tisdag, maj 19, 2015

Vad har du i väskan?

Mina handväskor har bara blivit större med åren, vilket tyvärr medfört att jag har möjlighet att bära runt på fler saker. Säg inget till min sjukgymnast...



Det här är dagens innehåll minus mobiltelefonen, som jag tog kortet med. Väskan är inte med på bilden men den är av läder och har nitar och väger också en del. Bananerna lassade jag ur på jobbet och paraplyet och handskarna vill jag helst ta ur och bara behålla solglasögonen. Annars är där inget som jag direkt kan undvara. Obs - Compeedförpackningen innehåller öronproppar.


måndag, maj 18, 2015

Röd dag

Faktiskt helt oavsiktligt, men idag blev alla mina Instagrambilder röda.




Öst eller väst?

Det är inte alldeles lätt att veta när man är i gamla öst- eller västberlin. Muren gick liksom inte rakt igenom. På vissa ställen behöver man dock inte fundera så länge.


söndag, maj 17, 2015

Berlin - IG i GI

Just hemkommen från tre dagars syskonresa till Berlin törs jag lova att det framöver kommer en rad inlägg med inspiration därifrån. Låt mig börja med bröd. Det var det första som slog oss - att berlinborna verkar älska sitt bröd.


Överallt finns det bröd. Mestadels vitt eller mördegsvarianter och tillgängligt dygnet runt.

På Kottbusser Tor U-bahnperrong.

Det var lika bra att ta timeout från alla GI- och LCHF-ambitioner och inmundiga sitt dagliga bröd i form av pizza och kebab. Det var länge sedan jag åt kebab, men den här döner kebapen var det godaste jag smakat och jag lämnade brödet (som inte var pitabröd utan nån sorts foccaciavariant). Jag avslutade resan med en stor macka vitt bröd till flygplatsfrukost. Givetvis sköljdes de flesta måltiderna ner med öl.

 


onsdag, maj 13, 2015

Releasefest eller Jag älskar mingel!

Förra våren gick jag en kurs i att skriva romance. Den hölls av Simona Ahrnstedt som även går under epitetet Sveriges Romancedrottning. Sedan träffade jag henne igen när jag var på ett Books & Dreams-event i höstas och blev glad när hon kände igen mig.

Självklart har jag läst alla Simonas böcker och jag har ju alltid velat varva mina rysliga thrillers med feelgood eller romance, så det passar utmärkt. Jag gillar både de historiska och de nutida för sina starka kvinnor. Simona är också skicklig på att beskriva sex, som är så svårt. Omslagen på de två senaste är fantastiska och nu har jag den rykande heta En enda hemlighet, signerad och klar för läsning.

När jag gick kursen så var det flera av de andra som sa att de hade en historia som ville bli berättad och de ville skriva, men de ville helst inte stå i rampljuset och signera böcker. Jag är tvärtom - jag kan inte vänta till mitt första releaseparty. Det är historierna som inte vill komma till mig...

Simona är inte heller direkt blyg för att stå i centrum. Hon sken som en sol hela kvällen. På fotot som min kompis och jag tog med henne är det dock jag som är belyst med rampljus, som en annan madonnamålning. Jag ser det som ett tecken...


I övrigt var jag framme och sa hej till Åsa Hellberg (som jag träffade första gången på Books & Dreams-eventet), pratade lite med Katarina Bivald (och jag kände igen hennes namn, men kom inte på då att det är hon som skrivit Läsarna i Broken Wheels rekommenderar, om du läser det här: I loved it!), kramades och pratade med Sandra Gustafsson (som jag inte sett på flera år, men jobbat med på terapiskola och jag har varit på en av henne releasfester. Du var skitsnygg!). Sedan såg jag Maggan Hägglund (en starksvag guru, som skrivit min bästa igenkänningsbok Drunkna inte i dina känslor tillsammans med Doris Dahlin) och lite andra kändisar.

Kul, positiv och inspirerande avslutning på gårdagen!

söndag, maj 03, 2015

Drömmen om Skåne


Nu har jag varit hos mina vänner i Skåne igen och direkt börjar jag drömma om ett hus på landet och att skaffa hund och katt och några hönor och inreda en skrivarlya, kanske i ett torn, och handla närodlat och vandra runt i bokskogar och ha mindre vinter, tidigare vårar och närmare till Köpenhamn...

