F´låt bloggen :(

Min stackars försummade blogg...

Vad kan jag säga mer än att våren är här. Jag har väldigt mycket på jobbet (utskolningar, utvecklingssamtal, studiebesök, lägerskola...) och den fria tid jag har över spenderar jag på kören, designkursen, att hålla kontakten med vänner, dansa salsa tre gånger i veckan, läsa ut böckerna om Harry Potter (del fem tog slut 01.30 i söndags natt och nu är jag halvvägs genom sexan), bekämpa blodbrist och söka jobb. Ja just det, jag ska ju på bröllop också!

Men det ska komma ljusare tider vad bloggandet anbelangar. Håll ut!

Arga glasögon

De senaste veckorna har varit tuffa på jobbet och idag gick jag verkligen på hörntänderna...eller rent av huggtänderna...

En av mina elever är ganska bra på att komma på vad han ska skriva om, men han vill gärna rita bilderna först, och längst. När jag väl sa att han var tvungen att börja skriva också kom han med allsköns undanflykter. Han ville ha paus, vilket jag betraktade hans halvtimmes ritstund som. Efter en del dividerande satte han igång, men redan efter två ord kliade han sig i huvudet igen. jag gick dit för att se vad han skrivit. På raden under bilden av en hårdrockkonsert hade han skrivit "foket javlar". Jag började sudda ut orden samtidigt som jag irriterat talade om för honom att det inte är okej med vilket språk som helst.

Han tittade på mig med ljusblå ögon och så förvånat att jag förstod att något var fel. "Ja...folket jublar", sa han. Då började jag gapskratta och bad honom om ursäkt. Jag vinkade in honom i grupprummet för att förklara. Det jag trodde var att han var sur och hade skrivit "Fuck it jävlar"...

Att döda ett barn

Jag har följt sökandet efter Engla den senaste veckan och mina förhoppningar att de skulle hitta henne vid liv har inte varit stora. Ändå, idag, när de hittat henne mördad så kände jag något som kan liknas vid mina känslor kring Mitja Hofmans bortförande och död. Hjärtat bultade i bröstet, tårar steg i mina ögon, jag mådde illa och kände mig alldeles förlamad av vanmakt.

Att förlora ett barn sägs vara något av det värsta man kan vara med om. Barnet kommer inte tillbaka om det hade dött i en bilolycka heller, men att någon bestämmer sig för att döda det är så fullkomligt obegripligt. Det förekommer inte helt sällan i deckare jag läser, men på riktigt är på riktigt och är väldigt svårt att förstå. Lika svårt som med de små barnen i Arboga.

Jag vet inte vad det är för fel på den där 42-åringen, men det skrämmer mig att tänka på hur många psykiskt sjuka människor som finns där ute och vad det är som kan få dem att döda. Jag tänker på 5-åriga Sabina som blev knivmördad på sitt dagis samma dag som Anna Lindh dog. Utrikesministern dog för en förvirrad mans hand och Sabina för en annans och han kanske fick impulsen från det han fick höra på nyheterna.

Nu är det här ingen politisk eller samhällsdebatterande blogg, men ibland undrar jag ärligt talat vart människosläktet är på väg.

ÄNTLIGEN har jag sagt mitt om EGENTLIGEN!

Tro det eller ej, men jag är mycket mindre språkkonstapel nu för tiden än vad jag har varit! Ändå har jag mina käpphästar. Förut har jag till exempel haft svårt för när folk uttalar c:na i accepterar som s, fast det hör jag inte så mycket längre.

Just den senaste tiden är jag på korståg mot "enklien" och framför allt mot "ejenklien". En sak är väl ungarna i skolan. De är fortfarande möjliga att forma och förklara för, men det är inte så få vuxna som slappat till sitt språk på det här viset. Är det stockholmska eller hur har ni andra det ute i landet?

Svar på tal!

Ibland är det nästan lite skrämmande hur man får svar på sina frågor...

Jag hinner nästan alltid med samma buss hem från kören och med samma avgång åker nästan alltid en kufisk man. Kanske är det inget fel på honom, men jag tycker han är kufisk för han börjar prata med folk. En gång var det med mig...om kameror.

Igår hade han gått och satt sig. Strax innan bussen skulle gå såg jag att han var framme och lämnade något litet till chauffören. Han satte sig igen och sa till killen bredvid sig:
"Den här bussen har en skruv lös."
Killen tog ur sin mp3-öronsnäcka. Uppenbarligen sa han att han inte talade svenska, för den kufiske mannen sa:
"Eh, this bus has a screw loose."

