Ett tecken

När jag kom till jobbet möttes jag av denna bild i vårt lilla droppfat under kaffetermosen... Jag blev inte rädd, för jag har hört att döden är en symbolik för förändring och det är något jag står inför. Somliga spår i kaffesump, jag i intorkade kaffedroppar. Visst ser det ut som riddar Cato?

EJ på HH

Jag har just kommit hem från en mycket trevlig AW (after work) eller EJ (efter jobbet, som vi säger). Disco-Nick på jobbet är en riktig söderkis och det finns pubar som det inte är säkert att jag hade hittat till om han inte ordnat EJ där. Särskilt som jag är aningens söderfientlig och får lätta ångestrysningar när jag hör talas om pelikaner och kvarnar.

Idag var vi på Humlehof. Det ligger rätt långt ner på Folkungagatan. Mycket trevligt ställe mittemellan pub och ölhall. Och det gick att prata, vilket kanske är det bästa betyg ett socialt ställe som en pub kan få. Jag åt en görstor men smaklig wienerschnitzel. Det kändes bara lite obehagligt att äta den när man satt bredvid det här svinet:men som synes mutades han med öl.

I-landssminkproblem

Imorse började jag dagen med att lägga mascaraborsten med bredsidan lite för långt in (och touchade hornhinnan). Detta renderade i en kraftig blinkning som smetade den ännu icke torkade mascaran både under ögat och på ögonlocket där jag redan placerat ögonskugga som nu blev förstörd.

Jag har ett nytt läppstift där locket på den fyrkantiga hylsan är skuret som en våg där två av sidorna buktar uppåt och två går nedåt. Locket går bara att sätta på plats på ett sätt eller två av fyra, men jag kan hoppa upp och sätta mig på att jag provar på fel sätt 7-8 gånger av 10!

Mitt fasta puder tar alltid slut från mitten av dosan hur mycket jag än går in för att ta från sidorna. När mittpartiet är tillräckligt tunt trillar det loss, men jag kommer likväl inte åt det sista i kanterna. Slös!

Vargtimmen

Jag var med om nånting spännande i vargtimmen, strax innan det blev en ny dag. Jag vaknade kvart i fyra, var uppe på toaletten, och sedan kunde jag inte somna om. Det spännande i detta är att det inte brukar hända mig. Först försökte jag klura ut vad det kunde bero på, men fullmånen dröjer väl till fredag och trött var jag när jag gick och lade mig så jag kom inte på nåt.

Det som var intressant var att jag inte blev stressad. Först trodde jag nog att jag skulle somna om, men när jag inte gjorde det försökte jag bara ligga och vila. Fönstret var på glänt så det var sådär mysigt svalt i rummet och skönt med täcke. Fåglarna kvittrade, tidningen kom, jag funderade lite men fäste mig inte vid något speciellt. Till slut koncentrerade jag mig på andningen. Jag noterade att jag andades ganska korta andetag och andades medvetet in på 5 och ut på 6, som min kiropraktor lärt mig (man ska komma ner på nån alfa- eller betanivå då).

Till slut somnade jag och trots att jag varit trött idag så har känslan av den där timmen funnits kvar i mig hela dagen på ett skönt sätt.

595 från bussen till jobbet. Och sedan har min chef haft den goda smaken att skaffa ny bil förra veckan. Denna utomförträffliga bil har 596!

Ska jag köpa en trisslott eller är turen slut nu?

Nit, flit och lite tur!

Måndagen den 28 maj kommer helt klart att gå till nummerplåtshistorien.

Jag tog 591 i torsdags. Så bara på vägen till jobbet i morse såg jag 3 stycken 591:or och en 593:a... Det är som det brukar vara - mest sådana jag nyss tagit och så nån liten teaser.

När jag gick från jobbet körde det in en firmabil på gatan utanför mitt jobb. Om det inte var för att den skulle köra in, backa och vända hade jag aldrig hunnit se att den hade nummer 592. (Och om det inte varit för att jag stannat kvar nästan en halvtimme på jobbet för att utklassa motståndarlaget i fotbollsspel!) Jag vet inte hur noggrann jag varit med att poängtera att det är av yttersta vikt att det är helt glasklart och bortom alla tvivel ställt att det verkligen alldeles säkert är det nummer jag söker och inte ett spratt som mina ögon spelar mig, för att jag ska få tillgodoräkna mig numret ifråga. Och det var det ju nu.

