Nöjd & belåten

Det blev en skön dag och jag fick vakna av solens strålar som jag hade önskat.
Det har också varit en dag av tacksamhet för det jag har.

Ibland är det så lätt att bara önska sig mer eller andra saker än det man har. Och allt som jag "skulle vilja" - varför gör jag inte det? Är det så himla långt mellan vad jag skulle vilja och vad som faktiskt är genomförbart? Förra året vid den här tiden ville jag hemskt gärna lämna min dyra, opersonliga hyresrätt på pendelavstånd från allt och köpa mig en bostadsrätt. Jag vågade inte riktigt tro att det skulle gå, men jag fixade det och fixar. Man får rätta mun efter matsäcken om det är något som är viktigt. Idag stod jag framför garderoben och tänkte att jag nästan aldrig har kjol trots att jag skulle vilja ha det oftare. Så idag har jag haft kjol. Så enkelt kan det faktiskt vara.

Jag träffade en kompis och fikade idag. Kompisen hade sin tiomånaders bäbis med sig. Min kompis är självklart jätteglad för bäbisen, men hon får aldrig sova ifred, hon har alltid bananklet på sina kläder (jag också idag :)) och hon har varit ute på en middag och en drink på Folkoperans bar på de tio månaderna. Ja, då är jag glad för mitt liv och hur jag lever. Varför ska jag gå och längta efter saker jag inte har när jag har sånt som andra suktar efter? Är det en inbyggd drift vi har att alltid erövra något nytt och annat?

För några veckor sedan fikade jag på samma ställe med en annan kompis. Jag berättade om min önskan att vara mer kreativ. Jag har till exempel målargrejer hemma, men jag målar aldrig och jag vill skriva mer än här i bloggen och jag vill... Hon tog ner mig på jorden med att påminna mig om att jag sjunger i kör, dansar salsa och har spelat teater. Det lät nog tillräckligt kreativt för henne. Varför vill jag göra mer? Varför kan jag inte glädjas åt det jag gör?

Slutligen får jag säga att jag är en riktig friskus. Det är inte många baciller som biter på mig. Jag har lite ont i ryggen och huvudvärk när jag är stressad och små yrselattacker och lågt blodtryck ibland. Jag sover rätt bra, men jag är ofta trött. Men jag har en nära vän som har cancer och även om den inte ser ut att vara av den dödliga sorten så måste hon ha det hemskt nu. Inte minst psykiskt. Så vad har jag att klaga på? Inget som inte en treo kan fixa.

Nu ska jag gå och lägga mig och vara tacksam för allt som jag har, kan och är!

Mormor

Har precis pratat med min lilla mormor. Jag är så himla glad och tacksam att hon finns och att hon trots sina 87 år är så pigg och tänkande. Det känns som om vi är jämngamla och då menar jag snarare att vi möts någonstans närmare 37 än 87 :)

Det finns vissa saker som vi nästan alltid avhandlar:
- Hälsa och blandade småkrämpor. Hennes begränsade syn och hörsel. Min status brukar också efterfrågas.
- Mat. Inte idag, men nästan alltid om vi pratas kring middagstid så frågar hon vad jag ska äta. Hon är själv väldigt noga med att äta ordentlig och lagad mat, så hon vill nog kolla mig, vilket hon irriterande nog gör rätt i...
- Ensamhet. Hur tråkigt det kan vara att vara änka/singel och hur skönt det är att vara änka/singel. Ibland berättar hon om karlar (mest gamla änkemän) som är efter henne, men som hon inte vill ha. Hon är den enda som kan fråga mig "Hur har du det? Har du träffat någon trevlig man?" utan att jag går igång.
- Aktiviteter. Hon har alltid något på agendan (idag skulle hon åka till vårdcentralen och få en doppsko till sin käpp, ett flera timmar långt äventyr med länstrafiken). Och hon brukar poängtera att hon har ringt flera gånger men att jag aldrig är hemma!
- Hur glada vi är att vi har varandra och att vi tänker på varandra ofta.
- Politik (hon mest). Hur svårt det är för pensionärerna, vilka PRO-protestlistor hon skrivit på och hur hon nog skulle ha velat bli politiker, till exempel finansminister. Där är hon mer av MorrMorr än mormor.

