Värstatänkbarhetsteorin

Jag har hört att gravida, som snart ska föda, kan få höra hemska historier om trassliga, komplicerade förlossningar och allt som kan gå snett. Jag har också hört (och varit med om) att när man står inför en visdomstandoperation så utlöser det folks obändiga lust att måla upp sina egna eller andras skräckupplevelser om vridna rötter och tandläkare som ser för gott att dra alla fyra på en gång när de ändå håller på.

Nu har jag noterat ett drag hos mig, som jag kanske alltid haft, men som blivit högaktuellt. Jag pratar om hemska saker i värsta tänkbara läge. Den senaste tiden har jag varit ute på långa kvällspromenader med en kompis. När jag har sällskap vågar jag gå på ställen där jag aldrig skulle gå själv, bland annat på oupplysta skogsvägar. DÅ, när vi befinner oss på det allra MÖRKASTE och LÄTTÖVERFALLNASTE stället då pratar vi om - våldtäkter, rånöverfall och hur lång tid det skulle ta för polisen att komma fram. Vi går över Årstabron. DÅ, när vi befinner oss MITT på bron vi båda sett under konstruktion och ett tåg SUSAR förbi då väljer vi samtalsämnet - rasade broar, hur vi minns Tjörnbron och vilka förvånansvärt låga räcken bron har.

Vad är detta? Samma mystiska gen som får människor att se filmer som skrämmer livet ur dem? Mamma lärde mig i och för sig en gång en metod som går ut på att man tänker ut det värsta tänkbara som kan hända om man är rädd eller nervös för något. Sannolikheten att det ska hända är så liten att man tänker ut det näst värsta och så håller man på tills det värsta som kan hända inte är så farligt. Jag tror jag ska damma av gamla värstatänkbarhetsteorin!

Fascinerande

Det här är min blogg så jag fortsätter att berätta om mina fascinerande upplevelser i nummerplåtarnas fantastiska värld.

Igår behövde jag inte vänta tills jag kom hem till min gata, för på en annan gata i stan stod en röd liten 393:a och väntade på att bli sedd. Jag var inte helt säker först så jag blev tvungen att gå förbi och kolla bakplåten också. Annars räknas det inte (om jag inte är 100). Jag vände mig om, gick tillbaka och in på en annan gata stod 394 parkerad där. Bussen hem på kvällen hade den stora vänligheten att ha 395 monterad som sin registrering och i morse tog jag en liten genväg. På en vändplan där man egentligen inte fick stå stod en enda bil...396!

Vad ska jag göra med detta flow? Vad betyder det? Ska jag köpa en trisslott? Kommer jag att träffa mannen i mitt liv? Står stjärnorna i mitt tecken? Är det bara för att jag ska få ha lite kul?

Förvånad

Jag skrev igår att jag knappt blir förvånad när jag hittar 3 bilnummer i rad. Några timmar senare var jag på kvällspromenad och fick syn på min fjärde 389:a. En sekund därefter hörde jag min kompis, som var med och som tillhör den ganska oförstående sorten vad nummerplåtar anbelangar, helt lugnt säga: "Och där står en till." 5 389:or inom loppet av 5 timmar!!!!!

Sedan tog jag 390 och 391 och i morse 392. 393 kommer jag senast plocka ikväll, för den bor hemma på min gata :)

Skördetid

Om någon undrar hur det går med mitt nummerplåtsamlande så går det bra, men hur jag än kämpar ligger chefen 40 nummer före. Å andra sidan ligger pappa 100 nummer efter. Idag på väg hem såg jag 3 stycken 389:or! Så är det ofta. Som med mycket annat i livet kommer de i klump. Jag blir knappt förvånad längre.

Augustiskörden, nummer 358 till 373=16 stycken.
Septemberskörden hittills, nummer 374-389=16 stycken.
Det ser mycket lovande ut för septembers slutresultat eftersom jag vet var flera av bilarna på 390-talet "bor". Det är bara att gå och plocka dem!

Vän av ordning

Jag har tidigare nämnt de galna strömlinjeformade fartdårar som kallas cyklister. Det finns olika sorters galna cyklister. Idag har jag observerat en cyklande amatörpolis och han var på intet sätt strömlinjeformad.

På den nya Årstabron har det blivit så (i alla fall alla gånger jag gått där) att både cyklister och gångare håller högertrafik. Det finns inga markeringar eller vita streck, men det verkar fungera för alla joggare, hundägare, barnvagnsförare, flanörer och cyklister. Utsikten är vacker och idag sken solen på oss som befann oss på bron. Då kom herr cyklande amatörpolisen, vän av ordning, med ett litet åskmoln hängande över sig. Först såg och hörde jag hur han med snäsig röst frågade ett par med barnvagn om de inte tyckte det var säkrare för barnet att dras i vagnen på vänster sida, där den skulle dras. Därefter cyklade han vidare och plingade på några. Ännu lite längre fram såg jag ett äldre par som tydligen tog honom på orden och bytte sida, med påföljd att de fick möte från motsatta hållet.

