Låt bokmalen mala

När halva 2010 har gått har jag läst 25 böcker. Det blev bara en i juni, men nu ska det bli ändring. Vid tre besök på tre olika stockholmsbibliotek har jag släpat hem den här skörden. En salig blandning av hemska deckare och mer lättsmälta karameller och så lite kokböcker, Feng Shui och filosofi som kan läsas parallellt med den "sköna" litteraturen.

Jag gillar att ha många olika att välja bland, så jag kan välja den som bäst passar för stunden. Just nu läser jag "I hundarnas våld". Jag grunnar också på vilken eller vilka böcker som ska få åka tåg med mig i helgen (vilket då inte blir 630 sidor våldsamma droguppgörelser). Det står mellan lättsamma Damernas Detektivbyrå eller filosofiska "Vem är jag - och i så fall hur många?". Hm...fast Damerna är också kloka och filosofiska. Kanske en deckare ändå.

Victoria hjärta Daniel

Idag gifter sig Victoria och Daniel. Bortsett från det faktum att jag alltid har tyckt om att titta på vad kungligheterna har för kläder och smycken så har jag följt just det här brudparet mycket på grund av den kärlek som de utstrålar.

Ända sedan förlovningsdagen har jag sett på dem med varma, lyckönskande ögon. Jag grät när de satt i förlovningssoffan, jag grät under deras festkonsert igår. Den var helt fantastisk och det vet jag ju: musik+känslor=tårar, rys och knotter. Jag grät i morse när jag läste om folkets stöttning (jubel) av Madeleine, när hon klev ut på röda mattan på Hötorget. Bland alla kungliga gäster kunde man se ögonkast och handpåläggningar, som man inte ser annars. Jag blev till och med rörd av statsministerns tal till brudparet och hans smekningar av Filippas armar när alla gäster kommit till Skeppsholmen.

Love is all around. Den här kärleken är av en sort som gör mig helt oförmögen att känna avundsjuka eller missunnsamhet. Jag uppfylls bara av hopp - om att kärlek på det här sättet finns. Den smittar och påminner människor om att uppskatta den kärlek de har och känner.

Jag har alltid trott att om jag någonsin gifter mig så kommer jag att gråta mig igenom hela dagen, men kanske inte. Kanske är lyckan så stor att man bara ler, som Victoria. Trygg i förvissningen. Dessutom har jag på senare år klarat både att läsa bibelord på min brors bröllop och att hålla ett improviserat tal på farmors begravning utan att gråta, så det ska inte få stoppa mig.

Denna dag hyllar jag kärleken och önskar alla att få uppleva den. Särskilt mig själv.

Hm, hur ska vi presentera oss på vår hemsida...?

Förlåt min dåliga humor, men jag besöker mången hemsida på mitt nuvarande jobb och jag tycker den här flygfototrenden är hysteriskt kul. "Varsågod, här är vårt tak. Vi är också vassa på muttrar!"

Zu Zu Pets

När jag nu ska tillbaka till 7-åringarnas värld (lärarjobb igen till hösten), så måste jag sätta mig in i ett och annat. Sist jag hade en 1:a så var det Tamagotchi-tider. De fick inte följa med in i klassrummet utan hängde i jackor utanför klassrummet och en tjej fick ett nervöst sammanbrott under en brandövning, för att hennes Tamagotchi skulle brinna inne.

I söndags hade älskade Busen sitt 7-årskalas. Den bästa presenten var en leksakshamster - en Zu Zu Pet. Jag förstod genast att det här var information värd att spara på hårddisken. Den lilla hamstern kunde åka fram och tillbaka och prata något som jag trodde var japanska, men som visade sig vara burkig engelska "Let´s go" sa den när den åkte iväg.

Lite senare satte Busen igång att dressera den, vilket tydligen ska vara möjligt. Han satte ned den, lade ett hinder (såpbubblepinne) framför och sa. "Lyssna, lyssna, hoppa över." Den lilla Zu Zu:n lydde inte och efter upprepade försök frågade jag om det inte var så att den bara förstod engelska. Busen har haft engelsk avdelning på sin förskola så jag tänkte att han säkert kunde ge enkla instruktioner på engelska.

