måndag, december 31, 2012

GOTT SLUT OCH GOTT NYTT ÅR!

Sista sidorna i årets sista bok lästes ut medan ABBA:s Happy New Year spelades på radion. Det här är inget nyårslöfte, men jag ska jaga upp min motivation för att blogga här.

Välkommen 2013!

måndag, december 03, 2012

Awaken Your Inner Goddess

När jag läste Femtio nyanser-trilogin så störde jag mig lite på huvudpersonens inre gudinna, men inte så mycket som min syster. Därför skickade jag nedanstående tips från Spotify till henne. Systrakärlek...


lördag, november 24, 2012

En blöt spaning

Det började med att jag lade mina handdukar i tvätten igår. Tanken slog mig att jag kanske borde hänga in nya med en gång, men jag tänkte att jag märker väl att det inte är några där när jag ska duscha. Nej, det märkte jag inte. Jag gjorde våta fotspår genom hallen och bildade en hel liten pöl i klädkammaren.

Senare fick jag vända nere i porten och springa upp efter ett paraply, eftersom det regnade.

Slutligen går jag danskurs den här helgen. En hel dag med foxtrot och imorgon en hel dag med bugg. Jag svettades och blev nedsvettad.

onsdag, november 21, 2012

Ovårdat språk

Det är inte ofta jag tappar hakan och börjar stirra i Stockholms lokaltrafik, men idag i den mest knökade rusningstid var det en kvinna som sa "horjävlar". En annan kvinna som satt precis i gången sa, på ett väldigt modigt och snällt sätt: "Vilket kraftfullt språk. Du kan få sitta här."

Kvinnan satte sig men fortsatte spotta ur sig fula ord medan hon halvblundade och slickade sig om munnen. "Runkar horjävlar. Runkarunka. Runkarunkarunka horjävlar." Senare lät det som om hon sa "runkatoalett runkatoalett".

Jag var helt tagen och satt och smygkollade på henne i fönstret. Hon såg helt "normal" ut och hade en söt vit hålstickad mössa med en liten rosett på. Det där kan vara jag om x antal år, tänker jag, när SL och människorna i Stockholm drivit mig så långt det går och jag får ångesttourettes...

tisdag, november 20, 2012

Lurig trilogi

Nu har jag blivit "pålurad" ytterligare en trilogi! Det visade sig att Kom ska vi tycka om varandra av Hans Koppel är andra delen i den planerade trilogi som startade med Kommer aldrig mer igen. Delarna är fristående och kan läsas i valfri ordning.

Efter att ha läst förra trilogin av fristående delarna Vi i villa, Medicinen och Kungens födelsedag blev Kommer aldrig mer igen en överraskning. Thriller, ja verkligen, men nästan för overklig i sin förortsidyll. Kom ska vi tycka om varandra var lika obehaglig för en som inte gillar ångestdrivna böcker, men mer realistisk. En riktig bladvändare, som de brukar säga. En affär på en konferens får konsekvenser. Kaninen väntar på att bli kokt...

Boken var mycket snabbläst. Jag pratar mycket om böcker och genrer med mina 9-åringar i trean just nu och jag höll upp ett uppslag för dem, där ett kapitel var på 1½ sida. Tillsammans med omslaget kunde de snabbt dra slutsatsen att det var en bok där författaren ville att läsaren snabbt skulle vända blad och säkert använde sig av cliffhangers. Duktiga elever!

Hade Hans Koppel den planen lyckades han mycket väl!

måndag, november 19, 2012

Böcker och löparskor

Jag känner att jag är i en mycket bra läsperiod just nu OCH detta sammanfaller med att jag lyckats ta mig för både lite löpning i lördags och en powerwalk idag. Idag har faktiskt solen visat sig också. Jag ska överleva fram till vintersolståndet.

Ikväll läste jag ut Illdåd av Thomas Erikson. Det är den andra boken om Alex King. Boken handlar om en gruppvåldtäkt och rättegången efter och den gjorde mig mycket illa berörd. Det känns som om inte mycket hänt sedan Jodie Foster gjorde Anklagad 1988.

torsdag, november 15, 2012

Kungligt

Jag kan erkänna att jag följer diverse kungliga modebloggar. Mina favoritprinsessor är Mary av Danmark, Maxima från Holland och vår kronprinsessa Victoria. Victorias stil är lite ojämn. Jag gillar inte när hon har för korta kjolar, pudriga (bleka) toner och hennes gravidmode lämnade mycket i övrigt att önska, men igår var hon så himla snygg! Håret, sminket, klänningen, utstrålningen. Kolla här: My Royals

Inre stress

Idag hade jag fått en läkartid för att kolla upp mina hårda hjärtslag och yrselattacker. Även om jag självdiagnostiserat mig med stress ville jag kunna utesluta nära förestående stroke, aneurysm eller hjärntumör så blev jag nästan besviken när EKG:t såg bra ut, hjärtat lät fint (inga extraslag, inga blåsljud), det inte verkar vara något neurologiskt som orsakar yrseln, blodtrycket var normalt och min vilopuls var låg och fin.

Man vill ju gärna ha något som går att bota.

onsdag, oktober 31, 2012

Ny spellista

Jag har en ny spellista på Spotify. Den går på hög volym på väg till jobbet om morgnarna och består av klassisk musik, mest i moll och mycket har jag hittat i Fifty Shades of Grey och från en begravning i Svikaren av Katarina Wennstam. Sådan är jag. Jag blir inspirerad. Ska även se om jag kan hitta och läsa Tess av d'Uberville av Thomas Hardy, precis som Ana.

Här är musiken ur böckerna:

Spem in Alium av Thomas Tallis
Préludes, Op. 28: No. 4 in E Minor av Frederic Chopin
Lakmé (Act I): Flower Duet
Adagio in G Minor For strings and organ av Tomaso Albinoni

Själv har jag, bland annat, lagt till:

Adagio for strings, Op. 11 av Samuel Barber
Abendlied ur 3 Sacred Songs, Op. 69 av Joseph Gabriel Rheinberger



Den här på högsta volym inne i kapuschongen i blåsten på Årstaberg om morgnarna får nästan mitt hjärta att spricka (fråga inte varför videon blir beskuren...lyssna bara).

Nya trilogier trillar in

Ojoj, detta trilogiernas år! Nu har jag händelsevis satt tänderna i två nya, men det är lugnt...

Den första är Fifty Shades-trilogin av E. L. James. Jag lånade första delen, Femtio nyanser av honom, av en arbetskamrat och läste ut den på två kvällar. Nu har den andra delen precis kommit på svenska, men innan dess hade jag otåligt beställt den kompletta pocketboxen på engelska. Alltså kommer jag att få med hela trilogin på årets lästa-böcker-lista.

Den andra trilogin är Katarina Wennstams nya. Första boken i den heter Svikaren. Jag läste hennes förra trilogi: Smuts, Dödergök och Alfahannen. De var fristående, även om ramberättelsen och personerna är samma i alla tre. Av detta sluter jag mig till att den nya trilogin är liknande. Svikaren var i alla fall fristående och avslutad, inte som de där jobbiga cliffhangertrilogierna som är som en enda roman uppdelad på tre (Fifty Shades, Hungerspelen, Kråkflickan). Palla vänta!

fredag, oktober 19, 2012

Fantasy och trilogier

Jag kan inte förklara det. Det här är verkligen trilogiernas år. Läser jag dem inte rakt igenom i år, så är det för att alla delar inte har kommit ut än. Dessutom har jag läst om varulvar, vampyrer, häxor och magiska väsen som aldrig förr. Det blir spännande vid 2012 års bokbokslut - kanske vinner fantasygenren över deckarna...

Årets 54:e bok blev Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Jag gillade den jättemycket och det tror jag beror på att jag är uppväxt på sagor, den är spännande som en deckare samt att jag har mycket lätt att identifiera mig med en gymnasieungdom som Bella Swan eller tjejerna i Cirkeln. Jag minns inte att jag läste så mycket sån litteratur när jag själv var 16-19 år, men nu tar jag igen det med råge.

torsdag, oktober 11, 2012

Vardagsedge

Vardagsedge 1: Vi har en tvålflaska och en handspritsdito som är förvillande lika, som står på handfatet inne på vår personaltoa. Ibland byter städaren plats på dem när han har torkat handfatet, så man får sprit i handen när man ska ha tvål.

Vardagsedge 2: Ibland kloggar myningen på handspritsflaskans pump igen så strålen sprutar åt ett slumpmässigt håll. Till exempel i ett öga.

söndag, oktober 07, 2012

Årsta är ett vackert gym

Förutom att blodet pumpar och musklerna får jobba så är det naturens växlingar som är tjusningen med mina promenader och löpturer. Igår sprang jag runt Årstafältet. De solbelysta, gula lönnarna mot klarblå himmel, det allt brunare gräset, buskage som blivit rensade och kapade - allt tecken på att fältet rustar sig för att ta emot ett snötäcke vad det lider.

I morse powerwalkade jag runt Årstaviken. Solen sken idag också. Det var städdag i koloniområdet närmast Tantolunden och de eldade löv. Jag hamnade i rökmolnet när jag kom ner från bron och det doftade höstigt och mustigt. På Södersidan (där Söder ligger alltså, som ju är norra sidan av viken) hölls det på och tas upp båtar. Överallt mötte jag hundägare, joggare och folk som promenerade. Det roliga när jag går det där varvet är att jag alltid möter flera av dem jag mötte i Årstaskogen på andra sidan.

Jag har en halv- och en helspaning från denna söndagmorgon. Halvspaningen är att jag såg två nötväckor, en av mina älsklingsfåglar. Det behövs ju tre för en spaning, men jag kan slänga in en blåmes från igår så har jag åtminstone tre med bandit-teckning över ögonen. Den andra spaningen är att det verkar ha varit alla mammors sovmorgon för jag tappade räkningen på pappor med barnvagn (6-7 st?).


lördag, oktober 06, 2012

Rätt läge

Tänk att jag har haft en bok i min ägo sedan förra julen. Den har alltså funnits hemma hos mig i drygt nio månader. Tänk att jag hade boken med mig som reselektyr på resan till New York i somras, utan att ens ta ut den ur plastpåsen jag förvarade den i. Tänk att jag har lånat så många bra böcker på biblioteket för att läsa före den här som jag hade hemma, trots att jag verkligen ville läsa den innan jag såg eller hörde för mycket om filmen.

Samma bok visade sig bli omöjlig att lägga ifrån sig efter tre sidor. Tack för Niceville, Kathryn Stockett. Det var läge för att just den skulle bli årets femtionde bok.

Med tårar och hjärta
/Baba

fredag, oktober 05, 2012

Att nå ut

Jag har aldrig tänkt på det så förut, men det är ungefär tio gånger fler som läser veckobrevet jag skickar till alla föräldrar på fredagar än det är som läser den här bloggen.

torsdag, september 27, 2012

Happy 14!

Sökmotorn Google fyller 14 år idag. Det vill jag fira! Jag, som säkert googlar minst 14 gånger om dagen.


