Att döda ett barn

Jag har följt sökandet efter Engla den senaste veckan och mina förhoppningar att de skulle hitta henne vid liv har inte varit stora. Ändå, idag, när de hittat henne mördad så kände jag något som kan liknas vid mina känslor kring Mitja Hofmans bortförande och död. Hjärtat bultade i bröstet, tårar steg i mina ögon, jag mådde illa och kände mig alldeles förlamad av vanmakt.

Att förlora ett barn sägs vara något av det värsta man kan vara med om. Barnet kommer inte tillbaka om det hade dött i en bilolycka heller, men att någon bestämmer sig för att döda det är så fullkomligt obegripligt. Det förekommer inte helt sällan i deckare jag läser, men på riktigt är på riktigt och är väldigt svårt att förstå. Lika svårt som med de små barnen i Arboga.

Jag vet inte vad det är för fel på den där 42-åringen, men det skrämmer mig att tänka på hur många psykiskt sjuka människor som finns där ute och vad det är som kan få dem att döda. Jag tänker på 5-åriga Sabina som blev knivmördad på sitt dagis samma dag som Anna Lindh dog. Utrikesministern dog för en förvirrad mans hand och Sabina för en annans och han kanske fick impulsen från det han fick höra på nyheterna.

Nu är det här ingen politisk eller samhällsdebatterande blogg, men ibland undrar jag ärligt talat vart människosläktet är på väg.