Lika som blå gubbar

Varje år är det karneval i min gamla hemstad. Den går av stapeln under studentveckan. Vi var clowner när jag gick i 3:an, efter att ha förkastat bland annat "bruna bönor med fläsk". De bruna bönorna skulle vara alla vi tjejer och fläsket skulle vara de tre humanistkillarna. Jag tror att den idén föll på fläskstadiet.

Nu verkar det vara värsta folknöjet, för syrran skulle dit med hela familjen. Min ogifte svågers lillebror tar studenten i år. Lillan hade sagt att deras klass skulle vara de där blå som varit med i melodifestivalen. Blue Man Group alltså. Så det har syrran sagt till alla hela dan.

Väl framme vid gräsplanen där karnevalen startar ser syrran en grupp med Blue Man Group-gubbar, som hon håller koll på för att inte missa när de går förbi. Karnevalen börjar och plötsligt ropar Lillan: "DÄR är han!" och pekar in i en grupp med Avatar-gubbar. "Nej." säger min syrra, men Lillan insisterar. Hon blir frustrerad och till slut fattar alla att det är han. Någonstans på vägen har blå gubbar blivit andra blå gubbar, men båda sorterna fanns med i karnevalen. Jag tror mer på att förvirringen startade hos Lillans farmor än hos Lillan, för hon är en tjej med koll.

Visual Bookshelf - osynliga sektionen

Svedd av Sandra Gustafsson finns inte i Visual Bookshelf på Facebook!

Remover

Den senaste veckan har jag removat 129 friends från facebook. Nu har jag 125 kvar, men jag vill ner till under 100. De som fått stanna är mest sådana jag har kontakt med och träffar hyfsat ofta, ett gäng av mina salsakompisar och en och annan kompis från förr.

De som rykt är blandade småkusiner, salsakurskamrater jag aldrig ser ute längre, salsafolk med intresse av att sprida sina events men aldrig av att dansa med mig eller ens heja när jag ser dem ute, kompisar till kompisar och såna som inte skriver en rolig statusrad då och då eller kommenterar på mina.

Det är väl ungefär kriterierna. Detta innebär att jag har kvar en kompis till brorsan som jag knappt känner, men som skriver mycket underhållande statusrader. Han bjussar lite. Det är det jag vill göra i ett sånt där socialt forum - bjussa och bjussas.

Skärpning!

Nu är det jag som skärper till mig och fortsätter att blogga. Man får ta uppehåll, men inte hur långa som helst. Folk glömmer fort i bloggiversum och jag har uppenbarligen helt tappat bloggomvärldsuppfattningen.

Igår var jag på SANDRAs bokreleasefest. Jag äger nu ett signerat och rykande färskt exemplar av Svedd av Sandra Gustafsson. Recension kommer.

Jag gick utan sällskap på den här festliga tilldragelsen på El Mundo. Det har jag inget emot. Jag är en social varelse och lite av en proffsminglare. Igår var det dock svårt. Jag pratade med några men jag var mer där i storgemenskapen, inte riktigt med i nåt gäng. Det var trevligt. När Sandra signerade min bok sa jag att jag knappt bloggar längre. "Varför då?!" utbrast hon. Jag kom inte på nåt bra svar...men hon avslöjade sig nog lite där, att hon inte precis hänger här ofta så det stör. Och vem kan klandra henne?

Nåväl, idag bloggar hon så klart om gårkvällen och då, först då, står det klart för mig att halva Sveriges bloggelit var där! Jag måste vara helt ute som inte hajade detta. Mest upprörd blir jag över att Hedgehog var där. Henne skulle jag ju vilja säga "Hej! Vad bra du är" till.