Puss på dig lilla gumman!

Optimal tankning

I över 3 år har jag jobbat med folk som ofta är hemma och vårdar sjuka barn, är borta själva, åker till fjällen/New York/Thailand eller jobbar 80%. Och jag är alltid frisk förutom mina ögonoperationer och dem planerade jag in så hänsynsfullt jag kunde.

Efter sommaren gick jag och pratade med min chef om att ta tjänstledigt ca en dag i månaden. Jag tänkte ha det som förebyggande åtgärd, andningshål och morot under hösten. Sedan fick jag lära mig en läxa: Om man inte bokar in de där datumen så är det alltid någon eller något som hinner före. Med denna svidande erfarenhet och bara 2 lediga dagar på 5 månader skred jag till verket och bokade 6 dagar fram till semestern medan kalendern ännu hade oskrivna blad. Bra gjort, Baba!

Så imorgon är jag ledig. Lyx! Jag har lite olika tankar om vad jag vill göra. Till exempel gå till något hotell, varför inte Grand, och käka frukost i flera timmar. Det ska jag göra närmare våren och gärna tillsammans med någon. Sedan var min plan att åka och simma och basta. Helkroppsmassage var jag på en av de där lediga höstdagarna och det går jag gärna på igen. Så där håller jag på och det är inte helt fel att ha en plan, men just nu känns alla idéerna som ett litet måste när hela vitsen med att ta de här dagarna var att eliminera alla måsten och borden...

Nu sitter jag här och undrar om jag inte bara ska sova tills jag vaknar av solens strålar och sedan göra exakt vad som faller mig in.

Perspektiv på problemen

Kay Pollak var gäst i P3 i morse. Han pratade om att välja glädje (som en av hans böcker heter). Jag har läst hans böcker och han menar att man har ett val vad man ska tänka om saker och att det i sin tur påverkar vilka känslor man får. Ett knep som han lärde ut var att man skriver ned 5 saker som man blir irriterad på av "osten är en skidbacke igen-karaktär" på en lapp. Sedan ska man sätta upp den här lappen på till exempel sin garderobsdörr och snart kommer man att märka att de där sakerna inte retar en så mycket längre.

Jag tänkte att jag skulle komma på 5 saker, men det mesta tyckte jag inte retade mig så mycket eller så kunde jag göra nåt åt det, eller har redan gjort nånting åt det. Jag fryser jämt på jobbet - så jag har skaffat massa varma tröjor, halsdukar och innetofflor till exempel.

Sedan kom jag på 5 saker och mer än det och då kände jag mig strax inte lika duktig och framgångsrik i min strävan att välja glädje...

1. Folk som inte har gångtrafikvett eller koll på sina medmänniskor utan går in precis framför mig, tvärstannar eller går rakt in i mig på folktäta platser.

2. Funktioner i datorer som ställer till massa problem för att sedan återgå till att fungera hur bra som helst och jag vet inte ens vad jag gjorde rätt.

3. Folk som smaskar när de äter. Särskilt irriterande om det är på platser där jag inte tycker att man ska äta, på tunnelbanan eller precis i mitt öra. Överdrivet tuggummituggande kvalar även in i kategori 3.

4. Att det blir dammigt så infernaliskt fort. Särskilt i vårsolens sken.

5. Att jag retar mig på de här sakerna irriterar mig, när det är fred i landet, ingen överhängande fara är nära (vad jag vet) och jag lever i ett i-land.

Jag ska banne mig läsa om "Hetsa inte upp dig över småsaker" av Richard Carlson!

Traderaträsket

Okej! Jag erkänner. Jag är fast, biten av flugan, nedgången i Traderaträsket!

