Högervriden?

Jag har ont i mitt högra knä. Det viker sig ibland, så det vänstra är mer pålitligt att ta först när jag kliver upp på en stol.

Sedan länge har jag ont i nästan hela höger arm. Jag misstänker någon sorts musarmsvariant, möjligen förvärrad av hårdföra danskavaljerer.

Igår upptäckte jag helt plötsligt att jag hade jätteont i högervristen, ungefär som om jag vrickat den.

Hm...har vänstra hjärnhalvan något med det här att göra?

Hur förklarar man i så fall att jag, i höstas när jag hade virus/stressutslag/vattkoppor, hade alla på vänster ben och vänstra delen av bålen?

Med ett enkelt handgrepp

Exempel på en sak som kan driva mig till vansinne fast det verkligen inte är något att hetsa upp sig över: dagens halvkiloskaffeförpackningar! Förr var de av någon sorts metallplast, som man klippte av. Nu är de av plast och ska gå att öppna med ett enkelt handgrepp typ. MEN DET GÖR DE INTE! Flärparna är minimala, man får inget fäste. Klistret är stenhårt och vakuumet släpper aldrig.

I kategorin vansinnesdrivande förpackningar ingår också: mjölktetror med outvikningsbar pip och alla sorters påsar som är gjorda så att estrella-greppet inte går att använda.

Viljestark tjurskalle

Jag har en egenskap, som får mig att genomdriva saker jag kanske trodde var omöjliga men som också gör mig omöjlig ibland. Den här egenskapen är himmel och helvete. Min familj tycker nog att den framträder tydligt hos mig, men äpplet faller väl inte allt för långt från trädet.

Idag på terminens sista spanskakurs lärde jag mig - på förekommen anledning, hm hm - skillnaden mellan den positiva och negativa varianten på spanska. Min profesor kallade mig cabezota! Den positiva versionen är tenaz och det finns ytterligare en synonym som är både positiv och negativ. Det svenska ordet är: envis.

Jag är hur glad som helst att jag kan argumentera en så lång stund på spanska och vinna, som jag tycker att jag gjorde.

Gjort nåt kul i helgen?

Jag är dålig på att ljuga, så jag gillar inte den där obligatoriska måndagsfrågan om vad jag har gjort i helgen. Tänk om jag inte gjort något speciellt, som verkar roligt för andra. Tänk om jag bara haft en superskön, nästan helt obokad helg.

Det är precis vad jag har haft. Jag var på Konstfacks julmarknad igår, men annars har jag läst (Linda Olssons Det goda inom dig till 00.40 inatt), surfat på massa roliga sajter, tänkt, fattat viktiga beslut och kommit ikapp mig själv lite. Lite, säger jag, för helt ikapp är man ju aldrig... Resten av terminen, och för den delen året, känns mer överblickbar. Jag samlar mig och laddar för nya stordåd.

Utvidgat ordförråd

Då har jag läst ut Håkan Nessers "Himmel över London". Jag sammanfattar med att den var bra och spännande, men den lämnar mig med en lätt otillfredställd känsla av typen som jag brukar få när jag läser Paul Auster.

Det roligaste med Håkan Nesser är att han inte kan låta bli att pilla in några svåra, eller åtminstone ovanliga, ord. Han har svårt att låta adjunktränderna gå ur, eller så är han bara road av språk precis som Moster Baba.

De nya orden är:

ostentativt - utmanande, skrytsamt

purgatorium - skärseld(en), svår prövning (det här ordet har jag faktiskt hört förut)

eskulap - skämtsamt om läkare, som i "Den förbannade eskulapen."

perambulation - engelsk betydelse "a survey, a tour, a walking around". I boken handlar det om "polisiära perambulationer".

Jag älskar ord och hade alla rätt på högskoleprovets ord-del förra veckan, men jag lär mig gärna några till.

Snuttigt

Jag har två tv-program i veckan, som jag ser om jag är hemma: "Ensam mamma söker" och "Bonde söker fru". Ändå retar jag mig hela timmen det pågår och "Bonde söker fru" är nog värst.

Det är reklam. Det är blänkare om vad som ska komma i avsnittet. Sedan en snutt program. Därpå en snutt om vad som kommer efter pausen och så reklam igen. Efter reklamen en snutt av det som komma skall. Så en snutt program, o. s. v....

Oerhört tröttsamt, snuttifierat och inte så mycket här och nu, men vad gör man inte för kärleken?

Only sixteen

I fredags läste jag ut en deckare av Peter Robinson och när jag skulle skriva in den på listan upptäckte jag att jag bara läst 16 böcker hittills i år! Jag läste mycket annat i somras, men det är skönlitterära listan som släpar betänkligt.