Tapp

Vad det gäller jobbet bara tappar jag - humöret, tålamodet, närminnet, glädjen, greppet.

söndag, september 23, 2012

Tvärtomkänslor

Igår var jag på dagsutflykt i Stockholms norra skärgård med ett gäng arbetskamrater. Det var mulet och regnigt, men vi rymdes alla inne i den 18 ton stora motorbåten/flytande sommarstugan. Vi pratade och skrattade, fikade, grillade och drack vin. När ljuset började försvinna styrde vi tillbaka till marinan. Jag satt och tittade på det blåaktiga skymningsvackra. När jag kom hem var jag helmosig, stensomnade 21:30 för att vakna vid 8:10 i morse.

En underbar, avkopplad dag. Jag vaknade utvilad. Ändå känner jag mig låg idag.

Likadant för några veckor sedan. Jag slutar hyfsat tidigt på måndagar och hann hem och sitta på balkongen i två timmar och läsa och dricka kaffe i fortfarande värmande höstsol. Den mysiga stunden slutade med att jag började tänka på massa jobbiga saker och på kvällen var jag helt deppig.

Kan det vara så att i bakvattnet av de härliga stunderna simmar demoner, som blir extra stora och fula i kontrast mot det fina?


torsdag, september 20, 2012

Gissa mässan

Mitt pendeltåg  passerar Älvsjömässan varje dag. På morgnarna är det ingen action, men på eftermiddagarna och särskilt onsdag, torsdag, fredag är det desto mer spännande.

När tåget rullar in på stationen brukar det stå en massa folk där. Min självpåtagna uppgift är att gissa mässan. Ibland är det lätt, särskilt om man tjyvläser på kassarna som folk bär på. Idag var det svårt. Det var mest män, ganska sammanbitna, inte så mycket kostymer, kassar som jag inte begrep loggorna på. Svaret får man när dörrarna stängs och tåget rullar in mot Stockholm. Då kan man läsa vilken mässa som pågår på en stor digital skylt. Idag stod det bara: SKYDD.

Jag kollade Stockholmsmässans hemsida och det är en mässa för Säkerhet, Brand & Räddning. Arrangeras parallellt med Nordic Safety Expo. Så nu vet ni det.

måndag, september 17, 2012

These boots

Jag är ingen skogalning. Det är svårt att ens hitta snygga skor i storlek 42, men när jag lyckas så lyckas jag. De här provade jag i lördags, sov på saken, köpte dem igår och bar dem för första gången till kjol och röd tröja idag. Ja - ett par nya boots kan förändra allt. These boots are made for walking...och för att få mig att känna mig tuff, snygg och lång tydligen.

Får jag presentera: Clou, Althea Zip från Nilson Shoes

söndag, september 16, 2012

SYTYCD bästa avsnittet

Dagens avsnitt av So You Think You Can Dance kan vara det bästa avsnittet någonsin! Avsnitt 12, säsong 9 - lägg det på minnet.

Alla numren var fantastiska. Ljussättningen är prisbelönt och man förstår lätt varför. Koreograferna är så begåvade. Alla solonumren var perfekta för var och ens stil. Cat Deeley, eller SVJ (Stora Vänliga Jätten) som min kompis och jag kallar henne, hade efter några veckor med tvivelaktiga outfits smällt till med den snyggaste spetsklänning jag sett på länge och urtjusigt, vågigt hår. Gästjurymedlem var min favorit Jesse Tyler Ferguson. Ingen av mina favoriter åkte ut.

Är det medelåldern?

Jag är 43 år och får väl betraktas som medelålders. Många av mina jämnåriga har barn i 20-årsåldern och blir snart mor- och farföräldrar. Mina eventuella barn är inte ens födda än. Bortsett från det där med barn och generationer, så fattar jag inte vad som hände mellan 28 och 43. Det är inte så att jag glömmer allt som hänt och allt jag gjort under de  åren, men när gled jag in i medelåldern?

Idag läste jag i SvD att Mauro Scocco fyllde 50 i veckan. Det kändes konstigt. Allra konstigast kändes det dock för några år sedan (närmare bestämt 2008), när kusinen och jag var på bio och såg filmen Små skandaler/Easy Virtue. Det är en jättebra film, se den, men var förberedd på att där spelar Colin Firth/Mr Darcy/en av världens finaste män föräldrageneration till Jessica Biel (född 1982).

Ur led är tiden. Det är väl bara att hänga med. Jag har inte behövt börja med läsglasögon än och det är jag glad för, jag som läser så mycket.

måndag, september 10, 2012

Tacka vet jag H&M! eller Skam den som ger sig!

Här har jag letat som en galning efter den där perfekta, svarta mittemellanparkasen med dragsko. Jag har sett den framför mig. Den ska hålla en bit in på hösten och kunna rymma en extratröja under, men ändå vara snygg och gärna lite blankaktig i tyget.

Jag lät mig inte nedslås av min brist på jaktlycka i lördags utan hastade in i några butiker till efter jobbet. Jag var ju på H&M i lördags, men eftersom utbudet kan variera från butik till butik så gick jag ett varv idag igen. Där - inne på Divided-avdelningen - hängde den! Jag som aldrig ens går på Divided, för att det är "ungdomslinjen". Sedan hade jag ännu mer tur. Den svarta fanns bara upp till storlek 40, men jag provade en grön 42:a, som satt mycket bättre och hade långa ärmar. En tjej i butiken ringde då upp en annan butik och där fanns den i min storlek så hon hängde undan den. Jag tackade och åkte till den andra butiken och det var dagens lyckliga slut. Sade jag att den bara kostade 399:-?

söndag, september 09, 2012

Glatt bankkonto - ledset lyckokonto

Igår åkte jag till Liljeholmen, för att shoppa i gallerian där. Jag tänkte mest titta, eftersom jag inte gått i affärer på hela hösten, men jag skulle titta extra efter vanliga svarta långbyxor och en mittemellanjacka. Metodiskt jobbade jag mig igenom alla klädbutikerna. Det var i och för sig trevligt, men vanliga svarta långbyxor fanns ingenstans. Efter tre timmar åkte jag hem med ett par tajts och en flaska vin.

Varför är det på detta viset? När jag inte ska ha något, då hittar jag massor.

lördag, september 08, 2012

Early birds

Klockan var kvart i nio när jag gav mig ut på löprunda. Inte supertidigt, men det är ändå lördagmorgon och jag tänker att många skulle vilja ha sovmorgon.

Och vilka är uppe och ute? Joggare och hundägare är självskrivna, men sedan är det småbarnsföräldrarna. Två unga föräldrar, som såg alldeles nyvakna ut och var rufsiga i håret, satt och kurade på en lekplats medan deras barn glatt lallade omkring med en spade i handen. En pappa lärde sitt barn att cykla på en stump av den nedlagda Årstalänken. En drake seglade på himlen över Årstafältet och följde man snöret fann man ytterligare en pappa med sitt barn.

torsdag, september 06, 2012

Frökens guld

Säga vad man vill om lärarjobbet, men när jag är tillsammans med mina elever (25 stycken, 8-9 år) har jag aldrig tråkigt! Den här veckan har...

...vi tagit skolfoto. Doften av hårvax lång tung i 3B:s kapprum.
...jag tvingats inse att jag inte visste exakt var Hawaii låg. Fick frågan när vi hade världskartan nere. Hawaii ligger väääldigt långt väster om USA, nästan där kartan slutar faktiskt.
...vi även diskuterat (jag minns inte ens hur vi kom in på det, men kartan var redan nere) kontinentplattornas rörelse utifrån a) mitt lärar-geografi-perspektiv och b) Ice Age-filmernas förklaringsmodell.
...jag för femtielfte gången tvingats argumentera mot Powerade som utflyktsdricka (med en elev som inte behöver ett gram extra fruktsocker).
...jag argumenterat med samma elev ytterligare en gång när han trodde att idrottslärarna kommer att ha andra regler på friluftsdagen. Moahahahaha...
...eleverna fortfarande gjort de vanliga stavfelen, men också genomfört en gedigen utredning (med mig som expertvittne) huruvida man kan stava "tja" på något annat sätt än "tja" och hur "shoo bre" (med google som expertvittne) stavas.
...några tjejer i min klass som går på konståkning och gymnastik och jag haft plankan-utmaning (världens kanske jobbigaste styrkeövning). Jag storförlorade, så klart.
...en del sett en overheadapparat för första gången. Jag hittade en portabel som jag använde när vi gjorde allas siluetter på kartong. En tjej förvånade mig. Hon kom in och sa: "En overheadapparat. Vad ska vi ha den till?"
...jag fått förklara vad en telefonkatalog (alfabetisk ordning behövs inte på samma sätt på eniros hemsida...) från Stockholmsområdet innebar jämfört med en från Lidköping, att man slog 90 000 istället för 112 och att vi hade disketter istället för usb-minnen så sent som när jag utbildade mig till lärare. De tröttnar aldrig på att häpna över att jag är från 1900-talet. De små raringarna har mig liksom ändå placerad på lite högre auktoritetsnivå och lite lägre pinsamhetsnivå än sina egna föräldrar.
Jag är ju deras fröken.

söndag, augusti 26, 2012

Prövningen

Jag får säga att Prövningen av Michael Connelly har ett väldigt passande namn. Det är den 26 augusti och banne mig om det inte har regnat hela dagen. Så jag gick till sängs med Harry Bosch och hans halvbror Mickey Haller och både vädret och boken blev lite av en prövning för mig.

Jag har ju läst Connellys alla deckare om Harry Bosch. Böckerna om Mickey Haller har vävts ihop med Bosch sedan Gatans lag. När jag började läsa den här boken kände jag mig först lite tveksam. Jag frågade mig själv om jag läser allt som Connelly skriver bara för att jag gjort det hittills. Vartannat kapitel i Prövningen är skrivet i jag-form ur Hallers perspektiv och vartannat om Bosch ur allvetande berättarperspektiv, något som jag inte gillade eller som det åtminstone tog ett tag att ställa in sig på. Dessutom är det en rättegångsroman. Jag har aldrig gillat rättegångsromaner (eller filmer). Egentligen tycker jag att det är intressant, men bara när rättvisan segrar över ruttna jurymedlemmar, fulspel och orättvisa domare. Jag blir liksom aldrig tillräckligt bra på det amerikanska systemet med jury och regler för pläderingar och korsförhör.

Hur som helst läste jag boken, där Haller (som egentligen är försvarsadvokat) får ett uppdrag som åklagare i ett 24 år gammalt fall där ny DNA-teknik eventuellt kan fria en barnamördare. Bosch - min griniga favoritpolis - är Hallers utredare i fallet. Min slutgiltiga dom är att Prövningen var en läsvärd bok, kanske rent av den perfekta boken för den här mörka dagen.

Den blev årets 42:a bok.

tisdag, augusti 21, 2012

Kvalificerat lärararbete

Jag upphör aldrig att förvånas eller uppröras av alla påbud och allt som ska rymmas i våra tjänstemannatjänster som lärare i grundskolan. Alla andra yrkeskategorier på skolan har en arbetsbeskrivning.