En del av det där kanske inte är helt orimligt...

söndag, april 26, 2015

Lustläst

Igår stålsatte jag mig inför den prövning det innebär att släppa in min lekamen i ett provrum i jakten på en bikini, något jag försöker göra högst vart tredje år. Förstå då känslan när jag får superproffsig hjälp i bra belyst provrum och studsar ut med tre (!!!) nya bikinisar. 

När jag mannekängade här hemma i morse och klippte etiketter, läste jag i ren glädjeyra fel "Följer du dessa råd så får du en längre livstid."


Mamma vet

Jag: Jag tror jag håller på att bli förkyld.
Mamma: Det kan vara pollen. Pappa och jag har börjat ta medicin mot det.
Jag: Men jag är inte allergisk mot pollen.

I morse tog jag en Kestine, som jag hade hemma sedan senast myggorna tyckte för mycket om mitt blod. Näsan slutade snörvla och jag har nyst en gång.

söndag, april 19, 2015

Söndagsgåtan

Hur får man en moster att hoppa cirka en decimeter upp i luften?

En systerson ringer precis när Matthew McConaughey jagar en satanistvåldtäktsmördare med ärrat ansikte och läskiga intentioner i någon sorts borgruin i avsnitt 8 av 8 i första säsongen av True Detective som mostern inte sett tidigare och nu ser på datorn i stress före klockan 21 för att hinna slå på tv:n och se del 2 av 2 i Arne Dahl på svt.

Looking forward

Det här med att leva i nuet är bra och så, men man får inte underskatta den uppfriskande kryddan av att ha planerat in saker att se fram emot.

Förra helgen hade två av mina beprövade reskamrater och jag bokat in en övernattning på Hotell Havsbaden i Grisslehamn. Fikabuffé när vi kom, ett glas bubbel i jacuzzin i spa-avdellningen och fantastiskt god mat på kvällen - rödbetor med fläsk, lammbringa och gott vin. På lördagen frukostbuffé och promenad till Albert Engströms ateljé. I maj blir det roadtrip till Lidköping med Kinnekulle och till sommaren är det nu klart att vi gör Bretagne! Vi sammanstrålade på Gunnarsons konditori, även känt som platsen där vi bokade Portugal+Spanienresan 2011 och bokade rubbet idag.

Jag har samma inställning som då - att njuta nu av förväntan, njuta i nuet när vi far fram längs rosa stränder och äter och dricker oss igenom alla orter som heter som mat och så njuta när vi kommer hem med telefonerna fulla av semesterselfies.

På Gunnarsons utan wifi.

lördag, april 18, 2015

R.I.P. Candy Crush Saga

Aaah, jag har gjort det. Något totalt oväsentligt för mänskligheten, men gigantiskt för mig. Med nästan darriga händer höll jag inne Candy Crush-ikonen tills den fick ett litet kryss i hörnet, jag tryckte på krysset och konfirmerade. Raderat.

Det känns lite läskigt, men mest befriande. Bort med denna tidstjuv och den orättvisa ugglan Odus. Nu lämnar jag plats för...någonting annat. Framför allt tror jag att jag kommer att få lättare att fokusera. Det är splittrande att hoppa in i en godisvärld med overkliga uppdrag och bomber som exploderar hela tiden. Det brukade vara det sista jag gjorde innan jag satte paddan på laddning och släckte lampan. Tills igår då. Enligt alla stress- och sömnexperter ungefär det sämsta man kan göra.

Jag hade tänkt göra det när jag kom till nivå 400, men det låter som den gamla ursäkten "Jag får äta den här tårtbiten också, SEDAN ska jag sluta med sötsaker.". Så. Väck med den bara.

Livet utan börjar bra. Ett blogginlägg och nu ska jag laga mat.

måndag, oktober 20, 2014

Jag vill också vara pensionär

Jag har bara varit drygt ett år på nya jobbet, men har redan varit med och tackat av två pensionärer och fler är det på gång. Då kommer andra pensionärer och är med. Sist hade vi en hel fyrsitssoffa full, som satt och skröt om resor och möjligheten att göra lite vad som faller dem in. Ofta har de äppelkaka med sig och utstrålar lugn och frid.