Igår tog jag en sväng förbi mitt lokala bibliotek. Jag var tvungen att köpa en extra kasse. Nu ligger en ny Peter Robinson, Elisabet Nemerts senaste, Sisela Lindbloms The Agency, en Torgny Lindgren och en Michael Connelly och väntar på att jag ska läsa ut Håkan Nessers Himmel över London. Det är snart gjort, eftersom den är riktigt bra.

Åt pipan

Att cykla i uppförsbacke medan man röker pipa måste väl vara det effektivaste sättet att nikotinförgifta sig på?

Vuxenpoäng?

I mars (för typ tre inlägg sedan...) funderade jag på om jag skulle börja platespotta igen. Jag gjorde't. Förra helgen tog jag numero 100 och då bestämde jag mig för att det var tillräckligt för den här gången.

Är man vuxen då, när man gör en sak ett tag för att det är kul, men sedan också förstår när det är läge att lägga ner?

Hej pappa!

Jag loggade faktiskt in idag och började skriva en hyllning till mina promenader, mina powerwalks, och dess välgörande effekter. Sedan ringde min kompis och då tappade jag tråden och raderade det utkastet.

Ville bara säga det, ifall du undrar pappa. Du är väl inne här och tittar ibland?

Cava en casa

På säljjobbet jag hade fick vi champagne på fredagen om vi sålt över 100 "rutor".

Idag är det torsdag och jag dricker spansk cava för att fira ett och annat:

Jag har köpt en ny, större lägenhet. Jag har därefter sålt den nuvarande med bra vinst som kan gå in i det högre lånet. Jag har avslutat mina tio första spanskalektioner och gjort ett test. Det är inte rättat än, men utan att skryta kan jag säga att det var lätt. Jag åker på en drömresa till Portugal och Spanien om två veckor. Jag har kommit fram till att flamenco är min nästa dans.

Life is good!

Salud!

Vårfrestelse

Jag har sagt att jag är klar med nummerplåtarna. Been there - done that, typ. Men nu när jag kommit igång med mina promenader igen och när jag ändå bor i en så biltät stad, varför inte egentligen. Jag såg 002 och 003 på samma gata idag...

Ska jag, ska jag inte?

I dödens närhet

Det dör säkert ungefär lika många människor hela tiden, räknat på någon sorts snitt och undantaget bombningar och tsunamis. Just nu känns det bara som om det är fler än vanligt, för att det varit många i min närhet som drabbats. Förra veckan förlorade en av mina närmaste vänner sin mamma. Hon blev sjuk och en vecka senare fanns hon inte mer. Idag ringde min rektor och berättade att en mamma till en av mina elever dog igår.

Det spelar ingen roll hur gammal man är, de är alltid ens föräldrar, men en sjuåring ska inte behöva förlora sin mamma. Det känns tungt idag när jag tänker på den lille killen. Samtidigt kan skolan få vara en plats där allt är som vanligt, så jag får försöka att bara finnas där för honom och för de andra i klassen.

Det var i alla fall rättstavat

Det finns så många ord i världen. Ändå såg jag på min morgonpromenad en bil där någon skrivit i snön och valt det föga kreativa "KUK".

"Alla har läst den!"

Jag blir alltid skeptisk till böcker och filmer som toppar listor, vinner priser och har lästs av "alla". Ibland har jag rätt, ibland fel och ibland lite mittemellan.

Det är inte ofta jag går på bio, men den senaste månaden har jag lyckats klämma både "The King's Speech" och "Black Swan". Ser man på - två Oscarsvinnare. Båda var så bra som ryktet sa, och "Black Swan" bättre. Jag såg den igår och bär med mig den idag, vilket är ett gott betyg. Jag hade hört att det var ett psykologiskt drama, men det var mer än så. Mer vill jag inte säga, men jag stämmer in i uppmaningen: "se den".

När det gäller läsning är jag en tvättäkta periodare. Jag kan läsa en roman om dagen, släpa tegelstenar med mig vart jag går och läsa klart en bok fast det är långt efter läggdags. Sedan läser jag ingenting i ett par månader. Två böcker som stått på min lista över böcker att läsa har varit "100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann" och "Igelkottens elegans". En har jag precis läst ut. Den tog tid att komma in i, förmodligen på grund av mitt inbyggda motstånd mot bestsellers. Sista tredjedelen sträcklästa jag och när den var slut ville jag ha mer. En fick jag i pocket i julklapp. Den fick följa med till London och hem utan att jag läste i den. Fram och tillbaka till jobbet också, så jag är glad att det är en pocket. Den är småtrevlig och jag har för avsikt att läsa ut den någon gång, men jag bara tänker Paasilinna-härmare hela tiden.

