Tillbaka till naturen

Jag var på promenad i morse och svettades rejält i den fuktvarma sensommaren. Sista biten är en stigning som består av några skruttiga (vinterväghålles ej), men branta stentrappor i skogen. Det är aldrig någon där trots att det står en gammal mossig bänk i mitten. Att vila sig på förmodar jag.

Idag blev jag således extra förvånad av att se någon röra sig där uppe, men en bit ut i skogen. Det var en kvinna med två papperskassar i ena handen. När jag kom närmare såg jag att hon hade någon kartongbit i den andra handen. Precis när jag kom uppför trappan vände hon sig om och log lite generat. Jag log tillbaks och frågade vad hon höll på med. Då berättade hon att hon hade slängt lite jord och blomrester på väg till återvinningscentralen. Hon sa att om växterna inte var helt döda tyckte hon att man skulle sätta ut dem i skogen. Jag höll med. Jag brukar själv smyga till skogen och hälla ut jord som blivit över när jag byter i blomkrukorna hemma.

Vi nickade i samförstånd och fortsatte våra respektive promenader. Är det bara vi som är så här knäppa?

Akta sig

Man ska akta sig för vad man önskar sig...det kan gå i uppfyllelse.

Jag har inte försvunnit från jordens yta. Jag har bara lite utmaningar att tampas med.

Magi?

Något magiskt har hänt på min arbetsplats och jag tror inte att det endast är våra svinganden i träden som varit utlösande faktor. Kanske ligger ett elektriskt moln över oss precis just nu, för folk har börjat göra saker. En har köpt båt. En har köpt motorcykel. Och jag har åkt motorcykel (fast inte med hon som köpte sin igår).

Jag hade inte så mycket dödsångest. Ingen alls faktiskt. Försökte mest koncentrera mig på att slappna av och hänga med i svängarna (i dubbel bemärkelse). Det var närmare midnatt och inte så mycket bilar ute, lagom kallt och härligt.

Vilken är min nästa utmaning? Come on bara. Jag är på!

Hög på höjder

I tisdags började jag jobba. Det var länge sedan jag längtat så lite efter att börja jobba efter sommaren, men det beror på att jag haft en så bra sommar - inte att jag inte trivs på jobbet.

Idag skulle vi ha kick off. Som vanligt var det lite hemligt och oömma kläder var enda instruktionen. Jag gillar vanligen att ha lite mer kontroll än så och när jag började förstå vartåt det lutade blev jag inte särskilt glad. Vi klev av bussen precis vid en skylt där det stod Äventyrsbanan. Jag försökte hålla min höjdskräck i schack och tänkte att det nog inte skulle bli så farligt, att det säkert fanns olika nivåer och att ingen skulle kunna bli tvingad. Jag är inte glad i att gå över Tranebergsbron ens en gång.

Först hade vi ett tvåtimmarspass med samarbetsövningar som var jättekul. Sedan var det kaffe och efter det kom det jag fasat för - höghöjdsbanorna, där vi skulle få tillfälle att utmana oss själva. Vi kom fram till den första. Det var en linbana där man skulle åka två och två i en vajer. 18 meter ovan mark! Och man fick själv klättra upp på märlor inslagna i en tallstam. Jag hade bestämt mig för att inte åka, men sedan var det andra som var lika rädda som jag som sa att det var klart att jag skulle och en arbetskamrat som såg att jag var rädd och frågade med en gång om jag ville åka med henne. Så jag gjorde det! Ganska snart. Jag tror vi var tredje paret ut. Det skulle varit mycket värre att vänta. Jag var skiträdd, darrig efter uppklättringen och hade mjölksyra i hela kroppen, men själva åkningen var förtjusning om än skräckblandad. Jag gillar ju faktiskt berg-och-dal-banor. Och självklart skrek jag och klamrade mig fast vid min arbetskamrat.

Nästa station gick ut på att dra på sig en sele med gummisnoddar i, klättra 14 meter upp, gå ut på en smal brygga och hoppa rakt ut i en sorts bungy jump. Jag stod nedanför och svettades i händerna för varje hoppare, men jag visste att alla inte skulle hinna och ville liksom ändå inte missa chansen, så rätt vad det var stod jag och drog på mig den där selen i alla fall. De flesta tyckte att den här var värre, men jag tror banne mig att när jag väl klarat av tröskeln (som var 18-metersklättringen) så släppte det. Här fick man hoppa själv. På den förra utlöste en personal linbanan. Hjärnan växlar mellan att inse att det är säkert och att det är totalt mot allt förnuft att frivilligt låta sig falla från hög höjd.

Och på tal om hög, så är det vad jag har varit resten av kvällen och jag är inte så lite stolt!!! Detta hade jag aldrig trott mig själv om!

Vasa?

Är det bara jag eller finns det någon mer?

Som får kallsupar av wasabiärter?

Böcker till barnen!!!

Jag var hos syrran och Busen igår vid sextiden, när det var sovdags. Det är så gosigt att natta Busen och läsa saga. Igår läste jag en ny bok - När Åkes mamma glömde bort av Pija Lindenbaum - som Busen fått från biblioteket. De har en kampanj på biblioteket där han bor. Om barn lånar fem böcker och skriver lite om dem, så får de en bok. Fantastiskt!

Jag frågade Busen vilka han hade lånat och han berättade. Personligen blev jag mest intresserad av en bok som heter Häxan Baba-Jaga (är det inte intressant hur Baba sticker upp sitt huvud när man minst anar det?).