I min parallellklass finns en flicka med en hörselskada, som gör att det klassrummet fått extra pengar till ljuddämpande vaxdukar till alla elevbord. I våras fick de beställa ny duk, för den gamla var utsliten. Vem är det som står efter arbetstid (utan handräckning dagen före upprop) och ska klippa till vaxdukar och dessutom upptäcker att den självhäftande tejpen inte funkar? Ja, inte är det vaktmästaren eller en hel patrull av kolleger utskickade av expen enligt devisen tio armar är bättre än två. Det är både dåligt utnyttjande av lärarkraft och orättvis resursfördelning vid förekomst av elev med särskilda behov.

fredag, augusti 10, 2012

Trilogiernas tid

I onsdags läste jag ut den tredje boken i årets fjärde trilogi.

onsdag, augusti 01, 2012

Same same

Jag sitter vid datorn och hade precis googlat om det heter detsamma eller det samma, när de på radion trafikupplyser om två fordon som stött samman.

Sådana "sammanträffanden" inträffar ibland och det är väl häftigt med tanke på alla ord som finns? Detsamma, stött samman, sammanträffande...

tisdag, juli 31, 2012

Stolt löpare

När jag skulle börja springa sa mina systrar: "Spring bara så länge du orkar med en gång." Jag provade en gång och trodde jag skulle dö.

Eftersom jag vill ta det lugnt, vänja kroppen och hitta njutningen i att bli en löpare lyssnade jag istället på min bror och min kompis. De sa: "Ta inte ut dig helt. Sätt upp delmål. Öka långsamt. Börja med att varva gång med jogging."

Detta är vad jag har gjort. På grund av avbrott för sjukdom, semester m.m. har det kanske gått lite långsammare än jag tänkt mig, men idag plockade jag en delseger (så här i OS-tider) - 2,4 km i sträck! Jag minns inte när jag gjorde det senast. Kanske på högstadiet, kanske aldrig. Det kändes helt bra. Flåsigt och svettigt, men superstarkt.

Nu sätter jag ett nytt mål - att springa 30 minuter i sträck. Jag springer fortfarande långsamt och har ingen uppfattning om hur långt det kan bli i km (kanske 5?), men jag börjar med tiden så kan jag öka hastigheten (och hur långt jag hinner) som nästa mål.

Det härligaste är att klara något som jag inte trodde jag kunde, och därför har undvikit i alla år. Jag har hemska minnen från skolan, där jag aldrig fick lära mig hur. Det var bara att lägga nyckelknippan i frökens cykelkorg och sedan ge sig av ut i skogen, gråtfärdig. Fruktansvärda minnen, men nu byter jag ut dem!

fredag, juli 27, 2012

En ung Geena

På tal om komplimanger så var det en kille inne på Duane Reade (snabbköp) i New York som kände igen oss när vi varit där nästan varje dag. Han sa till mig att jag liknade en kändis. Jaha, tänkte jag, måtte inte han också tycka försvarsministern (Karin Enström) eller Marianne Nivert. Nej då, han tyckte en ung Geena Davis. Sanningen är väl en blandning, men de snygga är så klart roligast att likna.

onsdag, juli 25, 2012

Flatter me

Med risk för att bli högfärdig, får jag så himla många fina komplimanger om mitt utseende just nu. Kan tyckas ytligt, men jag blir glad eftersom det är ett kvitto på att jag känner mig i fin form, är utvilad och har en positiv hållning. Tre exempel för att bekräfta spaningen:

Igår träffade jag en salsaamiga som jag inte sett på länge. Hon frågade hur det var och jag sa bra. "Det syns!" sa hon då med ett leende.

Idag gick jag över Hötorget. Handlarna ropade frukterbjudanden efter mig. I ett stånd erbjöd en kille bigarråer, men jag skakade på huvudet. Då ropade hans kompis (obs, utan merförsäljning): "Snygg klänning!"

Förra veckan träffade jag Busen Dexter. Förutom att han kommenterade att jag hade fått mycket mustasch och senare att jag började få gammal hals så sa han faktiskt när jag klev ur bilen: "Vad smal och snygg du har blivit." Det ska väl en nioåring till för att ta ner Moster på jorden ;)

söndag, juli 22, 2012

Nobody Canna Cross It

En intensiv vecka med syskon och syskonbarn ligger bakom mig. Härligt men, som sagt, intensivt för lilla Moster. En rolig sak (förutom att jag var grym i Rappakalja i vanlig ordning) var att jag fick tips om en video på YouTube. En nyhetssändning, med i och för sig hemskt innehåll, har gjorts om till musikvideo.



Jag förstår det, för hans tal har en underbar jamaicansk rap-schwung. Här är originalet:

söndag, juli 15, 2012

Music to my ears

Den morgonen jag skulle ut till Arlanda kostade jag faktiskt på mig en taxi ut till Arlanda. Det faktum att det är billigare att åka varsin taxi än för mig att först åka in till stan och sedan dela en taxi förtjänar ett helt eget inlägg...

Taxichauffören kom fem minuter för sent, vilket var för mycket för mina resnerver. Han var dock kolugn, lyfte in min väska i bagaget och körde iväg. Så klart var vi i god tid. Det var ingen trafik när vi åkte genom staden. Han var av den tysta sorten, drack kaffe ur termosmugg och satte på musik via sin iphone. Vidunderligt vacker musik ackompanjerade resan genom staden. Vattnet låg blankt, solen sken. Allt såg så där morgonrent och stilla ut. På väg ut ur Stockholm dansade dimman som älvor i skogsbrynet. Hjärtat tar liksom större plats i bröstkorgen när det är så där vackert.

När vi kom fram till Arlanda frågade jag vad det var för musik han spelade. Först tyckte jag att han sa Janne (Schaffer?! tänkte jag), men så visade han på mobilen. Det var en artist som hette Yanni, en grekisk pianist och kompositör. Tack vare en taxichaufför, en resa till Arlanda och Spotify fick jag alltså en ny spellista att ha till nedvarvning och resor på tåg.

fredag, juli 13, 2012

Midsommarafton 2012

För tre veckor sedan var det midsommarafton. Detta var vår första hela dag i New York och förmodligen också den dag vi gick längst av alla dagar. Dagen började soligt men kvavt och från eftermiddagen och framåt spöregnade det varvat med rejäl åska. Dessutom gick vi åt fel håll efter att ha varit inne på varuhuset Century 21. Det är där det första fotot är taget. Vi kom ner till Battery Park och det traditionsenliga svenska midsommarfirandet lagom till åtta på kvällen, då det var slut. Vi slukade en bit smorgastarta från Marcus Samuelssons restaurang Red Rooster, såg orkestern packa ihop och Frihetsgudinnan långt bort i dimman. Sedan promenerade vi hela vägen hem till 45:e gatan igen. Vädret precis som det ska en midsommarafton, med andra ord.





onsdag, juli 11, 2012

Länkar om New York

En god sak som kom ur det onda med att vara sjukskriven precis innan vi åkte, var att jag hann surfa en hel del på New York. Det är en balansgång mellan att få lagom många bra tips och att få upptäcka saker själv.

Jag hittade en blogg - Ett annat New York - som jag använde flera tips ifrån (återkommer om dessa). De skriver fint och bra och har väldigt vackra bilder, så det här är en blogg jag kommer att följa tills jag återser staden. De finns också på Facebook och lägger sina fina bilder på Instagram. Jag har verkligen känt mig inspirerad av den här bloggen och rekommenderar den till alla som varit där, som vill dit eller som bara vill läsa en inspirerande och levande blogg. Jag har lagt till den i min länklista ute i högerspalten.

Ett annat ställe där jag hittade information om mer klassiska turisttips och även praktiska frågor (transfer från flygplatsen, adapter, valuta) var Reseguidens New York-forum

Slutligen vill jag tipsa om en fin fotoblogg - downtownfrombehind. Här kan man se olika människor som cyklar sig fram genom gatorna Downtown Manhattan.

Längtar tillbaka? Jag?!

Slav under nostalgin

Utlandssvenskar ska alltid ha tag i Kalles kaviar, Wasaknäcke och saltlakrits. I alla fall säger myten det. Jag har kommit på att jag har vissa saker "hemifrån" som jag uppskattar lite extra när jag kommer hit.

I morse vaknade jag i syrrans utkylda gillestuga till fiskmåsskrän och tut från Kinnekulletåget (vid obevakade järnvägsövergångar). Nostalgiskt på nåt sätt och jag glömmer att det är så, när jag inte är här. Under min vistelse här lär det bli både Fifflers-baguette, Birgers-glass och saltgurka.

måndag, juli 09, 2012

Magi i mörkret

Ett av mina favoritställen i New York är Bryant Park. Jag hade läst lite om parken på deras hemsida, bland annat för att vi ville gå på utebio och så bodde vi dessutom nära. Vi var där flera gånger och drack kaffe, tittade på folk och läste tidningar i deras Reading Room.

Förra måndagen (ack, för en vecka sedan) visades The Wizard of Oz. Filmen skulle börja vid mörkrets inbrott, ca 21. Vi kom dit 20 och det var smockat! Jag höll på att ge upp innan filmen ens hade börjat, men skam den som ger sig. Vi stod och hängde på en stenmur och kollade genom buskarna, men efter halva filmen kom en kille och sa att deras sällskap skulle gå och vi kunde ta deras stolar. Känns knappast som något som skulle hända i Stockholm...eller så är jag bara drabbad av newyorkarnas trevlighet. Det var riktig sing-a-long-bio med alla naw på rätt ställe och applåd när häxan dog och senare även när hennes häxsyster gick samma öde till mötes.



Och på Youtube hittade jag en film om hur man gör om man vill ha plats på gräsmattan: http://www.youtube.com/watch?v=jD1k2Zkq-Ec

Note to self: next time, be there at 5 pm!

Skyline

Det är alltid spännande att komma till en ny stad och se om ens förväntningar stämmer. Jag blev till exempel lite besviken på Prag, medan förväntningarna överträffades i Barcelona. När jag satt i taxishuttlen från JFK väntade jag bara på att få se Manhattans skyline. När den kom blev det en häftig upplevelse i ångande smog.




(Det går att klicka på bilderna så de blir större.)

söndag, juli 08, 2012

Ofotogeniskt

Jag trodde det var allmänt känt att det är svårt att fotografera mat. Varför ens ge sig på kallskuret?


lördag, juli 07, 2012

Sambo på försök

Man vänjer sig fort vid trevligheter. Efter att ha varit sambo i två veckor så känns min 3:a ekande tom och när jag vill kommentera något så får jag spara det till ett blogginlägg eller en Facebookstatus.

En hemsk natt

Mitt första dygn tillbaka på svensk mark har varit tämligen hemskt. Jag trodde det värsta skulle vara att man kände sig trött, men det värsta har varit att inte kunna sova.