Zu Zu sattes ned igen. Busen tittade henne/honom/den stint i ögonen och sa: "Lyssna, lyssna! Prata svenska."

Rar tystnad

I morse vaknade jag en kvart innan mobilen ringde. Det är inget konstigt. I cirka två veckors tid har jag vaknat tidigt, ibland redan vid halv fyra. Det är väl årstiden, ljuset och fågelsången. Kanske har jag ett minskat sömnbehov.

I morse slog jag upp ögonen, konstaterade att jag vaknat tidigt igen, men att någonting var annorlunda. Det tog ett tag innan jag förstod vad det var. Det var tyst. Helt tyst. Jättemysko. Inte en enda fågel sjöng eller kvittrade. Jag låg helt stilla och lyssnade på tystnaden. Jag ville inte ens prassla med täcket. Det hördes inga ljud utifrån eller inne i huset, från grannar eller rör.

Det var mysko, men skönt, och jag kände att jag var med om någonting väldigt, väldigt ovanligt.

Varför blå marsipan är en dålig idé

Ett ord på vägen

Om jag måste välja mellan te och kaffe är valet glasklart. Jag skulle avstå allt te i världen om jag så bara fick en kopp kaffe om dagen. Trots denna inställning köper jag ändå ibland hem och provar någon spännande tesort. Just nu är det ett Yogi-te, som är ayurvedic herbal formula, ekologiskt och KRAV-märkt. Det heter Ginger Lemon och luktar uuunderbart...tills man lägger det i hett vatten. Då blir det hölukt, som jag tycker med allt te. Fast i ärlighetens namn smakar det faktiskt rätt gott och starkt om man bortser från lukten.

Det roligaste med det här teet är att på varje tepåseflärp står ett citat eller klokt ord. "We are spiritual beings having a human experience." eller "You are unlimited.". Lite väl flummigt ibland, men trevligt. Att öppna en ny påse är lite som att bryta en lyckokaka.

Nu sitter jag i vardagsrummet. Har precis vinkat av lillasyrran, som övernattat här. Efter sig har hon lämnat en tom godispåse från Caramella på Slöjdgatan (som hon gillar att besöka tack vare utbudet av framför allt lakrits). Godiset där är väl inte direkt ayurvediskt även om man inte ska underskatta feel-good-faktorn på snask. Hur som helst - på baksidan av denna, till synes vanliga lösgodispåse, står: "Alla människor har något gott att tillföra. Litet som stort. Ta hand om varandra." Förvånande fint, tycker jag.

Dentist hair day

Lokalbedövning är en riktigt bra uppfinning. Det är den som gör att det enda jag behöver oroa mig för, när två visirförsedda anleten lutar sig över mig för att avlägsna min sista amalgamfyllning, är att håret blir så platt i nacken efter kudden.

Lika som blå gubbar

Varje år är det karneval i min gamla hemstad. Den går av stapeln under studentveckan. Vi var clowner när jag gick i 3:an, efter att ha förkastat bland annat "bruna bönor med fläsk". De bruna bönorna skulle vara alla vi tjejer och fläsket skulle vara de tre humanistkillarna. Jag tror att den idén föll på fläskstadiet.

Nu verkar det vara värsta folknöjet, för syrran skulle dit med hela familjen. Min ogifte svågers lillebror tar studenten i år. Lillan hade sagt att deras klass skulle vara de där blå som varit med i melodifestivalen. Blue Man Group alltså. Så det har syrran sagt till alla hela dan.

Väl framme vid gräsplanen där karnevalen startar ser syrran en grupp med Blue Man Group-gubbar, som hon håller koll på för att inte missa när de går förbi. Karnevalen börjar och plötsligt ropar Lillan: "DÄR är han!" och pekar in i en grupp med Avatar-gubbar. "Nej." säger min syrra, men Lillan insisterar. Hon blir frustrerad och till slut fattar alla att det är han. Någonstans på vägen har blå gubbar blivit andra blå gubbar, men båda sorterna fanns med i karnevalen. Jag tror mer på att förvirringen startade hos Lillans farmor än hos Lillan, för hon är en tjej med koll.

