En 08:as funderingar

Här sitter man då åter med ett nytt år som snart ska börja. Det bästa man kan göra med åren som kommer och går är att fylla dem med värdefullt innehåll.

Det har jag blivit riktigt bra på. De senaste årens teman som jag levt efter har gjort att jag månar om att ha passion i livet, har mer acceptans, att jag ser saker och ting från den ljusa sidan så gott det går och att jag får lite mer gjort av sådant jag drömmer om. Som mormor sa tidigare när hon ringde för att önska mig ett gott nytt år: "Ja, det brukar du väl se till att få." Ja, det brukar jag, för mycket kan man fixa med tankekraft, vilja och lite envishet.

Om jag ska sätta upp några levnadsregler för 2008 så skulle det vara:
Mindre tid framför datorn - mer på salsagolv, med en god bok eller ute i livet.
Se till att få utvecklas, inom alla områden.
Skratta mycket!

Om jag får en enda nyårsönskan:
Jag har mycket kärlek i mitt liv, men inte den till och från en man. Det önskar jag mig mest.

GOTT NYTT ÅR!

En grön jul

Jag tittar ju inte så mycket på tv, men idag har jag slagit på stort och unnat mig en högkvalitativ filmafton. Först ut var Grinchen (sedan gjorde jag annat medan Shrek var) och så avslutade jag med Elf. Jag kommer kanske att drömma om gröna män inatt...

...med mycket möda och stort besvär...not!

I min familj slutade vi (vuxna) att köpa julklappar till varandra för ganska många år sedan. Detta efter att några år ha provat olika andra varainter, som att dra lott och få varsin familjemedlem att koncentrera sig på.

Lite trist är det för en person som älskar att öppna paket och som mer än gärna skulle få bli lite bortskämd och överraskad ibland, men efter att de senaste dagarna ha "överhört" stressade själars redogörelser för vilka julklappar de köpt och inte köpt och alla vedermödor som därmed följer kan jag stå ut med det.

Dessutom känner jag extra mycket i år att jag inte bidrar till överkonsumtion och planetens fortsatta förstörelse. En julklapp så god som någon, om än lite präktig.

Och nej, jag skickar inga julkort heller. En kombination av miljöspar, stressreduktion och bekämpande av den duktiga flickan Baba. Men God Jul ändå, för all del!

Typiskt nummerplåtsfenomen

Alla som spottar nummerplåtar kommer att känna igen detta scenario:

Jag tog 698 härromdan (ja, 690-talet gick undan) och skulle följaktligen ha 699 idag. Nu hampar det sig så att min pappa har det numret på sin bil, som jag inte kommer kunna lägga ögonen på förrän tidigast den 23:e. Eftersom det är ett inarbetat nummer för mig så ser jag faktiskt just 699 ganska ofta, men jag var ändå tvungen att sms:a pappa och kolla för han ska nämligen byta bil snart och jag var rädd att tajmingen skulle vara usel och till min nackdel. Nä, han byter inte än så det skyddsnätet fanns ju ifall...

Jag såg inte mindre än tre 698:or på stan idag, de log listigt och hånskrattade inte alls juligt åt mig. Väl hemma gick jag på promenad, för jag hoppades att en 699:a skulle stå där den ibland står. Och det gjorde den!

Bara för det såg jag en 699:a till på hemvägen.

Många tolkningar

Förra eller förrförra Lucia skrev jag om min och min brors egna versioner av text till Staffansvisan. Ekorrpåverkade jag sjöng "Staffan var en tallegren..." och tuffa brorsan sjöng "Tarzan var en stalledräng...".

Idag var jag på Busens luciatåg. Syrran berättade att han frågat henne vad texten "Tack och mus och hjärna" betydde...

Dagens överhörda

Detta roade mig på bussen idag och är en ganska rolig grej om man gillar att fantisera. Det gäller att uppsnappa bara en mening eller fras som någon säger och som är ryckt ur sitt sammanhang (för mycket realism och sammanhang förstör det roliga). Detta lösryckta kan höras exempelvis när någon går förbi precis bredvid dig eller pratar i mobiltelefon precis innan de ska kliva av bussen.

Dagens överhörda och lösryckta fras är: "Jag har köpt såna där skruvar."

Det första jag tänkte var att han hade köpt potatisskruvar till sin jättesugna, kanske gravida flickvän. Det andra och förmodligen mer troliga var att han hade köpt skruvar till att sätta upp någonting hemma. Det skulle kunna vara pastaskruvar, för deras barn vägrar äta någon annan form på pasta. Kanske är det nåt julpynt de har gått och spanat på som är som skruvar...

Inte visste jag att Ingemar varit försvunnen!

Haha! Kanotmannen och Ingemar Stenmark! Lika som bär.

Bilden hittade jag på Aftonbladet.

Under dräkten är vi alla bäbisar??

När jag var liten hade jag ett par favorittrosor med katter på.

Som vuxen har jag aldrig förstått charmen, vitsen eller estetiken med att ha t ex Snobben på allt från trosor till nattlinnen. Idag såg jag vuxenkvinnotrosor med Hello Kitty på och nattlinnen med Bambi (?). I beg your pardon, men ska man känna sig som en sjuåring eller vad?

Jag rekade inte på herravdelningen, men fotbollar, nallar och tomtar sorterar under samma frågetecken.

?

Hang in there!

Jag är inte död!
Jag har inte gett upp den här bloggen.
Jag är inte sjuk, deprimerad eller strandsatt på en öde ö.

Men jag är trött.
Jag har inte energi att samla mina tankar.
Det fortsätter att hända saker.
Baba betraktar allt med sin blick.

Om en månad ungefär kanske jag återvänder (läs: på julLOVET!)
Jag är tacksam för de 9-13 tappra själar som inte gett upp hoppet utan tittar förbi.
Ge inte upp!

Två solstrålar

Denna gråa dag då det aldrig slutat regna och de sista gula löven låg som en julgransmatta kring foten på en lönn utanför hörde jag vid ca 15-tiden en liten trudelutt som fick mig att le: glassbilens! "Vi lurar små barn, vi lurar små barn..." Nä, ursäkta men idag tror jag inte att några små barn blev lurade.

Ca tre timmar senare stod jag inknökad på en buss ganska nära föraren och hörde en kille fråga: "Är det okej att jag går av här fram?" Dagens andra smil. Det hade varit roligt om busschauffören haft en vresig dag.

Aldrig aldrig

Man ska aldrig säga aldrig!
Skam den som ger sig!
Tredje gången gillt!

Att jag är en vän av Blocket och Tradera har väl inte undgått någon som följt min bloggkarriär. Jag tycker det är en schyst tanke att låta saker få gå i återvinning istället för i soptunnan. Har man tur så kan man tjäna en hacka också.

Just nu har jag flyt. Min (i och för sig älskade, men av utrymmesskäl omöjliga) läsfåtölj med fotpall har varit ute på Blocket i två hela tvåmånadersperioder. I söndags lade jag ut den för tredje gången...och bara några timmar senare ringde en kvinna och frågade om den blivit såld. Det var den inte då, men nu är den det! Jag fick ca 2 kvm ny golvyta och 500 spänn!

Igår lade jag ut två grejer på Tradera. Inom en halvtimme hade bud lagts på båda!

Måndagmorgon

Jag har egentligen inget emot måndagar...annat än när det går mot mörkare tider. Det är just på måndagar som mörknandet blir så tydligt.

Jag stod på tvärbanan med andra morgonmulna människor i morse när en mamma klev på med sin dotter i sulky. Flickan var kanske 4 år och satt och gnolade och sjöng Bamse-låten och verkade hur pigg som helst. Jag blev lite gladare av henne. Tänk om man gnolade så där på väg till jobbet på måndagarna. Jag kanske ska börja med det, men inte förrän jag får sovstund på arbetstid.

Gnolning är förresten en bra värdemätare. Jag gnolar aldrig när jag är sur, förbannad eller på dåligt humör, så om jag gör det vet jag att det ska bli en bra dag :) Glad måndag!

Anonym

Man kan vara anonym för att skydda sig själv mot fegisar, idioter, stalkers och andra.

Eller så kan man vara anonym för att man är en av ovanstående.

Fy fan!

Slow food

Idag har jag värmt en djupfryst portion mat i kastrull. Det tog ganska lång tid och det var svårt att hitta den ultimata temperaturen för lagom upptining.

Så kan det gå när man eldar micropopcorn i microvågsugnen... Äh, jag skulle ändå köpa en ny, men vad gjorde man innan micron fanns?

Triss i sexor

Senaste nytt i nummerplåtsrapporteringen:

Jag tog 665 nu på eftermiddagen, vilket innebär att jag ska ha ett mycket ödesdigert nummer härnäst. Undrar om det betyder något?

Det skulle vara roligare med triss i sex...

Sluta hånglas!

Den fina bilden på Häxan Surtant är lånad från SVT.

Idag känner jag mig som Häxan Surtant.

Och det är för att det hånglas för mycket på stan! Kan man inte få gå i lugn och ro på stan utan att folk är kära mitt under näsan på en i tid och otid. Puss älskling! Fattar de inte att det är värre att vara singel på hösten än på våren? Nu ska alla paren snart gå inomhus i höstrusket och hångla framför brasor, men först ska de rosenkindade gå på promenad i stan och hålla handen och sparka i lövhögar. Dessutom är det ju förkylningstider! Hålla på så där! Värst var det igår på tunnelbanan. Jag var på väg hem, medan alla par var på väg på parmiddag med en blomsterkvast under armen. Det var trångt och jag stod inträngd mot ett dörrpar. Fem centimeter framför mig ställde sig en tjej. Hennes kille pussade henne så nära mig att hade tåget krängt till hade han kunnat träffa mig istället.

Ibland är det synd att man är så väluppfostrad...

Varken in eller ut

Jag har varit på stan idag. Jag har åkt in till stan, som jag säger nu för tiden. Förut sa jag fram på stan. Det var när jag bodde på Västgötaslätta. Sedan flyttade jag till Göteborg och där kommenterades ofta mitt fram. De sa ner på stan.

En på mitt jobb säger upp till köket. Jag säger ner till köket. Det är visserligen ett långsmalt hus, men utan att använda vattenpass kan jag säga att där inte råder stora nivåskillnader.

