Släkten är värst

"Företaget statades 1943 av två bröder Sven och Sten. 1983 övertogs företaget av Stellan, son till Sven. Nu drivs företaget av Stellans söner, Axel och hans tvillingbröder Sven & Sten."

Ovanstående är ett citat från en hemsida. Jag har läst det om och om igen, men kan inte få till det. Jag kan inte ens hitta det eventuella syftningsfel som gör texten obegriplig. För att göra förvirringen än större var det en kvinna som svarade i telefon och sa att hon hade lämnat över företaget till sina söner...

Prosit

Om man hickar, nyser, gäspar, rapar och fiser samtidigt så dör man.

Det sa min kusin igår mitt i en våldsam och långdragen hickattack. Jag undrar om det ens är möjligt, om det har hänt någon gång, hur det annars är vetenskapligt belagt och om det kommer från samma källa som "om vinden vänder blir du sån".

Grönt är skönt

Nu har det regnat ungefär en månadsdos på en vecka. Allting är fuktigt. Handskar och halsduk åker på. Fester som hade kunnat hållas på pooldäck och i partytält får hållas inomhus. Ingen är på allvar förvånad, för på fredag är det midsommarafton.

Men om man ska se det från den ljusa sidan så tror jag aldrig det har varit så här grönt och frodigt förut. Ibland, om maj varit varm, slokar träden och gräsmattorna är torra. Nu ser träden ut som färsk broccoli. Det är bulligt och grönskande och ombonat härligt. Tur det, för det är det enda som får mig att komma ihåg att det inte är höst.

Panik i butik

Fredag för den relativt nyblivna arbetstagerskan. Jag slank in på Systembolaget mellan jobbet och soffan.

På grinden in satt en lapp att kortläsaren hade lite problem och att de helst tog kontanter. Jag blev så ställd att jag fastnade i grind två. Kontanter?! Jag betalar jämt med kortet. Om jag vet att jag behöver kontanter så tar jag ut en hundring extra när jag handlar på ICA.

Jag fick upp plånboken och inventerade dess innehåll. Tänka sig att jag hade tre tjugor och en guldpeng. Ännu ett tag finns konkreta mynt och sedlar kvar, även om det snart är ute med 50-öringarna.

Läpparnas bekännelse

Det enda jag egentligen behöver för mina läppar är Eight Hour Cream, men den har två nackdelar: man måste använda fingrarna för att smörja på den och tuben, även den lilla storleken, är otymplig att ha med sig.

Ibland köper jag försvarets hudsalva. Den är bra och funkar om man måste steka någonting har jag hört, men den har två nackdelar: den blir mosig om man har den i fickan och locken spricker alltid och känns ohygieniska.

Förra veckan var jag på apoteket och skulle välja ut ett nytt cerat. De hade en så där tio sorter och jag kan aldrig minnas vilka jag har provat och utvärderat som för mycket hinna, eller försvinner direkt eller smakar illa. Till slut tog jag apotekets eget Apoliva-cerat för 16 spänn. Det var tur att det inte kostade mer, kan jag säga, för det kan mycket väl vara det sämsta cerat med den äckligaste smak jag någonsin haft.

Jag minns fortfarande ett saligt lypsyl som dog smältdöden i ett par termobrallor i ett torkskåp på fritids ca 1978. Min komplicerade relation till cerat började tidigt.

Rutans år 2009

För några veckor sedan satt jag med två kompisar på Grodan på Grev Turegatan. Vi började att skoja om de quiltade jackor som många bär på Östermalm. Men se, det skulle vi inte ha gjort. Tiden efter såg vi dem överallt, i alla stadsdelar, på människor i alla åldrar. Jackorna, som utstrålar lantliv och stall och får mig att tänka på prins Charles marknadsförs bland annat av Barbour. Jag ser dem oftast i marinblått eller militärgrönt.

Och nu, fast jag fortfarande ser dessa jackor överallt, är det dags för nästa trend. Jag såg dem först i söndags och sedan dess har det varit några varje dag. Kom inte och säg att båda dessa plagg är klassiker. De är också trend - här och nu - och nu har jag lurat också era hjärnor till att börja se dem. Kul!

Smoking generation

Jag har börjat på mitt nya jobb. Det är mycket nytt och en sak som är ny för mig är att det är så många som röker. Genast sätter min spanarhjärna igång att se - och tyvärr även känna lukten av - rökare. Det är som en komplott!

När jag väntar på tunnelbanan står folk och röker och det är ute, men ändå inne, på Gullmarsplan till exempel. Värst är när de röker ända tills dörrarna öppnar och sedan slänger en brinnande fimp på perrongen eller ner på spåret. Dessutom tar de med sig ett litet sunkigt moln in i vagnen.

Föräldrar röker med ena handen och håller sitt barn eller drar en barnvagn med den andra. Både mammor och pappor.

Jag lyckas ideligen hamna bakom folk som precis tänder en cigarett eller som en tjej som jag inte lyckades gå om. Hon gick med en brinnande cigarett lite chict mellan fingarna, men jag såg henne aldrig ta några bloss.

Det är väl årstiden som gör det enklare för rökarna. De måste känna sig huttriga och jagade på vintern. Uteserveringarna får dem antagligen att känna sig som i gamla tider. Men jag tycker det är bra att 73% av svenskarna är positiva till rökförbud även där. Vill de inte sluta för min skull så kan de väl åtminstone fatta att det är ohälsosamt, snuskigt och dyrt för dem själva!