Igår lyckades jag sova fyra och en halv timme på dagen. Jag lade mig sedan klockan elva på kvällen och satte alarmet på nio, fast besluten att leva lokal tid. Jag somnade - och vaknade efter en och en halv timme. Sedan var jag vaken mellan ett och sex. Till slut fick jag sova i fyra timmar, för jag satte om väckningen till tio.

Jag har inte varit vaken så lång sammanhängande tid (som under hemresedygnet) sedan studentnatten. Då var jag nitton.

Vikt - man förstår som vanligt ingenting

Intressant det här med vikt, mat och träning. Innan jag blev sjuk hade jag kommit igång och tränade mycket. I spegeln på Zumba-Center såg jag smalare och slankare ut än på länge. Jag kände mig i form, men vågen var stygg och visade snarare upp mig något kilo. Sedan, när jag var sjuk, försvann tydligen alla muskler eller nåt. Jag kände i och för sig ingen smak och hade dålig aptit. Då gick jag ner till mitt lägsta för i år!

I New York har vi lyckats äta bra, mina farhågor till trots. På min favorit Dunhill (där vi åt frukost varje dag) hade de havregrynsgröt med färsk frukt, vi åt sallad, pasta och färsk frukt. Framför allt har vi gått många mil. I morse vägde jag några hekto mindre än innan vi åkte!

fredag, juli 06, 2012

Jetlag

Nu är jag hemma från min resa till New York. Jag har bara varit borta i två veckor, men eftersom jag var sjuk innan jag åkte så känns det som längre. Jag har varit borta från mitt "vanliga" liv i tre-fyra veckor, vilket väl bidrar till overklighetskänslorna jag har.

Förutom jetlag känner jag bara inspiration, glädje och att jag har fått minnen för livet. Jag har samlat på mig massor att blogga om, så häng med framöver om ni vill bli smittade av resfeber, minnas egna New York-resor eller bara vara avundsjuka.

onsdag, juni 20, 2012

NYC

Nu drar jag och tar några rejäla bett av The Big Apple!

tisdag, juni 19, 2012

En roligare feber

I lördags var jag hos läkare för tredje gången och nu är jag äntligen frisk nog att flyga på semester. Nu har jag istället drabbats av resfeber och är sjukt ineffektiv när det kommer till packningen.

fredag, juni 15, 2012

Positivitetsträning

Trots att hela min varelse är nedsatt av denna stygga, bakteriella infektion och jag emellanåt är galet rastlös så försöker jag se positivt på det hela:

- Jag har hunnit läsa jättemycket (fast sällan har jag somnat mitt i så ofta).
- Jag har hunnit se matcher ur fotbolls-EM som jag annars inte skulle sett, Italien-Kroatien till exempel.
- Jag har sovit så mycket att när min semester väl börjar lär jag ha haft klart den där nödvändiga nedvarvningsperioden.
- Jag lider mycket av att inte få träna, men jag har gått ned i vikt äntligen (mest muskler och vätska då, men förstör inte glädjen för mig).
- Jag har hunnit fixa med reseförsäkring, bokat tid för pensionsparrådgivning, bekräftat bokningen på hotellet i New York, kollat vårt byte mellan flygplatserna i London och så vidare.
- Jag hinner tänka en massa i lugn och ro. Detta är på gott och ont. Får jag mycket mer tid nu så kan det slå över, men hittills kommer min isolerade snorhjärna fram till bra saker.
- På ett sätt är jag glad att sjukdomen satte käppar i hjulet för mig och tvingade mig att tänka på min hälsa före jobbet. Synd att jag inte lyssnade på kroppen tidigare och var tvungen att bli så sjuk som jag blev.
- Jag blir påmind om hur bra Liljeholmens vårdcentral är, med sin närakut, sitt tidbokningssystem, sin personal och sin tillgänglighet.
- Jag har inte sminkat mig på en vecka. Inte lika snygg som vanligt alltså, men det är onekligen mer praktiskt. Mascara går dåligt ihop med klumpar av ögonvar.
- Jag slipper åka kollektivt. Min lilla tripp till vårdcentralen i onsdags (för att ta en ny snabbsänka) gjorde mig alldeles genomsvettig och darrig.

onsdag, juni 13, 2012

80-talet, det ljuva

På nyårsafton 1989 gick ett radioprogram som hette åtta timmar åttiotal. Delar av det spelade jag in. På kassettband.

Nu har åttiotalet kastat sig över mig igen, i långt mer än åtta timmar. Det började en ny tv-serie, Eighties, på SVT i fredags och Macken började gå i repris. Eighties ska ta upp ett år i taget under tio avsnitt. Första avsnittet handlade alltså om 1980 och hette "Synth eller hårdrock?" (jag var varken det ena eller det andra). Macken är från 1986. Jag blev tvungen att se båda på svt.play på lördagen, eftersom jag såg filmen Flashdance från 1983 på Sjuan under fredagen. På lördagen lyckades jag dessutom lägga vantarna på både andra och tredje boken av Haruki Murakamis 1Q84, som utspelar sig 1984. Dallas ska komma tillbaka.

Här kommer tre spaningar ur Flashdance, som skvallrar om att det var lite annorlunda då:

När Alex och Nick har varit på date och han ska köra henne hem, så låser han upp (manuellt) på passagerarsidan. Alex hoppar in och böjer sig över förarsätet och ploppar upp låsknappen så Nick kommer in.

På en annan date vill Alex provocera Nick och frågar honom om han har fantiserat om att ha sex i en telefonkiosk.

I den berömda slutscenen kommer Alex in i danssalen och går fram för att sätta på musiken, som hon naturligtvis har på en LP-skiva.

söndag, juni 10, 2012

Tillstånd

Jag ska inte lägga ner än, men just nu är jag ovanligt sjuk. För att vara jag, alltså. Först var jag ju förkyld en vecka i mitten av maj. Sedan tyckte jag att jag var frisk och började träna. Nästäppan släppte dock aldrig helt. Något busade i öron och bihålor. I tisdags släppte det lös rejält. I torsdags fick jag penicillin och nässpray med kortison. Idag är det söndag, tre dagar in på kuren, och jag har fortfarande febertoppar på kvällarna och vaknar dessutom varje morgon med igenvarade ögon. Det gjorde jag inte ens innan jag började med penicillinet. Det hjälper ju inte att det är mitt i utflykts-, konsert- och avslutningstider heller. Jag "kan" inte vara sjuk. Dessutom har jag ett flyg att passa om 11 dagar.

Det enda positiva är att jag betar av 1Q84-trilogin i spännande hög hastighet.

onsdag, juni 06, 2012

Döden dö?

Jag funderar på att avsluta den här bloggen i brist på läsare. Jag har lurat mig själv ganska länge med att det är för att det är roligt som jag skriver, men det är inte sant. Då kan jag ju skriva dagbok. Jag behöver bekräftelse, helt enkelt. Jag tycker ju själv att jag skriver rätt så roligt kring fantastiska vardagsämnen och betraktelser. Okej, platespottandet kanske hade en extremt smal publik, men det har jag ju slutat med nu.

Om jag sätter punkt för Moster Baba, vad ska jag då ha för projekt? Ska jag äntligen skriva en bok istället? Ska jag öppna ett twitter-konto? Ska jag starta en ny blogg och verkligen sälja in den? Sälj har ju aldrig varit min starka sida, men det finns ju massa olika sätt att hamna högt på blogglistor.

Jag vet inte. Jag kanske känner mig omotiverad för att det är så mycket annat nu...

söndag, maj 27, 2012

Telefonvett på balkong

Om jag sitter på balkongen och telefonen ringer, då går jag in och pratar.

När mina grannar ovanpå ska prata i telefon, då går de ut på sin balkong.

Jag tror nog mest att de inte har fattat att vi bor i någon sorts ekohål, här mellan husen. Under tiden får jag veta allt om deras renovering, problem på jobbet och snicksnack om gamla vänner hemma i Norrland.

torsdag, maj 24, 2012

Underbar och söt


Hehe - här är en rykande färsk skojighet. Den försvinner när den aktuella auktionen går ut. Gå in på Tradera och sök på "underbart söt gammal docka". Då får man bland annat träff på den här hålögda skönheten. Kan ge vem som helst mardrömmar.

Söker man på "underbart söt" får man i fyra timmar till (sedan går den auktionen ut) upp "Underbart söt satincape till liten hund chihuahua mops". Tyvärr verkar den lilla hunden, chihuahuan och mopsen ha vägrat ställa upp som modell:



söndag, maj 20, 2012

Virus i systemet

Uttrycket "Jag förtjänar inte detta" används säkert slarvigt för det mesta, men angående min nuvarande förkylning poppar det upp i mitt huvud. Här går jag och känner mig nöjd, vältränad och stark och så blir jag dunderförkyld från ena dagen till den andra! Så oförtjänt. Jag brukar inte bli arg när jag blir sjuk, men det har jag varit den här gången. Hela träningsupplägget pajar ihop. Och vem är frisk hela vintern och blir sjuk i maj?! På ett lov? Nu när alla vill vara ute i solen vill jag allra helst ligga under ett täcke.

Det enda jag kan hoppas på är att min kropp faktiskt är vältränad och tack vare det kastar ut den här förkylningen lika fort som den kom. Det började med halsont, sedan hosta, igår var huvudet som inbäddat i huvudvärk och svullna slemhinnor. Idag släppte vänster öra, men det gör ont och har knastrat och spökat hela morgonen. Jag kan bara sova tio timmar per natt, dricka mycket vätska och hoppas att det snart ska vara över.

fredag, maj 18, 2012

Alan Banks musikval

Nu har jag läst min tolfte deckare av Peter Robinson. Fråga mig inte hur Minotaur gör när de översätter böckerna, för den här gavs ut 1997 och utspelar sig före den som jag trodde var först. Reginald Hill har jag slutat att läsa just på grund av den, minst sagt underliga, översättningsordningen.

Mycket av Alan Banks personlighet beskrivs genom hans val av musik. Detta har jag ibland tyckt varit irriterande och irrelevant, tills idag. I en scen står Banks med tårar brännande i ögonen. "Sedan gjorde han vad alla riktiga män skulle ha gjort i samma situation. Han satte på Mozarts Requiem på så hög volym han stod ut med och söp sig redlös." Lite senare åker han och lyssnar på repetitionen av Vivaldis Gloria med en kammarorkester där hans vän spelar altfiol.

Jag får säga att det var utomordentligt väl vald musik av Alan Banks. Där steg han i graderna, eftersom båda verken ligger mig extra varmt om hjärtat.

torsdag, maj 17, 2012

Duktig flicka

För mig har ordet duktig alltid varit lite av ett fult ord, med rötter i prestation, självförtroende, att vara till lags och duga. En duktig flicka är pålitlig och bra, men också lätt att störa sig på. Många gånger har jag tänkt att jag ska bli en slarver och slapphög, komma för sent, inte leverera, strunta i saker jag lovat, men det ligger inte i min natur. Jag tyckte ju till exempel det var jättejobbigt att börja komma till jobbet 7:45 istället för 7:15. Det kändes som slarv, trots att min arbetstid börjar 7:50.