En del säger ut på nätet (internet). Andra säger in på nätet. Idag läste jag i en bok att sockret (En som inte ätit på länge satte i sig ett berg med pannkakor, ägg och bacon med sirap=blodsockerchock. Ja, det var i en amerikansk deckare!) gick rätt in i blodet. Jag för min del brukar säga att en stor stark på fredagsafterwork går rätt ut i blodet, fast mest till knäna :)

Jag som brukar tycka att prepositioner är knepiga på engelska! Är det bara geografi, väderstreck och riktning det är fråga om eller har det blivit svårt på svenska också?

Alla passar inte i mössa!

Mer än en vecka sedan mitt senaste inlägg. Jag får passa mig så min blogg inte dör av och folk slutar titta in här. Fast det är klart - alla äkta bloggare vet att man har sina toppar och dalar. Just nu är det mycket på jobbet och jag orkar inte riktigt samla ihop mig.

En rolig sak vill jag dock bjuda på. Jag håller på och letar mössa inför vintern. Förra året hittade jag en rolig och fin, men nu är jag ute efter något åt pösig basker-hållet. Jag passar riktigt bra i mössa nu när jag har långt hår, men det har inte alltid varit så. Fotona nedan avser att bevisa detta. De är tagna av min syster, som ville hävda att alla passar i mössa, men jag tror hon ändrade sig. De gråtiga ögonen kommer sig av de upprepade skrattattacker vi drabbades av under fotosessionen. Håll till godo!

Hand me a hanky!

Idag har jag gråtit tre gånger.

Första gången var på biofilmen "Underbar och älskad av alla". Som många komedier hade den svarta sidor, som de sorgliga baksidorna med att vara singel och komma hem till en lägenhet där man måste tända alla lampor och laga en singelportion mat och vara beroende av sitt sociala nätverk i form av släkt och vänner. En annan dag hade jag sett alla dessa saker som tjusningen med singellivet, men icke så idag. Jag fick lite samma känsla som när Bridget Jones sjunger "All by myself" iförd flanellpyjamas och endast i sällskap av sin dagbok och ett stort paket glass om jag minns rätt. (B J nr 2 sänds förresten som söndagsfilm idag...). Jag kände mig alltså lite sorgsen på väg hem från bion.

På tunnelbanan lyssnade jag på min mp3, på vilken jag bara har lugna, fina låtar, något som inte direkt lyfte mitt sinnelag.

Andra gången var när jag tittade på Stilpoliserna. Det gör jag alltid när paren (de hjälper par i den här omgången) ska stå nakna bakom en skärm och säga vad de tycker är fint på den andre. Det är alltid så rörande och nästan alla par verkar så ovana vid att både höra och säga de sakerna. (och jag skulle gärna själv få höra dem)

Om jag bara småsnyftat lite med blanka ögon fram tills nu, så storbölade jag den tredje gången. Det var när jag såg en dokumentär på 2:an, där man under 6 års tid fick följa Nicki, en pojke som skulle dö i sjukdomen ALD och hans familj.

Felleverans

Gissa en gång om den kolsyremaskin jag beställt, betalat, väntat på en vecka och förväntansfullt släpat hem invirad i metervis av bubbelplast (inte jag - maskinen) hade rätt färg...

Gissa en gång om kundtjänst stänger 17.00 på fredagar och har stängt på helgerna.

Trendig eller trendsättare?

Hm hm! Nu när jag äntligen beställt min WasserMaxx WM TrendR vill jag klargöra en sak.

Jag bryr mig inte särskilt mycket om trender, snarare tvärtom. Det finns få undantag då jag följer dem och då är jag typ ett och ett halvt år efter alla andra. Som när jag för en vecka sedan kunde erkänna att leggings under tunika/klänning/kjol är rätt snyggt och förlänger säsongen och fick jaga stan runt för att hitta ett par i capri-längd (så lite otrendig är jag, eftersom det nu ska vara den hellånga varianten). Observera att detta minnesvärda datum även sammanföll med höstens ankomst till Stockholm. Jag är alltså lite "out of line" och min dvd-spelare har inte mer än 2 månader på nacken.

Å andra sidan: långt innan debatten och alla artiklarna om det opraktiska, miljöovänliga, dyra och onödiga sättet att köpa vatten, som i värsta fall dessutom är importerat, på skrev jag dock följande lilla blogginlägg, som vi kan kalla H2O.

Så vad är jag egentligen - bakåtsträvare eller trendsättare?

Femhundring

För 500 kronor får man...

...en ny klänning, eller...

...5 salsalektioner, eller...

...nästan en hel SodaStream (den allra billigaste sorten), men...

...inte alla 3 sakerna.

Synd!

Analys av augustitorka

Folk (läs: bloggare) får bloggtorka på olika tider. Jag får tydligen det i augusti-september (om två gånger räcker till en spaning). Förra året trodde jag att det berodde på att jag umgicks väldigt mycket med en viss manlig individ. Helt plötsligt skedde en förskjutning i prioriteringar. Då umgicks jag, gjorde saker jag aldrig provat på och var på långa nattliga promenader. Nattsömnen och så småningom sinnesfriden fick stryka på foten.

I år inser jag att en förskjutning har skett även utan manlig individ. Det som är gemensamt för 2006 och 2007 är att jag börjat jobba igen, en orsak så god som någon när det gäller bloggtorka. I år ligger prioriteringarna istället på salsa, jag är totalt såld men den är skoj, utveckling och förbränning i ett och massa nya människor. Kören drar igång i veckan och jag ska gå en spännande kurs.

Det är väl bara att inse att man har sina ups and downs. Det intressanta är att se vad mycket utrymme man kan skapa i sitt liv för saker som man verkligen vill ha där! En annan sak som är värd att notera är hur mycket jag med egen kraft lyckats föra in det skapande, kreativa och passionsrika i mitt liv. Helt i linje med mina ambitioner med mitt liv! Jag älskar den känslan!

Önska kostar ingenting

Igår gjorde jag en lista på allt som jag skulle vilja beställa ur höstens postorderkataloger. Utan att jag ens tog med en skitsnygg klassisk kappa, en varm jacka och några plagg som var specialdesignade (som kanske kan komma på 60% REA om man har tur) så hamnade notan på 6511,60.

Bara att sätta igång att gallra och stryka.

630 630 630 630 630 630 630

Det finns tydligen något sätt att veta hur vanliga vissa serier av registreringsnummer är och om de är extra frekventa i ett visst område. Jag behöver inte lära mig det sättet. Jag kan ändå konstatera att 630 är vanligt i Stockholm.

Jag tog 629 för några dagar sedan och har sedan sett flera 631:or (såklart). Igår var jag med en kompis på stan och såg 630. Vi hade nog inte gått mer än några kvarter så stod det en annan 630 parkerad på en gata. Precis när jag sa det till min kompis fick jag se en till i samma korsning. Vi gick kanske 50 meter och så kom en 630 och körde förbi. Det var inte någon av de två vi sett parkerade. Vi var på väg till ett fik. Strax innan vi kom dit passerade den femte 630 för dagen. Jag avslutade med en 631 också.

Idag pratade jag med kompisen och hon berättade att hon sett ytterligare två stycken 630 när hon cyklade hem.

Ja må jag leva...

...många lyckliga år, som jag brukar sjunga istället för "uti hundrade år" (kvalitet/kvantitet).

Jag är fortfarande barnsligt förtjust i att fylla år. Det är 38 ljus på tårtan den här dagen, men jag har aldrig varit så här nöjd med mitt liv, så visst finns det anledning att fira.

Feel free to congratulate me... :)

Dag 2

En något muntrare kvist kan idag konstatera att det trots allt blir bättre och bättre dag för dag (tack och lov). Idag har jag varit riktigt effektiv och man kan säga att man på ork och kapacitet på hjärnan kan utläsa att sommaren ändå måste gjort mig gott. Klart den har!

Däremot har jobbet en menlig inverkan på koncentrationen under inlärning av ny salsasekvens.

Dyster höstprognos

Håhå, slit och släp. Då var vardagen igång igen då. Första dagen var inte så illa, men jag vet inte, med åren blir jag mer och mer obenägen att finna mig i den instängdhet och de rutiner som ett jobb (mitt jobb) innebär. Jag har alltid varit en duktig flicka och gjort det som förväntats av mig, men det kanske är slut med det nu...

Den här bilden räcker väl: Klockan ringer 06,10. Det är kolmörkt utanför. Du måste gå upp och göra ditt jobb ända tills det är mörkt igen. Om du har tur orkar du kanske dansa några salsasteg innan det är dags att sova så du orkar släpa dig upp 06,10 nästa morgon. Klockan ringer 06,10. Det är kol...

Hälsningar
en dyster kvist

Frys-rys

Tidigare idag knatade jag iväg till biblioteket och lämnade massa böcker jag haft på sommarlån. Jag var g-e-n-o-m-svettig när jag kom hem. Därefter lagade jag mat och stod vid spisen, vilket inte precis gjorde mig svalare.

Men nu - alldeles nyss - tog jag en kopp kaffe, en bit mörk choklad och en förväntat bra deckare och satte mig ute på balkongen och frös!! Och jag tyckte det var riktigt härligt!!

(Okej, påminn mig om denna närmast euforiska upplevelse nån gång framåt oktober-november när jag går och fryser konstant!)

90%

Klockan 19 igår uppmättes enligt Expressen 90-95% luftfuktighet i Stockholm. Det är mer än i Amazonas!

Det förklarar varför mina nytvättade handdukar tar 2-3 dagar på sig att torka och hänger och surnar. Det förklarar också den omedelbara kondensbildningen på mjölkpaket, som ökar halk-och-tapp-risken dramatiskt. Eller att parkettgolv i allmänhet och dansgolv i synnerhet slår sig och bubblar sig.

Perfekt regnskogsväder för salsa alltså. Ikväll är det dessutom Djungelsalsa!

Likstädat

Jag har en mycket stark känsla av att vara på väg att tvingas tillbaka in i fållan efter många glada veckor på grönbete. Nog för att jag gör mitt bästa för att rymma. Igår var jag och såg Carl-Einar Häckner på gröna Lund och salsa dansar jag frenetiskt in i det sista och det ska jag försöka med även inne i fållan sen, även om det lär bli lite trängre och svårare där!