Ca 1½ minut senare såg jag 593 från bussen och sedan kom 594 i en korsning ett kvarter ifrån där jag dansar salsa.

Sedan stötte jag på patrull som jag brukar när jag haft flyt, men det här var det retsammaste jag varit med om. Jag räknar ju inte taxi- eller diplomatbilar. På min egen gata står 595...fast med gula plastskyltar och handskriven tuschpenna. Jag antar att bilen är precis ny och inte hunnit få sina registreringsskyltar eller så, men why? och på min gata?! Vad betyder detta hack i mitt fantastiska flyt?!

Enastående eller ensamstående

Jag träffade en bekant i fredags. Hon har startat en klubb för singlar, där bara singlar som bor själva och inte har barn ska få vara med. Hon har tröttnat på alla singelaktiviteter som bara syftar till att para ihop folk. Det här ska vara mer ett nätverk, där man kan prata med andra singlar om singelskapets fram- och baksidor. Till exempel om man vill kolla på tv ihop med nån eller bor åt samma håll som någon i klubben och måste jobba över så kan man ringa och be dem köpa en limpa innan affären stänger.

Jag kan visserligen lacka ur på vissa saker ibland, som att man måste göra allting själv och att man inte har nån att kommentera roliga saker på tv med (om man inte pratar i telefon med en kompis genom en hel film), men jag insåg medan vi pratade att jag varken har behov av eller tid för en sån klubb!

De senaste 3 dygnen har jag:
- varit på kulturkväll med Ecpat med bland annat Åsa Jinder, som sjunger fantastiskt vackert (vilket jag inte visste innan)!
- varit på vårens elevutställningar på Beckmans, Forsbergs och Berghs.
- varit ute en kväll och kollat in skor/skornas bärare... (hann med 3 olika ställen).
- städat lägenheten (för jag gjorde aldrig det den där andra gången när jag skulle).
- haft nattgäster.
- träffat alla mina syskon i lite olika konstellationer.
- varit moster.
- varit på 25-årsparty, sjungit Singstar och kommit halvdåligt till i quizen om syrran som hon själv satt ihop.
- sovit för lite för det bodde en glad bäbis här som ville vara vaken klockan 06.00.
- hjälpt min bästa kompis att flytta tillbaka möbler efter en golvslipning.

I veckan har jag bara lite salsa och after work vad jag vet än så länge...

Snygga skor

Jag har fått en ny hobby! Att kolla folks skor. En kompis till mig kollar alltid killars skor och hon tycker att valet av skor säger en hel del om dess ägare. Vi var ute i fredags. Bland annat på Hotellet, som brukar vara trevligt, men så här en löningsfredag i maj var ganska vedervärdigt. Värsta uppvisningen av handväskor, frisyrer, solglasögon, solbrännor och näsor i vädret. Inte en enda kille som tittade lite extra på mig! Skittrist! Det roligaste var faktiskt att kolla in folks skor. Vinnare den här kvällen blev en kille som hade ett par skitsnygga, diskreta, men ändå tuffa boots till sin kostym.

Sedan förstår jag ju att det är uppenbart att förutsättningarna till att etablera ögonkontakt med män minskar om man tittar på deras fötter. Eller är det ungefär som med killar som tittar på ens tuttar istället för ögonen...? Det gäller alltså att göra det med finess och inte vrålblänga.

Systrar och syskonbarn

Min minstaste lillsyrra har fyllt 25 och ska ha kalas idag. Detta innebär att min andra syrra kommer till stan och hon har sambon och Lillen med sig. Han blev halvåret häromdan och jag har bara sett honom när han var en vecka och sedan när han var en månad. Jag är en dålig dålig moster, men jag tröstar mig med att han förhoppningsvis inte kommer att minnas min försumlighet när han växt upp.

