lördag, mars 31, 2012

Plötsligt händer det INTE

Jag kan inget om hästar och aktier så jag köper en trisslott då och då. På detta sätt hoppas jag någon gång kunna vinna en sisådär 100 000 kronor. Det är allt jag begär. Det behöver inte vara flera miljoner. För 100 000 skulle jag kunna fixa färdigt här hemma, resa och köpa mig lite snygga kläder.

Jag har som mest vunnit 100 kronor på triss och för dem köpte jag nya lotter som var utan vinst. Idag köpte jag fem lotter på ICA, för med ICA-kortet fick man den femte gratis. På dessa fem lotter vann jag ingenting. Inte ens 25 kronor till en ny lott.

Det kanske är dags att sätta sig in i det där med hästar i alla fall.

Let's Dance - säsong 7

Igår började sjunde säsongen av Let's Dance. Jag brukar få en favorit redan i första programmet och den brukar hålla i sig. Vals och cha-cha-cha är väldigt olika, men jag fick ändå favoritvittring. Jag har fyra favoriter i skrivande stund och presenterar dem här i inbördes ordning:

Marcus Schenkenberg - den första som stack ut i gårdagens program. Samlad, stark, förde vackert i valsen. Jag är mycket svag för bra förare. Jag har aldrig haft en plansch på honom och dreglat över, men kroppen han har byggt var verkligen med honom igår.

Anton Hysén - vilken fart, vilken show, vilken rumpa, vilken dansglädje i kroppen, vilket flirtande med Tony Irving.

Camilla Läckberg - snygg dans, snygg klänning, men lite för mycket ångest och prestationskrav för att nå ända in i mitt hjärta.

Helena Paparizou - skitsnygg dans, men på något sätt hade jag förväntat mig det.

De som förvånade mig mest gick alltså mest in i hjärtat. De dansare som får sin deltagare att skina likaså. Det är något så omtänksamt med att lägga en passande koreografi.

Programmet är uppbyggt kring fruktansvärt många reklamavbrott och det finns bara en positiv sak med det - att jag får se salsafriend Björn och min första salsalärare Elena sponsordansa. Jag skrev till Björn i morse att de får visserligen inte dansa mycket, men det är snyggt häng i bilderna och det bästa av allt: de får dansa i alla programmen och kan aldrig åka ut.

torsdag, mars 29, 2012

Hjärter 2

Jag kanske "måste" börja med ett nytt samlande, som jag hörde talas om en gång. Det går ut på att samla ihop till en hel kortlek av bara hittade spelkort. Ett livslångt projekt, alltså... Det är sällan man hittar ett kort över huvud taget och så ska det vara olika varje gång dessutom. Hur jag än bestämmer mig för att göra med samlandet så har jag i alla fall hjärter 2 nu, sedan jag hittade det i en second hand-bok igår.

Jag skulle också kunna välja att se kortet som en spådom, för en snabb googling visade vad hjärter 2 står för vid en läggning med spelkort istället för med tarotkort: "Hjärter 2 En harmonisk relation, kärlek, vänskap, ett möte. Kortet är mycket positivt och indikerar att en person som tycker om dig kommer att stödja dig."

Eftersom det var en 2:a så kör jag nog på både startskottet för samling och en kärleksspådom. En så kallad win-win situation.


lördag, mars 24, 2012

Maria Montazami

Jag skulle göra några ärenden på Åhléns i city idag och hamnade mitt i Maria Montazamis läppstiftsturné. Jag har inte samma smak på läppstiftskulörer som Maria, men jag gillar henne. Hon verkar genomsympatisk. Hemma på toalettnyckeln hänger en tofs till hennes ära. Favoritcitat har jag många, men "hellre är jag snäll och lång än vacker och mellankort" är väl ett av de bättre.

Jag ställde mig där en stund och försökte få ögonkontakt, lång kvinna till lång kvinna, men hon var alltför upptagen och jag fick nöja mig ett dåligt foto.



onsdag, mars 21, 2012

Konsten att relaxa

Idag har jag varit på Hasseludden Yasuragi hela dagen. Först låg jag i en 40-gradig källa sedan i en vilstol där jag drack spirulina-te och åt frukt. Jag låg i en specialstol som gungade mig genom 20 minuters relaxprogram två gånger. Jag satt faktiskt medan jag åt tempurafriterade torsk med yuzu-aioli och syrliga rotfrukter, men sedan låg jag i två olika vilstolar. I den ena läste jag. Den andra visade sig vara mer sovvänlig. Avslutningsvis låg jag i utekällan en stund tills det ångade ur hårbotten.