Igår var jag och storhandlade och fyllde på förråden och nu på förmiddagen tänker jag städa här hemma så det är klar kust på hemmaplan i alla fall. Detta får mig att tänka på en kollega jag hade för länge sen. Hon var lite speciell, men hon bjöd på sig själv och berättade många roliga saker som jag skrattat mycket åt. Den här gången skulle hon åka till USA under ett lov och besöka sin dotter. Det var mycket att fixa med och hemma var hon ju tvungen att likstäda.

Ja, likstäda! Hon var lillasyster till en massa storasystrar. Sladdis dessutom. Hon hade alltid haft en oerhörd respekt för dem och hur det "skulle" vara. Om de kom på besök skulle örngotten ha krusade band i linneskåpet ifall det blev inspektion. Likstädandet i hennes och makens fall innebar att sängkläderna var bytta, tvättkorgen tom och att det var dammsuget i vrårna...ifall de skulle dö under USA-vistelsen!!!

Med den logiken borde man väl alltid ha likstädat hemma och rena underkläder, för vem vet när döden slår till.

Sudoku

Det är inte bara salsan jag utvecklats i den här sommaren. Jag har även blivit mycket duktigare på Sudoku. Jag älskar den påtagliga känslan av att kliva upp en nivå eller veta att "idag har jag lärt mig nåt nytt". Det händer inte lika ofta som när man var barn, men det slutar heller inte att hända för att man blivit vuxen.

Att det är siffror med i spelet får mig att fundera, eftersom jag är en person som inte kommer ihåg portkoder och telefonnummer utan fiffiga små minneskrokar av något slag. Jag har kommit fram till att siffrorna saknar egen betydelse. Det kunde lika gärna varit 9 olika bokstäver, symboler eller färger. Precis som nummerplåtsletandet inte egentligen har med siffrorna att göra, utan situationerna man hamnar i när man tvingas få dem i rätt ordning. Jag löser ofta Sudoku innan jag ska släcka lampan eller om jag vaknar mitt i natten. Det är ett väldigt effektivt sätt att varva ner och blockera ut alla tankar på annat.

Bling bling!

Mobilbling för salsafrälsta.

Busig granne

Det är jag som är den busiga grannen, men är man bloggare så kan man inte låta bli att fota grannens tvätt. Hon är alltid klädd från topp till tå i Gudrun Sjödén-stil och ser ut lite som en övervintrad barnprogramledare från min barndom.

På en stol på min balkong hänger en push up-bh på tork...

Hur man sparar 1499 kronor och finner jeansfrid

Efter att modstulen kommit ut ur min andra butik med jeans för långbenta supermodeller utan lårfett, muskler, rumpa eller HÖFTER (för i h-vete) ringde jag den kompis jag skulle ta en latte med och sa att vi kunde fika tidigare. Under naglarna var jag blå av all denim jag upprepade gånger tvingats flå av mina ben och som blandats med tårar och svett. Medan jag väntade tänkte jag bara gå in i en affär till och gissa vad jag köpte där?

3 par Mexx-jeans. Ordinarie pris 699 kronor paret. Nu nedsatta till 299 kronor paret. Dessutom slutspurtsrea "tag 3 reaplagg, vi bjuder på det billigaste". Jag gick sålunda ut från affären med 3 par nya, långa jeans för 598 kronor.

Det känns nästan som om jag rånat dem, men jag är nu en lycklig kvinna. Det första paret ska salsas in redan ikväll!

Jeansångest

Jag sitter med min andra kopp kaffe och samlar mod, kraft och ork för att ge mig ut på stan i jakt på de perfekta jeansen!

Jag har alltid tyckt att det har varit svårt att hitta snygga jeans som sitter som jag vill. Det spelar ingen roll hur många tidningar som har jeansguider med modeller för alla rumpor. De ska ha rätt längd, sitta åt lagom hårt kring låren, inte ändra sig för mycket när man använder dem, ha rätt färg, passa mina kurvor, inte kosta tvåtusen. Jag vet inte ens vad jag har för tum!

Senast jag köpte jeans var för kanske 3 år sedan. Då köpte jag 2 par likadana i pur lycka över att hitta några som passade. Nu har jag slitit dem för ljusa för min smak och inte ens dessa 2 par har varit perfekta. De är tillräckligt mycket för korta för att jag ska störa mig på det. De var för mycket "färdigslitna" på låren. De är i stretch, som jag gillar, men som slits på ett sätt som gör jeansen sladdriga.

Nu är det dags att göra ett seriöst ansträngande och hitta minst ett par. Med lite tur återkommer jag med bilder...

Flyg fula myra, flyg

Om någon hade talat om för mig att det var flygmyrans dag igår, så hade jag nog stannat inne.

Fläckig men frisk

Jag har varit på min akuta remisstid för ögat idag. Läkaren hette Per (grattis på namnsdagen) och han konstaterade att det lilla vita grejset var ofarligt och ska få sitta där tills det eventuellt börjar ge obehag.

Förra gången jag var på S:t Eriks fick jag vänta 4 timmar. Idag fick jag vänta ca 4 minuter och jag var inne hos Per ca 5. Jäkla tur att jag har frikort. Det skulle inte kännas så kul att betala 260 spänn för att få veta nåt man redan vet.

Det lilla på de stora skeppen

Jag och min kamera på upptäcksfärd bland mexikanska matroser och tusen turister. Synd att jag inte har en riktigt bra kamera. Jag tog mer bilder på detaljerna än på helheten. Rostiga ankare och kättingar, snygga knopar, linor kors och tvärs, fernissat trä och hopbuntade segel. Gud vad vackert! Och himlen såg ut som på en målning farmor hade när jag var liten...
Jag lyckades få bilderna klickbara den här gången. Klicka på dem så blir de större.

Take no for an answer, please! Exempel II

Exempel II handlar om burdusa karlar. Jag har bara två exempel (även om tre krävs för en spaning...), men de är å andra sidan rykande aktuella. I båda fallen har männen varit runt 50 och båda två har utländsk härkomst, vilket skulle kunna förklara deras "tjat" och krock med vad jag tycker är okej uppvaktande. Däremot vill jag verkligen poängtera att detta inte gäller de flesta män med utländsk härkomst. Jag vet det eftersom säkert mer än hälften av alla killar som dansar salsa är från andra länder och kulturer och de är inte som de här två männen. Tvärtom. De flesta som dansar salsa är väldigt trevliga, glada, nyktra och intresserade av att dansa!

Nåväl, den förste herren har jag träffat genom salsan. När vi hade setts vid två tillfällen och dansat och pratat lite ville han ses på en fika. Jag sa tack, men nej tack så trevligt men rakt jag kunde. Tro inte att han gav sig. Han började fråga varför och babbla om att han minsann var envis och brukade få sin vilja igenom. Han frågade vilket stjärntecken jag var och det var då jag började skruva upp otrevlighetsgraden. Jag är nämligen lejon och de är rätt envisa av sig. Han hade tusen argument, men jag skulle gå hem. När jag stod i garderoben och bytte skor kom han smygande med ett snett leende och la sitt visitkort ovanpå min väska. Efter det har jag träffat honom två gånger till och han fortsätter bearbeta mig och ser lika förtjust ut över att träffa mig varje gång. Ska jag behöva bli otrevlig för att han ska förstå att jag inte är intresserad?! Det förtjänar varken han eller jag!

Den andre herren är vän till en vän. Hans intervjuer av mig och amatörpsykologutlåtanden om min rädsla för kärleken (eftersom jag avvisade honom) var som en komedi. Han kunde verkligen inte stoppa sig själv. Han måste varit desperat för han tog till den här gamla godingen: "Det sägs att det regnade den dagen du föddes, men det var Gud som grät för han förlorade sin vackraste ängel.". Please, den funkar inte ens som skämt.

Jag vill åter igen säga att mitt nej betyder nej. Det finns tusen och åter tusen andra trevliga tillvägagångssätt för att väcka mitt intresse. Det hela slutar oftast med att jag tvingas till otrevligheter eller går hem för att jag inte orkar.

Take no for an answer, please! Exempel I

Vad är det med folk?! Varför tolkar vissa människor "nej tack" som ett förhandlingsbart alternativ?! Måste jag tvingas bli otrevlig för att de ska fatta?!

I fredags skulle jag träffa min kompis på Odenplan. Jag åkte upp för rulltrappan och möttes av synen av flera ungdomar med vita pärmar. Det har varit ovanligt mycket sånt i sommar tycker jag, men efter tio års inövande och praktiserande av "gå-förbi-och-se-helt-ointresserad-och-blank-ut-minen" brukar jag kunna hantera dessa situationer väl. I fredags hade jag dessutom mp3-spelaren på mig. Jag satte mig på en bänk vid uppgången. Då kommer en av killarna fram till mig. Jag tog ut ena hörsnäckan. Han började öppna pärmen och prata om sitt välgörande ändamål. Jag skakade på huvudet och sa att jag inte var intresserad. Han fortsätter babbla om att det handlade om ett engångsbelopp om man ville det. Till slut fick jag säga med snäppet argare röst: "Nej tack! Jag vill bara sitta ifred här och vänta!" varpå jag tryckte in hörsnäckan och vände mig bort.

När min kompis kom snitslade hon sig också förbi en som högg direkt. Vi gick och käkade lunch och när vi närmade oss Odenplan igen från andra hållet stod en vitpärmad tjej där på andra sidan övergångsstället. Hon öppnade med en provokativ fråga: "Tycker du att...?" där svaret helt uppenbart var nej. Min kompis som gick närmast avfärdade henne varpå hon sa "Nähä, inte det! Ha en bra dag då!" med sarkastisk röst. Jag hade tidigare sett samma tjej gå tvärs över Odenplan bredvid en kvinna som var på väg ner i tunnelbanan och såg uppenbart irriterad ut.

Vad är det för stil? Vad vill de? Att man ska bli förbannad? Det lär de ju inte vinna nåt på. De har ingen rätt att döma oss som bara vill vara ifred på stan, som kanske redan är med i 30 andra välgörande organisationer och som är vuxna tänkande människor som själva kan söka upp den organisation vi vill stötta! Jag undviker ens att nämna organisationen det handlade om, för jag tycker att de hade en mycket ful och hård stil.