Gissa vilken som är vilken och läs sedan den braiga. Den som fick mig att le och gråta.

Att ordmärka en ordmärkare

Jag skulle bli en bra korrekturläsare. Inget undgår mitt kritiska öga - en tappad bokstav, två omkastade eller att det står "sätt" istället för "sett". Aldrig har jag dock rättat i en biblioteksbok, men eftersom jag läser många låneböcker kan jag vittna om att det finns människor som gör det.

I morse läste jag ut "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" av Linda Olsson. En fruktansvärt bra bok (läs den - njut och gråt)! I slutet finns en mening som lyder: "Av någon anledning tror jag att du kan skänka det vad du skänkte mig. Liv." Det "det" som nämns avser ett hus och meningen ingår i ett brev skrivet av en äldre person. Den som har "rättat" har strukit över ordet vad i meningen och skrivit dit som. Så nu rättar jag denna petimeter, som rättat en text som redan var rätt. Ordningen återställd :)

Uppsluppet

Årsstämma i föreningen och som varje år fnissar jag åt att jag läser "uppsluppna intäkter" istället för "upplupna".

Brutal sanning

Jag gillar verkligen Marian Keyes. Hon sticker ut från övriga chick lit-författare. Jag brukar även kalla hennes genre för 30+. Just nu läser jag "Oväntat besök på Star Street" och en av huvudpersonerna fyller till min glädje 40 år redan på första sidan.

I en tidigare bok (Vattenmelonen tror jag) är det en tjej som reflekterar över hur hon och hennes systrar stod framför spegeln och ojade sig över sina tjocka rumpor när de var tonåringar, fast de egentligen var jättefina. Den tanken brukar jag tänka ibland. Så bortkastat. I den här boken får 40-åringen, Katie, en Livet börjar-dagbok full av små bittra aforismer. En av dem är lite på samma spår, men snäppet grymmare. Den lyder så här: "Älska din kropp precis som den är. Du tycker att den är långt ifrån perfekt och det har du rätt i, men den kommer ändå bara att bli värre och värre."

Koffeinkänslig

I november eller strax före jul tror jag att jag skulle kunna dricka kaffe precis innan sänggåendet, men ändå kunna somna utan problem.

På sommaren kan jag det inte. Då är jag för utvilad och koffeinet har stark effekt.

Igår drack jag kaffe klockan 19.00 och kunde först inte somna och vaknade sedan 03.15 med hjärtat i halsgropen. Jag tolkar det som att jag blivit utvilad under julledigheten. Synd att jag sabbade sömnbalansen redan natt två in på terminen...

Att tappa fotfästet

Idag är det fullkomligt livsfarligt att gå ut. Trottoarerna är knöggliga av is. Snöhögarna är också hala och går att rutscha utför om de är branta. Ser man en kal bit av gatan att sätta foten på för lite fäste, så kan man ge sig sjutton på att den är slipprig av väta eller salt. Två gånger for jag nästan omkull och båda gångerna ryckte jag ut med högerarmen, som nu behöver stretchas.

Jag firade nyår i London och det jag saknade mest när jag kom hem var inte folket, afternoon tea eller de fantastiska fyrverkerierna vid tolvslaget. Det var de snöfria trottoarerna... Vi gick och gick utan att vara rädda för att falla omkull en enda gång.

Jag har egentligen svårt för käcka ordspråk. Ta till exempel "Man saknar inte kon förrän båset är tomt", men det har något snille kommit på, som långt innan mindfulness hade hajat att det är i avsaknaden av något som man uppskattar det som mest. Sedan när man får sin barmark i nio månader då går man ju inte dagligen och njuter av den. Synd.

Allt är inte sagt

God fortsättning säger jag ut i cyberrymden. Kanske till ingen. Jag får skylla mig själv och det är ingen idé att komma med ursäkter. Nu är det dags igen och förhoppningsvis är det inga dödsryckningar. Det kan jag säga att om avsikten varit att låta bloggen somna in så hade jag skrivit det, men jag har nog bara tagit ett sabbatshalvår.

Ibland behöver man tid och andra perspektiv. Så är det med mitt yrke. Helt plötsligt kan, vill och orkar jag vara lärare. Äntligen har jag provat klart andra grejer. Jag kan inte lova att det är för alltid, men för just nu duger gott.

Jag tänker ofta på den här bloggen. Jag får uppslag så gott som dagligen, men så tänker jag att jag redan har skrivit nåt liknande. So what?! säger jag nu. Det finns väl andra vinklingar och jag är för den delen inte ens samma person nu som jag var 2005.

Häng med!