Det känns som att det här 25-årspartajet blir startskottet till en riktig familjesommar som kommer att innehålla både brorsans bröllop och mammas 60-årsdag. Men en sak i taget - ikväll blir det party och kanske lite Singstar... och så ska jag fylla mitt hjärta till brädden med kärlek till mina syskonbarn.

Rödgrön röra

Om det är någon station på Stockholms tunnelbanenät man bör undvika att åka fel kring så är det Slussen! Se exempel:

Rätt sätt: Åk röd linje från Östermalmstorg. När du kommer till Slussen - kliv av, promenera över plattformen, ta grön linje för fortsatt färd söderut.

Mitt sätt: Åk röd linje från Östermalmstorg. Bli fascinerad av en konstig tjej på sätet mittemot och kom till sans först vid Mariatorget. Spring ut ur vagnen och över till andra sidan. 2 minuter senare kommer ett tåg åt hållet du just kom ifrån. Åk en station. När du kommer dit måste du ta rulltrappan upp och sedan ner igen för att komma till rätt spår. Fortsätt sedan färden söderut med grön linje.

Bush Camp

Just hemkommen från det närmsta en tjänsteresa jag kommer. Lite arbete...

...och lite vila. Man blir faktiskt trött av all frisk luft. Trots att jag är från landet är jag en tvättäkta stadsbo - en sån som blir mer trött av sol och vind än av avgaser och stress. Fast jag medger att det är olika sorts trötthet. Och så hade jag teckningsblocket med mig. Det var kul att få fart på de gamla takterna!

3 är en spaning!

Jag har börjat lägga märke till silversprängda och gråhåriga män. Som med så mycket annat som man uppmärksammat finns plötsligt dessa män överallt. Jag är lite avis, för jag tycker att män grånar så mycket snyggare än kvinnor.

Sluta borra!

Ibland kan man se rubriker i tidningen som lyder ungefär: "Har ni renoverat sönder kärleken?". Svaret på den frågan är: "Nej, men grannsämjan!".

Paret ovanpå mig har en lika liten lägenhet som jag (42,5 kvm) fast de bor två i sin. De har renoverat, skrapat, borrat och dunkat i snart ett år nu. Nu är klockan 21.10 och det sågas för glatta livet. Tidigare var han ute på balkongen och skrapade nåt och sedan vattnade de blommorna så det rann ner på min balkong där det hänger tvätt. Blir de aldrig klara? Hur står de ut? Den här lägenhetsstorleken är på gränsen till för liten för mig.

Jag hör dem aldrig gräla eller prata eller nåt annat heller för den delen, men en söndagkväll i slutet av förra sommaren hörde jag följande "konversation" genom mitt öppna sovrumsfönster:
-Killekillekillekill!
-Hahohahihihi!
-Å, killekillekillekill!
-Iiihhihihihi!
osv.

Och jag vet fortfarande inte vilket som är den värsta upplevelsen!

Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete!

Städning är något jag bara ägnar mig åt om det är absolut nödvändigt, vilket det tyvärr är nu. (men jag har ändå tagit mig tid att slå mig ned vid datorn, hehe) De flesta som känner mig kan nog inte tro att jag har så stökigt hemma och faktum är att jag är lite förvånad själv för jag är en person som det är ordning och reda på i alla andra situationer. Det är inte det att jag inte gillar när det är fint...det är bara att jag inte ser någon som helst njutning i själva städandet. En del människor gör ju det...har jag hört.

Om jag fick råd och möjlighet att betala någon för att städa och laga mat så skulle jag göra det. Det är mina två tråkigaste saker alla kategorier. So sue me!

Baba Mahatma Gandhi

Jag gjorde två såna där tester som många bloggare gör på similarminds.com.

Jag blev nån film jag aldrig har hört talas om och den berömda ledare jag liknade (inte rent utseendemässigt, dock) var Gandhi!