624 - mötet

Jag började att samla nummerplåtar för att min bästa kompis höll på. Sedan dess har hon haft uppehåll och sedan tagit vid igen. Nu ligger hon på 292 eller nåt. Jag har sedan min start julen 2003 inspirerat bland annat min chef och min pappa att börja. Nu de senaste dagarna har jag fått indikationer på att ännu en kompis och en farbror har börjat och en kusin har för avsikt att börja så fort hon ser 001. Det borde bli tämligen snart eftersom jag ser det numret ofta. Vad ska jag säga? Det är en smittsam lek, eller som jag sa till den där kompisen: "Man måste inte, men man kan inte låta bli!". Däremot tror jag att man måste vara av en viss personlighetstyp för att hålla på.

De som inte håller på ligger på skalan från att åse spektaklet med ett roat leende och så hela vägen till nästan ilska. Där har vi min ena syster och min andra farbror (källa: pappa).

Pappa började på 001 och 999 ungefär samtidigt, men har hunnit bra mycket längre från 999. Vi har precis mötts. Jag tog 623 och 624 igår. Han ringde mig i morse för att meddela att även han nu tagit 624 (fast från andra hållet, då). Nu är bara frågan vem av oss som vann! Jag tycker jag och pappa tycker han. Mamma frågade: Om Baba startar i en bil i 90 km/h och pappa i en annan i 70km/h och de kör mot varandra på en sträcka mellan A och B. Vem är då närmast B när de möts? Hon förstår uppenbarligen inte allvaret i det hela!

Nobody puts Baba in the corner!

Ha, jag har förvanskat en Dirty Dancing-replik, eller förädlat snarare!

Jag har dansat salsa i ganska exakt ett år och det är nu det börjar bli kul och jag känner mig biten på allvar! I Stockholm finns det i princip möjlighet att gå ut och dansa varje dag om man vill.

Fram till nu har jag gått igenom följande "faser":

A) Nej, Gud, hoppas jag inte blir uppbjuden! (förra sommaren)

B) Å nej, jag blir inte uppbjuden av nån och vågar inte bjuda upp själv heller. (hösten 2006)

C) Mina kurskamrater bjuder upp och även en och annan okänd. Jag vågar fråga om jag känner killen ifråga. (vintern 06-07 och våren 2007)

D) Jag blir uppbjuden ganska mycket av alla möjliga, alltså även av killar som jag vet dansar på högre nivå än jag. Ibland dansar jag jättebra med dem för att de är duktiga. Ibland känner jag mig urdum, stel och fattar ingenting. Tröstar mig med att det beror på killarna och inte mig... :) (nuläget)

Mina mål är fas:

E) Jag ska våga bjuda upp (eller se till att bli uppbjuden av) de där riktigt duktiga killarna jag ser varje gång och vet vilka de är.

F) Jag ska vara en riktigt indansad tjej som aldrig hinner stå och hämta andan mer än en halv låt, som de där riktigt duktiga tjejerna jag ser varje gång och vet vilka de är.

Fas E har jag inom räckhåll, medan fas F kanske är att ha lite för stora förhoppningar. Jag har ju bara dansat ett år, men jag ska dit!

Datorns dragningskraft

Ta bort mig härifrån!! Jag sitter alltid och wilfar när jag har tusen andra icke-cyber-saker att göra. Ett urval:

bära ner saker i källaren
byta knappar på (i?) en cardigan
sortera mina skärp
stryka (booooring)
ta hand om en fläskfilé

Jag har i alla fall:

duschat
diskat
gratulerat två Kristinor i fruntimmersveckan
gått igenom en av mina pappershögar
skrivit en inköpslista

Alltid något...

Baba - amatörfilosof

När solen strålar och det är varmt och skönt - då blommar människorna upp, medan de små blommorna slokar.

När det regnar - då sträcker blommorna på sig och dricker törstigt, medan människorna går och hänger som vissna blommor under kapuschonger, trasiga paraplyer och vattenfyllda markiser som nån glömt att veva in.

Nissar på loftet

Jag tycker fortfarande att det här är min roligaste (och mest freudianska) felläsning så här långt, men idag gjorde jag en ny.

På en byggställning på en fasad hängde en skylt, där jag läste:
BYGGKRANAR BYGGNISSAR MOBILKRANAR

Fast där spelade mina ögon mig ett spratt. Det stod BYGGHISSAR. Där stod jag och skrattade skrockande åt mitt slarviga, men icke desto mindre roliga, felläsande!

Instruktion och inspiration

Jag har på allvar upptäckt YouTube! Jag skulle kunna spendera timtal framför datorn endast genom att söka på "salsa", "rumba", "merengue", "bachata", "cha cha cha" och liknande skönklingande namn.

Sån tur att jag har ett dansutrymme på ca 1 kvm framför datorn (om jag skjuter in tangentbordet) samt helfigurspegel.

Som ett skott

Bakgrundshistoria: Jag upptäcker konstig mjölkvit fläck över iris. Uppsöker S:t Eriks ögonsjukhus den 15/6. Den 20/6 har jag återbesök på Södersjukhusets ögonmottagning. Läkaren där vet inte vad det är. Han fotograferar/dokumenterar eländet och skickar remiss till S:t Eriks igen. Det ska ta en dag.

Idag är det den 19/7. Jag får en kallelse. Brevet är märkt "A Prioritaire".

Synvilla - hörvilla

Varje gång jag slänger ett öga på Lars Johan Hierta på Aftonbladet så tror jag att det är Astrid Lindgren. Eller menar jag kanske Lasse Lindgren...?
(tack Prinsessmamman för ett gott skratt)

Glitter

Learning the hard way...

Den här dagen kan inte sammanfattas så mycket bättre än: Wow! Ursprungstanken var att hälsa på min gamla kollega på hennes skärgårdsö förra veckan, men det blev idag istället och det kunde inte varit en bättre dag.

Kräftan i mig hade nogsamt smort in armar, panna, näsa, hals och urringning med solskyddsfaktor 20 så de delarna av mig verkar ha klarat sig från att ha blivit brända. Men Baba har, liksom medaljen, en baksida och den var det ingen som hade smort in...

Färdmedel

Tre gånger på mindre än en vecka har jag drömt om tåg! Jag har åkt tåg, stått på stationer, mött folk på tåg (i natt en man faktiskt). Vågar jag ens forska vidare i vad det kan betyda? Känns som om det lutar åt någon form av transformation eller förflyttning...

Idag ska jag i alla fall inte åka tåg utan båt. Tut tut!

Fan!

Jag känner mig besviken och besegrad idag. Jag tog en taxi mellan tunnelbanan och hemmet inatt.

Det går två olika bussar som jag kan ta, men välplanerat nog skulle båda gå 00.50. Klockan var 00.27. Alla andra gånger har jag promenerat i ett sådant läge. Det tar bara drygt 10 minuter. Igår stod jag och tvekade. Det var mörkt och kallt. Det duggregnade och blåste. Jag överlade med mig själv om hur många överfallsvåldtäktsmän som kunde stå i buskarna på den vägen. Inte så många, tänkte jag sedan, av vädret att döma. Det var ändå något ödsligt och kusligt över staden igår. Den var så tom! Många gick på semester i fredags och stack tydligen så fort de kunde.

Så jag tog en taxi för 72 spänn. Jag kom ända fram till dörren. Det var ju skönt och han som körde taxin verkade inte heller ha våldtäkt i tankarna.

Det är helt sjukt att jag ens ska behöva tänka så här och jag blir så arg över att jag gör det, men så har det blivit. Jag har köpt ett överfallslarm. Jag går på gräset bredvid trottoaren för att inte ljudet av mina klackar ska väcka uppmärksamhet. Jag funderar på att gå kvinnligt självförsvar, trots att det är mot mina principer. Jag inte vill behöva lära mig att slåss! Jag vill få gå oantastad på min stads gator! Fan också!

Dessutom...kommer antagligen all min rädsla, upprördhet och allt producerat adrenalin vara helt obefogat för jag kommer säkert aldrig att bli överfallen. Det är kanske det som är det värsta och som gör mig så arg och besviken över hur det är.

Djuriskt

Jag har en bekants bekant som hittar på djurnamn på alla sina bekanta. Djurnamnen får de, efter vad jag har förstått, utifrån utseende men även beteende. Kanske är det lite som att folk ser ut som sina hundar. Då och då ser man lysande exempel på detta.



Igår var jag med systersonen Busen på Skansen och flera gånger blev jag full i skratt av att se mina vänner och bekanta i djuren där. Jag kom på att jag känner en brunbjörn, en varg, en påfågel, en stenfisk, en lappuggla, en babian... Av djuren på Skansen utnämns Busen till killing och jag själv vill gärna likna mig vid en lemur. Både skojfrisk, vaksam och inte främmande för att dra mig undan ibland (för att inte nämna de svarta ringarna runt ögonen).

"Dom har jag sett på Bolibompa!"

GUL BIL

Första gången jag fick ett hårt slag på armen samtidigt som jag hörde någon skrika "GUL BIL!" var för några år sedan. Det var en kompis som hade jobbat på kollo och där höll ungarna på med det när de var ute och körde bil. Till slut gick det nästan över styr och de fick förbjuda leken.

Sedan dess har jag hört och sett folk från olika delar av landet leka denna "lek". Mest förvånad blev jag nog när det visade sig att mamma och pappa höll på med det när de var ute och åkte i bilen. När jag skulle hänga på (och försöka ge igen för pappas ganska hårda slag) visade det sig att de hade ganska stränga regler om vad som betraktades som gul och vad som räknades som bil.

Ännu mer förvånad blev jag idag när jag googlade på fenomenet och fick träff på Wikipedia! Dessutom kom rätt många bloggar upp i träfflistan.

Sedan är det som med andra saker man ställer in siktet på - jag ser SÅ mycket gula bilar. Hela tiden! Oftast när jag är själv, tyvärr, och inte har någon att slå... Är det bara jag, eller finns det ovanligt många gula bilar i Sverige just nu? Nån som har statistik?

Annars är jag ju mest intresserad av registreringsskyltarna. Tog 618 i tisdags och eventuellt 619, men eftersom jag är osäker får jag inte räkna den.

Pyschschsch

Sådärja - jag har just sprutat ner hela mig och halva köket med kolsyrat vatten. Ska jag se det från den ljusa sidan är jag glad att det inte var sockerdricka eller att jag öppnade den vid datorn.

Den stad som fått allt

Jag drabbas emellanåt av hur vacker staden Stockholm är. Ganska ofta faktiskt. Igår var det dags igen. Det var så fint att jag inte ens kom mig för med att dra fram kameran. Mitt undermedvetna sa nog till mig att jag skulle se till att njuta i nuet istället...