På senaste tiden har jag vid flera tillfällen fått höra att jag varit duktig, men med den skillnaden att jag kunnat ta det, för jag håller med!

På årskontroll hos tandläkaren fick jag höra att jag skött mig mycket bra med tandtråd och borstning. Det är roligt att få komplimanger för sina mer dolda fysiska företräden, som fina slemhinnor och tandkött, ytterst lite tandsten och bra saliv.

Min sjukgymnast säger att jag är duktig varenda gång, men så har hon också gett mig exakt lagom många övningar. Sist sa hon att hon skulle kunna ge mig fler "men då gör du dem inte". Så sant. Berömmet får jag för att jag är lite bättre och lite starkare för varje gång.

Vi har haft öppet hus på skolan och klassrummet var fullt av föräldrar. Min parallellklass har haft det turbulent med många lärarbyten. Hon som är där nu har åstadkommit en stor förändring och hon får mycket beröm av föräldrarna. Jag har haft min klass i två år och det blir bara bättre och bättre. Jag älskar de där ungarna och vi har väldigt roligt ihop. Även om det borde räcka som bekräftelse och jag vet att när man inte hör någonting är alla nöjda, så har jag varit lite sotis. I tisdags så fick jag massor av glada tillrop när jag bekräftade att jag ska ha dem nästa år och några föräldrar med småsyskon som börjar sexårsverksamheten till hösten har redan tingat mig för tre år till.

Det som de här tre spaningarna har gemensamt är att jag gör dem för min egen skull. Egentligen behöver jag inte få höra från någon annan att jag är duktig, men det gör inte ont med bekräftelse. Jag försöker vara duktig (det där ordet igen) på att säga till folk som jag uppskattar att jag gör det.

Här hittade jag en doktorsavhandling som styrker det jag just skrivit.

söndag, maj 13, 2012

Hopplöst efter

Jag försöker hänga med i den tekniska utvecklingen och åtminstone ha ett hum om tidens popstjärnor, idoler och trender. Det är bara att inse att det är kört. Jag är hopplöst lost och bara snäppet mindre töntig än mina elevers föräldrar.

Jag har haft stora svårigheter att få min hjärna att fatta vad Justin Bieber egentligen är känd för och nu läser jag i Expressen om ett "superhett pojkband" som heter One Direction (som jag aldrig ens har hört talas om). Jag tycker ungarna kan hålla sig till Sean Banan. Åtminstone tills de går ut 3:an.

lördag, maj 12, 2012

Nöjd och stolt

Veckan är inte slut, men jag är redan beredd att utse den till en ovanligt bra en. Mycket bra har hänt - kanske mest kring träning och styrka.

I tisdags var det en gästinstruktör på zumban (en kille som jag känner till från salsasammanhang) som körde skiten ur oss...in a good way. Man kunde ta på energin i rummet. Måndag, onsdag och idag har jag gå-joggat och det går bättre för varje gång. Jag är en löpare. Ord som ligger, något ovant, men bra i munnen. Sjukgymnasten var nöjd med mig i torsdags och jag själv ser resultat av mitt styrketränande med gummibandet och andra övningar som jag fått. Det är jag så nöjd med för att det känns som en aktiv handling och något jag kan påverka själv, till skillnad från de behandlingar jag gått och fått hos kiropraktor och akupunktör.

På den mentala nöjdsidan ligger flera aktiva beslut, några trevliga möten samt uppbjudandet av en salsakille som jag aldrig brukar våga bjuda upp, vilket händelsevis slutade som kvällens bästa dans. Livet är för kort för att vara en tvekare, inte sant?!

måndag, maj 07, 2012

Vanans makt

För ovanlighetens skull ställde jag om klockan på mikron samma dag som det blev sommartid. Fast något blev ändå fel, för sedan dess har den gått två minuter efter. Det sjuka med det är att jag verkar tycka att det är jobbigare att rätta till det än att vänja mig vid att lägga på två minuter varje gång jag tittar på den.

Något som är ännu sjukare, men som åtminstone min ena syster har ofantligt roligt åt, är min fjärrkontroll till tv:n. Inte en enda kanal ligger rätt, men om man vill veta var de ligger så kan jag svara. 3:an ligger på 15, 5:an på 1, 1:an på 9 och 2:an på 11. Och varför ändra något som fungerar? Nu har jag precis zappat in 10:an för att kolla på Halv åtta hos mig och sedan lite hockey-VM.

söndag, maj 06, 2012

Örhänge

Jag ropar ju in ett och annat fynd på Tradera. Idag blev det en väska från Ceannis, som jag hållit ögonen öppna efter en längre tid. Vissa perioder kan jag sitta och göra olika sökningar i timmar. Man hittar så roliga saker. Det jag har upptäckt är att man ska söka på alla variationer. För örhängen kan man prova örhängen - örhänge - öronhängen, vilket osökt får mig att skratta. Jag tänker på en elev till min kompis som en dag sa till min kompis: Åh, har du nya hängöron!

Onödigt

Hur får man ett blött golv och onödig irritation? Jo, man tvättar och tar med sig alla smutsiga handdukar ned i källaren utan att hänga dit nya, rena. Sedan duschar man och får överraskningen när draperiet dras undan.

fredag, maj 04, 2012

Tre skryt

Årets 27:e bok lagd till handlingarna. Nu blir det personalfest. Jag återkommer inom kort och berättar om Paris.

onsdag, april 25, 2012

Snodd

Om jag äter ägg som någon annan har stekt så äter jag glatt. Men jag måste undra - är det bara jag som tar bort äggsnoddarna när jag steker ägg? Jag skyndar mig att göra sönder gulan och hiva upp snoddarna i skalhalvorna innan de koagulerar. Om de halkar tillbaka igen måste jag vrida stekpannan och lura mig själv var de hamnade.

tisdag, april 24, 2012

Beavis and Butt-Head - otecknat

Jag gillar inte Beavis and Butt-Head, men jag förstår hur Mike Judge kom på hur de skulle prata. Han åkte bara tunnelbana några gånger när det var tonåringar ombord och så skrev han ner deras tal.

Jag har hört tonåringar av manligt kön prata flera gånger den senaste tiden. De pratar inte klart meningarna, de använder så få ord men så många ljudillustrationer som möjligt och de pratar mer för alla runt omkring än med den de pratar med.

Och nu gör de reklam för nypremiär av Beavis and Butt-Head - i tunnelbanan.

söndag, april 22, 2012

Läsning, språk, inspiration

I fredags hände det sig att jag fick gå på läskonferens på ChinaTeatern hela dagen. Det var bra, inspirerande och tänkvärt och jag har antecknat sida upp och sida ner med företeelser, metoder och forskning som jag ska kolla vidare kring. Störst intryck på mig gjorde Mats Wänblad (jag kommer att köpa hans läromedel), Mats Myrberg (jag kommer att citera honom många gånger, vad jag tror) och Jonas Hassen Khemiri (roligt att höra honom prata om sin "besatthet" av ord, språk och läsning).

Det regnade ute i fredags, så vi fick bli ledda i en underjordisk gång in till Berns där lunchen serverades. Min skola har en jättefin skolrestaurang, men lärare på studiedagar brukar inte få lunch på Berns, så det kändes oerhört lyxigt.

Extra kul var att i garderoben stod en gammal elev som sken upp och kramades över disken. Jag mindes hans namn, så klart - eftersom jag har extremt bra namnminne. Det här är killen som jag lånade tredje och fjärde Harry Potter-böckerna. Det var engelska utgåvor som han fått från sina kusiner, innan de kom på svenska.

torsdag, april 19, 2012

Två äckliga och en god

På Gullmarsplan luktar det alltid antingen kloak/äggfis eller permanentvätska. Idag var det permanentvätskan som slog igenom. Andra obehagliga lukter under dagen var när jag sniffade i mina Puma-sneakers i oäkta skinn från förra året och de luktade bajs. Verkligen bajs. Dem kan jag ju inte ha längre, fast det är guld på och allt.

En behaglig doft har jag dock haft på skolan under eftermiddagen. Fritids bakade kanelbullar inför stundande föräldrafika.

onsdag, april 18, 2012

Läs-och-gå-klockan

Onsdag och så här har veckan sett ut hittills: jobbade-biblioteket-långpromenad-Alcatraz (tv)-läste-sov-jobbade-bio-långpromenad-läste-sov-jobbade-biblioteket-promenad-läste ut den senaste Ann Rosman-deckaren.

Ändå ett ganska behagligt ekorrhjul, perfekt balans mellan böcker och promenader. Rosman-deckaren heter Porto Francos väktare och är enligt min åsikt hennes bästa. Här har de historiska delarna fått så mycket utrymme och var så spännande att det var de som drev historien framåt snarare än ramberättelsen. Bara de hade gjort en spännande roman, även om jag gillar kriminalinspektör Karin Adler.

I måndags inträffade något så ovanligt som att jag avbröt en bok. Det händer inte ofta och inte så långt in i den, men 139 sidor in i Sarah Waters Främlingen i huset förstod jag att det inte var en bok för mig (spök). Ack, bortslösad lästid när det finns så mycket jag vill läsa.

måndag, april 16, 2012

Pappornas tid

Det brukar behövas tre observationer för att jag ska räkna något som en spaning, men på den här är jag nog uppe i en 15-20 bara i Årsta den senaste veckan. Pappor med barn. Jag kan inte uttala mig om huruvida de är pappalediga eller om det bara råkar vara deras tur att hämta på dagis, men jag kan säga att jag såg dem mitt på dagen förra veckan. Ofta uppträder de i par - två pappor och två toddlers som äter lunch och smular smörgåsrån, pappajoggare med springvänlig vagn och en pappakompis bredvid och pappor på bussen som hjälper varandra att få plats med vagnarna.

Det kanske är högsäsong för att ta ut pappaledigt nu i april. Jag vill se statistik.

söndag, april 15, 2012

Sopigt

Utanför husen i min bostadsrättsförening står det tre sådana här rejäla soptunnor. Den här bilden tog jag för ett tag sedan på grannhusets. Det som fick mig att ta bilden var att folk har varit så lata/dumma/bekväma/obetänksamma att de fyllt den närmaste med råge fast de andra inte är fulla.

Idag ser tunnorna som hör till mitt hus ännu värre ut. Den yttersta är fullare än den på bilden. Jag slängde en påse igår, i mittentunnan och då var det bara några påsar i.

Finns det någon forskning om sådant här? I vår skolrestaurang är det likadant. Det finns två hinkar att skrapa servetter och matrester i - bara en är alltid full.

Över tröskeln

Det här påsklovet blev mitt sportlov. Jag bestämde mig för att komma över årets ovanligt höga tröskel och motionera varje dag så kroppsminnet skulle fatta hur bra det är. Jag hade alltså tio dagar och satte ett mål på 500 minuter.