Badmode

Tacka vet jag att vara så där 6-7 år och kunna bära upp antingen en mörkblå baddräkt med flodhästar i turkos och orange eller en randig liten sak i orange, brunt och vitt tryckt på ett terylen/goretexaktigt material. På bild finns tyvärr inte min första bikini (som kom nån gång i 8-9-årsåldern) av knallgrön, lite glittrig frotté i trekantsmodell. Den utvidgades i vatten, kan jag säga, och det blev då lite småknepigt att hålla själva trekanterna på plats. Vad ska man ha på stranden i år...?

Mamma har tagit det första kortet. Det kan jag bombsäkert säga, för hon hade alltid ett finger med på sina bilder.

Jeeeeerk

För mindre än en vecka sedan påminde min kompis mig om att jag sagt ja till att gå med och kolla på några som hette Jeerk och att det var idag. Jag visste inget om dem mer än att det skulle vara en dansgrupp, fast jag litade på hennes goda omdöme. Den enda förväntning jag hade inför kvällen var att de kanske var som Bounce eller Stomp.

För det första var det på Nalen, som är en tjusig plats. Jag satt och tittade i taket, men sedan släcktes lamporna och det drog igång och jä-lar vad de var bra! Det var inte bara stepp och rytm. De var bra på att sjunga också och agera, prata, spela på flaska och jösses vilken kondis de måste ha. Allt hängde ihop och som den "gamla teaterräv" jag är tycker jag det är kul att se hur de har löst byten och in- och utgångar. Jag skrattade, njöt och beundrade om vartannat. Det var minsann annat än Tomas N. som hade bänken framför mig i 8:an och som man helst av allt ville dunka en kartbok i huvudet på för han trummade jämt och på allt!!!

De kör imorgon också om nån har missat dem. Fantastiska! Roliga! Skickliga! Rytmiska! Vilken simultankapacitet! Jag är grymt imponerad och kär i alla fem!

Vuxentillgänglighet Junibacken

Har idag varit på Junibacken med Busens familj. Det var premiär för oss allihop och vi var mäkta imponerade, trots att Busen var lite avvaktande innan. Utanför fanns den mest vidsträckta barnvagnsparkering jag någonsin skådat. Här kommer en rapport ur vuxenperspektiv:

Hit, men inte längre! Trots Busens uppmaningar att jag skulle komma och titta lyckades jag inte klämma in min lekamen riktigt överallt. Ibland fick jag nöja mig med att titta in genom fönstren. Nedanför skorstenen där Emil krupit upp ådrog jag mig en rejäl klassisk sträck-och-vrid-låsning i nacken. Jag rekommenderar att du sticker in kameran och tar en bild istället om du är över 104 cm.

Vuxendiskriminering! Det fanns dock gott om sittplatser för mammor, pappor och mostrar som behövde vila. Fin utsikt också. Och då menar jag utomhus. Syrran gjorde en Prusseluskan-min när jag sa att det kanske fanns en och annan singelpappa att spana på.

Störst behållning hade jag av Sagotåget, som inte alls var nåt tåg utan en sorts vagn på räls och i linbaba. Jag är väl för sentimental för sånt, för jag fick rys på låren flera gånger och grät faktiskt. Pinsamt nog precis när resan var slut, så tag med näsduk om Bröderna Lejonhjärta brukar ha den effekten på dig också.

Iakttag också att många barnföräldrar har ett mycket oförutsägbart rörelsemönster. Detta kan tas i beaktande när man ska försöka bära sin bricka från kassan till bordet i den för övrigt utmärkta kafeterian.

Lyxdygn

Det finns en sällsynt, välgörande sömn som jag kanske bara upplever 4-5 gånger per år. Nätterna då jag får uppleva denna sömn har ofta föregåtts av en fysiskt tröttande dag, till skillnad från mental slutkördhet. De innehåller inte så mycket drömmar och gör de det så är det inga jagande, stressande drömmar. När jag vaknar efter en sån natt slår jag bara upp ögonen och vet att jag är utsövd, avslappnat tung och redo för nya spännande utmaningar. En sån sömn har jag haft inatt!