Blocket kände jag redan till och har gjort många fina affärer på åt både köp- och säljhållet. Så i somras, försökte jag mig på Tradera. men jag fattade aldrig riktigt det där med vad jag skulle begära för utropspris för att få igång någon budgivning och så vidare. NU har jag hajat grejen och vad jag säljer. Det är jättekul och spännande och jag är allt bra förtjust i återvinningstanken i hela idén. Jag har mest sålt smycken. Finfina grejer som bara ligger. Ett halsband jag haft en gång på ett bröllop, örhängen inköpta till en bal, felköp (för tunga örhängen). Så kan någon annan få glädje av dem istället.

Det bästa av allt är att det går hand i hand med mitt rensa mera-äg mindre-tema (som jag har, men kanske inte skrivit så mycket om här). Principen att ju mer saker du äger desto mer måste de skötas om och städas kring=stress.

Det värsta av allt är att jag inser att det allra bästa sättet att tjäna pengar på hade varit att aldrig köpa de här grejerna från allra första början. Dessutom kan jag glädjas åt ett par sålda örhängen för 29 kronor och sedan glad i hågen lägga ned två påsar Polly för 30 kronor i korgen när jag är och handlar.

Stackars alla mina ägodelar som darrar av skräck medan jag går runt med kameran och fotar lämpliga försäljningsobjekt.

Sol i hjärta, sol i sinne

Solen skiner idag. Den påverkar mig så mycket, åt det positiva hållet.

Blev inspirerad att visa mitt gula älsklingsfat. Ett äkta loppisfynd och en av mina bäst spenderade femkronor någonsin. Det gör mig så glad. Om solen dessutom skiner på det så blir det dubbel effekt.


















Tillåt mig presentera: Misan från Rörstrand

Låt oss dansa

I väntan på Let´s Dance på TV4 kan jag bara konstatera att programmet är lika bra, om inte bättre, i år. Fantastiskt vad de kan lära sig på några veckors intensivträning. Finns det nån sån kurs man kan gå? Själv knagglar jag på med min salsa. Min nivå 2-grupp drar igång i veckan. Jag längtar till den dag då jag ska kunna lite bättre och mer självklart kan dansa med vem som än bjuder upp mig. Å andra sidan så kräver steg, räkning, kombinationer och följandet (detta ständiga följande, jag är för van att bestämma och hjälpa till) fortfarande så mycket koncentration att detta utgör min bästa meditation någonsin. Jag är renad när jag går därifrån! Det är ju bra, men de som säger att målet inte är någonting mot vägen dit (som jag själv säger allt som oftast - men i andra sammanhang) har aldrig gått en nybörjarkurs i salsa...

Mystisk känsla

Dagarna går. Veckorna svindlar till och går oerhört fort. Jag tycker tiden går mycket fortare när jag jobbar än när jag är ledig. Det är väl gott så.

Jag hinner inte blogga så mycket under veckorna och just den här veckan har jag känt mig lite lättirriterad och småfrustrerad och jag har en liten huvudvärk som ligger och trycker hela tiden. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Det brukar jag kunna. Jag kan härleda vissa saker och förstå, men inte nu. Det det skulle kunna vara är någon sorts startgropskänsla. Det känns lite som om jag står inför en massa saker, liksom på tröskeln, men jag vet inte till vad. Och i så fall borde jag känna förväntan. Jag tycker det är spännande med livet!

Jag får återkomma. Just nu är lunchrasten snart slut. Lev väl!

Baba i nostalgi

Jag gick igång på tema snö märker jag. Var tvungen att scanna in den här bilden ur min barndoms fotoalbum. Det var nog inte så skönt då, men tänk när man kom in när det började mörkna. Kinderna var rosiga, lovikavantarna, muddarna på bävernylonoverallen och håret fullt med små snökockor. Jag minns lukten av blöta strumpor och fodret i allväderstövlarna. De var i plast med formpressade "sömmar" utanpå, så de skulle se ut som läder. Inuti luktade de ungefär som sur disktrasa. Jag kan inte minnas att jag brukade frysa. Nu fryser jag jämt av vintern. Minnet är förskonande. Det bleker det som var mindre bra. Sedan kom man in och och fick ångande potatis- och purjolöksoppa och limpmacka...










Skulle tippa att bilden är från vintern -77. Klicka på den så blir den lite större och man kan se bävernylonen i all sin prakt. Jag hade tyvärr ingen bild på mina allväderstövlar...