Jag hade varit på Djurgården och tog 23.15-färjan över till Slussen. Där stod jag i fören och såg alla husfasader avteckna sig mot den inte helt mörka himlen. Gula ljus glimmade från fönster och gatlyktor. Det var inte precis en ljum sommarkväll, men jag frös inte heller. Jag bara njöt av att bo i en så vacker stad.

Förra veckan såg jag Allsång på Skansen på tv hemma hos mamma och pappa och drabbades av akut hemlängtan varje gång kameran gjorde svepningar ut över Stockholm och då var jag ändå bara hos dem i 8 dagar. Det är väldigt fint där också, men Stockholm är hemma!

Pärlor för svin

Det är trevligt med morgontidning på semestern, det måste jag ändå tillstå. Trots detta väntar jag på den dag prenumerationen ska löpa ut (när som helst enligt mina beräkningar). Främst beroende på att jag känner mig som en miljöbov! Det är knappt en person (jag slänger den ibland oläst) som läser det exemplar som varje gryning levereras rätt in i min lägenhet. Jag hoppas tidningsbudet cyklar annars är jag en ännu styggare miljöbov...

Jag skulle nog förlänga prenumerationen om tidningen innehöll enbart stockholmsnytt, kulturen med tv-tablå och evenemangstips och vetenskapsartiklarna på helgen och det gör den ju inte. Bostadsbilagor, börsnoteringar (typ hela ekonomidelen) och bridge- och schacknotiser släpas hem hit för att förpassas direkt till pappersinsamlingen. De sistnämnda sitter ju i kulturdelen, så de följer ju med, men de förblir olästa. F´låt!

Som tur är har både DN och SvD har väldigt bra nätupplagor. Tack för det!

Muntert

Jag äger en del föremål enbart i syfte att muntra upp mig. Den här pennan, till exempel, har jag aldrig skrivit med. Den fyller endast en funktion och i dag klarar den inte det. Kan vi få lite sol och sommarfeeling, tack!

Oversattnig

Jag är ingen stenålderskvinna, men det är först idag (2007) som jag köpt en DVD-spelare. Jag har suttit och skrattat gott åt bruksanvisningen. Här är några exempel:

"Om spelaren lämnas i stoppläget mer än en minututan nagån handling från användarens sida aktiveras en skärmsläckare."

"DVD-speleren"

"Om du vill välja spårk..."

"föräldsskydd"

Nä, nu åter till min enda DVD-film så det inte går en minututan nagån handling :)

070707

Jag hörde på radion att det är 38 000 par som gifter sig idag, mot 12 000 motsvarande julihelg andra år.

Heja bror och svägerska som tog en vild chansning (!) och gifte sig ett svårglömt, vanligt datum. Fast bror ska sjunga på ett annat bröllop idag så lite av skrocket kanske faller på honom i alla fall.

Själv tar jag en ännu vildare chansning och gifter mig inte alls, trots att det verkar vara värsta giftasboomen runt omkring mig. Sist jag kollade verkade man i och för sig behöva en sån där brudgum också...

Kontraster

När jag var liten gick Raskens på tv, som nu. Två scener har för alltid etsat sig fast hos mig. Den ena är när Gurie Nordvall, som Ida, ska föda och hur hon skrumpnar ihop hela sitt ansikte och vrålar medan hon kramar om en träslev. Den andra är när deras lille Martin, fjärde sonen som bara skriker sig igenom vinternätterna, ligger död i hennes knä när hon vaknar sittande med honom i knäet. Den scenen var idag, precis när jag zappade in svt 24. Annars handlar väl Raskens mest om elände, elände och...eländes elände.

Desto större blev kontrasten eftersom jag zappade till Raskens efter något galet brudprogram på 400 där bröllopsfixarna hade "no limits". De flög dit det mesta (vilket gör underverk för miljön) och hade 315 gäster, som alla fick varsin orkidé á 75 dollar vid sitt kuvert. Tårtan kostade 3 750 dollar. Bara som prisexempel.

Hur mycket pengar man än har tycker jag inte att det känns riktigt försvarbart att ha ett no limits-böllop när människor fortfarande lever som Gustav och Ida.

Tuta och kör

Jag har varit ute och kört bil idag. Det går lååångt mellan gångerna nu för tiden. När man bor i Stockholm så räcker SL långt, men jag skulle vilja köra oftare faktiskt. Man kanske skulle hyra en bil i sommar och köra runt och öva sena kvällar och tidiga morgnar. Det är alla filerna som skrämmer mig i Stockholm och att trafiken är så pass snabb att jag inte hinner läsa skyltarna. Ett tips jag hörde en gång var att se till att lära sig några huvudstråk, hur man tar sig hemifrån till IKEA till exempel, och sedan får man göra avstickare från de där stråken. Låter fiffigt.

Sedan måste jag nog göra om teorin. Här i stan (ff kvar i hemstaden) har de 40- och 60-skyltar och hur ska man egentligen blinka i rondeller (och nästan alla rödljus har bytts ut till rondeller så det känns lite viktigt att kunna)?

Efter

Det var ett perfekt bröllop igår och så helt i deras stil.

De var så fina och såg så nöjda och lyckliga ut och trots att jag tror att alla grät under själva vigselakten så släppte det snart med alla begåvade människor som sjöng och höll tal och brudparets egen version av brudvalsen, som ingen visste om mer än en koreograf. Senare på kvällen riggades en scen upp och brorsans gamla band återuppstod i sin helhet och körde två bejublade gamla hits helt orepeterat men med mycket hjärta och känsla.

Det var verkligen det bästa och roligaste bröllop jag har varit på!

Inför

För cirka 20 minuter sedan åkte min bror och hans best man (för övrigt en kvinna) iväg för att lägga sista handen vid festlokalen och göra sig själv färdiga för fotografering och vigsel. Den blivande bruden är hos frissan nu.

Själv har jag sovit på soffan i vardagsrummet, vägg i vägg med uterummet. Uterummet har tak av plaströr och det har regnat precis hela natten, men jag har sovit gott av det ljudet.

Nu sitter jag här vid mammas dator med en kopp kaffe. Mamma och pappa sover fortfarande. Jag känner mig sentimental av alltihopa. Att befinna mig mitt i familjen och om bara några timmar få vara med om vårt första bröllop. De första nerverna har börjat ge sig till känna i form av ilningar i magen när jag tänker på att jag ska läsa ett bibelord under vigseln samt hålla tal tillsammans med syrrorna. Hittills har jag varit underligt lugn. Syrrorna är i upplösningstillstånd, pappa satt med sitt tal till sent igår och brorsan var som en spänd fjäder när han dök upp igår kväll.

Jag räknar helt enkelt med att gråta mig igenom denna dag, för det kommer att vara nästan smärtsamt vackert med all the love around och fina sånger och tal, men jag blir inte den enda som kommer att ha näsdukar i beredskap. Ändå (och kanske just därför) tror jag att det kommer att bli det bästa bröllop jag någonsin varit på.

Puss brorsan!

Tack för att du väntar!

Jag skulle vilja ha ett snack med den som uppfann pausunderhållningen i alla former av telefonköer!

Inte nog med att pausmusiken brukar vara illa vald och ljudkvalitén usel. Det värsta hånet mot oss alla köare är att en inspelad röst har mage att säga "Tack för att du väntar." med jämna mellanrum och så brukar de hälla ytterligare salt i såren genom att meddela att man är på köplats 19 eller 48 eller något annat föga uppmuntrande. Det smartaste när man ringer till sin internetleverantör för att man inte kommer ut på nätet är att de tipsar om att man kan gå in på deras hemsida om man inte vill sitta i telefonkö...hallå!

Där finns en klar förbättringsmarknad!

Snyggare poliser

Vibafemba har en låt som heter Snyggare poliser. Texten är av Wille Crafoord och musiken av Stevie Wonder. Bland annat ingår dessa rader i texten:

Jag är så less på denna pösmunksjargång, den

som har klass behöver ingen batong

för vill ni veta vad jag verkligen tror:

det krävs snyggare poliser

Och jag kan inte annat än hålla med! Jag har tänkt på det flera gånger den senaste tiden. För det första är polisbilarna fruktansvärt fula. Visst är det bra att de syns, men vem har kommit på att de ska målas med neongul överstrykningspenna? Det blir bara mer och mer gult också, tycks det mig. Jag är ledsen, men jag kan inte ta dem riktigt på allvar. När jag var liten körde poliserna omkring i strikta, snygga svartvita bilar och på sidan stod det POLIS i vita bokstäver över det svarta. Tjusigt! De syntes utan neonfärg.

För det andra ser polisernas uniformer ut som något mellanting mellan militärstil och fritidsklädsel. Ursäkta mig, men de där byxorna med alla fickor nedstoppade i ett par kängor. Man ser ju inte skillnad på polisen och huliganerna! Nä, tacka vet jag 70-talets polisman i svart kostym med skolpolisbälte, keps och vita handskar. Och förlåt en hemskt dålig ordvits, men gärna polisonger också!

Inte undra på att folk helt verkar ha tappat respekten för polisen.

Möjligheter

Envishet är en egenskap som kan vara både en tillgång och något som kan ligga en i fatet. Jag har denna egenskap och med tiden tycker jag mer och mer att den verkar som en tillgång i mitt liv. Jag skulle snarare kalla den för målmedvetenhet. Det klingar mer positivt än envishet och förklarar samtidigt vad det går ut på. Att vara medveten om vilka mål man har. Ett av alla mina motton är: "Ingenting är omöjligt!" (alternativt den något dämpade versionen: "Det mesta är möjligt!") Varpå vissa lustigkurrar replikerar: "Har du försökt svälja ett paraply och sedan fälla upp det?".

Skämt åsido tror jag att det mesta är möjligt, men det handlar om att handla och inte bara sitta och önska. Jag har fått det bevisat för mig flera gånger under den här våren. Mycket handlar om "hindersprövning", helt enkelt, att ta reda på om det föreligger några hinder och sedan bryta ned dem. Det är så mycket man kan påverka själv genom de val man gör så att tanken svindlar. Ett annat av mina motton är: "Sikta mot stjärnorna - så når du kanske talltopparna." Då har man vågat prova och svingat sig ut. Även om det inte räckte hela vägen så sitter man åtminstone inte kvar i mossan på en sten.