Så hade jag också en superduperdag igår. Jag hade tagit en av mina lediga dagar och njöt i fulla drag, var ute i solen, promenerade runt, hängde med kompisar, besökte en utställning och lite nya kvarter där jag aldrig varit förut, åt lunch på stan mitt på dan (en sällsynt lyx för mig), äcklig latte på Medborgarplatsen (men det är ett kul ställe att kolla på människor på) och specialgod glass på Nytorget. Jag tog nummerplåtarna 584, 585 och 586 i vittnes närvaro och drack lite rödvin på kvällen när jag utmattad kom hem.

Varför kan inte livet alltid få vara så...

Telefon-lur

Samlarsporter

I förrgår spottade jag nummerplåt 583. En liten avcheckning kanske kan vara på sin plats, så här på andra sidan mitten. Jag skulle inte kunna sluta titta nu, det har blivit en vana, men så pass mätt har jag blivit att jag har svårt att se att jag skulle börja om efter 999.

Jag hörde om en ännu galnare samlarsport. Den går ut på att man ska samla ihop en hel kortlek, 52 kort. Det var en tävling omgärdad av regler. Man får inte ta en hel kortlek på ett Black Jack-bord till exempel, eller ens en hel halv som någon kastat ifrån sig i vredesmod. Man får inte knycka spader knekt eller ruter fyra hemma hos en polare, bara för att man behöver just de korten. Jag, som inte kan minnas att jag någonsin sett ett enda ensamt spelkort ligga och skräpa tycker att detta verkar vara en extremt svår sport, men prova gärna. Nån som hört talas om andra spännande samlarsporter?

Inte Italien

Jag har varit på många intressanta ställen med kören - Helsingfors, Lindenholzhausen, Åtvidaberg. Imorgon drar delar av kören till Italien, men vi som inte har tid, råd eller möjlighet att följa med blir kvar i Stockholm. Detta sörjer jag naturligtvis, men jag ska ta mig dit förr eller senare på egen hand. Det är bäst att inte tänka på de lyckostarna.

Jag försöker fokusera på att jag gör miljön en tjänst genom att inte flyga. Det får mig att känna mig så mycket bättre.

Goda föresatser

Den här bönen finns lite här och där på nätet. Det går bra att göra egna tillägg. Även om den är på skämt, så får den mig att tänka på alla goda föresatser jag har varje ny dag...och jag tänker att jag alltid kan sikta på stjärnorna, så hamnar jag kanske i grantopparna.

Dear God, (Goddess, Mother/Father, Creator, Mighty Universe)

So far today I have done all right.
I have not gossiped.
I have not lost my temper.
I have not been greedy, grumpy, nasty, selfish, proud or overindulgent.

But in a few minutes, God, I am going to get out of bed ...

Collietiken

Titta på det ordet en gång till medan det står lösryckt ur sitt sammanhang:

Collietiken

Det var där mina ögon fastnade på baksidan av ett mjölkpaket i morse. Nästa ord var Lassie.

Tunga saker

Jag har en vän som är singel ungefär lika ofta (läs: sällan) och lika länge (läs: kortvarigt) som jag har förhållanden. Med detta i åtanke kan det kanske vara lite svårt att se att det är hon som har myntat följande uttryck: "Män - de är bra att ha till att bära tunga saker och blanda goda drinkar!". Jag har varken varit gift eller sambo, men jag kan för min del tänka ut mycket roligare saker att ha en man till...

Fast ibland är jag beredd att skriva under på det där med tunga saker. En full matkasse i uppförsbacke igår och två vändor med tidningar och annat skräp till returcentralen idag har nästan fått mig att börja fundera på att skaffa en sån där man. Jag är trött på att släpa tunga saker hit och dit. Men så tänkte jag ett varv till och insåg att det faktiskt inte är en man jag behöver i så fall, utan en bil. Och tänk vilka armmuskler jag får på kuppen!

Och några bilder...

Bilderna får ett eget inlägg för de brukar alltid krångla till det:

Kullerstenar - vackra, men besvärliga att gå på.

Riddarholmsdagen 2007

Jag är inte speciellt intresserad av jippon, men när jag fick se i tidningen att det skulle vara Riddarholmsdagen kunde jag inte motstå. Min relation till Riddarholmen ser ut ungefär så här: aldrig satt min fot där, men åkt förbi tusentals gånger och så vet jag lite om vilka som ligger begravda i Ridarholmskyrkan.