Båda mina föräldrar är pensionärer nu. Idag ringde jag dem 14:45. Då kunde de inte riktigt prata för de satt på restaurang. Och åt lunch. Innan dess hade de varit på utflykt i nya bilen, hälsat på pappas bror (som är pensionär en dag i veckan), åkt lite ärenden. Pappa har börjat i manskör och blivit disktriktsdomare i golf, mamma plöjer böcker i Akademibokhandelns Låna & Läs-klubb och ibland åker de på föreställningar på Göteborgsoperan. I alla fall pappa brukar ta sovmorgon så man inte törs ringa på morgnarna. Då löser mamma korsord och kokar kaffe. Precis det livet jag vill leva. Och så tillhör man en generation som inte alls säkert kan gå i pension vid 65.

söndag, oktober 19, 2014

Oomkullrunkeligt

Det finns ord och så finns det ovanliga ord. Oomkullrunkeligt är ett ovanligt roligt ord. Icke desto mindre snubblar jag över detta ord då och då, vilket jag tolkar som att det kittlar fler än mig. Det förekommer i Hjorth och Rosenfeldts Det fördolda, som jag precis avlyssnat som ljudbok. Följaktligen blev det inte jag som behövde ljuda ut det långa och kittlande ordet den här gången, utan skådespelaren Niklas Falk.

Och det vet vi ju alla att runka betyder skaka, ruska, vackla, vicka, gunga. "Han runkade på huvudet."

onsdag, oktober 15, 2014

Tecknade människor

Ibland händer det att jag ser människor som ser ut som förlagan till tecknade figurer.

Jag minns en vikarie på en skola där jag jobbade. Hon var den exakta kopian av illustrationen i en tyskabok. Då och då har jag haft elever, som ser ut som jag tänker mig att Dennis, Kalles kaviar-Kalle eller solstickan-pojken skulle göra om de kom till liv.

Idag har jag sett en man som verkade tecknad av Olof Landström. Jag hade nästan svårt att inte le i munterheten över att stöta på en livs levande (och något tjockare) bror till Farbrorn som inte vill va' stor.




måndag, mars 31, 2014

Nästan elva dagar utan Candy Crush Saga

Jag har inte spelat Candy Crush Saga på tio dagar. Idag "får" jag igen och jag har inte spelat idag heller. Det var oväntat lätt att sluta. Batteritiden på både mobilen och paddan har ökat dramatiskt...

Nu tar nästa utmaning vid: att inte falla i allt-eller-inget-fällan och sluta helt, utan hitta en balans där jag spelar ibland när jag behöver förströelse. Det kan vara svårare än det låter. Det är lättare för mig att sluta helt än att spela lagom. Jag är inte så bra på lagom.

söndag, mars 30, 2014

Ett Vasalopp i powerwalks

I måndags upplyste RunKeeper mig om att jag hade gått 70,45 km den senaste månaden, varpå tävlingsdjävulen for i mig och började räkna på hur jag skulle disponera resterande marsdagar för att komma upp i ett Vasalopp (9 mil). Lätt!

Jag startade i Berga by måndagen den 3 mars. Jag passerade Mångsbodarna den 11:e och Risberg den 13:e. Evertsberg var jag förbi den 16.e och nådde Oxberg den 20:e. I måndags var jag alltså i Hökberg och efter dagens runda skriver vi 96,43 km, vilket innebär att jag var i mål i Mora redan under gårdagens varv runt Årstaviken. Förmodligen någonstans i trakterna av Gullmarsplan. Nån kransmas syntes tyvärr inte till, för att bekräfta bedriften.

För extra nördpoäng vill jag poängtera att jag petnoga räknat klarat 9 mil på 27 dagar, eftersom jag tydligen latade mig helgen 1-2 mars. Övrig motion i mars, som skulle givit utslag på en stegräknare är fyra piloxingpass á 60 minuter, en buggkväll, en salsakväll samt övrig vardagsmotion.


söndag, mars 23, 2014

Boosterhjulet

Tredje dagen och jag har inte saknat Candy Crush Saga alls så mycket som jag trodde jag skulle. Kanske kommer jag att upptäcka att det bara var en dålig ovana. Mina systrar har varit här i helgen, vilket säkert har hjälpt till. De är bättre underhållning och sällskap än ett mobilspel (schyst). När jag tänker efter har de inte kommenterat att jag inte spelade något och jag sa inget för det ska vara min lilla hemlighet tills experimentet är över.

