måndag, april 23, 2007

Minnet som var utsänt för att pröva mig

1 GB RAM-minne är inte stort. Rent ytligt är det ca 13x3 cm. Jag vet inte så mycket om såna här minnen. Språkkonstapel Baba har inte ens lyckats utröna om det stavas RAM eller ram, om det är bindestreck eller ej. En sak vet jag dock vid det här laget...att köpa 1 GB minne är att be om problem.

Kort resumé: Jag köpte och satte in 1GB minne. Allt funkade. Jag var stolt. Efter 2 veckor funkade det inte längre. Ingen fattade något. Massiv felsökning. Till slut visade det sig vara det nya minnet.

Sedan dess har följande hänt: Jag åkte till databutiken för att byta minnet eller få pengarna tillbaka. Detta trots att för lång tid eventuellt gått och trots att det var använt, men jag hade fått killen i affären att skriva på kvittot att även bruten förpackning fick bytas. Detta eftersom han var osäker på om han gav mig rätt minne. Och detta, i sin tur, trots att jag hade med mig exakta uppgifter om min dator för att få rätt minne.

Jag kom dit och fann butiken igenbommad, papper för alla fönster, men det stod åtminstone "vi skyltar om" och inte att det var stängt för gott. Jag ringde upp, men växeln var stängd. Nästa dag kollade jag butikens hemsida, som också var stängd för tillfället. I helgen fick jag dock upp information om att butiken ska upphöra och att utförsäljningen började idag.

Idag hade jag med mig minnet. Först var jag i Liljeholmen. Jag tyckte att det var ovanligt mycket folk där och mycket riktigt var det stopp i tunnelbanan. Jag fick gå till de extrainsatta bussarna. Här någonstans började jag tänka att jag kanske skulle åka hem istället och ta reklamationen imorgon när jag ändå ska in till stan, men jag åkte. Bussen släppte av mig vid Zinkensdamm. Jag ner i tunnelbanan. Ganska snart kom ett tåg, men det skulle först tömmas (på alla glada resenärer som inte kom längre) sedan fyllas (med oss som ville mot Centralen) och slutligen stå stilla en lååång stund. Här någonstans började jag titta på klockan och undra om jag skulle hinna till 18.00. Tåget gick i uppskattningsvis promenadtakt till Mariatorget där det blev stående väldigt länge för det var ett tåg framför (sa de i alla fall). Vid Slussen slängde jag mig av. Ett tåg gick precis, men nästa kom 1 minut senare. Ca 17.50 var jag framme och kutade upp till butiken. Papperet för fönstren satt kvar och stora anslag där man kunde läsa "Total utförsäljning 11-16".

Vad ÄR det här?! Jag jobbar 11-16. Hungrig och stressad hade jag kuskat tvärs över hela stan för att hävda min rätt och allt helt i onödan.

Imorgon ska jag ringa och prata med dem och som av en händelse är jag faktiskt ledig på fredag så jag försöker ha förtröstan. Det kommer väl att lösa sig. Hur var nu den där kinesiska berättelsen om mannen och hans son...

3 kommentarer:

Baba sa...

Tack! Och när jag tänker närmare efter är även SL ute efter mig :)

"A Peaceful Warrior" sa...

SL är ute efter alla...;)

Baba sa...

Ja, eller hur!? De sa att det var trafikstörningar. Jag hoppas att det inte var någon som hade hoppat bara. Då känns mitt klag lite onödigt...