Idag har varit min kulturdag, för efter Hagelbäckutställningen blev det Riddarholmsdag. Jag strosade runt lite, kollade folk i 1600-talskläder, köpte brända mandlar, besökte Gamla riksarkivet som var fantastiskt vackert, gick en sväng till Birger jarls torn (som dock inte var öppet) och avlyssnade en liten minikonsert med medlemmar ur Drottningholms Barockensemble.

Det var en riktig nära-livet-upplevelse! Jag satt på första raden och lät mig bara omslutas av Bachs Air och Vivaldis Våren. Jag fick närapå tårar i ögonen. Det var så starkt och så vackert och livemusik kan aldrig, aldrig ersättas av inspelningar! Jag kände hur lugn jag blev och alla minna sinnen skärptes. Jag kände hur kallt det var inne i kyrkan, jag hörde musiken, jag såg från musiker till musiker allteftersom de hanterade sina instrument. Miljön var så vacker där, mitt bland alla döda kungar och drottningar.

Från Druvan till russin

En stor fördel med Stockholm är det rika kulturutbudet. En nackdel är att jag tenderar att bli slapp av detsamma. Det var likadant när jag bodde i Göteborg. Den 3 februari (!) startade Johan Hagelbäcks russinutställning på Stockholms Stadsmuseum. Imorgon är sista dagen och idag fick jag ändan ur vagnen.

Det är jag glad för. Jag har diggat Kcäblegah Nahoj (som han kallade sig) sedan ungdomsprogrammet Druvan och senare hans filmjölksanimationer. När jag surfade runt efter lite fakta om honom hittade jag massor av saker som jag inte ens visste att han låg bakom.

Russinutställningen var riktigt rolig. Jag gick där och fnissade för mig själv. Där kan man se russinens liv från fortplantning till ålderdomshem (där de sköts om av unga vindruvor) och död. Han måste ha haft riktigt roligt när han kom på alla idéerna. Men det var vackert också. Han hade gjort tavlor med abstrakta mönster och russin som mosaik, mörka kaliforniska russin i kontrast till gulaktiga sultanrussin. En del började bli lite dammiga så här i slutet av utställningsperioden.

En liten tavla var fräck och rolig, men medför eventuellt att jag inte kommer att vilja äta kalaspuffar igen. Det är ett russin som står bredvid ett gäng kalaspuffar som hoppar hage på en skolgård och kallar dem "Jävla fittor!"

Bilden har jag lånat från Zenit.

Fredagens fingerfärdigheter

Är det bara jag som brukar roa mig med musmarkören när den är en liten hand med ett pekande pekfinger? Och passa på att peta kungen i näsan, Ola Salo mellan benen eller någon lustfyllt utsträckt bikinimodell i armhålan?

Jaja, jag har aldrig påstått att jag inte är lättroad.

Bulk-Baba

Jag åt förra veckan tillsammans med ett salsagäng. Killen som hamnade bredvid mig är en smal snygg-och-vet-om-det-kille. Han beställde en ceasarsallad för som han sa, och jag citerar ordagrant: "Jag deffar." Jag trodde verkligen att han skojade, men det gjorde han nog inte, för nästa gång han öppnade munnen sa han "Beach 2007.". Jag tittade på honom för att se om han log och visade att hans uttalanden dröp av självironi, men icke. Sedan berättade han att det var han och fyra killar som körde deffar-tävling inför sommaren varje år och de hade gjort det i 10 år. Det var ju ganska kul att hålla en sån tradition vid liv, även om jag personligen tycker att det finns skojigare saker att tävla om.

Men jag blev lite inspirerad. Jag måste deffa. Den här våren har inte varit sig lik. På höstarna brukar jag gå upp lite, men det tröstar jag mig med att det är stenåldershullet man måste ha för att klara den bistra vintern. På vårarna, däremot, har jag alltid gått ner. Fast inte våren 2007 tydligen. Det är inte så att jag gått upp jättemycket, men vinterspäcket hänger liksom kvar. Det är alltså läge att deffa. På Wikipedia lärde jag mig just att motsatsen heter bulk. Så det är alltså bulkat jag har gjort hela vintern. Låter faktiskt lite äckligt.