Hej, mitt vinterland

När jag gick och la mig inatt var himlen nästan rosa. Mystiskt upplyst av små vivlande snöflingor. Jag vinklade persiennen så jag kunde se himlen och somna till den.

Nu på morgonen är himlen grå. Det snöar fortfarande och världen är vadderad i snö. Den ser dock mjuk och tung ut och termometern visar noll, med dragning åt plus.

Jag hade nästan glömt hur det var. Den här vintern har jag ändå tyckt att det har varit behaglig temperatur och framför allt barmark när jag promenerar, men det här var riktigt mysigt. Någon måste nog hindra mig när jag går till ICA senare - annars kanske jag gör en snöängel!

God morgon?

Vaknade. Tryckte på lampan på väckarklockan. På 2 sekunder hann jag tänka:

"07:02!?!? Shit! Nu hinner jag inte till jobbet! Jag som aldrig försover mig! Ska jag ringa? Vem kan täcka upp tills jag kommer? Vad är det för veckodag?!"

Och där hade vi den förlösande frågan. Det var lördag. Tyvärr hade jag redan stressat upp mig så jag inte lyckades somna om, men nu har jag legat och läst en timme, satt på kaffet och tittat ut på den apelsin som är solen på väg upp över hustaken. Livet känns helt okej! God morgon!

Effektiv torsdag

Med uppiggande medel i blodet och min "Agera mera"-slogan ringande i öronen samt med en väns hjälp icke att förglömma, har jag ikväll varit supereffektiv. På väg hem från jobbet handlade jag och hämtade ett postorderpaket. Väl hemma kom jag på att det nog var smartare att handla vin till helgen på en torsdag än en fredag, så då gick jag ut och gjorde det. Hem och åt. Sedan var jag i källaren och på vinden och röjde, för jag skulle få skjuts till en återvinningscentral med min gamla gran och diverse skräp. På väg hem från återvinningscentralen stannade vi till och hämtade ett datorbord som jag köpt på Blocket för 100 spänn. Så hann jag prata med ytterligare 2 vänner i telefon. Det känns mycket bra, trots att jag nyss kom på att det under soffan ligger en trasig tavla med krossat glas, som skulle fått följa med till återvinningscentralen... Det var nog bara för att jag skulle bli påmind om vilket sisyfosarbete det är att hålla ett hem i ordning. Ack, ja, aldrig bliver man klar! Vad skönt! För tänk vad tråkigt om allt var klart, färdigt, gjort.

Stranger than fiction

Upplägget på "Stranger than fiction" lockade mig redan när jag såg några filmtips på tv i julas. Filmen handlar om en man som lever ett inrutat liv. En dag börjar han höra en berättarröst som kommenterar allt han gör. Så småningom upptäcker han att han är huvudperson i en roman och sätter igång att försöka spåra författaren. Det är allt jag tänker berätta om handlingen, men det var som sagt ett upplägg jag fann intressant och gärna skulle vilja se om man lyckades göra en bra film av. Jag var förberedd på a) en rejäl besvikelse eller b) en film i min smak.

Nu kan jag konstatera att det var en film helt i min smak! Den innehöll mycket av sådant som snurrar i min hjärna just nu, inte så mycket på djupet kanske, men ändå. Att leva sitt liv fullt ut till exempel. Att fundera över hur man skulle leva sitt liv om man visste att slutet var nära. Att uppfylla sina drömmar, om de så bara är att få åka på Space Camp. Att säga "jag vill ha dig" till den man vill ha.

Språket var fantastiskt, särskilt det som berättarrösten (Emma Thompson) läste. Det var fullt av härliga, brittiska ord och formuleringar. Jag skulle gärna höra om hela filmen.

Humorn passade mig också. Lågmäld och lite torr. Huvudpersonen själv har nästan bara ett ansiktsuttryck genom hela filmen. Roligaste scenen är när han sitter på ett säte mitt i själva leden på en ledbuss. Hon med stort H kliver på och han försöker hålla igång en stel, men mycket välment konversation medan bussen kränger så de aldrig riktigt ser varandra helt utan sitter i olika vinklar från varandra.

