. Ingen av dessa klasser kommer jag dock att kunna gå den här terminen, men jag ska gå tjejsalsa och latinmix (blandning av olika latindanser som cha cha cha, cumbia, bachata och merengue). Så dansar jag socialt på torsdagarna och ikväll blir det också salsa.

Pratade med mamma i tisdags på väg till kören och hon undrade om jag fortfarande sjöng! Hon tycker nog bara jag pratar om salsan nu för tiden och, ja, varav hjärtat är fullt... Men jo, vi ska sätta upp Mozarts rekviem nästa höst. Dessutom går jag en annan kurs också (grafisk design), så man kan säga att jag är lite upptagen...

...men jävligt glad!

Soldyrkare

I morse när jag vaknade låg jag kvar en stund och drog mig, men när det var något mystiskt sken i vardagsrummet gick jag upp. Soluppgången! Jag tog detta kort 08.37.

"Solfilmen" som de brukade visa i Aktuellt på söndagar, går nu på fredagar. Då gick jag in på DN:s vädersida. Döm om min förvåning när solen enligt denna sidan skulle gå upp 08.37 idag! Det var exakt då jag tog mitt kort. Ner går den 15.17. Ska bli spännande att se hur mycket mer dag vi har fått nästa söndag.

Heja våren!
Heja sooolen!

Språkpoliser är vi allihopa

Det finns individer i min närhet som verkar finna tillfredsställelse i att hitta syftningsfel, stavfel eller särskrivningar i det jag skriver. Det händer ju inte så ofta...för jag är noga själv och det är kanske därför dessa individer (och ni vet så väl vilka ni är...) tycker det är extra kul när det väl händer.

I mitt förra blogginlägg upptäckte en av dessa vänliga själar att jag skrivit headset som head set. En särskrivning alltså, men faktum är att jag trodde att engelska sammansatta ord var särskrivna. Jag vill alltså hävda att det inte var en särskrivning. Dock hade samma individ inte märkt att jag råkat skriva hoppfällbar telefon. 1-1 alltså, om inte 2-0, till mig :)

Vad tycker ni om den här fina benämningen på plasttossor hos tandläkaren?:

Headset på nytt sätt

Sett i mataffären idag: en kvinna med sjal som satt så tajt att hon kunnat stoppa in sin hopfällbara mobiltelefon mellan örat och sjalen. Där gick hon så obekymrat och pratade i telefon, men ändå med båda händerna fria att handla med.

Januaripromenad

Sex dagar in på det nya året och imorgon är det dags att börja jobba igen. Jag tog en långpromenad förut i ett försök att se till att jag åtminstone är fysiskt trött inför nattningen ikväll, eftersom jag "råkade" gå upp först 10.30 i morse...

Säga vad man vill, men det märks faktiskt att det är liiite ljusare på eftermiddagarna. Det låg snö också och jag mötte flera rödkindade barn med snow racers. Spåren av deras framfart syntes på aldrig så små slänter utefter min promenadväg. Nu låter det som om det regnar och jag tänker inte ens gå till fönstret för att få den misstanken bekräftad.

Här får ni istället en fin bild från mobilkameran. Tagen ca 15.45 i eftermiddags.

Bokbokslut

Trettondagsafton, men ingen bal att gå på och tv visar två filmer med Eddie Murphy samt Tillbaka till framtiden 2...

Jag sammanfattar 2007 års lästa böcker istället. Listan omfattar de skönlitterära böcker jag läst under förra året och innehåller 28 titlar.

- Av dessa 28 är exakt hälften deckare (jag trodde det skulle vara fler).
- Det totala antalet författare uppgår till 15, vilket torde bero på att jag läst hela Stieg Larsson-trilogin, tre Connolly-deckare och tre Connelly-deckare, tre av Camilla Läckbergs deckare, två Elisabeth Nemert (gillar hennes historiska kärleksromaner med starka kvinnor) samt de fem första böckerna om Damernas detektivbyrå.
- Årets första bok läste jag ut den 25 mars. Detta är anmärkningsvärt när det gäller mig och mitt läsande. Nästan ett helt kvartal!
- I april läste jag fem böcker. Det var då jag hade datorstrul på grund av ett RAM-minne.
- I maj måste datorn blivit hel igen, för då läste jag inget.
- I juni läste jag åtta böcker. Det var då jag plöjde hela Stieg Larsson-trilogin. Jag tyckte tvåan var allra bäst.
- I juli läste jag inget igen. Då hade jag väl inte tid för all salsas skull. Och det är ett i mina ögon godtagbart skäl för att dra ner på läsningen :)
- I augusti började jag jobba igen, men jag läste ändå fyra böcker. Endast 25% deckare.
- I september läste jag en enda bok. 100% deckare denna månad.
- I oktober blev det också bara en.
- I november ingen. Jag var riktigt slut då i och för sig.
- I december tog jag igen och fyllde på årets bokskörd med åtta lästa böcker, fifty-fifty romaner och deckare.

Ja, det blev faktiskt ett annorlunda bokår, men det är roligt att man kan se mönster och händelser genom att analysera sin boklista. Jag minns till exempel att "Duck City" av Lena Andersson blev varm av att ligga i solen (augusti) och att oktobers enda bok "En delikat affär" (som var nån sorts uppoppad Harlekinroman) åkte fram och tillbaka i väskan så den blev alldeles fnasig, trots att den låg i en plastpåse. Jag har länkat lite grann här och var, men det jag skrivit om böcker finns annars under den rubriken i min högerspalt.

Tur i oturen

Det har varit en skruttig förmiddag, årets första solsken till trots.

Det började med att jag måste ha vaknat på fel sida för efter det har allt krånglat! Jag har fastnat i sladdar. Jag misslyckas med att hitta en grej som jag letat efter sedan igår och trodde jag kommit på var jag lagt. Jag fick tandläkarräkningen och den var på 300 kronor mer än vad som var sagt (fruktansvärt dyr redan innan). Saker trillar ner från bord, jag satte mig på min stickning så ena stickan gick av och jag tappade puderdosan i handfatet.

Okej, vissa dagar bara allting samlar sig, men så alldeles nyss kokade jag vatten i min lilla kastrull och när jag skulle sträcka mig efter snabbkaffeburken i skåpet ovanför fläkten så rev jag ner en full kryddburk (gurkmeja i glasburk). Den föll på kastrullen precis vid fästet till handtaget och jag hade redan hunnit se hur det skållheta vattnet flög i slow motion över mig och framför allt mina nakna fötter. Men, ödet ville att kastrullen skulle träffas på ett ställe som bara fick den i lätt obalans och en liten skvätt skvimpade över på plattan.

Det är sånt där som får en sluta att gnälla... Tack!