En sak låter jag mig dock göra - jag får gå in en gång om dagen på mobilen respektive paddan och snurra på boosterhjulet. Jag kan inte missa alla fiskar, inslagna, bomber och klubbor som jag får där. Jag kommer att ha tio extrabonusar när jag spelar igen!

fredag, mars 21, 2014

Utan Candy Crush Saga i tio dagar - the experiment



Jag tycker att det är trevligt att ha några spel på mobilen, som man kan spela när man väntar på bussen, men eftersom jag känner till mitt tidigare, till besatthet gränsande, intresse för spel som Tetris och olika Bejeweled-varianter så borde jag inte hämtat Candy Crush Saga. Jag vet det nu.

Jag har haft detta spel på mobilen sedan början av juli förra året och har kommit till level 235. När jag skaffade en iPad Mini i höstas hämtade jag genast hem det till den också. Ikonen ligger överst till vänster på skrivbordet. Där har jag kommit till level 168.

Eftersom jag har sjukdomsinsikt har jag bestämt att något måste göras. Vändpunkten kom när jag började räkna på antal timmar (!) varje dag, som går åt till detta spel. Snacka om sockerberoende! Med start idag börjar 10 dagars frivilligt Candy Crush Saga-avhållsamhet.

måndag, mars 17, 2014

Jag rekommenderar "Läsarna i Broken Wheel rekommenderar"

Många gånger har jag blivit mer och mer besviken på böcker ju närmare slutet jag kommit. Det kan vara baksidestexten, som verkar handla om en annan bok än den som den står på baksidan av. Andra gånger verkar hela idén till boken briljant, men förvaltas dåligt. Den vanligaste anledningen till besvikelse är slutet - det kan tappa fart, slängas ihop alltför hastigt, jag lämnas med frågor, det blir helt plötsligt surrealistiskt, eller annat antiklimax.

Nu har jag läst en bok som var precis tvärtom. Först kändes den vagt välbekant, som annan feelgood jag läst. Trevlig, men inget speciellt. Svensk bokmal reser till mer eller mindre avfolkad stad i Iowa för att träffa äldre dam, som hon brevväxlat med. Dam är död vid ankomst och berättelsen börjar. MEN...den växte och jag sträckläste den så klart. 

Det kan vara för att den innehöll böcker, kärlek och människor som blir sedda och har en plats på jorden. Så dagens boktips är: Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald.

söndag, februari 02, 2014

Januarisammanfattning

2013 läste jag 52 vuxenböcker. Jag läste därutöver pedagogisk litteratur och ett stort antal barn- och ungdomsböcker.

Under 2014 års första månad har jag läst en (1) roman. Å andra sidan har jag genomfört 21 stycken träningspass, piloxing, löpning, salsa, bugg och framför allt promenader.

Av detta kan man dock inte dra några som helst slutsatser.

söndag, januari 19, 2014

2010-talets fönstershopping

Igår var jag inne på La Redoutes hemsida. De hade "upp till 70% rabatt + 10% ytterligare fram till söndag". När jag klickat cybershoppingbagen full med 30 saker jag ville ha var summan uppe i 5817 kronor.

Efter en mer nyanserad genomgång av vad jag verkligen kan tänkas behöva (hejdå broderade boots och helsidenklänning) och vad som kändes som bra realisation (mer än 50%) kunde jag checka ut med en slutsumma på 1320 kronor.

Om några dagar hämtar jag kläderna på ICA. Då brukar de vara vacuumförpackade och inte alls se ut som på modellerna och då kan man skicka tillbaka det man inte vill ha och få tillbaka pengarna. Shopping 2014, mina vänner!

lördag, november 23, 2013

Comeback eller insomning

Jag är inne och skriver dit en läst bok i listan. Som det ser ut så varken läser eller skriver jag särskilt mycket, vilket inte är sant. Jag har plöjt fantasy för unga den senaste månaden och gjort ett klent försök att delta i NaNoWriMo (national november writing month).