Huvuddelen av min motion består av promenader - raska och snäppet raskare. Sedan blev det under de här tio dagarna salsa två kvällar och zumba två. Minutantalet stannade på 565 minuter! Då hade jag en helt träningsfri dag. Jag får säga att jag är mycket nöjd med resultatet. Imorgon blir det promenad igen, för det här var bara kickstarten.

lördag, april 14, 2012

Sova middag

Vad det är skönt att sova middag. Att vakna efter en halvtimme med lite saliv på kinden, tung i kroppen och utvilad. Konstigt nog händer det nästan bara på loven eller lediga dagar. Jag har nog alltid ett stråk vid tre-fyra på eftermiddagen då jag med lätthet nickar till på möten och pendeltåg, men när jag arbetar kan jag inte ge efter för det. Det är synd eftersom jag säkert skulle bli mer effektiv efter en lur.

Jag hade en period när jag bodde hemma, då jag tyckte det var skönt att sova ute. Jag kunde komma hemcyklande, äta något och sedan ta en kudde och filt och somna ute i en solstol eller på gräsmattan. Jag kan inte förklara det, men det är en mjukare sorts trötthet och en annan sorts sömn. Mer som att kroppen söver ner en när man behöver det som bäst.

fredag, april 13, 2012

Alla själars natt

I eftermiddag har jag läst ut Alla själars natt av Deborah Harkness. Jag brukar säga att fantasy inte är min genre, men någonstans efter Harry Potter, Twilight och True Blood så har jag blivit omvänd. Om jag, med glädje, tar mig igenom 689 sidor häxa möter vampyr inklusive kärlek, historia, spänning och magi så är det kanske dags att sluta förneka fantasyn som en favoritgenre.

Nästan alla böcker jag hittills läst i år har faktiskt någon form av mystiska inslag. Det har blivit väldigt mycket häxor och spöken. Att jag gillar historiska romaner kände jag redan till.

Alla själars natt visar sig så klart vara den första i en trilogi och vad jag tycker om det vet jag inte riktigt. Jag fattar inte grejen med trilogier. Vad är det för fel med att sluta när man är på topp?

torsdag, april 12, 2012

Reklamutbrott

Vad är det här för snuttifieringssamhälle?! Allt annat än mindfulness och att vara här och nu.

Eftersom jag sett Biggest Loser Sverige, Let's Dance, den nya serien Alcatraz (dubbelavsnitt) samt nyhetsmorgon idag så kan man förstå att det är TV4 jag pratar om. Jag tror att de snittar på ett reklamavbrott var åttonde minut. Avbrotten är så korta att man inte hinner borsta tänderna eller vattna blommorna. Efter reklampauserna i Alcatraz fortsatte serien bara rulla utan förvarning. I morse skulle jag kolla nyhetsmorgon, för jag känner Charlotte Hågård, som skulle vara med ca 9:15. Hon fick komma på ca 9:21 och blev sedan abrupt avbruten för att de skulle ha reklam innan nyheterna.

Min kompis såg Alcatraz-avsnitten på TV4 play och jag tänkte att det ska jag också göra så slipper jag reklamen...men där är det tydligen ännu värre och samma där, rätt vad det är fortsätter själva programmet.

Vad vill de? Att man ska se bara dansklippen från Let's Dance och inte hela programmet? Nej, oj, det är visst reklam i klippen också.

onsdag, april 11, 2012

Heja!

Arla har OS-tema på mjölkförpackningarna. Enligt min mellanmjölk kommer tydligen prinsessan Madeleine, Marlene Dietrich och engelske prins Edward sitta i publiken.

tisdag, april 10, 2012

First I take Paris, then we take Manhattan

Den här boken har tio år på nacken, men det gör inget eftersom den passar så bra för mitt resande framöver. Att londonbesöket sträcker sig till två mellanlandningar spelar inte heller någon roll - jag älskar känslan av att vara på väg, brittiskan som talas, flygplatspulsen.

Störigt

Det är 2012 och jag trodde att folk hade vant sig vid att stänga av sina mobiltelefoner när de går in på möten, föreläsningar eller bio. Jag trodde de gjorde det utan att behöva bli påminda, vilket vi ändå ofta blir.

Jag kan förstå att en och annan kan glömma bort det, men inte så många som idag på Skatteverkets informationsträff för oss som sålde bostadsrätt förra året. Vad jag heller inte kan förstå är när samma telefon ringer flera gånger. Det var en bäbis med i 2½ timme, som störde mindre.

Min mobiltelefon är numera den enda telefon jag har. Den är alltid på och det finns telefonsvarare, men ljudet är mer av än på. Hur svårt kan det vara?

måndag, april 09, 2012

Aww eller naw

Jag försöker hänga med i svängarna med nya ord och förkortningar och använder i inofficiell kommunikation både btw, lol och ftw. Om jag inte förstår brb eller rofl så googlar jag och får oftast träff på en sida som heter Urban Dictionary.

På påskafton lade en kompis upp en bild på sin gulliga unge i velourbrallor och jag ville skriva det där lilla tillropet, som är som en åh-suck. Jag trodde det stavades aw, men eftersom det ordet betyder något annat för mig så googlade jag och fick veta att det hette aww (ju mer eftertryck desto fler w:n). Sedan kom syrran hem till mig och eftersom hon är 13 år yngre än mig så frågade jag henne och hon sa att det hette naw. Snopet, men jag trodde henne.

Det där har tydligen legat och skavt i alla fall för idag googlade jag naw och (ha!) det betyder inte samma som aww.

söndag, april 08, 2012

Principer

Jag har två principer, eller regler, som jag följer. Den ena är att jag aldrig går hemifrån medan disk- eller tvättmaskinen är igång. Detta ler min ena syster och hennes sambo åt i (illa dold) mjugg.

Den andra är att jag aldrig använder mobiltelefonen på bensinstationer. För detta retas den andra systern. Hon har till och med gått så långt att hon sms:at mig från en bensinstation en gång, bara för att jag inte gillar det.

Sina principer ska man värna om och nu har diskmaskinen pipit att den är klar så nu går jag ut på långpromenad.

torsdag, april 05, 2012

Själv är bäste dräng

Eftersom jag redan har diagnostiserat mig med järnbrist så medicinerar jag nu med Niferex och cabernet sauvignon och har ordinerat mig lugn och ro i tio dagar med mycket dagsljus, lagom snabba promenader, god sömn och glada skratt.

onsdag, april 04, 2012

Ett dåligt förslag (och en språklig debut)

Jag har varit så trött, så trött den senaste tiden. Vårtrött och sommartidsomställd med utvecklingssamtal i ryggen och påsklovet framför mig så har jag tänkt att det inte varit så konstigt. Men så kom jag på att det var hiskeligt länge sedan jag kollade blodvärdena. Jag borde egentligen göra det regelbundet, eftersom jag får järnbrist emellanåt.

I morse ringde jag till min utmärkta vårdcentral, men de kunde inte erbjuda en tid förrän om tidigast två veckor. Då ringde jag till en annan vårdcentral (Carema), men de vill inte sticka mig i armvecket med mindre än att jag skriver över mig på deras vårdcentral. När jag sa att jag inte hade för avsikt att byta för jag är nöjd med den jag har, så föreslog hen (ett extra bra tillfälle att prova det här lilla fåniga ordet eftersom hen var sjuksköterska) jag talade med att jag skulle skriva över mig till dem och sedan byta tillbaka till min egen igen.

Så nästa vecka är det jag som går till Cityakuten (!) för att ta ett blodprov.

tisdag, april 03, 2012

Taxitankar

Idag, när en kollega och jag satt i en taxi mellan Årstaberg och Älvsjö, slogs jag av två tankar:

1) Vad tidseffektivt det är att åka den sträckan på spår, utan stoppljus och trängsel av bilar med bara en person i.

2) Vad sällan det ändå uppstår problem/förseningar/inställda tåg. Heja kollektivtrafiken!

måndag, april 02, 2012

Utfartsregeln

Jag har aldrig kört bil i Rom, men rondellerna där sägs vara svåra att ta sig ur på grund av att man lämnar företräde till dem som ska in i cirkulationen. Det är enda gången jag hört om den regeln.

Ändå tror folk att de har företräde när de kliver ur en affär och ut på gatan, vi kan kalla den Drottninggatan. Hur kan man tro detta eller ens förvänta sig att strömmen av människor ska ha en aning om när utrusandet ska ske?

söndag, april 01, 2012

Bakom fronten

Det finns många sätt att driva sig till vansinne. I eftermiddag provade jag det här: Jag tog bort fronten på badkaret utan att slita loss alla slangar på baksidan av tvättmaskinen eller rispa handfatet. Halvhukande på ett knä och med rumpan fastkilad mot toalettstolen lyckades jag med ena armen (min onda), i en ergonomiskt helt förkastlig position, rensa avloppsbrunnen och torka golvet under karet. Jag nådde inte ända in och det var bara underarmarna som blev sönderrivna, men jag lyckades med mitt uppdrag. Badkarsfronten brukar vara trasslig att få tillbaka (utan att riva loss slangar och rispa porslin), men det får vänta tills imorgon så jag vet att allt funkar.

Fötterna till badkaret skulle behöva justeras när jag ändå håller på, men det är omöjligt uppdrag på riktigt. Jag tror jag får ta hit en liten barnarbetare och muta honom med tacos.

lördag, mars 31, 2012

Plötsligt händer det INTE

Jag kan inget om hästar och aktier så jag köper en trisslott då och då. På detta sätt hoppas jag någon gång kunna vinna en sisådär 100 000 kronor. Det är allt jag begär. Det behöver inte vara flera miljoner. För 100 000 skulle jag kunna fixa färdigt här hemma, resa och köpa mig lite snygga kläder.

Jag har som mest vunnit 100 kronor på triss och för dem köpte jag nya lotter som var utan vinst. Idag köpte jag fem lotter på ICA, för med ICA-kortet fick man den femte gratis. På dessa fem lotter vann jag ingenting. Inte ens 25 kronor till en ny lott.

Det kanske är dags att sätta sig in i det där med hästar i alla fall.

Let's Dance - säsong 7

Igår började sjunde säsongen av Let's Dance. Jag brukar få en favorit redan i första programmet och den brukar hålla i sig. Vals och cha-cha-cha är väldigt olika, men jag fick ändå favoritvittring. Jag har fyra favoriter i skrivande stund och presenterar dem här i inbördes ordning:

Marcus Schenkenberg - den första som stack ut i gårdagens program. Samlad, stark, förde vackert i valsen. Jag är mycket svag för bra förare. Jag har aldrig haft en plansch på honom och dreglat över, men kroppen han har byggt var verkligen med honom igår.

Anton Hysén - vilken fart, vilken show, vilken rumpa, vilken dansglädje i kroppen, vilket flirtande med Tony Irving.

Camilla Läckberg - snygg dans, snygg klänning, men lite för mycket ångest och prestationskrav för att nå ända in i mitt hjärta.

Helena Paparizou - skitsnygg dans, men på något sätt hade jag förväntat mig det.

De som förvånade mig mest gick alltså mest in i hjärtat. De dansare som får sin deltagare att skina likaså. Det är något så omtänksamt med att lägga en passande koreografi.