Visual Bookshelf - osynliga sektionen

Svedd av Sandra Gustafsson finns inte i Visual Bookshelf på Facebook!

Remover

Den senaste veckan har jag removat 129 friends från facebook. Nu har jag 125 kvar, men jag vill ner till under 100. De som fått stanna är mest sådana jag har kontakt med och träffar hyfsat ofta, ett gäng av mina salsakompisar och en och annan kompis från förr.

De som rykt är blandade småkusiner, salsakurskamrater jag aldrig ser ute längre, salsafolk med intresse av att sprida sina events men aldrig av att dansa med mig eller ens heja när jag ser dem ute, kompisar till kompisar och såna som inte skriver en rolig statusrad då och då eller kommenterar på mina.

Det är väl ungefär kriterierna. Detta innebär att jag har kvar en kompis till brorsan som jag knappt känner, men som skriver mycket underhållande statusrader. Han bjussar lite. Det är det jag vill göra i ett sånt där socialt forum - bjussa och bjussas.

Skärpning!

Nu är det jag som skärper till mig och fortsätter att blogga. Man får ta uppehåll, men inte hur långa som helst. Folk glömmer fort i bloggiversum och jag har uppenbarligen helt tappat bloggomvärldsuppfattningen.

Igår var jag på SANDRAs bokreleasefest. Jag äger nu ett signerat och rykande färskt exemplar av Svedd av Sandra Gustafsson. Recension kommer.

Jag gick utan sällskap på den här festliga tilldragelsen på El Mundo. Det har jag inget emot. Jag är en social varelse och lite av en proffsminglare. Igår var det dock svårt. Jag pratade med några men jag var mer där i storgemenskapen, inte riktigt med i nåt gäng. Det var trevligt. När Sandra signerade min bok sa jag att jag knappt bloggar längre. "Varför då?!" utbrast hon. Jag kom inte på nåt bra svar...men hon avslöjade sig nog lite där, att hon inte precis hänger här ofta så det stör. Och vem kan klandra henne?

Nåväl, idag bloggar hon så klart om gårkvällen och då, först då, står det klart för mig att halva Sveriges bloggelit var där! Jag måste vara helt ute som inte hajade detta. Mest upprörd blir jag över att Hedgehog var där. Henne skulle jag ju vilja säga "Hej! Vad bra du är" till.

Androgynt

Så här dagen efter Internationella kvinnodagen har jag gått och blivit könsförvirrad. Alltså mitt eget kön har jag koll på, men jag såg en tant på tunnelbanan idag. Eller först var jag helt övertygad om att det var en tant med blå lysande ögon och runda kinder. Hon påminde lite om farmor. Min blick föll på henne flera gånger och rätt vad det var såg jag att hon hade skägg. Inte sånt där tantskägg som jag kommer att få när jag bli tant, utan riktigt skägg. Det var bara att det var vitt och hon...han satt en halv vagn bort, eller så var jag så bestämd i min uppfattning att han var en hon.

Senare i kväll var jag på stor körövning. Min kör ska så småningom delta i en kördag med massa andra körer. När altarna skulle göra en omflyttning i förstaaltar och andraaltar så såg jag en äldre man med lite bakåtslickat mörkgrått hår ibland oss. Men jag såg fel igen. Det var en alttant.

Tänk om jag kommer att bli en skäggig alttant som gäckar ungdomar på tunnelbanan om så där 40 år. Häftigt!

Tionde dagen

Så här långt har det varit oväntat lätt att sluta köpa och äta godis. Igår var första gången på nio dagar som jag fick tänka en medveten tanke för att inte följa mitt invanda mönster. På en fest skickades det runt en skål med stora chokladpraliner. Av ren slentrian skulle jag lätt kunna ha stoppat en i munnen utan att ens tänka mig för och utan att ha smakat antagligen.