Just nu håller jag på och bestämmer mig för hur jag ska göra med det här bloggeriet. Det finns olika alternativ:

1. Återuppta i befintligt skick. Skriva regelbundet och göra mer reklam för mig själv.
2. Säga hej då, men låta bloggen ligga kvar på webben.
3. Starta en ny, snygg 2013-versionblogg. Börja om från början, fast ändå fortsätta.
4. Inse att bloggen har slutat vara min kanal. Skriva en bok istället.

Just nu lutar jag åt alternativ 3. Åsikter någon?

torsdag, juni 27, 2013

Apan Baba

Min mamma myntade en gång begreppet "Alla mörka skönheter har mustasch.". Eftersom min mustasch överlevde fem laserbehandlingar så går jag på mammas linje.

En av sommarens otacksammaste och tråkigaste uppgift är att hålla efter benbehåringen. En rakning håller inte många dygn och måste tajmas in med brun-utan-solandet, så jag inte rakar bort den lilla konstgjorda färg jag har.

Så här sitter jag nu och kollar yr.no om det är idé att raka och smörja benen idag. Det är så man önskar sig tillbaka till stenåldern.

söndag, juni 23, 2013

Mitt bästa ljud

Det finns ett ljud som fyller mig med sommarkänsla och frid och det är blåst i lövträd. Särskilt när det kommer en vindpust och liksom vänder alla blad i träd efter träd så ljudet kommer närmare och sveper vidare. Det finns inget störande moment (smaskande, prassel) eller hårt (tryckluftsbussdörrar, skrik, smällar) utan bara milt sus. Om jag blundar så kan jag fortfarande befinna mig på min balkong eller så ligger jag i hängmattan på mormors och morfars stugtomt sommaren 1983.


lördag, juni 22, 2013

Ute och cyklar

Igår cyklade jag drygt 23 kilometer, genom hela stan och ut på Djurgårn och hem igen. Det var fantastiskt härligt, särskilt på ditvägen. Det var mer uppför på hemvägen. För någon som är nervös för biltrafiken och cykelbanornas placering på Götgatan var det den perfekta cykelpremiärdagen, eftersom det var folk- och biltomt på grund av midsommarafton. Jag hade hjälm. Jag ser ut som en svart champinjon, men jag är rädd om innehållet i champinjonen.

Jag är ju så vältränad nu (hum hum) så jag har ingen träningsvärk idag. Däremot fick jag en blåsa på insidan av tummen...lite spänd kanske jag ändå var.

torsdag, juni 20, 2013

Vänta lite nu

Nu har jag gått på sommarlov, men de senaste veckorna har varit stressiga och jag har inte orkat läsa på kvällarna. Däremot har pocketversionen av Bitterfittan av Maria Sveland åkt med i väskan och idag läste jag ut de sista sidorna. Det är ovanligt att snabbläsande jag läser böcker så pass utdraget, men i det här fallet passade det bra att göra det. Det gav mig tid att stanna upp och må illa över sådant hon skriver om, känna igen situationer eller tänka ut hur jag ska förhålla mig till ett och annat nästa gång jag ställs inför det. Bitterfittan vaknar ofta i mig, trots avsaknad av man och barn. För att inte tala om när jag försöker hitta en trevlig man.

Det som jag känner igen mig mest i är det här med hur nästan skrattretande det blir om en kvinna är lika ogenomtänkt och spontan som en man när hon till exempel lägger fram ett förslag på jobbet eller söker jobb som expert på Skolverket. Då är det väl något som är skumt. När jag läste Tusen gånger starkare av Christina Herrström kom samma känsla över mig. Att det blev skrattretande och nästan överdrivet när huvudpersonen Saga klev in och gjorde exakt som killarna. Men någon måste börja. Det kan man också säga tusen gånger - alla tjänar på jämställdhet. Och vågar man inte själv kan man stå i andra änden och vägra gå på blufförslag eller säga "vänta lite nu" och reagera.