Jag hade egentligen tänkt skriva om den målmedvetenhet och deckarnäsa jag använde för att ur pappersskräpet snoka upp delarna 6-8 samt 11-21 i DN:s följetong av Stig Larssons Luftslottet som sprängdes, för att sedan läsa delarna 1-5 samt 9-10 på hemsidan och slutligen se till att bli sommarvakt åt Disco-Nicks exemplar av boken under hans semesterresa, men jag har fler belägg för hur min målmedvetenhet varit mig behjälplig!

Som Lisbeth Salander skulle tänkt: konsekvensanalys!

Lift me up

Om man tar en promenad över Skanstullsbron och stannar mitt på och blickar österut så kan man räkna till minst 13 lyftkranar. Ni får tro mig på mitt ord - jag gick hemifrån utan kameran idag.

RNB på repeat

Zappade runt bland mina digitalboxkanaler och upptäckte att jag har The Voice. Det är en musikkanal med rätt att sända ett halvdussin videos om och om igen. Det är uppenbarligen meriterande för artisterna att vara med i så många grupper/konstellationer som möjligt. Exempel: Shakira sjunger i en video tillsammans med Beyonce. Beyonce sjunger i en annan video med Jay-Z. Jay-Z sjunger senare med Rihanna, som i sin tur gästsjunger med någon grupp som jag aldrig har hört talas om. Och ursäkta, men Nelly Furtado var väl hon den där tjejen som flög och sprang i gräset i "I´m like a bird"? Hon åker helikopter nu och är polare med Justin.

Jag tröttnade efter mindre än en timme och det är inte för att jag inte gillar musiken.

Ge mig mer!

Jag började som en tvekare och efter två av tre möjliga är jag en Salander-Blomkvist-narkoman!

Jag har använt midsommaraftons eftermiddag till att plöja sista halvan av Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson. För andra gången på mindre än en vecka är jag tacksam att jag varit en tvekare och omedvetet väntat tills alla tre delarna givits ut. Jag skulle aldrig ha stått ut med att vänta. Luftslottet som sprängdes går som sommarföljetong i DN nu, men jag har bläddrat förbi de sidorna i tron att det skulle dröja innan jag fick anledning att läsa den och dessutom har jag slängt gamla tidningar. Gissa vem som strax ska skicka ett sms till sin kusin, i tron att hon har den i sin ägo...

W.I.L.F.

Det är klart att det ska finnas ett ord för varje fenomen! Har precis lärt mig vad "wilfing" och att "wilfa" är för något, men det är bara ett nytt ord för gamla nyheter i min värld.

Wilfing är en förkortning för "What was I looking for?" och beskriver det man kan hamna i när man söker information på nätet. Det börjar helt oskyldigt med en sökning och vips har man förirrat sig bort via andra intressanta länkar eller pop up-annonser. Så har tiden gått och man sitter där och undrar vad man egentligen letade efter från början.

När jag säger att det inte är nytt för mig så tänker jag på de gånger jag letat efter något i uppslagsverk, ordböcker eller kartböcker. Jag hittar annat intressant som jag måste kolla upp på vägen och glömmer till slut vad ursprungssökningen handlade om. För att inte tala om alla de gånger jag kommer in i till exempel badrummet för att stanna upp och inte komma ihåg vad jag skulle hämta. Oftast hjälper det att gå tillbaka, men ibland har jag vikt lite tvätt, knutit ihop en soppåse och packat ner något i handväskan på vägen och då är det inte så konstigt att jag wilfar, eller hur?

Jag är dock av den bestämda åsikten att wilfing många gånger är av godo. Tänk alla bloggar och roliga länkar jag hittat under mina år som googlare och bloggare. De har faktiskt berikat mitt liv och då tycker jag inte vi pratar om bortslösad tid.

Lånade storasyrror

Jag vill ingenting annat än att få gå på semester just nu, men ännu några dagar måste jag jobba.

Ikväll har jag träffat mina två "storasystrar". De är mina äldsta vänner. Jag har inga barndomsvänner eftersom vi flyttade en del när jag var liten. De här vännerna går i alla fall 20 år tillbaka och den ena har jag faktiskt sjungit ihop med i samma kör för längre sedan än så. Det var musikskolans kör och den var hur stor som helst när alla grupperna hade konsert tillsammans så det är inte så konstigt att jag inte visste vem hon var då. Det roliga med de här tjejerna är att vi har flyttat ungefär samtidigt. Ett tag bodde vi alla tre, eller åtminstone två av oss, samtidigt i Göteborg och nu bor alla här i Stockholm. Praktiskt!

Det är så skönt med de här gamla vännerna som man bara kan vara med. Man uppdaterar lite från gång till gång, men så mycket är känt och behöver inte förklaras. Tillfällena när vi kan komma loss på en gång alla tre är lätträknade, men idag gick det ju vägen.

Jag är trött och inte så samlad märker jag, men det var ungefär vad jag ville ha sagt. Alla systrar är bra. Kram på er!

Asplund & Lewerentz

Idag trotsade jag vädrets makter och drog till Skogskyrkogården på guidad vandring. Jag har aldrig varit där förut, men nu tror jag att jag kan säga att det kommer att bli min nya favoritplats att promenera och kontemplera på.

Förutom naturen och idéerna bakom hur Skogskyrkogården skulle se ut och varför den idag är Världsarv blev jag mest intresserad av arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz. Finast tyckte jag Skogskapellet var och där berättade guiden massa spännande detaljer som fick mig att vilja läsa mer. Hur dödskallen kring låset på porten varit försvunnet, men senare lämnats tillbaka (det var en narkoman som tagit den och sedan fått dåligt samvete), hur vackra grindarna innanför porten var, hur Asplund tänkt kring mörker och ljus, kupolen invändigt med fönster som lät dagsljus falla in över katafalken och att även stolarna var ritade av Asplund. Både Asplund och Lewerentz hade fått strida om sina idéer och förlorat två av striderna. Den ena var att de var tvungna att ha altare där inne och den andra var att kapellen nödvändigt skulle ligga i öst-västlig riktning, medan de ville ha dem i norr-sydlig för att kunna arbeta med att man kom in från den mörka sidan och gick ut en annan väg, mot ljuset. Lewerentz hade lite trotsigt busat till det ändå och lagt sitt altare inne i Uppståndelsekapellet 5 grader ur kurs!

Det måste vara besvärligt att vara arkitekt. Hur bra idéer man än har faller vissa på vad man får göra, andra på vad man kan göra och när det är klart och man själv inte vakar över det längre kan brukarna eller användarna ändra på det man tänkt på ett visst sätt.

Bestsellers

Jag är av naturen skeptisk till så kallade "bestsellers". Absolut inte för att jag nödvändigtvis måste läsa "smal" litteratur, verkligen inte. Jag är nog snarare rädd att bli besviken när jag hört för mycket om hur bra en bok är. Jag var nog sist i Sverige på att läsa Da Vincikoden och nu lagom till att Stieg Larssons tredje bok kommit ut har jag äntligen börjat på Män som hatar kvinnor.

Det gick lite trögt i början. Jag läste cirka en timme per kväll, vilket inte är en snabb hastighet för mig när jag finner behag i en bok! Det var mycket förklaringar och utvikningar på områden som jag inte klassar som intressanta, men nu har jag läst hela eftermiddagen och kvällen och kommit över mitten och befinner mig i drivet. Jag spår att den blir utläst innan jag sluter mitt onda öga (och det andra) inatt, eftersom tv i vanlig ordning bjuder på en urusel lördagkväll. Ska bara äta nåt för jag upptäckte att klockan visst var över åtta! Och jag som tänkte tagit några salsasteg ikväll...

Ett roligt citat ur den annars småvidriga boken kommer från en t-shirt som Lisbeth Salander drar på sig på sidan 325. Det är säkert inte Larssons men jag har aldrig hört det förut: "Armageddon was yesterday - today we have a serious problem."

Uppdatering 00:10: Jag sa ju att jag skulle läsa ut den innan jag somnade! Jag kan bara konstatera att det var en bok som förtjänar bestsellerepitet. ISBN: 91-7001-368-3
Klar fördel med att vänta så här länge med att läsa den är ju att jag inte behöver vänta på nästa bok, eller den tredje för den delen.

Väntan

Jag hade gärna spenderat eftermiddagen och kvällen mot en solig vägg. Istället har jag suttit drygt 4 timmar på S:t Eriks ögonakut...

Något sitter nämligen på mitt öga och skaver. Någon form av ärrbildning visade det sig. Jag vet inte vad den skulle komma sig av, men jag behövde få höra att den inte var farlig. Jag är ganska stingslig när det gäller mina ögon och nu när jag har fått kortisondroppar och ett utlovat återbesök så är jag lite lugnare.

4 timmar hemma i vardagsrummet är inte så mycket, men 4 timmar i ett syrefattigt väntrum där folk sitter och halvsover eller torkar sina rinnande, variga ögon är ganska mycket. Som tur var kunde min bästa kompis droppa förbi och ta ut mig på fika mellan sköterskan och läkaren. Vi skulle vara tillbaka om 45 minuter till en timma. Jag blev inropad efter 2 timmar...

Som alltid när jag sitter i ett väntrum fascineras jag av när sköterskorna kommer och ropar upp den som står på tur. Det här är några (hemmagjort) fonetiska utskrifter på vilka jag spenderade eftermiddagen med:

Ben Attatjili
Savanni Schoify
Kain Ustätt
Evan And Sigrid
Patito Josef

Jag räknade till minst 3 utrop där ingen reagerade och sköterskan fick gå tillbaka tomhänt!

Egna traditioner?

Jaha, det blev en skolavslutning utan "Den blomstertid" för att den innehåller ordet Gud och för att vi ska skapa våra egna traditioner på vår skola...

Så istället sjöng vi "Nu grönskar det". Där sjunger man om att var dag är som en gyllne skål till brädden fylld med vin, men det är väl okej så länge vi inte nämner Gud...

Jag tycker inte att någon av låtarna är hemsk eller diskriminerande, kränkande eller att de uppmanar till fylleri, men kan inte gamla och nya traditioner få samsas sida vid sida så alla får sitt? Jag blir bara så trött! Jag känner mig faktiskt lite rotlös. Vart ska jag vända mig för att få det jag vill ha? Börjar jag bli gammal? Är jag konservativ? Nä!

