De senaste dagarna har jag fått upp ögonen för ett fenomen, som rör just ögonen. Folk tittar inte på varandras ögon eller ansikten. Jo, när man går på intervju tittar både den arbetssökande och den som intervjuar mycket noga på varandra i både ögon och kroppsspråk. Föräldrar tittar på sina små barn och nyförälskade har svårt att titta någon annanstans än i ögonen på föremålet för den ömma lågan.
Men tänk ett par i slentrian en oktoberdag. De kan klara av alla morgonbestyr utan att titta på varandra (i skift i badrummet, näsan i tidningen, koll ut vad det för väder, handlar du?). Hela dagen ger man på jobbet. Kanske tränar den ena yoga och den andra innebandy. Kvällen spenderas sida vid sida, vid diskbänken, framför tv:n, i sängen. Ännu mindre tid för varandra får ett par med barn. Tänk om enda gången de tittar till på varandra är när de blir irriterade och spänner ögonen i varandra.
Okej, nu kanske jag målade upp en överdrivet dyster oktoberdag...eller inte ändå. Det är bara för att jag stod bakom ett par, som mycket väl kunde ha det så, i busskön igår. Hon tittade vädjande på honom (med yogamattan ihoprullad under armen) och när de äntligen pratade så sa han något tillrättavisande spydigt, fortfarande utan att titta på henne.
Fy fan! Ni som har någon att titta på. Gör det redan ikväll! Ni kanske upptäcker något nytt, eller någonting gammalt som ni hade glömt.
4 kommentarer:
Så tänkvärt, så tänkvärt!
Mm, och hemskt.
Fy farao, vad bra skrivet!!
Ursäkta att jag inte gör fler inlägg, men jag har inget internet hemma längre och jag har begränsad tillgång av internet-tid i skolan...
Tack :)
Skicka en kommentar