So far so good

Än så länge går det bra. Det jag främst vill är att bli av med min ovana att äta godis, men det är väl bra om jag kan bli av med annat socker också. På måndagar får vi frukost på jobbet och jag åt bara underdelen av min leverpastejmacka och hoppade över pago-juicen. Den tycker jag är sötsliskig även när jag har hög sockervana i kroppen, så det är inte direkt en uppoffring.

På kvällen var jag på teater. Ett bra tips mot slentrianmässigt letande i skåpen hemma. Aktivitet och socialt umgänge byter jag gärna mot en påse lakritskonfekt. Ikväll blir det mer aktivitet - stämrep med altarna!

Anonyma sockerister

Den senaste tiden har tidningarna (de där kvällstidningarna, som jag skulle sluta att läsa) skrivit mycket om sötsug och sockerberoende. Idag var det ett test. Förra vecka fyra skrattretande dåliga tips på vad man kan göra när suget sätter in...som om att dricka ett glas vatten kan stoppa mig när jag vill ha choklad!

Hur som helst har det gått tre dagar när jag inte ätit godis och en vårmånad står för dörren. Jag tänker göra som det stod på ett ställe att man inte skulle men på ett annat ställe att det var en som hade gjort - sluta rakt av. Allt eller inget. Nolltolerans. Det har funkat förr, när jag körde med GI.

Välkommen till 34 dagar utan socker!

Människohandlingar jag ej kan förstå

Det finns saker som människor gör, som jag inte skulle göra, men som ändå finns inom spannet för mänskliga handlingar. Det där spannet är ganska brett. Jag läser till exempel mycket deckare och där finns det mycket ondska. Många gånger kan jag ändå psykologiskt "förstå" den.

Så finns det grymheter och ondska som jag verkligen inte kan förstå. De handlar uteslutande om att ta sig rätten att sätta sig över andras liv och förstöra eller ta dem.

Tortyr och avrättningsmetoder - att under utstuderade former och med vetenskapsmän åsamka så mycket lidande som möjligt. Bara som ett exempel minns hur jag blev alldeles knäsvag när jag läste om hur man dödade fångar (kommer ej ihåg vilket krig och vilket land, men det är ganska ointressant i sammanhanget) genom att långsamt tömma dem på blod. De gav dem någon sorts saltlösning så det skulle hålla kvar vätskan och gå extra långsamt.

Pedofili, psykisk och fysisk vanvård mot barn - något av det som upprör mig mest i hela världen och som gör att jag är med i Ecpat. Hur en vuxen människa kan ta sig rätten att skada ett barn för livet går över mitt förstånd. Alla former av vanvård mot barn är helt oförlåtliga. Det allra sorgligaste är att jag sett en hel del psykisk vanvård av barn. Ofta står man maktlös. Nu talar jag om Sverige. Senast var det alla föräldralösa och kidnappade barn i Haiti jag ville rädda om jag bara kunde.

Snuff movies - Första gången jag hörde talas om detta var det några kvinnor som torterades och våldtogs och slutligen dödades. Allt var på riktigt och allt filmades. Jag mår nästan illa bara av att skriva det. Senast jag läste om det var i en artikel i Metro för några år sedan och då blev jag helt knäsvag och höll på att kräkas på tåget. Det finns hela sajter där man samlar filmer på soldater som man dödar plågsamt och andra äckliga och våldsamma saker. Tydligen ser människor, kanske främst ungdomar, sedan dessa som någon form av mandoms/styrkeprov eller så går de igång på det. Jag tycker det är illa nog när man filmar mobbing eller lägger ut nakenbilder på sitt ex.