Sedan läste vi Byggar Bobs födelsedag och det märks att Busen läst den förut, för han fyller i med kommentarer, pekar på bilderna, skrattar ibland och säger "Vad tokigt.". Hur kan så små barn (3) ha sådan inlevelse? Jag tycker det är bra att syrran och svågern läser mycket för honom. Det finns böcker överallt hemma hos dem och det är inte bara barnböcker. Han vet att man kan hitta information i böcker, att man kan läsa för att ha roligt, mysigt eller för att man tycker om en speciell karaktär och vill vara med den en stund.

Nu genomsyras det här av min kärlek till Busen, men jag skulle verkligen önska alla barn massor av böcker, härliga läsupplevelser och vuxna omkring sig som förmedlar budskapet att böcker är viktiga. Jag hade det så när jag var barn och det är jag evigt tacksam för.

Stjärnögd

Ikväll har jag varit på picknick på Mariaberget i Stockholm. När mörkret sänkte sig lade vi oss ner på gräsmattan och tittade på stjärnorna. Man fick vänja sig, men sedan såg jag riktigt många och två stjärnfall! Någon i gänget hade en vetenskaplig förklaring på att vi i mitten av augusti kan se fler stjärnfall, men det spelar ingen roll. Jag har legat och tittat på stjärnorna tillsammans med vänner i augustinatten - min älsklingsmånad. Mina känslor inför det har ingen vetenskaplig förklaring.

In i garderoben

Okej, det här är ingen modeblogg, men igår fick jag ett moderyck. Det kan vara en klassisk dödsryckning för att det bara är 10 dagar kvar på semestern och jag har levt så härligt onyttigt fram tills nu. Jag var också högst osugen på att hänga med ut och ta en regnutspädd öl.

Det började med att jag gick igenom alla mina postorderkataloger och skrev upp allt jag ville ha. Önska kostar ingenting...men jag brukar göra så och sedan stryker jag allt eftersom tills det blir en mer rimlig beställning kvar. Jag har Haléns, H&M, Ellos och La Redoute och snart kommer Bon´a parte. Jag hittade bland annat mängder av skor upp till storlek 42 hos Haléns och massa salsalämpliga kläder hos Ellos. Postorder är himla smart. Man kan sitta och jämföra priser, se hur man kan kombinera och slippa trängas i provrumsköer. Minusen är att plaggen inte alltid ser ut som i katalogen när man väl får dem. Och så gillar jag att känna på fall och kvalité, hur färgen ser ut och att se direkt om det passar.

Sedan sorterade jag min garderob efter färg istället för efter typ av plagg. Nåja, det kan tyckas enkelt om man känner mig (kolsvart, urblekt svart, grönaktigt svart), men det visade sig att jag har en del färg. Detta tips fick jag av en kompis till mig som faktiskt gått en kvällskurs i ämnet! Jag provade några plagg också och mixade som jag inte brukar. Det var jättekul och man ser lättare vad som behövs för att komplettera garderoben i höst.

Jag är långt ifrån klar, men nu har jag fått lite nya tankar. Det var jättekul. Vem vet - jag kanske publicerar bilder. Jag kommer ut ur garderoben som en fullfjädrad modebloggare!!! Eller åtminstone en nykläckt.

Mörkret har sänkt sig

Eh...gatubelysningen har tänts.

Jag hoppas att de bara kollar vilka som behöver lagas.

Utmanad av Fröken Bokmal

1) En bok som förändrade ditt liv?
Skönlitterärt blir det "Tärningsspelaren" av Luke Rhinehart. Efter den började jag faktiskt att kasta tärning om beslut ibland, med olika alternativ på olika siffror. Annars är det nog "Ordet är ditt" av Patricia Tudor-Sandahl. Den handlar om att skriva sin egen historia.

2) En bok du läst mer än en gång?
"Hotel du Lac" av Anita Brookner vet jag att jag läst 2-3 gånger. Jag har den i ett tummat pocketexemplar, men inser nu att det är dags att läsa om den ännu en gång för att ta reda på exakt vad det var som fick mig att läsa den flera gånger.

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
Beror på hur länge jag skulle vara där, men Bibeln skulle nog kunna få följa med dit. Det är så mycket i vårt kulturella och litterära arv som kommer därifrån och det är ingen bok man läser från pärm till pärm och sedan är klar med.

4) En bok som fick dig att skratta?
"Ser min bak stor ut i den här" av Arabella Weir. Underhållande viktmaniker med dåligt självförtroende. I Bridget Jones genre, fast bättre. Språket i Reginald Hills böcker får mig också att skratta, trots att han skriver deckare.

5) En bok som fick dig att gråta?
Säg den bok jag inte klämt en tår till, men Nevil Shutes "On the beach" (läste den på engelska på gymnasiet) vet jag att jag grät extrema mängder till.

6) En bok du önskar hade skrivits?
Å, det finns ju så mycket böcker och aldrig kommer jag hinna läsa dem alla! Det skulle vara min genombrottsroman, då...

7) En bok som inte borde skrivits?
"Trist som fan" av Ari Behn (norska prinsessans make) av den enkla anledningen att den var vad den hette.

8) En bok du just nu läser?
"City of Bones" av Michael Connelly, men den har varit på gång länge. Större motstånd pga engelskan är min teori. Dessutom "Kall som granit" av Stuart McBride. När jag läser två böcker parallellt brukar jag inte välja samma genre, men nu har det blivit så.

9) En bok du tänkt läsa?
Om jag bara får välja en..."Brott och straff" av Fjodor Dostojevskij.

Jag utmanar den som vill nappa på den här listan. Det var kul att göra den, men jag skriver upp allt jag läser och det var till stor hjälp. En liten tant, Morgondimma och Prinsessmamman till exempel, antar ni utmaningen?

Dagens i-landsproblem

Jättemysigt att vakna till på natten av att regnet smattrar på fönsterblecket...

...om bara inte huset var tilläggsisolerat och fönsterblecket i fråga 33 cm långt!