4

I övermorgon fyller Busen redan 4 år och i vanlig ordning fattar man ingenting! Vart tog tiden vägen? Och hur var världen innan Busen fanns? Jag älskar verkligen mina syskonbarn så jag inte förstår hur egna kan smälla högre, men kan de det så har jag det bästa framför mig.

För att fira dagen rotade jag fram ett foto på mig på min egen 4-årsdag. Förutom det härliga 70-talsmöblemanget med mörkgrön sängmöbel och vackert påslakan slås jag av den totala avsaknaden av genustänk. Jag är iförd knallrosa pyjamas (heltäckande i augusti!) och uppvaktas som en liten prinsessa. Presenterna är en docka (Ida), en strykbräda till vilken jag vet att det hörde ett strykjärn med sladd och sugpropp så man kunde låtsas att kontakten satt i, en baby sitter, en babysele som verkar vara till min docka (fruktansvärt trollansiktefula pojkdocka med kissbar snopp) Nutte som jag fick året innan när min lillebror föddes. Dessutom får jag pixiböcker och byggklossar med bokstäver. Dessa presenter beror antingen på att mamma är lärare eller att jag visat intresse för läsning alternativt en kombination av de båda.

Undrar vad Busen får? Grattis från bus- och bajsmoster Baba!

Tilltvålad

Natten mellan fredag och lördag sov minstasyrran över hos mig. På söndagen fick jag detta sms av henne:

Om du minns att jag sa att det sved runt mina ögon, så är det för att min nya lotion inte var lotion utan duschkräm! Smart...

Det tyckte jag var ganska roligt, särskilt som jag samma dag fotat min pumptvål för att göra ett inlägg i tvåldebatten. Förutom att det står på tvålen att det är lavendeldoft, att formen är flytande (vilket är tur, för gasformig tvål är så svårhanterlig) och att den passar alla hudtyper så står det även att den är stimulerande. Till vad skulle jag vilja undra?!

Gud på en Harley-Davidson

Många är de böcker jag läst på temat älska-dig-själv och lev-i-nuet. Ofta har de känts klämkäcka, amerikanska eller varit skrivna av någon människa som själv blivit "frälst" på det ena eller andra sättet. De kan kännas svåra att ta till sig. Jag har kanske hittat något bra visdomsord, men inte så mycket nytt. Särskilt besviken brukar jag bli på böcker som av andra höjts till skyarna, till exempel Alkemisten av Paulo Coelho.

Kanske är det för att det är väldigt personliga ämnen och att de inte riktigt går att fånga med ord för de är upplevelser. Ungefär som med kärlek. Låttexter om och bok- och filmbeskrivningar av kärlek blir lätt platta eller töntiga.

Nu har jag i alla fall läst en sån där bok igen! Nämligen Gud på en Harley-Davidson av Joan Brady (ISBN 91-7643-312-9). Den var på 134 sidor så den gick snabbt att läsa och den presenterade sitt budskap väldigt tydligt. I korta drag handlar den om Christine, 37 år, som är bitter och missnöjd med sitt liv och vars enda egentliga mål i livet är att hitta en man att gifta sig med. Mitt i all bedrövelse träffar hon Gud, eller Joe, som kör Harley-Davidson och kan läsa hennes tankar. På cirka sex veckor övar Joe upp Christine och ger henne sex personliga Guds bud att leva efter. Tanken är väl att vi ska fatta att hon har allt det här i sig av sig själv, men hon har tappat fokus och lagt sig till med en massa ovanor med åren. Ovanor som hindrar henne från att vara lycklig och leva i nuet, eller träffa en man (för man måste älska sig själv innan någon kan älska en tillbaka). Man kan bara gissa hur läraktig hon visar sig vara och hur det går till slut.

Det som ändå slog mig när jag sträckläste boken i solgasset på min balkong var att jag redan lever efter många av de där buden. Det var roligt att få ett kvitto på att jag färdas längs en bra väg, även om jag redan visste det själv. Fast det är klart att om Joe skulle söka upp mig så skulle han kanske ge mig helt andra bud att följa...

Jag läste på Joan Bradys hemsida om en uppföljare till den här boken och där har tydligen den kära Christine tappat fokus igen och lagt sig till med nya ovanor, men det är väl så livet är för de flesta av oss.

Slutligen vill jag säga att jag tycker att det ändå är en bra bokidé, men att jag tror att den hade vunnit på att vara skriven i romanform. Då hade Joan Brady kunnat brodera ut mer och man hade fått mer tid på sig att se Christine genomgå sin förvandling. Nu måste jag nog tyvärr sortera in den bland de klämkäcka.

Musikalisk skolning

Nu har ju kören sommaruppehåll, men jag hittade lite roliga anteckningar som jag gjort i noterna. Vi har en dirigent som gör tappra försök att skola oss musikaliskt, så förutom uppmaningar som "sjung utropstecknen", "trippande dansant" och "obs, ej begravning" så hittade jag längst bak i Brahmshäftet följande ord, som jag krafsat ned under repetitionerna:

plagal kadens
liksvävande temperering
tvärstånd (tyckte jag så klart var fnissigast)

Kladdigt värre!

Om jag hette Kladde och skulle öppna ett kebabställe skulle jag nog tänka ett varv till innan jag döpte den i mitt namn, men det är ju jag.
(skylten sågs på Drottninggatan)

Heja Sverige friskt humör!

Jag gjorde Råsunda-debut igår och det var väl en väl vald dag! 5-0 mot Island på självaste nationaldagen. Jag har aldrig sjungit nationalsången så högt och så gul och blå i ansiktet. Häftigt var det, men jag saknade kommentatorer...

Music in my ears

Jag har medvetet jämkat för lite för att inte få kvarskatt. Detta tilltag lönade sig och igår gick en välbehövlig klumpsumma in på kontot. Jag ska lägga det mesta på kistbotten, men en sak ska jag införskaffa. En MP-3spelare. Jag blir bara inte klok på vilken. En iPod blir det nog, men ska jag ha en shuffle som jag garanterat lätt plockar med mig eller en 30GB där jag kan fixa med spellistor och köpa till en dockningsstation (har ingen riktig stereo)? Det finns ju 80 GB också, men vem fasiken behöver så mycket?!

Jag kommer att behöva vänja mig vid att bli en användare. Än så länge har jag svårt för att stänga ute omvärlden. Jag vill vara med och höra folk prata, fåglar sjunga och bilar tuta. Å andra sidan är det något speciellt att få musik rätt in i huvudet i stereo. Det är ett annat lyssnande än att ha radion på i bakgrunden. Allra bäst tycker jag att musik i hörlurar passar på tåg, faktiskt. Att susa fram med X2000 och se naturen svischa förbi och lyssna på Brahms på hög volym är nog det närmaste både meditation och tårar jag kommer.

Ja, jag måste ju inte bestämma mig idag...

Diskriminering eller tradition?

Runt om i Sverige diskuteras det, och har diskuterats i flera år, huruvida skolavslutningar ska få hållas i kyrkan eller ej. Det påstås även att det skulle vara olagligt och diskriminering.

Lokalen spelar mig mindre roll. Kyrkan kanske rent av från början visade sig vara en rymlig och bra, central lokal, helt enkelt. Jag tycker att kyrkor är jättevackra men utomhus är också fint.

Min skola har inte skolavslutningarna i kyrkan, men idag förde vi en annan diskussion. Den handlade om vilka traditioner och värderingar vi vill föra vidare på vår skola och om vi ska sjunga "Den blomstertid" eller ej. Detta enbart baserat på att Gud nämns i texten. Jag blir oerhört provocerad. Guds godhets rikedom, i de här sammanhangen, kan för min del vara Guds eller Allahs, en högre vidunderlig makt eller naturens kraft. Frånsett den textraden handlar psalmen om naturen och sommarens prakt.

Jag känner att mitt blod börjar puttra vid blotta tanken på att ta bort allt som är kristna traditioner och arv, kultur och litteratur. Det handlar ju inte om att man måste tro på Gud, mer att man trodde det när psalmen skrevs. Tolkningarna kan vara många och allt handlar om hur man laddar ordet Gud. Vissa argument säger att barn som har en annan tro kan känna sig åsidosatta och kränkta av att vi har kristna skolavslutningar, men vad är vi så rädda för egentligen? Kan inte de som är kristna eller vill värna om sina traditioner känna sig kränkta? Jag vill slå vakt om det som är mitt kulturarv och mina traditioner i det land som är mitt. Det betyder inte att jag inte är nyfiken och intresserad av andra religioner, livsåskådningar eller filosofier. Ska vi sluta med allt som har kristen anknytning? Får vi inte sjunga "Nu tändas tusen juleljus" på julavslutningen heller?

Jag lär återkomma till ämnet.

Tänk på ett tal

När jag är bjuden på bröllop är mitt största problem vanligtvis vad jag ska ha på mig som inte är svart (eller vitt - jag hoppas ju alltid att på nästa bröllop ska jag vara den enda som får bära den färgen). Den här gången är det redan klart.

Den här gången är det största problemet att det är vår ende bror som gifter sig och då känner sig systrarna tvungna att göra någonting i talväg. Hålla ett tal, sjunga en trudelutt, göra någonting kul! Det finns inget så pressande som att försöka prestera "någonting kul". Hur kan man vara stå-uppare eller komiker?! Och tro mig när jag säger att min bror är någonting-kul-typen, till skillnad från sentimental-typen. No pressure, brorsan är musiker och blivande svägerskan skådespelerska så det kommer nog inga begåvade människor på bröllopet...alls...

Jag är inte jättejätteoroad (än). Det är 27 dagar kvar, men taket börjar sänkas och väggarna rör sig mot mig och de är fyllda med taggar. Ingen panik! Han läser inte min blogg, vilket är tur, annars skulle jag inte kunna skriva om min ångest i min egen blogg! Men jag har tagit tjuren vid hornen och börjat på nån sorts utkast idag. Vi kan inte ha 3 syrror som är så nervösa så de är packade när det blir deras tur.

Blåsväder

Visst blåste det igår, men jag uppfattade aldrig att det var speciellt hårt. I Humlegården hade det fallit ett träd mitt över en gångstig och jag såg ett på hemväg från jobbet som knäckts en bit upp på stammen. När jag kom hem och tittade ut från balkongen låg det en rotvälta precis över stigen.