Programmet är uppbyggt kring fruktansvärt många reklamavbrott och det finns bara en positiv sak med det - att jag får se salsafriend Björn och min första salsalärare Elena sponsordansa. Jag skrev till Björn i morse att de får visserligen inte dansa mycket, men det är snyggt häng i bilderna och det bästa av allt: de får dansa i alla programmen och kan aldrig åka ut.

torsdag, mars 29, 2012

Hjärter 2

Jag kanske "måste" börja med ett nytt samlande, som jag hörde talas om en gång. Det går ut på att samla ihop till en hel kortlek av bara hittade spelkort. Ett livslångt projekt, alltså... Det är sällan man hittar ett kort över huvud taget och så ska det vara olika varje gång dessutom. Hur jag än bestämmer mig för att göra med samlandet så har jag i alla fall hjärter 2 nu, sedan jag hittade det i en second hand-bok igår.

Jag skulle också kunna välja att se kortet som en spådom, för en snabb googling visade vad hjärter 2 står för vid en läggning med spelkort istället för med tarotkort: "Hjärter 2 En harmonisk relation, kärlek, vänskap, ett möte. Kortet är mycket positivt och indikerar att en person som tycker om dig kommer att stödja dig."

Eftersom det var en 2:a så kör jag nog på både startskottet för samling och en kärleksspådom. En så kallad win-win situation.


lördag, mars 24, 2012

Maria Montazami

Jag skulle göra några ärenden på Åhléns i city idag och hamnade mitt i Maria Montazamis läppstiftsturné. Jag har inte samma smak på läppstiftskulörer som Maria, men jag gillar henne. Hon verkar genomsympatisk. Hemma på toalettnyckeln hänger en tofs till hennes ära. Favoritcitat har jag många, men "hellre är jag snäll och lång än vacker och mellankort" är väl ett av de bättre.

Jag ställde mig där en stund och försökte få ögonkontakt, lång kvinna till lång kvinna, men hon var alltför upptagen och jag fick nöja mig ett dåligt foto.



onsdag, mars 21, 2012

Konsten att relaxa

Idag har jag varit på Hasseludden Yasuragi hela dagen. Först låg jag i en 40-gradig källa sedan i en vilstol där jag drack spirulina-te och åt frukt. Jag låg i en specialstol som gungade mig genom 20 minuters relaxprogram två gånger. Jag satt faktiskt medan jag åt tempurafriterade torsk med yuzu-aioli och syrliga rotfrukter, men sedan låg jag i två olika vilstolar. I den ena läste jag. Den andra visade sig vara mer sovvänlig. Avslutningsvis låg jag i utekällan en stund tills det ångade ur hårbotten.

Ändå kommer jag sova som ett barn inatt. Jag är helt slut.

tisdag, mars 20, 2012

Var sak har sin tid?

Julskyltningen börjar i oktober, semlor säljs i december och idag hörde jag glassbilen ute i mörkret vid halv åtta-blecket. Kan ingenting få ha en egen säsong längre?

måndag, mars 19, 2012

Public

Min önskan att vara anonym bloggerska går stick i stäv med min önskan att ha läsare, så efter drygt sex år kommer jag ut. Håll till godo!

Jag har fattat

Vi har ett bokbytarskåp på jobbet. Förra veckan låg alla tre böckerna i Suzanne Collins Hungerspel-trilogi där. Jag hade bara vagt hört talas om serien och höll på att lämna kvar böckerna i skåpet bara för att det stod "framtidsroman" på baksidan och ett Stephen King-omdöme på framsidan. Jag tog dem i alla fall och knappt hade jag hunnit fråga syrran om hon läst dem förrän filmen på den första boken ska ha premiär. Fast att böckerna kommit i pocket brukar vara en indikation på att jag är lite efter.

Igår började jag läsa den första boken Hungerspelen och slutade inte förrän den var slut. Del två och tre, Fatta eld och Revolt, låg kvar på jobbet vilket kanske var tur för nattsömnens skull. Efter resan hem är jag nu 34 sidor in i Fatta eld och jag har timmar på mig att läsa de resterande 285.

Kuriosa: Jag trodde det var brandmannen Kaj Åke "Kajan" Hansson ur Hipp Hipp som hade skrivit "Fatta eld".

söndag, mars 18, 2012

Påslakan utan hål (igen)

Jag kommer aldrig någonsin att förstå mig på påslakan utan hål upptill. Det var några år sedan jag skrev om det senast, men det tål att upprepas.

Idag var jag så nöjd och glad för att jag bäddade rent direkt istället för att komma på det när jag ska gå och lägga mig. Då bråkade påslakanet med mig och halva täcket lyckades vrida sig därinne. Det borde finnas en lag mot att bli motarbetad när man håller på med hushållsbestyr.

Trogen hustru sökes

Fast det var lördag igår var det så dåligt på tv, så jag läste ut en roman igen. Trogen hustru sökes av Robert Goolrick. Det är en historisk roman, men den är spännande och uppbyggd som en pusseldeckare. Ingenting är riktigt vad man tror att det är och även om stämningen är mörk och suggestiv, finns det spirande hopp. Relationerna mellan personerna i boken är intressanta. Ingen är alltigenom ond eller god. Alla har påverkats av olika faktorer och kan fortfarande ändra sig och man får komma under skinnet på dem.

Boken är utgiven av bokförlaget Historiska Media. Jag hade inte hört talas om dem tidigare. En annan sak som jag inte varit med om tidigare är att en roman avslutas med diskussionsfrågor, som kan användas om man har en bokcirkel om boken.

Nu är jag inte med i någon bokcirkel. Jag skulle känna mig låst av det. Jag tycker om att läsa vad jag vill, när jag vill. Oftast läser jag snabbt, men den här boken skulle jag faktiskt kunna tänka mig att gå tillbaka i för att efterforska hur Goolrick gör för att skapa stämningar. Bara en sådan sak som första meningen i boken:

"Det var bitande kallt, luften vibrerade av allt det som ännu inte hade inträffat."

lördag, mars 17, 2012

Säg omeleeett

Syrran tipsade om den här. Hon trodde först det var en stillbild, men sedan såg hon det sneglande ögat.


Morgonsex

Det är faktiskt ganska osmakligt när två ringduvor leker "göra ägg" i trädet utanför, när man sitter och äter frukost.

tisdag, mars 13, 2012

Den perfekta sparringpartnern

Januari var en kanonmånad! Jag kom igång med power walks och zumba. I februari hade jag alla möjliga och omöjliga ursäkter. Det var is på trottoarerna, jag var förkyld, det var kallt.

När jag var hemma hos mamma och pappa på sportlovet hade jag tänkt ut den perfekta planen. Jag skulle fråga pappa om vi kunde utmana varandra. Han är som jag - envis med tävlingsinstinkt. Han låtsades ljummet intresserad "jag går ändå". Sedan var han ute och gick en timme en dag och en och en halv en annan, fast det fortfarande var februari och alltså utom tävlan. Min tanke var att utmaningen skulle vara mars-maj, men vi kom aldrig fram till hur den skulle gå till. Som det är nu sms:ar vi varandra när vi har varit ute och ringer ibland med glada tillrop, men det blev inte direkt någon utmaning. Fast jag leder.

Det är svårt att hitta en bra sparringpartner. Pappa är för långt bort och min kompis som jag drog igång med i januari har blivit ett träningsfreak och då blir jag inte heller inspirerad. Det finns säkert något bra program eller någon app, men jag ska nog klara att vara min egen coach. Jag är snart över tröskeln nu med 50 minuter i lördags, 60 i söndags och 40 idag. Ljuset och de isfria trottoarerna är på min sida.

Heja mig!

måndag, mars 12, 2012

Kommer aldrig mer igen

Jag har läst de tre böcker pseudonymen Hans Koppel gav ut innan hans riktiga identitet blev känd. Vi i villa, Medicinen och Kungens födelsedag. Jag gillade Medicinen bäst och tyckte inte alls om Kungens födelsedag.

Nu vet jag att Hans Koppel är Petter Lidbeck och nu har jag läst hans första thriller Kommer aldrig mer igen. Jag drar oftast öronen åt mig när en bok på baksidan beskrivs som en "bladvändare", men i det här fallet är jag benägen att skriva under på det. Som tur är boken bara på 256 sidor och gick att läsa ut på en och samma kväll. Stämningen är lite som Vi i villa, vilket är villaidyll med underströmmar. Upplägget är en riktigt vidrig hämndhistoria och pusseldeckare.

På plussidan var boken obehaglig, spännande och hade drivet jag gillar. På minussidan känns upplägget långsökt och inte riktigt trovärdigt. Men säg den deckare där det inte finns åtminstone en galning eller person påverkad av tidigare upplevelser.

söndag, mars 11, 2012

Deg byggde denna kropp

Emellanåt försöker jag att helt utesluta bröd och börja ett liv utan kolhydrater. Det ska mycket till för att omskola en 42,5-årig lekamen uppfödd på sirapslimpa, rostbröd, farmors systers goda, tekakor, och socialstyrelsens råd om 6-8 skivor bröd om dagen.

Eftersom jag inte kan eller vill sluta helt, letar jag alltid efter mindre dåliga alternativ. Min favorit i den mjuka klassen är ICA:s Rågbröd solros. Jag hittar ingen bra länk, men det är små paket om 500g, som brukar ligga lite undanskymt ihop med pumpernickel och andra bröd med lång hållbarhet. Det är osötat och smakar mustigt och gott.

I den hårda klassen har jag inte knaprat mig igenom lika många alternativ, men jag har hittat en fiberrik och smakrik favorit utan tillsatt socker. Det är Ryvitas Sesame Rye. Fantastiskt gott till ägget och kaffet en solig söndagmorgon. En länk från United Kingdom kommer HÄR.

lördag, mars 10, 2012

Loreen

Jag skulle också vilja vara så där blygmystisk, smidig och cool, med glittriga ögon under lugg och ha en urringning som går ner till naveln utan att brösten trillar ut.

Grattis! Rätt låt vann faktiskt.

En ny varulv i stan

Igår såg jag klart säsong 3 av True Blood och här följer senaste mansrapporten: Bill har halkat ner lite, Eric har klättrat en rejäl bit upp och jag har fått en ny favorit - varulven Alcide.

Han är så där mörk, lång och snygg som jag inte kan motstå och hans rollfigur är trevlig. Om man bildgooglar honom (eller bara ser serien) så får man se väldigt mycket av en lite väl deffad sixpack, men det får jag väl stå ut med.

Och här kommer ingen bild, eftersom det var då blogger satte igång att bråka. Alcide heter egentligen Joe Manganiello och är klart lik Keanu Reeves, min gamla goding.

Motarbetad

Nu har jag försökt göra ett blogginlägg i 45 minuter som skulle ha kunnat ta 4,5 minuter!!! Dags att fixa en ny MODERN blogg?!

torsdag, mars 08, 2012

Uppsträckning

Min rygg, nacke och alla mina låsningar har varit med om det mesta i behandlingsväg genom åren - nålar, värme, knäckande, stretching och tryckande på triggerpunkter som fått mig att nästan svimma liggande. Idag var jag med om något nytt, annorlunda och effektivt. Jag blev upptejpad. Inte ett kors, men i ett kors över skulderbladen.