I skolans värld, där jag befinner mig när jag inte är på sommarlov är det oftast väldigt mycket kvinnor i personalen. Ändå har jag många gånger sett manliga kolleger erkännas för sina förslag, tas på allvar med en pondus som inte tillskrivs kvinnor på samma sätt och komma undan med slarv eller att inte ha gjort det de ska. Vi har en kvinnlig träslöjdslärare på min skola, men annars är det väl traditionellt där man hittar män i skolan: i träslöjden, bland lärarna på högstadiet (sällan på låg, där jag jobbar), vaktmästare, it-ansvarig, kock och rektor. Fast det är klart - status och lön har ju gått ner sedan det blev allt fler kvinnor som blivit rektorer.

måndag, juni 17, 2013

I mål med min mil

Där satt den! Efter tre löpturer per vecka i tolv veckor sprang jag milen idag. Jag har inte hoppat över en enda gång, men sista veckan spillde över i det som rent strikt skulle vara måndagen i vecka tretton...

Jag tror jag kan göra en del på tiden, öva lite explosivitet och styrka i vader och vrister. Dessutom sprang jag mellan ca 16:30-17:30 när solen fortfarande var stark. Om exakt två månader är det Midnattsloppet! Dags för ett nytt mål.



torsdag, maj 30, 2013

Fröken förutsägbar

För mer än tio år sedan hade jag nyss släppt en 5:a som blivit 6:a och börjat på högstadiet. Ibland kom ett gäng ner till mig och hängde lite i soffan på eftermiddagen. En dag var det några tjejer som pratade om de nya lärarna och gjorde en hel del rätt träffsäkra parodier på vad de sa och gjorde. Jag tyckte de var roliga...tills en tjej gick ut genom dörren och kom in igen, ställde sig med armarna i sidorna och sa "Näe, vad är det här för dumheter?!" med arg röst.

Jag har inte sagt just den frasen särskilt många gånger sedan dess. Man vill ju inte vara lättläst och förutsägbar. De senaste dagarna är det några i min nuvarande klass som har börjat säga: "Det är inte okej!" En kille sa det till mig på bilden: "Så säger du. Det här är inte okej. Det säger du jätteofta."

Dags för ett nytt mantra.

tisdag, maj 28, 2013

VårRuset 2013

Mitt första lopp avklarat!

Jag slog inte personbästa. Det gick inte för det var 12 000 kvinnor till på banan. Jag som verkligen ogillar att inte kunna hålla min egen takt hittade ändå ett eget sätt att ta mig fram. Lite ryckigt, men funktionellt. Jag hann inte titta så mycket på de vackra omgivningarna men jag såg bandet av kvinnor framför och bakom mig när stigen gjorde en sväng, som en orm som ringlade sig fram genom landskapet, och jag hörde vår kollektiva andhämtning.

Det var en mycket coolare upplevelse än vad jag hade trott att det skulle vara, med trevlig stämning och en peppig Blossom Tainton i alla högtalare. När jag kom i mål stängde jag av pulsklockan på exakt 5 km (väl uppmätt bana) och 32:22 minuter, tog emot medalj och goodiebag och bad en tjej ta en bild av mig. Nöjd och belåten!

måndag, maj 27, 2013

Skrytmoster

Nu börjar jag bli lite pirripirri inför kvällens VårRus. Ska tunnelbanan gå? Kommer jag att välja rätt startgrupp? Även om jag är på hugget så kanske det är en massa damrumpor ivägen, som startar i fel startgrupp eller lägger krokben med sina stavar. Tänk om jag inte sätter nytt PB, som jag gått och skrutit om till höger och vänster.

Det blir Modesty Blaise/Craft-setet, keps på, cerise naglar, attityd och jävlar anamma. Min första tävling om man bortser från att jag faktiskt var med och gick banan runt 1999. Man får medalj för det också, men det här är mitt första springlopp. Heja mig!!

söndag, maj 26, 2013

Sociala medier - got to love them

Jag chattar med min kompis på fejjan. Hon tipsar mig om några bra tweets. Plötsligt frågar hon:

- Är du i Vasastan?
- Haha. Står det det? Jag sitter hemma i soffan och läser och stretchar insida lår. Just krigsmålat naglarna cerisa inför VårRuset.

Vad gjorde vi före sociala medier, positionering (och felpositionering ;)),  incheckningar i realtid, ständiga uppdateringar om vad vi gör och äter och all underbar svengelska? Jag skickade ett mms på krigsmålningen. Bilden tagen innan jag topsade spillet.


lördag, maj 25, 2013

Ögonsvett

Allting är bra med benhinnor, knän, fötter, kondition och motivation. Jag brukar pricka lagom varma kläder. Löparkarriären går bra, MEN...