Jag vet varför också. Jag är stressad och trött och inte så lite missnöjd med ett och annat. Inte så att det är storkris på något speciellt område, snarare lite småkris på många fronter. Det är för mycket just nu och då förfaller jag till dåliga vanor för att jag inte orkar och bristen på ork som jag får av att ha dåliga vanor leder till att jag inte orkar bryta spiralen och skaffa goda vanor. Voilà, så skapas en ond cirkel.

Mysko

Jag har en obehaglig misstanke...det kan vara så att någon har nyckel till min lägenhet och att denne någon är här och sprider ut mina tillhörigheter i lägenheten när jag är borta. Hur kan det annars se ut som det gör? Jag är ju aldrig hemma!

Samma cirklar

Förra helgen var jag ute med ett gäng kompisar. I allra högsta grad mot min vilja hamnade vi på Sturecompagniet. Jag betraktade det och betraktar det fortfarande som olycksfall i arbetet (med mitt nöjesliv) och en engångsföreteelse. Jag kände mig ganska bortkommen, men vi kom i samspråk med en ung man i vita jeans, mörkgrön pikétröja och bakåtslickat hår, som ändå var rätt trevlig - och max 21. Vi kan kalla honom Stekar´n.

I lördags efter vårt "gig" fick jag skjuts till Odenplan för att ta tunnelbanan hem och inne i vagnen var jag på väg att spontant heja på en ung man som såg bekant ut. Han hade vita jeans, turkos pikétröja och rutquiltad jacka. Jag hann svälja hejet med ett leende och han såg inte ut att känna igen mig. Vår käre Stekare, minsann, hoppade av på Hötorget.

Idag var jag på väg från salsakurs och stod just i begrepp att kliva på rulltrappan ner vid Fridhemsplan. Upp från perrongen kommer Stekar´n åkande i sina vita jeans.

Okej, 3 gånger på drygt en vecka. Analys, tack, och inte nån enkel variant med att mina drömmars man bara äger ett par byxor och gärna åker grön linje.

Berusad konsert

Det blev en härlig konsert! Så himla kul att jobba utifrån ett tema, som vi gjort i vår. Arbetsnamnet var ju "kär och galen" men blev till "Berusa er" av kärlek och ingenting annat. Text från Höga visan. Vi arbetade oss igenom både uppvaktning och kärlekens baksida och hade faktiskt lyckats hitta en visa av Olle Adolphsson som handlar om vardagens kärlek (Siv och Gunne). Det enda som egentligen oroat mig lite innan var ett "paket" där herrarna först skulle sjunga "Kom du ljuva hjärtevän" och gå ned på knä framför damerna, som sedan skulle svara med tangon "Din kyss av eld" med oss tre andra-altar på melodin. Dels blev jag så skrattig när herrarna kom emot oss och föll ned på knä, dels går den väldigt lågt och vi har ju dessutom haft en tendens att sjunka, men det gick alldeles utmärkt och blev ett kul nummer. Jag visar här nedan en bild, men jag har av anonymitetshänsyn dekapiterat mina kära körkolleger. Min högerarm syns längst ut till höger i bild.

Motsträvig

Repetitioner ligger framför mig hela dagen idag och sedan är vi några ur varje stämma som ska avsluta med ett "gig" på en middag. Det är alltid kul att komma ut och göra sånt.

Det är kul att sjunga, men jag kände mig något motsträvig när jag klev upp (läs: jag bubblar inte direkt av kreativitet, ork och lust) men det tar sig skulle jag tro. Det är ändå en av mina främsta energiladdare och det är en kul konsert som ligger framför oss.

Tjolahopp!

Fredagsdeklaration

Jag vill veta mer vad jag vill - inte vad jag inte vill. Jag vill vara på väg till snarare än bort från. Jag vill inte sitta fast, jag vill bubbla av kreativitet, ork och lust.

