Triss i sexor

Senaste nytt i nummerplåtsrapporteringen:

Jag tog 665 nu på eftermiddagen, vilket innebär att jag ska ha ett mycket ödesdigert nummer härnäst. Undrar om det betyder något?

Det skulle vara roligare med triss i sex...

Sluta hånglas!

Den fina bilden på Häxan Surtant är lånad från SVT.

Idag känner jag mig som Häxan Surtant.

Och det är för att det hånglas för mycket på stan! Kan man inte få gå i lugn och ro på stan utan att folk är kära mitt under näsan på en i tid och otid. Puss älskling! Fattar de inte att det är värre att vara singel på hösten än på våren? Nu ska alla paren snart gå inomhus i höstrusket och hångla framför brasor, men först ska de rosenkindade gå på promenad i stan och hålla handen och sparka i lövhögar. Dessutom är det ju förkylningstider! Hålla på så där! Värst var det igår på tunnelbanan. Jag var på väg hem, medan alla par var på väg på parmiddag med en blomsterkvast under armen. Det var trångt och jag stod inträngd mot ett dörrpar. Fem centimeter framför mig ställde sig en tjej. Hennes kille pussade henne så nära mig att hade tåget krängt till hade han kunnat träffa mig istället.

Ibland är det synd att man är så väluppfostrad...

Varken in eller ut

Jag har varit på stan idag. Jag har åkt in till stan, som jag säger nu för tiden. Förut sa jag fram på stan. Det var när jag bodde på Västgötaslätta. Sedan flyttade jag till Göteborg och där kommenterades ofta mitt fram. De sa ner på stan.

En på mitt jobb säger upp till köket. Jag säger ner till köket. Det är visserligen ett långsmalt hus, men utan att använda vattenpass kan jag säga att där inte råder stora nivåskillnader.

En del säger ut på nätet (internet). Andra säger in på nätet. Idag läste jag i en bok att sockret (En som inte ätit på länge satte i sig ett berg med pannkakor, ägg och bacon med sirap=blodsockerchock. Ja, det var i en amerikansk deckare!) gick rätt in i blodet. Jag för min del brukar säga att en stor stark på fredagsafterwork går rätt ut i blodet, fast mest till knäna :)

Jag som brukar tycka att prepositioner är knepiga på engelska! Är det bara geografi, väderstreck och riktning det är fråga om eller har det blivit svårt på svenska också?

Alla passar inte i mössa!

Mer än en vecka sedan mitt senaste inlägg. Jag får passa mig så min blogg inte dör av och folk slutar titta in här. Fast det är klart - alla äkta bloggare vet att man har sina toppar och dalar. Just nu är det mycket på jobbet och jag orkar inte riktigt samla ihop mig.

En rolig sak vill jag dock bjuda på. Jag håller på och letar mössa inför vintern. Förra året hittade jag en rolig och fin, men nu är jag ute efter något åt pösig basker-hållet. Jag passar riktigt bra i mössa nu när jag har långt hår, men det har inte alltid varit så. Fotona nedan avser att bevisa detta. De är tagna av min syster, som ville hävda att alla passar i mössa, men jag tror hon ändrade sig. De gråtiga ögonen kommer sig av de upprepade skrattattacker vi drabbades av under fotosessionen. Håll till godo!

Hand me a hanky!

Idag har jag gråtit tre gånger.

Första gången var på biofilmen "Underbar och älskad av alla". Som många komedier hade den svarta sidor, som de sorgliga baksidorna med att vara singel och komma hem till en lägenhet där man måste tända alla lampor och laga en singelportion mat och vara beroende av sitt sociala nätverk i form av släkt och vänner. En annan dag hade jag sett alla dessa saker som tjusningen med singellivet, men icke så idag. Jag fick lite samma känsla som när Bridget Jones sjunger "All by myself" iförd flanellpyjamas och endast i sällskap av sin dagbok och ett stort paket glass om jag minns rätt. (B J nr 2 sänds förresten som söndagsfilm idag...). Jag kände mig alltså lite sorgsen på väg hem från bion.

På tunnelbanan lyssnade jag på min mp3, på vilken jag bara har lugna, fina låtar, något som inte direkt lyfte mitt sinnelag.

Andra gången var när jag tittade på Stilpoliserna. Det gör jag alltid när paren (de hjälper par i den här omgången) ska stå nakna bakom en skärm och säga vad de tycker är fint på den andre. Det är alltid så rörande och nästan alla par verkar så ovana vid att både höra och säga de sakerna. (och jag skulle gärna själv få höra dem)

Om jag bara småsnyftat lite med blanka ögon fram tills nu, så storbölade jag den tredje gången. Det var när jag såg en dokumentär på 2:an, där man under 6 års tid fick följa Nicki, en pojke som skulle dö i sjukdomen ALD och hans familj.

Felleverans

Gissa en gång om den kolsyremaskin jag beställt, betalat, väntat på en vecka och förväntansfullt släpat hem invirad i metervis av bubbelplast (inte jag - maskinen) hade rätt färg...

Gissa en gång om kundtjänst stänger 17.00 på fredagar och har stängt på helgerna.

Trendig eller trendsättare?

Hm hm! Nu när jag äntligen beställt min WasserMaxx WM TrendR vill jag klargöra en sak.

Jag bryr mig inte särskilt mycket om trender, snarare tvärtom. Det finns få undantag då jag följer dem och då är jag typ ett och ett halvt år efter alla andra. Som när jag för en vecka sedan kunde erkänna att leggings under tunika/klänning/kjol är rätt snyggt och förlänger säsongen och fick jaga stan runt för att hitta ett par i capri-längd (så lite otrendig är jag, eftersom det nu ska vara den hellånga varianten). Observera att detta minnesvärda datum även sammanföll med höstens ankomst till Stockholm. Jag är alltså lite "out of line" och min dvd-spelare har inte mer än 2 månader på nacken.

Å andra sidan: långt innan debatten och alla artiklarna om det opraktiska, miljöovänliga, dyra och onödiga sättet att köpa vatten, som i värsta fall dessutom är importerat, på skrev jag dock följande lilla blogginlägg, som vi kan kalla H2O.

Så vad är jag egentligen - bakåtsträvare eller trendsättare?