Ändå kommer jag sova som ett barn inatt. Jag är helt slut.

tisdag, mars 20, 2012

Var sak har sin tid?

Julskyltningen börjar i oktober, semlor säljs i december och idag hörde jag glassbilen ute i mörkret vid halv åtta-blecket. Kan ingenting få ha en egen säsong längre?

måndag, mars 19, 2012

Public

Min önskan att vara anonym bloggerska går stick i stäv med min önskan att ha läsare, så efter drygt sex år kommer jag ut. Håll till godo!

Jag har fattat

Vi har ett bokbytarskåp på jobbet. Förra veckan låg alla tre böckerna i Suzanne Collins Hungerspel-trilogi där. Jag hade bara vagt hört talas om serien och höll på att lämna kvar böckerna i skåpet bara för att det stod "framtidsroman" på baksidan och ett Stephen King-omdöme på framsidan. Jag tog dem i alla fall och knappt hade jag hunnit fråga syrran om hon läst dem förrän filmen på den första boken ska ha premiär. Fast att böckerna kommit i pocket brukar vara en indikation på att jag är lite efter.

Igår började jag läsa den första boken Hungerspelen och slutade inte förrän den var slut. Del två och tre, Fatta eld och Revolt, låg kvar på jobbet vilket kanske var tur för nattsömnens skull. Efter resan hem är jag nu 34 sidor in i Fatta eld och jag har timmar på mig att läsa de resterande 285.

Kuriosa: Jag trodde det var brandmannen Kaj Åke "Kajan" Hansson ur Hipp Hipp som hade skrivit "Fatta eld".

söndag, mars 18, 2012

Påslakan utan hål (igen)

Jag kommer aldrig någonsin att förstå mig på påslakan utan hål upptill. Det var några år sedan jag skrev om det senast, men det tål att upprepas.

Idag var jag så nöjd och glad för att jag bäddade rent direkt istället för att komma på det när jag ska gå och lägga mig. Då bråkade påslakanet med mig och halva täcket lyckades vrida sig därinne. Det borde finnas en lag mot att bli motarbetad när man håller på med hushållsbestyr.

Trogen hustru sökes

Fast det var lördag igår var det så dåligt på tv, så jag läste ut en roman igen. Trogen hustru sökes av Robert Goolrick. Det är en historisk roman, men den är spännande och uppbyggd som en pusseldeckare. Ingenting är riktigt vad man tror att det är och även om stämningen är mörk och suggestiv, finns det spirande hopp. Relationerna mellan personerna i boken är intressanta. Ingen är alltigenom ond eller god. Alla har påverkats av olika faktorer och kan fortfarande ändra sig och man får komma under skinnet på dem.

Boken är utgiven av bokförlaget Historiska Media. Jag hade inte hört talas om dem tidigare. En annan sak som jag inte varit med om tidigare är att en roman avslutas med diskussionsfrågor, som kan användas om man har en bokcirkel om boken.

Nu är jag inte med i någon bokcirkel. Jag skulle känna mig låst av det. Jag tycker om att läsa vad jag vill, när jag vill. Oftast läser jag snabbt, men den här boken skulle jag faktiskt kunna tänka mig att gå tillbaka i för att efterforska hur Goolrick gör för att skapa stämningar. Bara en sådan sak som första meningen i boken:

"Det var bitande kallt, luften vibrerade av allt det som ännu inte hade inträffat."

lördag, mars 17, 2012

Säg omeleeett

Syrran tipsade om den här. Hon trodde först det var en stillbild, men sedan såg hon det sneglande ögat.


Morgonsex

Det är faktiskt ganska osmakligt när två ringduvor leker "göra ägg" i trädet utanför, när man sitter och äter frukost.

tisdag, mars 13, 2012

Den perfekta sparringpartnern

Januari var en kanonmånad! Jag kom igång med power walks och zumba. I februari hade jag alla möjliga och omöjliga ursäkter. Det var is på trottoarerna, jag var förkyld, det var kallt.

När jag var hemma hos mamma och pappa på sportlovet hade jag tänkt ut den perfekta planen. Jag skulle fråga pappa om vi kunde utmana varandra. Han är som jag - envis med tävlingsinstinkt. Han låtsades ljummet intresserad "jag går ändå". Sedan var han ute och gick en timme en dag och en och en halv en annan, fast det fortfarande var februari och alltså utom tävlan. Min tanke var att utmaningen skulle vara mars-maj, men vi kom aldrig fram till hur den skulle gå till. Som det är nu sms:ar vi varandra när vi har varit ute och ringer ibland med glada tillrop, men det blev inte direkt någon utmaning. Fast jag leder.