Silversalsa

Jag har salsat in mina silverglitterskor idag. Efter 1½ timmes dans kände jag ändå kläm i tårna, men det gör man ju med alla högklackade. Klacken behöver en ny sula också, för den som medföljde från butiken är bara en hårdplastbit som är livsfarligt hal. Guldskorna kanske hänger löst. Har inte bestämt mig helt ännu. Men de tog ett steg närmare att bli behållna i och med att silverskorna höll måttet.

Ur rent ekonomisk synvinkel - ytterligare en faktor att ta i beaktande när jag avgör guldskornas öde - kan jag meddela den första glada datarelaterade nyheten på mycket länge, nämligen att jag lyckats sälja mitt ickekompatibla RAM-minne på Blocket. Förlorade bara 300 och det kan jag väl ta då.

Dags att stänga av datorn och försöka komma ner i varv.

Notpluggarnoja

Om förra veckans körrepetition var en katastrof så var det bara en liten kris den här gången. Vi sjönk inte lika mycket hela tiden. Jag kan de flesta texterna, men nu har jag börjat att glömma hur det ska låta. Irriterande nog har många sånger liknande strofer och textrader, men som låter liiite olika varje gång. Ibland går det upp på slutet, ibland ner. Ibland är det punktering och för att retas lite extra ska bara sopranerna sjunga första tonen på vissa ställen och vi ska falla in sedan. Allt det här har jag kunnat, men nu känns hela materialet som en slajmklump, konturlöst och ofokuserat. Jag kan ge mig f-n på att det ändrar sig från gång till gång!

Som tur är är vår dirigent kär igen efter några års singelskap och han är så himla mycket roligare då. Och så fick jag komplimanger (om utseendet, inte sången, ytligt men härligt) från en av de skäggiga basarna, så repet var inte helt misslyckat. Ja, och så vet jag ju vad jag behöver öva mer på inför konserten...ALLT typ!

En något missriktad hämndaktion

Slog på tv:n för sent och missade Lunds studentsångare idag! Jag som brukar kolla varje år. Som "hämnd" tänker jag därför nu återge min favoritversion av studentsången med Povel Ramels text från 1948:

Sjung om fru Svenssons lyckliga karl,

Låt honom plöja i ungdomens fåror.

Fem gamla hjärtan i sprit har jag.

Å´en ljus elefant i ett snår,

Inga stoppar den

i vårat linneskåp.

Loppor tär vår vän,

som idisslar en sko när vi snyta en rund liten hund

där den här lilla bagaren bor -

där den här lilla bagaren bor.

Hursa?

Busen kan göra karriär som omskrivare av texter. Han har fått lära sig om Carlsson Linné på förskolan :D

Varning!

Nu är jag lack! Är det nån som vet hur man kan få bort den där irriterande explorervarningsrutan som ploppar upp varje gång man försöker skriva ho...det är så långt man brukar hinna (hotmail var det farliga ordet)? Den visar sig dessutom inte alltid. Finns det ingen funktion som är ungefär som "visa inte det här meddelandet igen"?

På tal om datastrul - som börjar bli min personliga specialitet - stod månaderna ute i högermarginalen på min blogg igår på italienska och en annan dag på engelska.

Magi och fantasi

En leende grabb väckte mig med ett milt "hej" idag...

...jag har sovit hos Busen. Han fyller snart 4 och har stora planer för framtiden. Han ska bli häxa, eller han är redan häxa. Sedan en tid tillbaka har han dragit in mig i planerna. Han pratar om "vi". När jag klev upp i morse (då sov häxans föräldrar fortfarande) hade han ritat en teckning med vårt häxhus med två kvastar parkerade utanför. Godnattsagan jag läste för honom igår handlade om en snäll häxa och han kom med förbättringsförslag. Hur vi minsann skulle ha fladdermöss och grodor i vårt häxhus och förtrolla de som kom nära vårt hus. Jag tror jag kvalade in som häxa för 1-2 år sedan när han hade pratat om häxskor som sådana som Moster Baba hade.

Jag älskar Busens fantasi. Det finns inga begränsningar. Lite som min egen faktiskt...