Jag kunde inte låta bli att le. Dels för att det lät så rart och dels för att det lät så fel och svengelskt. Jag bestämde mig för att slå upp uttrycket idag eller googla på det.

Nu kommer det spökiga...

Imorse stod jag och sminkade mig ackompanjerad av radion. Där spelades Eminems låt "Slim Shady". Det var länge sedan man hörde den, tänkte jag. Nästa sak som hände var att Eminem sjöng:
"...a couple of screws up in my head loose..."

Turist i Lärkstaden

Idag har jag sett tre flätor till. Jag berättade om mitt flätseende för medhavd vän, som meddelade att hon för tillfället bara ser folk på kryckor. Hon misstänker att alla läkare ordinerat promenad för kryckförsedda nu när det är vår.

Vi möttes för lunch på Odenplan. Tanken var att vi sedan skulle ta en promenad i exempelvis Hagaparken, men jag föreslog att vi skulle gå obeträdda gator i Lärkstaden. Sagt och gjort. Det blev en fantastisk och oväntad söndagsvandring. Den gick förbi en port där de hade visning på en femrummare med utgångspris på nätta 11,5 miljoner. Vi lekte med tanken att gå på visningen, men traskade istället vidare in i Lärkstaden. När vi vandrat runt och läst vad kvarter och gator hette (mycket nordisk mytologi i namnen) och nyfiket kikat in på gårdar med järngrindarna på glänt, kom vi fram till Engelbrektskyrkan. Den ser ju enorm ut redan utifrån och den var öppen så vi kunde se den även inifrån. Där var den lika gigantisk. Precis när vi klev in ringde en telefon. Vi tror att det var Gud som ville nåt, men ingen svarade.

Efter ytterligare promenad i kvarteren till vänster om Humlegården (om man kommer från Engelbrektskyrkanhållet) slank vi in på Park hotell och satt och loungade med var sitt glas rödvin. Helt lugnt och soft och inte alls mycket folk. Efteråt vävde vi några gator till höger om Karlavägen och kom förbi bland annat Frälsningsarméns högkvarter...

Vid Karlaplan åkte vi tunnelbanan åt var sitt håll, mycket nöjda med vårt söndagsflanerande. Jag kände mig som en turist i min egen stad!

Extremt högt och otroligt nära

Jag har suttit fast lite i årets bokläsning, men nu har jag läst ut "Extremt högt och otroligt nära" av Jonathan Safran Foer (ISBN: 91-1-301437-4). Det här blir ingen recension, men en uppmaning till den som gillar berättelser som framförs på ett annorlunda sätt. Den har olika berättarröster och olika stilar. Den innehåller många bilder. Stilen är underfundig och har den där pusseltekniken, som liknar deckar-, eller mysterieupplägg och som jag gillar. Direkt när jag hade läst den kände jag att jag ville läsa om den med en ny förförståelse, vilket jag så klart inte kommer anse mig ha tid till nu. Andra böcker pockar alltid på min uppmärksamhet.

Boken är också filosofisk. Eller vad sägs om följande hjärnkittlande frön, som jag gärna planterar denna lördagkväll:

"Hur som helst, en fascinerande sak som jag läste i National Geographic är att det finns fler levande människor på jorden idag, än som dött under hela mänsklighetens historia. Det innebär med andra ord, att om alla skulle vilja spela Hamlet samtidigt så skulle de inte kunna göra det, för det skulle inte finnas dödskallar till alla!"

"'Har du mest saker som du behöver, eller mest som du inte behöver?' Jag sa: 'Det beror på vad man menar med behöver.'"

Snacka om selektivt seende

Det är en riktig klassiker, men jag upphör aldrig att förvånas. Någon är gravid och ser andra med magar överallt på stan. Vi ska göra en bilduppgift med Arcimboldo-inspiration i skolan och plötsligt upptäcker jag en pyttepytteliten Arcimboldo-bild på skrivbordsunderlägget, som har legat i personalrummet i 4½ år, och ungarna hittar Arcimboldo-grytunderlägg på Livrustkammaren!

Igår sökte jag efter inbakade och utbakade flätor på nätet och jag frågade min syrra om hon kunde visa mig. Jag har fått för mig att det vore en bra salsafrisyr för mig, nu när jag börjar få längre hår. Då har jag naturligtvis sett åtminstone fyra riktigt snygga flätkonstruktioner på stan idag! Snyggast var en tjock, som löpte runt ansiktet på en tjej. Som extra effekt hade hon tvåfärgat hår. Jakten går vidare.