Kvinnovåld, hedersmord, psykisk och fysisk misshandel, våldtäkter som krigsföring - Det här går kanske under den första rubriken, men är väl mer kulturellt betingat. Jag läste i DN om Denis Mukwege, en läkare i Kongo som är specialist på att hjälpa kvinnor som blivit våldtagna där. Jag gick till toaletten och trodde jag skulle kräkas efter att jag hade läst den. Senast nu (som fick mig att skriva hela det här inlägget) var det 16-åriga Medine Memi i Turkiet som begravdes levande av sin far och farfar för att hon "hade manliga vänner". Det verkar som om blotta misstanken räcker för att ta sitt eget kött och blod, bakbinda henne och gräva ned henne för att dö under hönshuset. Man hittade inga blåmärken eller spår av droger, däremot jord i lungor och mage. Har de bakbundit henne först och låtit henne se på medan de grävde hennes grav? Har de sagt elaka saker eller bara gjort det helt tyst, vilket som nu är värst? Skrek hon? Vädjade hon? Hur hotad hade hon känt sig innan?

Jag fattar inte.

Peppar peppar

Halva styrkan på mitt jobb var sjuka idag, men blir jag inte sjuk efter den här dagen så kommer jag nog att klara mig.

Först åkte jag två stationer i en vagn som jag är helt säker på att någon kräkts i. Lukten satt i näsan hela kvällen och jag började känna mig rörig i magen. Det första jag gjorde när jag kom hem var att ta åtta hela vitpepparkorn. Mosters moster lärde henne detta trick en gång.

Sedan satt jag bakom en serienysande man på tvärbanan. Alltså, det finns gränser för hur länge jag kan hålla andan.

Mitt i all sjukdom och min ständigt närvarande huvudvärk fick jag dock resultaten på några blodprov jag tog förra veckan. 130 i hb och högt över gränsvärdet i serumjärn!

För 385:- snygga skor, tack!

Dessa Clark´s i mjukaste mjuka skinn och med lite uddspets och rosa foder en bit ner inuti skon är nu mina. Snygga klackar. Knappt använda. Inköpta i London av en trevlig storfotad kvinna, som gick med på att träffa mig i Gamla Stan för affären. Vi sparade packning respektive porto och fick ett trevligt möte. Pris 113:-

Jag har älskat sönder mina snygga Ecco-boots. De var omklackade 5-6 gånger, tårna pekade uppåt, skinnet var avskavt. Jag har använt dem ändå hela vintern. Hur skulle jag kunna slänga skorna som Busen kallade Babas häxskor (för 4-5 år sen)? Jag har inte hittat en värdig efterträdare...förrän en dag! Exakt mina skor, 41:or istället för 42:or. Som nya. Jag låg på budknappen den sista minuten och fick dem för 272:- inklusive frakten.

Tradera, så klart!

Män som hatar kvinnor - the movie

Igår såg jag filmen Män som hatar kvinnor. Jag har velat se den ett tag, men varit så där skeptisk som jag brukar vara inför att se en film gjord på en älskad bok. Filmen har dock fått bra kritik av människor vars omdöme jag litar på och det var ett tag sedan jag läste böckerna. Precis när jag lånade en bok på biblioteket igår, så lämnade en tjej in filmen så ödet ville att det var dags nu.

Den var riktigt bra. Då menar jag både som fristående film och i trohet mot boken. Det kan inte vara lätt att sätta lite drygt två timmar av rörliga bilder till en bok som tagit betydligt längre tid för folk att läsa och där alla har sina egna uppfattningar av hur personerna, platserna och stämningarna ser ut. De vidriga scenerna var exakt så vidriga som jag tyckte när jag läste boken och relationen mellan Lisbeth och Mikael skildras också bra. En spännande film och ett mycket bra jobb! Måste snart se de andra två filmerna också.

En sak som man måste tänka bort när man ser en film är gamla roller som skådespelarna haft i andra sammanhang. Det är inte det lättaste, särskilt inte i svenska filmer. Stundtals har jag svårt för att se Grabben i graven bredvid snacka med grannen i Beck eller Madickens pappa, äta middag med Sunes pappa och Emma åklagare, bli satt i finkan av Doktor Dängroth och få ett uppdrag av Evert Taubes son.