Energi på kinesiska

Vi hade upptakt med kören redan förra veckan, men då sjöng vi inte något. Idag kavlade vi upp ärmarna och tog itu med vårens projekt, som går under arbetsnamnet Kär & Galen. En sång som vi nosade på var "Sommaren börjar". Texten är översatt till svenska av Hwang Tsu Yu och Alf Henriksson, men originalet är kinesiskt och skrivet av Chu Shu Chen. Märkligt. Det namnet låter nästan som Chi san - min nya hälsokosträddare i nöden. Jag blir lite pigg på kvällar och nätter också, men den smällen kan jag nästan ta.

Undersökt

Jag hade hemligt telefonnummer förut, men när jag flyttade och bytte teleoperatör så sjabblade de bort det och jag har inte orkat krångla. Detta medförde naturligtvis att det inte dröjde länge förrän det började ringa massa försäljare och undersökare hem till mig. Varje gång tänker jag att jag ska anmäla mig till NIX-Telefons spärregister, men det blir aldrig av och tur är kanske det för idag hade jag riktigt skojigt!

Jag hade precis kommit hem från jobbet när telefonen ringde. Det var en kille från Synovate Temo. Hade jag tid att svara på några frågor? Jo, snäll som jag är så tänkte jag att det kunde vara kul för killen att inte få luren i örat. Han frågade faktiskt efter mig med namn. Annars brukar de be att få prata med "den person i hushållet som är mellan 18 och 55 och betalar räkningarna" eller något i den stilen (den personen har jag också frågat efter). En gång råkade jag ut för en lång utfrågning om några tester för att det till slut skulle visa sig att jag inte passade in i någon målgrupp om jag inte vore yngre, äldre eller ingick i ett par.

Killen idag hade dialekt (småländska?) och lät som om han ringde långt ifrån så jag fick fråga om rätt många gånger så stackaren fick rapa upp hela formuleringarna igen. Dessutom hade han nog inte räknat med att få förklaring till svaren och förslag på andra valalternativ. Han har ju aldrig sett mig svettas över enkäter med flera svarsalternativ. Jag är inte den som bara sätter ett kryss och går vidare...eller jo, om det inte finns någon annan möjlighet, men nu fanns ju han...
Det roligaste och det som fick mig att fundera var ändå frågornas karaktär. Snacka om blandat: Han började med lite personfrågor. Därefter frågade han vilket parti jag skulle rösta på om det vore val idag. Sedan kom rätt många frågor om år 2011 och de nya bestämmelserna kring att alla ska ha sin brevlåda som postfack i trapphuset eller utomhus. Det kändes som om det var huvudsyftet med hela intervjun, men så bytte han ämne igen till en hälsofråga kring en åkomma som drabbar många och särskilt vintertid - nämligen mjäll! Hade jag haft det de senaste 4 månaderna och vad skulle min åtgärd vara. Efter denna lilla fråga kom några frågor om rök- och snusvanor, huruvida jag skulle kunna tänka mig att börja snusa till exempel. Jag valde mellan "absolut inte" och "inte". Intervjun avslutades med blandade småfrågor igen (varför inte ta dem tillsammans i början), bland annat årsinkomst. Jag sade min månadslön och att jag hade räntor så fick han räkna ut det själv. Vem springer runt och vet sin årslön på fastande mage?

Nu tror jag att jag måste äta.
Sedan ska jag ringa NIX.
Så skojigt var det inte!

Nyväckt konsumtionsbehov

Jag sitter en hel del vid datorn. Bland spel gillar jag bäst tetris och ett annat spel på min mobiltelefon. Men jag tittar väldigt lite på tv. Så lite att jag inte ens har köpt någon dvd-spelare sedan jag kastade ut videon. Den kontakt jag, fram till vecka 1 innevarande år, haft med PlayStation-spel begränsar sig till Singstar. Detta är bakgrundsinformation som är tänkt att belysa min brist på behov av grafikkort och underhållningsteknik.