Hur nöjd kan en sådan person vara efter sin cykeltur? Hans ordningssinne kanske blev väldigt stört av oskicket att gå på höger sida, vad vet jag. Jag bara tänker att det var ganska destruktivt för alla inblandade. Han retade upp andra på vägen och fick själv stanna till, alltså avbryta sin cykeltur, för att säga till andra människor. Han var säkert jätteirriterad, så irriterad att han inte såg att det flöt för alla andra och gjorde för honom också, eftersom han nu också ville cykla till höger. Utsikten tror jag knappast han kan ha njutit av.

















Bilden har jag lånat från Banverkets hemsida.

Stress

Jag känner stress över en hel del saker, bland annat att jag inte hinner läsa så mycket som jag skulle vilja. Inte blir denna stress lättare av att läsa vad Niklas Rådström skriver i söndagens SvD.

"Den som läser en bok om dagen, avstår samtidigt från de andra fyra tusen böcker som publiceras varje dag."

Och:

"Om vi tänker oss att vi läser fyra böcker i veckan, en fullt möjlig målsättning, och att all publicering av kommande böcker avbröts, så skulle det ändå ta oss 250 000 år att ta del av allt som hittills skrivits. Bara att läsa en lista över titlar och författarnamn på alla utgivna böcker skulle ta mer än 15 år."

Jag menar inte att jag vill läsa allt som givits ut, men jag har min hög med ännu olästa böcker och en lista på böcker som jag skulle vilja läsa om någon gång. Nu blev jag alldeles fartblind. Bäst att fokusera på de böcker jag faktiskt har läst och njuta av dem. Det låter sundare, eller hur?

Feng shui

Jag undrar hur jag ska kunna rensa i röran när en stickprovskontroll visar att schampohyllan ser ut så här (observera att jag bor en (1) person här)?:

Betald motion

Jag håller på att tjäna in september månads SL-kort genom att promenera in det. Vi skriver den 14:e i månaden och jag har handlat biljetter för endast 60 riksdaler. Detta innebär i princip att jag får betalt för att motionera (annars brukar det kosta multum på ett gym alternativt vara gratis)!

Nya morgonrutinen är att vakna och gå till jobbet (30 minuters rask promenad) och sedan duscha och äta frukost där. Ska jag till kören eller salsan så går jag in till stan efter jobbet och ibland även hem efteråt. Vi får väl se hur det blir när kvällarna blir mörkare, men jag hittar vägar som känns trygga.

Jag har för länge sedan konstaterat att jag är en apostlahästperson och ingen velocipeddito (jag skulle kunna skriva ett eget kapitel om dessa strömlinjeformade fartdårar) och det känns himla bra! Den här stan är som gjord för att promenera i. Särskilt alla broar som jag övar min höjdskräck på ger fina upplevelser och jag tänker så bra när benen trummar på.

Mitt kök

Äntligen kan man se mitt kök på nätet!

Efterbilderna är tagna ganska snart efter att köket blev klart. Ena luckan under diskbänken kom till exempel senare, eftersom den var specialbeställd. Kyl/frys och spis ska bytas så småningom-när penningpungen är fylld igen. Tavlor och en hylla över arbetsbänken har jag också tänkt mig, men gardiner struntar jag nog i.

Särskilt nöjd är jag med golvet, luckorna, kaklet (dock ej fogarna, som jag ville ha mörkare) och min lilla ekmöbel. Den köpte jag på blocket till samma pris som en av stolarna skulle ha haft som ny!

Efter

Före

Red red wine

Pappa har varit här på en snabb kopp kaffe. Han har varit på kurs och skulle köra hem nu ikväll. Han har inte varit här sedan köket blev klart, så det var kul. (Bilder SKA snart komma. Jag har dem i datorn nu.)

Hur som helst fick jag en försenad 37-årspresent av honom och mamma. Jättefina kristallglas, som jag blev förtjust i när jag var hemma och sippade sangria i somras. Mamma hade köpt dem på Blocket, tror jag, och de hade tydligen inte hunnit fästa sig vid dem så nu fick jag dem. Perfekt anledning att knalla ner till Gullis (Gullmarsplan) och köpa lite rödvin. Jag blev helt plötsligt väldigt sugen på det...

Long time no see

Det var hemskt länge sedan jag skrev nu, men det är inte mycket energi kvar på kvällarna. Jobbet är alltid som tuffast på hösten och livet i övrigt är också lite småknackigt. Det gläder mig ändå att se att ni inte gett upp hoppet om mig. Idag har 11 (!) personer varit inne och förmodligen undrat varför jag inte skriver nåt nytt. Syrran skickade ett oroligt sms och undrade vad jag har för mig. Ska försöka bättra mig!

Kören tar också mycket tid just nu, med Brahms requiem och allt. I helgen var vi på internat och på vägen dit roade jag mig med att lägga några olika ortsnamn på minnet. Vad sägs om:

Tuttorp - tutar man där eller bor där någon med tre tuttar?
Ullälva - låter som något tovat, men skulle också kunna vara namnet på ett kändisbarn.
Värna - där bor nog några som bryr sig om.
Fillinge - vänort till Trosa kanske.