Tjugondag Knut - två oengagerade och en hängig ut

No milf today

Läste att 40-åringarna är hetare än någonsin. Tell me something I didn´t know :)

Fast en sak slår mig: här har jag gått och oroat mig för att jag kanske aldrig kommer hinna bli mamma, mormor eller farmor när det går upp för mig att jag förmodligen heller aldrig kommer att hinna bli en MILF!!

V-v-v-vinter

Sverige är lamslaget. I tidningarna står det om en ny istid, människor fryser ihjäl och Ola Skinnarmo tipsar i Expressen om hur vi ska klä oss i kylan. Jag står fullkomligt uppstoppad på tunnelbaneperrongen med armarna ut från kroppen och stela kinder och betraktar människor i ett tåg längre bort. Folk sitter och kurar i sina michelingubbsjackor med huvan uppfälld och tar upp 1½ plats på de redan överfulla tågen (som åtminstone går nu). Min egen vagn fylls av folk i prasslande termo och med halsdukar uppdragna ända upp till ögonen. Jag har aldrig sett så många tumvantar.

Samtidigt som jag biter ihop och väntar på våren så tycker jag det är mysigt. Det blir ljusare och tystare. Man ser sin andedräkt. Bara en sån sak. Idag blev jag medlurad på promenad över en bit av Mälaren. Jag fryser när jag går och lägger mig, men vaknar i en kokong av täcken och varma sockor.

Snart är det över. Passa på att njuta!

Dagsljus

Det kan inte vara inbillning. Jag tycker redan att det har vänt och ljuset är på väg tillbaka. Idag lyser solen över ett kallt och vitt Stockholm. Igår var jag på långpromenad och snart ska jag iväg på årets andra. En om dan i år. Tänk att få röra på sig samtidigt som man får ljus och umgås med vän.

Jag brukar alltid missa den kära gamla solfilmen på nyheterna, men jag fick ett tips om sidan prognosen.se där man kan se solens upp- och nedgång varje dag på just den plats man befinner sig. Idag går den ner 15.03 i Stockholm, så ut med er och insup!

Bokbokslut 2009

2008 års bokbokslut kan man läsa här. 2007 års här.

2009 års kommer här:

- Totalt har jag läst 24 (skönlitterära) böcker.

- Dessa 24 böcker är lästa mellan 17 januari och 21 juni. Efter midsommar - inget.

- 16 av böckerna är deckare. 17 om man räknar Damernas detektivbyrå, vilket jag inte gör, trots hyllplats på biblioteket.

- Nio av de 24 är utgivna av min deckarfavorit Minotaur.

- Antalet författare uppgår till 13. Fem av dessa var helt nya bekantskaper. Två av dessa läste jag flera böcker av under året. De andra tre var one hit wonders. Så gör jag ofta märker jag, jag hittar en författare och kör på honom. Ja, jag skriver honom för endast två lästa författare under året var kvinnor. Mons Kallentoft 2, McCall Smith 4, Marian Keyes 1, Peter Robinson 3, Roslund Hellström 3, Reginald Hill 1, Dan Brown 1, Mark Haddon 1, Mark Billingham 4, Michael Connelly 1, Chuck Palahniuk 1, Markus Zusak 1, Ann Cleeves 1.

- Av McCall Smith har jag läst en ur serien om Damernas detektivbyrå och tre om Professor Dr von Igelfeld. Som jag skrev efter att ha provat en av böckerna om Filosofiska söndagsklubben, så håller jag mig helst till Damerna. Jag tar en då och då mellan deckarna. Kan redan nu avslöja att jag läste ut 2010 års första bok i morse och det var Miraklet på Speedy Motors.

- Tre har jag läst på engelska.

- Klart bäst var The Book Thief av Markus Zusak. Den finns på svenska också och heter då Boktjuven.

Nu är det dags att ta itu med 2010 års läsning. En bok är redan utläst. Jag ska prova lite fler nya författare. I min väska ligger faktiskt de tre första av Stephenie Meyer. Tina har påverkat mig igen. Jag som inte följt True Blood ens en gång, så vi får se vad jag tycker. Deckarnivån tror jag dock kommer att ligga på ca 50% som de senaste åren. Varför ändra ett vinnande koncept?