Sedan, vecka 2, kom Gran Turismo in i mitt liv. Från en dag till en annan seglade en nyhet in på förstaplatsen på min önskelista. Det är nog inte särskilt klokt, för jag behöver inte fler tidstjuvar, men man kan ju spela dvd-filmer i den också. Nu vill jag ha ett PlayStation...

Lika som bär med buskiga ögonbryn

Jag har sett Johan Hirschfeldt några gånger på tv och i tidningar det senaste dygnet. Jag tyckte att han verkade bekant, men så kom jag på att han ju är superlik pappan i American Pie, Eugene Levy!

Samkuverterat besked

Å, jag älskar verkligen ord och hur de kan användas! Särskilt lite tillkrånglade, byråkratiska ord som folk svänger sig med eller sammansatta ord som jag i och för sig begriper, men aldrig skulle komma på tanken att sätta ihop själv. Till dags dato har nog ordet kontraintuitivt legat högst på listan. Så, idag, fick jag brev från banken med underlag för deklarationen och minsann om inte de samkuverterat mina årsbesked! Det har jag aldrig hört förut och lyckas vara ett ord som både är krångligt bankmässigt och lustigt sammansatt. De kunde ha skrivit "så får du alla dina årsbesked i samma kuvert"...

Långsiktig önskan

Som vanligt snubblar jag över något som har anknytning till det jag just har bloggat eller ska blogga om eller bara något annat som rör sig i huvudets vindlingar för tillfället. Följande dialog utspelade sig idag i en pappershandel i Stockholm:

- Mamma, kan inte jag få det här kortet när jag fyller 18?
- Nae...
- Men snälla, varför då?
- Men det är 12 år tills dess. Det är inte säkert att de har samma kort år efter år.

Här snackar vi svårigheter att leva i nuet. Barn ska ju annars vara bra på det. Det är som om jag skulle önska mig en present till min etthundraelvaårsdag! Ger en lite perspektiv :)

Årets tema

Det har inte varit helt lätt att hitta ett tema för året. Jag måste inte ha något, men det känns bra att formulera en rubrik, en slogan eller ett ord som jag håller som en fana framför mig hela året. Förra årets passionstema är jag riktigt nöjd med och jag vill fortsätta på den linjen. Övergripande livstema är ju att leva livet och att fånga nuet, möjligtvis att vara mer nöjd med vad jag har och att leva i acceptans. Det är lite grann teman på samma ämne.

Efter att ha tillbringat de sista lediga dagarna av julledigheten med att gå igenom gamla anteckningar, sparade artiklar, lösa lappar och listor kom jag fram till ett passande tema. (Det här med att skriva listor är ett verkligt gissel, som jag kanske kan skriva ett helt eget inlägg om :)) I kombination med att jag lider av kreativ förstoppning och inte tycker att jag kommer loss med det jag verkligen vill göra blev årets tema:

Agera mera eller Agera istället för att planera.

Just do it! Jag har tagit mina första stapplande steg mot att bara ta itu med saker som jag haft stående på att-göra-listor hur länge som helst. Hämmande listor har jag slängt bort! Det är inte så svårt. Det innefattar också att hoppa på spontana saker. Strax före det här året började åkte jag förbi ett karaokeställe tillsammans med en vän som föreslog att vi skulle gå in och dra några låtar. Vad säger jag, den stora planeraren, som tycker att det låter som en bra idé på papperet? Nej! Det är det slut med nu. Det är här och nu som räknas! Imorgon kanske det är för sent.

Passa påslakanen!

Passa er för misstänkt billiga påslakan! De kan vara billiga för att någon rationaliserat bort hålen längst upp på sidorna, som man sticker i händerna i när man trär påslakanet över täcket. Någon tog ordet pås-lakan väldigt bokstavligt, helt enkelt. Det bästa sättet att klara dessa påslakan utan att behöva klippa hål i dem (eller bli vansinnig på kuppen) är att ha påslakanet vrängt med avigsidan utåt och liksom kränga över det så det blir rätt, medan man nyper tag i hörnen på täcket genom hörnen i påslakanet. Tro mig - jag har provat, men det är en prövning när man bara har 2 armar!