Det är svårt att hitta en bra sparringpartner. Pappa är för långt bort och min kompis som jag drog igång med i januari har blivit ett träningsfreak och då blir jag inte heller inspirerad. Det finns säkert något bra program eller någon app, men jag ska nog klara att vara min egen coach. Jag är snart över tröskeln nu med 50 minuter i lördags, 60 i söndags och 40 idag. Ljuset och de isfria trottoarerna är på min sida.

Heja mig!

måndag, mars 12, 2012

Kommer aldrig mer igen

Jag har läst de tre böcker pseudonymen Hans Koppel gav ut innan hans riktiga identitet blev känd. Vi i villa, Medicinen och Kungens födelsedag. Jag gillade Medicinen bäst och tyckte inte alls om Kungens födelsedag.

Nu vet jag att Hans Koppel är Petter Lidbeck och nu har jag läst hans första thriller Kommer aldrig mer igen. Jag drar oftast öronen åt mig när en bok på baksidan beskrivs som en "bladvändare", men i det här fallet är jag benägen att skriva under på det. Som tur är boken bara på 256 sidor och gick att läsa ut på en och samma kväll. Stämningen är lite som Vi i villa, vilket är villaidyll med underströmmar. Upplägget är en riktigt vidrig hämndhistoria och pusseldeckare.

På plussidan var boken obehaglig, spännande och hade drivet jag gillar. På minussidan känns upplägget långsökt och inte riktigt trovärdigt. Men säg den deckare där det inte finns åtminstone en galning eller person påverkad av tidigare upplevelser.

söndag, mars 11, 2012

Deg byggde denna kropp

Emellanåt försöker jag att helt utesluta bröd och börja ett liv utan kolhydrater. Det ska mycket till för att omskola en 42,5-årig lekamen uppfödd på sirapslimpa, rostbröd, farmors systers goda, tekakor, och socialstyrelsens råd om 6-8 skivor bröd om dagen.

Eftersom jag inte kan eller vill sluta helt, letar jag alltid efter mindre dåliga alternativ. Min favorit i den mjuka klassen är ICA:s Rågbröd solros. Jag hittar ingen bra länk, men det är små paket om 500g, som brukar ligga lite undanskymt ihop med pumpernickel och andra bröd med lång hållbarhet. Det är osötat och smakar mustigt och gott.

I den hårda klassen har jag inte knaprat mig igenom lika många alternativ, men jag har hittat en fiberrik och smakrik favorit utan tillsatt socker. Det är Ryvitas Sesame Rye. Fantastiskt gott till ägget och kaffet en solig söndagmorgon. En länk från United Kingdom kommer HÄR.

lördag, mars 10, 2012

Loreen

Jag skulle också vilja vara så där blygmystisk, smidig och cool, med glittriga ögon under lugg och ha en urringning som går ner till naveln utan att brösten trillar ut.

Grattis! Rätt låt vann faktiskt.

En ny varulv i stan

Igår såg jag klart säsong 3 av True Blood och här följer senaste mansrapporten: Bill har halkat ner lite, Eric har klättrat en rejäl bit upp och jag har fått en ny favorit - varulven Alcide.

Han är så där mörk, lång och snygg som jag inte kan motstå och hans rollfigur är trevlig. Om man bildgooglar honom (eller bara ser serien) så får man se väldigt mycket av en lite väl deffad sixpack, men det får jag väl stå ut med.

Och här kommer ingen bild, eftersom det var då blogger satte igång att bråka. Alcide heter egentligen Joe Manganiello och är klart lik Keanu Reeves, min gamla goding.

Motarbetad

Nu har jag försökt göra ett blogginlägg i 45 minuter som skulle ha kunnat ta 4,5 minuter!!! Dags att fixa en ny MODERN blogg?!

torsdag, mars 08, 2012

Uppsträckning

Min rygg, nacke och alla mina låsningar har varit med om det mesta i behandlingsväg genom åren - nålar, värme, knäckande, stretching och tryckande på triggerpunkter som fått mig att nästan svimma liggande. Idag var jag med om något nytt, annorlunda och effektivt. Jag blev upptejpad. Inte ett kors, men i ett kors över skulderbladen.

Meningen är att det ska strama om jag kryper ihop och krullar in axlarna och än så länge funkar det. Jag ger tejpen en ungefärlig livslängd på 24 timmar, sedan har säkert min envisa kropp töjt ut dem. Men jag gillar idén i all sin enkelhet.