...jag har ett problem. Jag svettas groteskt mycket. Man gör väl det när man springer, men jag har alltid gjort det. Foton från barndomen visar en rödkindad, rund och glad krabat med svettiga hårslingor kletade runt huvudet. Jag hade tunt hår då. Nu har jag tjockt hår och är vältränad, vilket sägs göra saken ännu värre. Arvet kommer från fädernet. När pappa spelade badminton så droppade han från näsan så planen var alldeles prickig och både han och jag svettas när vi äter stark mat. Han på flinten, jag under ögonen.

Jag har tidigare mest lidit av mitt svettande när det är väldigt varmt (N.Y. förra sommaren, Grekland) och när jag dansar. Salsa eller bugg spelar ingen roll. Det kommer ut genom håret på mig och det är fruktansvärt pinsamt att slänga svettigt hår i ansiktet på killen man dansar med. Eller värst - när det flyger loss svettdroppar från håret och hamnar i ögonen på dem. Har hänt.

I löpningen är jag från topp till tå dressad i funktionsmaterial och så värst mycket närkontakt är det ju inte. Då får jag det i ögonen istället. Det här har varit ett problem de senaste veckorna och jag måste se till att ta bort ögon-make up innan jag springer, för att undvika att se ut som en tvättbjörn när jag kommer hem. Jag har kollat på pannband och kepsar på sista tiden och igår slog jag till. H&M hade svarta, tvättbara sportkepsar för 79 spänn, så jag slog till på två stycken. Både svettabsorption och solskydd. Jag provsprang en idag. Perfekt! Hårmanen ut genom hålet där bak. Jag ser mer och mer ut som den sportiga brud jag faktiskt har blivit, men har lite svårt att få ihop med min identitet.

Svettig skitunge.

Svettig sportkvinna.

Fortsatta tempoexperiment

Vecka 9 av 12 och idag var det dags för veckans tredje pass, som alltid är sammanhängande löpning utan att gå. Idag skulle jag springa 45 minuter och eftersom det har gått så bra i veckan tänkte jag nog att jag borde kunna hinna åtminstone 7,5 km. I onsdags blev det 7 km på 44 minuter och då gick jag 2x2 minuter under passet. Jag är ju rädd att ta i för mycket och "spränga mig", men en erfaren löpare sa till mig i onsdags: "Äsch, det är ju bara att gå. Du klarar ju att gå.", vilket är sant. Jag kan gå hur långt som helst och hon, hon springer Stockholm Marathon nästa vecka.

Så jag iväg. Det var soligt, varmt och lite blåsigt ute. De första 2 km låg jag en bra bit under 6 minuters-tempo och den tredje på 6:08, sedan började det bli jobbigt. Jag gick en bit här och där för att få ner andningen och dricka några klunkar. Det känns lite nederlagsaktigt att gå, men summan av kardemumman blev ändå 6,87 km på 44 min och snittempo 6:25.

Efteranalysen ger vid handen att jag ätit för dåligt. Det var väl duktigt att jag inte drack vin och fredagsmös igår, men jag åt sista gången vid 17-tiden. I morse åt jag lite och drack stora glas med vatten ca 1½ h innan jag skulle springa, men det kändes i musklerna att det behövdes mer bränsle.

När jag kom hem eftersvettades jag något helt galet, men nu två timmar, en dusch och en stadig äggfrukost senare mår jag toppen.

fredag, maj 24, 2013

En vin vin situation

När jag är i en soff-locks-period, säg i november, så kan jag äta smågodis och choklad nästan dagligen, bara mackor till middag och dricka rödvin varje fredag. Idag valde jag bort att gå förbi Systembolaget. Jag ska springa imorgon bitti och vill liksom ha de bästa av förutsättningar.

Jag vill alltså leva mer hälsosamt ju hälsosammare jag lever. Slantarna jag sparar ska gå till ett par nya löparskor. Imorgon blir det i och för sig något glas på stan med en kompis, bara så jag inte blir slav under min nya last träningen.