Meningen är att det ska strama om jag kryper ihop och krullar in axlarna och än så länge funkar det. Jag ger tejpen en ungefärlig livslängd på 24 timmar, sedan har säkert min envisa kropp töjt ut dem. Men jag gillar idén i all sin enkelhet.

måndag, februari 27, 2012

Egoboost och tillbakakaka

Det går inte att sticka under stol med att det är härligt att känna sig efterlängtad, men den bästa längtan är den ömsesidiga, precis som med alla former av kärlek. Jag kommer idag!

lördag, februari 25, 2012

Sportigt värre

Sportlovet har startat i Stockholm. Jag kanske tar några promenader och någon zumbaklass, men annars kommer jag att byta ut sport- mot vil-, läs-, fixar-, miljöombytes-, umgänges-, vårnjutar- så mycket jag kan.

Jag startade med att sova 12 timmar i sträck och vaknade med en hejdundrande huvudvärk. Friskt!

torsdag, februari 23, 2012

Kommissarie Banks

Hur har jag kunnat missa att Peter Robinsons böcker, av vilka jag har läst alla, har filmatiserats och gått som tv-serie på SVT i somras!?

Nu får jag en ny chans, för på lördag sänds det första av ytterligare tre avsnitt. Kommissarie Banks heter serien och 21:30 är tiden. Jag är lite skeptisk, eftersom "min Banks" inte ser ut som i trailern.

onsdag, februari 22, 2012

Nordiska och mordiska

Jag är riktigt djupt nere i deckarträsket för tillfället. Mina nio senaste böcker är deckare/spänningsromaner, tio om man räknar in den obehaglige lille mannen under trappan. Jag har visst både mordiskt och nordiskt tema i år, vilket matchar Bokmässan 2012.

Först ut var Häxans tid av Árni Thórarinsson. Huvudpersonen är en journalist som får förflyttning från Reykjavík till Akureyri. Där börjar det genast hända spännande saker - som mord och försvinnanden. Romanen utspelar sig under påskhelgen och är trevligt skriven i en mer stillsam takt än vad jag normalt brukar gilla. Redan från början fick jag känslan av att det här inte var den första boken om Einar. Det är det inte heller - man har valt att översätta först den fjärde delen till svenska. Intressant kuriosa 1) Boken har filmatiserats och kommer att visas på svensk tv i vår, enligt baksidestexten. Intressant kuriosa 2) Jag läser nästan bara biblioteksböcker och de är inte alltid jättefräscha, men den här var typ oläst och luktade så där gott som bara ny bok kan (trycksvärta, papper, lim?). Jag kunde sniffa böcker!

Nästa författare har jag redan läst en gång i år utan att skriva något om. Den slank tydligen förbi som en av alla i raden. Jag måste haft för högt ställda förväntningar efter allt gott jag hört, men jag har tröttnat lite på "Läckberg-stuket" med gamla mordgåtor där nutid varvas med återblickar. Nu läste jag Nattfåk av Johan Theorin och höll på att aldrig släcka sänglampan igår kväll. Idag efter jobbet läste jag de sista 90 sidorna. Detta trots att den följer receptet nutid+återblickar. Det var bara så spännande, lite övernaturligt om man tror på det, lite människans ondska eller godhet, lite tragedi, många levnadsöden. Mycket bra! Ska man nu våga hugga i med hans tredje direkt...

måndag, februari 20, 2012

PMS

Hehe, jag fortsätter på den inslagna bokstavsvägen.

Mina PMS-besvär brukar komma som en överraskning varje månad. Varför grät jag till den där filmen, nu då? Aj, vad det spänner och värker. Vad trött jag är. Jaha...är det PMS!? Det är en av livets stora gåtor - att jag aldrig lär mig tolka tecknen.

På bussen hem var jag ändå lite uppmärksam på ett av de allra första tecknen - en viss lättirriteradhet. Det är den tiden i månaden när jag inte kan tåla folk som smaskar! Detta gäller allt ifrån äppelätare till kaffesörplande morgonpendlare och kvinnan bredvid mig på bussen hade uppenbarligen inte gått kursen i hur man suger på en Fisherman's Friend.

söndag, februari 19, 2012

Å

Å, vad jag trivs i min lägenhet.
Å, vad jag njuter av en sån här slö, skön, söndag med eftermiddagslur och tid för återhämtning och eftertanke.
Å, vad jag är glad i böcker. I förrgår upptäckte syrran att Lillen, 5 år, kan läsa. Välkommen in i böckernas värld, raring, den är bäst!

Så, nu efter luren har jag ätit god kycklinggryta ur frysen med ett glas rött och tända ljus i mitt lilla kök. Därefter började jag på en ny bok. Ursprungsplanen var att jag skulle städa idag och jag har städat - köket och sovrummet, kört med svinto, bytt sängkläder, dammat och dammsugit. Sedan tog orken slut. Dammsugaren står på golvet i vardagsrummet och ser inte ens förebrående ut. Spanskaläxan, som jag brukar göra på söndagkvällarna i sann procrastination-anda, gjorde jag i torsdags. Det är bara en vecka kvar till sportlovet. Imorgon kommer det att vara ljust när jag väntar på bussen. Boken är bra. Förkylningen på väg bort och ikväll får jag gå och lägga mig i nybäddad säng.

D

I True Blood tar de "V". Själv har jag tagit "D" de senaste månaderna. Idag går sista kapseln, så nu får vi se hur det går med den kropp jag bor i. Jag hade ju planerat att burken med D-vitamin skulle ta slut lagom till den riktiga solen tog vid och jag har tajmat det bra. Även om det inte är solsken just idag, så är det en fröjd att snart kunna gå både till och från jobbet i dagsljus (det är bara en liten bit kvar på dagarna vi går till 17:00).

Bring it on!

torsdag, februari 16, 2012

Barnen

Jag är förkyld, men Busen smäller högre. Han opererade bort sin blindtarm igår kväll. När jag skulle somna hade jag alla möjliga jobbiga tankar om att se barn sövas ner och rullas iväg på bårar. Syrran har sett båda sina söner sövas ner och säger att det inte är så farligt. Det kanske värre när man inte är där.

Mina värsta mardrömmar handlar alltid om att jag tappar bort mina syskonbarn eller elever. Det finns så mycket hemskheter som kan hända dem. Jag vet att man inte kan leva i skräck för allt som skulle kunna hända. Jag vet att det goda, roliga och bra överväger. Men det är läskigt ändå. När jag har tänkt klart allt det hemska och läskiga så brukar jag ändå kunna vända känslan av maktlöshet till dess motsats. Jag kan faktiskt göra någonting för att barn ska få det bättre. Jag kan vara världens bästa moster. Jag kan visa att jag bryr mig. Jag kan få en flicka eller pojke att tro på sig själva genom att hjälpa dem se sina framsteg. Jag kan ge en kram eller lite vuxentid. Allt det där gör jag varje dag och det gör faktiskt skillnad. Ibland glömmer jag bort att det är en av de bästa sakerna med att jobba med barn. Bäst att jag påminner mig ibland.

måndag, februari 13, 2012

Rödkindad

Först varma, röda rosor på kind av spansk grammatik och hjärnans språkcentrum på högvarv.

Sedan kalla, röda kinder av språngmarsch i snömodd. Svårt att hålla hastigheten, men allt slirande i modden ger säkert högre förbränning.

Snart blir det mera rött - True Blood, andra säsongen, avsnitt 5.

söndag, februari 12, 2012

Whitney

Idag vaknade jag, och hela världen, till nyheten att Whitney Houston har dött. Inte särskilt förvånande, men så sorgligt och onödigt. Återigen får vi svart på vitt vad kombinationen framgång och droger kan leda till.

Senast igår smådansade jag i busskuren med I wanna dance with somebody who loves me i öronen. Den ligger på min 80-talsspellista på Spotify.

Sov gott, lilla gumman.

lördag, februari 11, 2012

En riktigt bra bok

I torsdags läste jag ut Dinosauriens fjädrar av Sissel-Jo Gazan, en dansk författare som tidigare inte givits ut i Sverige. Hon skriver tydligen för Femina, men jag hade inte hört talas om henne förut. Den här boken knuffar sig upp på min, ännu icke nedskrivna lista, över de bästa böcker jag någonsin läst. Jag ska nog försöka sätta ihop en sådan lista.

Vad är det som påverkar att en bok lämnar avtryck hos mig?

Språket - hur författaren skriver/är korrekturläst/översatt. Hur beskrivningar av personer, miljöer och situationer är gjorda så man får lagom mycket till att skapa egna bilder. Hur känslor förmedlas.
Huvudpersonerna - gillar jag personerna? Många av mina deckarserier läser jag för att jag vill se hur det går för Harry Bosch (Connelly), Malin Fors (Kallentoft) och Petra Westman (Gerhardsen). Morden kommer och går. Det är inte ofta jag kommer ihåg vem som gjorde't.
Berättandet - är det ett bra upplägg som knyts ihop bra på slutet? Är det driv framåt, lugn känsla, rolig knorr, något oväntat?
Intelligens - har författaren höga tankar om läsarnas intelligens? Kan jag lära mig något och bli utmanad? Finns det "planteringar" så jag kan ligga steget före? Har boken flera bottnar, blandar den genrer, blir den för högtravande eller svår och snöar in på ett specialområde?
Slumpen - är en viktig faktor.
Tajming - för att en bok ska gå till historien som bra för mig krävs en viss tajming. Var är jag just nu i mitt liv? Är jag mottaglig? Ligger jag på en strand eller sitter jag på ett kallt pendeltåg?

Dinosauriens fjädrar var snygg och stod i ögonhöjd på biblioteket, när jag var på jakt i deckarhyllan (slump). Jag var redo för något med lite substans (tajming). I början tänkte jag att den skulle vara för akademisk kring forskning och dinosaurier så jag inte skulle orka sätta mig in i den, men det var den bara i början. Av baksidestexten trodde jag att det skulle vara en bok med mycket driv, som jag gillar. Det var det också, men på ett mycket mer raffinerat och utdraget sätt än med enkla cliffhangers och korta kapitel (släng dig i väggen Dan Brown). Jag kan inte riktigt genrebestämma boken, eftersom det inte är en ren deckare. Kapitlen är långa och vandrar mellan olika personer och deras historier och vad som gjort dem till de personer de är. De interagerar intressant och det finns kärlek, hat, stora känslor av förlust, svek, att inte räcka till som människa, förälder, vän. Inte en sekund kände jag mig skriven på näsan. Ingen är helt god. Ingen helt ond (berättande, intelligens, huvudpersoner).
Jag älskar språket och vill egentligen läsa om den igen snart för att fokusera på hur hon har skrivit. Hur hon kan skriva om en stor personlig tragedi på ett nästan vardagligt sätt och ändå få mig att känna som ett slag i magen till exempel.

Mycket, mycket bra! Mina varmaste rekommendationer.