Det är något visst med naturen, som är både skrämmande och fascinerande. Nu var ju inte det här stort, som en tsunami, men vi små människor har ingenting att sätta emot när naturen tar kommandot. Vi borde verkligen ha vett att ha lite mer respekt för vårt klot!

Missuppfattad firre

Jag har sett ordet

TORNFISKSALLAD

en gång och jag trodde det var det roligaste i den kategorin. Idag såg jag

TONFISPASTA

och jag svär att jag skrattade högt hela sista biten hem så det var en kille som vände sig om längre fram på gatan. Jag ringde mamma och skrattade så jag inte kunde prata ordentligt. Snälla, säg att det är ett slarvfel och att de inte tror att det heter så. Jag hyser inget större hopp till den teorin, för skylten stod utanför ett fik som kursat tre gånger det senaste året. Jag skrattar fortfarande varje gång jag säger ordet inne i hjärnan. Trevlig helg!

Ett tecken

När jag kom till jobbet möttes jag av denna bild i vårt lilla droppfat under kaffetermosen... Jag blev inte rädd, för jag har hört att döden är en symbolik för förändring och det är något jag står inför. Somliga spår i kaffesump, jag i intorkade kaffedroppar. Visst ser det ut som riddar Cato?

EJ på HH

Jag har just kommit hem från en mycket trevlig AW (after work) eller EJ (efter jobbet, som vi säger). Disco-Nick på jobbet är en riktig söderkis och det finns pubar som det inte är säkert att jag hade hittat till om han inte ordnat EJ där. Särskilt som jag är aningens söderfientlig och får lätta ångestrysningar när jag hör talas om pelikaner och kvarnar.

Idag var vi på Humlehof. Det ligger rätt långt ner på Folkungagatan. Mycket trevligt ställe mittemellan pub och ölhall. Och det gick att prata, vilket kanske är det bästa betyg ett socialt ställe som en pub kan få. Jag åt en görstor men smaklig wienerschnitzel. Det kändes bara lite obehagligt att äta den när man satt bredvid det här svinet:men som synes mutades han med öl.

I-landssminkproblem

Imorse började jag dagen med att lägga mascaraborsten med bredsidan lite för långt in (och touchade hornhinnan). Detta renderade i en kraftig blinkning som smetade den ännu icke torkade mascaran både under ögat och på ögonlocket där jag redan placerat ögonskugga som nu blev förstörd.

Jag har ett nytt läppstift där locket på den fyrkantiga hylsan är skuret som en våg där två av sidorna buktar uppåt och två går nedåt. Locket går bara att sätta på plats på ett sätt eller två av fyra, men jag kan hoppa upp och sätta mig på att jag provar på fel sätt 7-8 gånger av 10!

Mitt fasta puder tar alltid slut från mitten av dosan hur mycket jag än går in för att ta från sidorna. När mittpartiet är tillräckligt tunt trillar det loss, men jag kommer likväl inte åt det sista i kanterna. Slös!

Vargtimmen

Jag var med om nånting spännande i vargtimmen, strax innan det blev en ny dag. Jag vaknade kvart i fyra, var uppe på toaletten, och sedan kunde jag inte somna om. Det spännande i detta är att det inte brukar hända mig. Först försökte jag klura ut vad det kunde bero på, men fullmånen dröjer väl till fredag och trött var jag när jag gick och lade mig så jag kom inte på nåt.

Det som var intressant var att jag inte blev stressad. Först trodde jag nog att jag skulle somna om, men när jag inte gjorde det försökte jag bara ligga och vila. Fönstret var på glänt så det var sådär mysigt svalt i rummet och skönt med täcke. Fåglarna kvittrade, tidningen kom, jag funderade lite men fäste mig inte vid något speciellt. Till slut koncentrerade jag mig på andningen. Jag noterade att jag andades ganska korta andetag och andades medvetet in på 5 och ut på 6, som min kiropraktor lärt mig (man ska komma ner på nån alfa- eller betanivå då).

Till slut somnade jag och trots att jag varit trött idag så har känslan av den där timmen funnits kvar i mig hela dagen på ett skönt sätt.

595 från bussen till jobbet. Och sedan har min chef haft den goda smaken att skaffa ny bil förra veckan. Denna utomförträffliga bil har 596!

Ska jag köpa en trisslott eller är turen slut nu?

Nit, flit och lite tur!

Måndagen den 28 maj kommer helt klart att gå till nummerplåtshistorien.

Jag tog 591 i torsdags. Så bara på vägen till jobbet i morse såg jag 3 stycken 591:or och en 593:a... Det är som det brukar vara - mest sådana jag nyss tagit och så nån liten teaser.

När jag gick från jobbet körde det in en firmabil på gatan utanför mitt jobb. Om det inte var för att den skulle köra in, backa och vända hade jag aldrig hunnit se att den hade nummer 592. (Och om det inte varit för att jag stannat kvar nästan en halvtimme på jobbet för att utklassa motståndarlaget i fotbollsspel!) Jag vet inte hur noggrann jag varit med att poängtera att det är av yttersta vikt att det är helt glasklart och bortom alla tvivel ställt att det verkligen alldeles säkert är det nummer jag söker och inte ett spratt som mina ögon spelar mig, för att jag ska få tillgodoräkna mig numret ifråga. Och det var det ju nu.

Ca 1½ minut senare såg jag 593 från bussen och sedan kom 594 i en korsning ett kvarter ifrån där jag dansar salsa.

Sedan stötte jag på patrull som jag brukar när jag haft flyt, men det här var det retsammaste jag varit med om. Jag räknar ju inte taxi- eller diplomatbilar. På min egen gata står 595...fast med gula plastskyltar och handskriven tuschpenna. Jag antar att bilen är precis ny och inte hunnit få sina registreringsskyltar eller så, men why? och på min gata?! Vad betyder detta hack i mitt fantastiska flyt?!

Enastående eller ensamstående

Jag träffade en bekant i fredags. Hon har startat en klubb för singlar, där bara singlar som bor själva och inte har barn ska få vara med. Hon har tröttnat på alla singelaktiviteter som bara syftar till att para ihop folk. Det här ska vara mer ett nätverk, där man kan prata med andra singlar om singelskapets fram- och baksidor. Till exempel om man vill kolla på tv ihop med nån eller bor åt samma håll som någon i klubben och måste jobba över så kan man ringa och be dem köpa en limpa innan affären stänger.

Jag kan visserligen lacka ur på vissa saker ibland, som att man måste göra allting själv och att man inte har nån att kommentera roliga saker på tv med (om man inte pratar i telefon med en kompis genom en hel film), men jag insåg medan vi pratade att jag varken har behov av eller tid för en sån klubb!

De senaste 3 dygnen har jag:
- varit på kulturkväll med Ecpat med bland annat Åsa Jinder, som sjunger fantastiskt vackert (vilket jag inte visste innan)!
- varit på vårens elevutställningar på Beckmans, Forsbergs och Berghs.
- varit ute en kväll och kollat in skor/skornas bärare... (hann med 3 olika ställen).
- städat lägenheten (för jag gjorde aldrig det den där andra gången när jag skulle).
- haft nattgäster.
- träffat alla mina syskon i lite olika konstellationer.
- varit moster.
- varit på 25-årsparty, sjungit Singstar och kommit halvdåligt till i quizen om syrran som hon själv satt ihop.
- sovit för lite för det bodde en glad bäbis här som ville vara vaken klockan 06.00.
- hjälpt min bästa kompis att flytta tillbaka möbler efter en golvslipning.

I veckan har jag bara lite salsa och after work vad jag vet än så länge...

Snygga skor

Jag har fått en ny hobby! Att kolla folks skor. En kompis till mig kollar alltid killars skor och hon tycker att valet av skor säger en hel del om dess ägare. Vi var ute i fredags. Bland annat på Hotellet, som brukar vara trevligt, men så här en löningsfredag i maj var ganska vedervärdigt. Värsta uppvisningen av handväskor, frisyrer, solglasögon, solbrännor och näsor i vädret. Inte en enda kille som tittade lite extra på mig! Skittrist! Det roligaste var faktiskt att kolla in folks skor. Vinnare den här kvällen blev en kille som hade ett par skitsnygga, diskreta, men ändå tuffa boots till sin kostym.

Sedan förstår jag ju att det är uppenbart att förutsättningarna till att etablera ögonkontakt med män minskar om man tittar på deras fötter. Eller är det ungefär som med killar som tittar på ens tuttar istället för ögonen...? Det gäller alltså att göra det med finess och inte vrålblänga.

Systrar och syskonbarn

Min minstaste lillsyrra har fyllt 25 och ska ha kalas idag. Detta innebär att min andra syrra kommer till stan och hon har sambon och Lillen med sig. Han blev halvåret häromdan och jag har bara sett honom när han var en vecka och sedan när han var en månad. Jag är en dålig dålig moster, men jag tröstar mig med att han förhoppningsvis inte kommer att minnas min försumlighet när han växt upp.

Det känns som att det här 25-årspartajet blir startskottet till en riktig familjesommar som kommer att innehålla både brorsans bröllop och mammas 60-årsdag. Men en sak i taget - ikväll blir det party och kanske lite Singstar... och så ska jag fylla mitt hjärta till brädden med kärlek till mina syskonbarn.

Rödgrön röra

Om det är någon station på Stockholms tunnelbanenät man bör undvika att åka fel kring så är det Slussen! Se exempel:

Rätt sätt: Åk röd linje från Östermalmstorg. När du kommer till Slussen - kliv av, promenera över plattformen, ta grön linje för fortsatt färd söderut.

Mitt sätt: Åk röd linje från Östermalmstorg. Bli fascinerad av en konstig tjej på sätet mittemot och kom till sans först vid Mariatorget. Spring ut ur vagnen och över till andra sidan. 2 minuter senare kommer ett tåg åt hållet du just kom ifrån. Åk en station. När du kommer dit måste du ta rulltrappan upp och sedan ner igen för att komma till rätt spår. Fortsätt sedan färden söderut med grön linje.

Bush Camp

Just hemkommen från det närmsta en tjänsteresa jag kommer. Lite arbete...

...och lite vila. Man blir faktiskt trött av all frisk luft. Trots att jag är från landet är jag en tvättäkta stadsbo - en sån som blir mer trött av sol och vind än av avgaser och stress. Fast jag medger att det är olika sorts trötthet. Och så hade jag teckningsblocket med mig. Det var kul att få fart på de gamla takterna!