True Blood - The Complete First Season

Äntligen har jag börjat se första säsongen av True Blood. Med en takt av två till tre avsnitt åt gången har jag nu bara en dvd kvar innan jag måste låna de andra säsongerna. Jag får lite Twin Peaks-vibbar, fast ändå inte.

Alla jag känner gillar Alexander Skarsgårds rollfigur Eric bäst, men jag tycker Bill är ett snyggo. 173 år gammal, tittar mycket under ögonbrynen, har polisonger och gillar att ligga nedgrävd på kyrkogårdar. I övrigt en sympatisk man. Inte helt olik Mr. Darcy, undantaget kyrkogårdarna.

I hatten

Idag såg jag en kvinna som möjligen hade T-centralens mest nedåtgående mungipor, men en fasligt snygg filtmössehatt på huvudet.

Jag undrar om folk väljer tokiga och roliga mössor för att visa att de är roliga och har humor eller om de gör det för att de hoppas att mössan ska smitta av sig?

Friktion under motion

I morse var jag på min oskönaste powerwalk någonsin. Det berodde inte på snålblåst, skoskav, dåligt flås eller moddigt underlag. Allt berodde på att jag råkade matcha två material som inte tyckte om varandra. Underst hade jag ett par mysbrallor i krossad sammetsplysch och över dem regnställsbyxor med polyesterfoder.

Jag hade nog inte varit igång mer än fem minuter innan jag kände som en lätt vridning av tyg runt höger lår. Jag fortsatte gå, men nästa gång jag tittade ner såg jag att överdragsbyxorna åkt upp. De gick inte att dra ner. Vridningskänslan av tyg tilltog, också runt vänster lår. När jag hade gått ca femton minuter hade tyget i sammetsbrallorna stasats åt maximalt och begränsade min rörelsefrihet. De var helt ihopskruvade med fodret i de andra byxorna, som då hade high-water-längd och var alldeles korviga.

När jag kom hem var jag tvungen att kränga av mig båda byxorna på en gång och separera dem i efterhand. Vid det laget hade transpiration tillstött mellan hud och syntetplysch, vilket försvårade hela operationen.

Nu har jag lärt mig what NOT to wear under mina powerwalks.

Eldvittnet

"Men hur fort läser du, elle' ?!" sa min nya kollega idag när jag viftade med Lars Keplers Eldvittnet och beskrev den som en äkta bladvändare, som hållit mig vaken till midnatt två kvällar i sträck.

Igår såg jag i och för sig Guldbaggegalan, så där förlorade jag två timmars lästid, men sedan läste jag två timmar efter det. En långfilm med reklam är värd ungefär 120 sidor i en bra roman. Den lånade första säsongen på "True blood" ligger osedd på soffbordet och det säger en del om mina prioriteringar. Jag har ingen man, inga barn och lagar inga komplicerade maträtter. Jag har hyfsat lång restid till jobbet och kan ses ointaglig för chit chat på pendelperrongen om morgnarna. Uppfälld kapuschong, mp3-lurar, undandragen position nära en pelare (gärna med belysning) och bok i händerna.

Alla Lars Keplers (pseudonym, som väl alla känner till) böcker är våldsamma, psykologiskt stressande och skrivna med ett otroligt driv samt det gamla tricket breda marginaler och många korta kapitel. Så görs det väl också film på Hypnotisören nu. Paganinikontraktet var en mellanbok för mig. Titeln "Keplers hittills bästa" kniper nog Eldvittnet, tätt följd av Hypnotisören. Fast jag tror jag ska läsa om den innan jag ser filmen.

Ikväll är målet att släcka före 22.

Dans & litteratur

I torsdags natt, när jag kom hem från salsan, läste jag ut Huvudjägarna av Jo Nesbø. Den är fristående, så man behöver inte vara bekant med hans figur Harry Hole. Boken är en kriminalroman åt actionhållet. Den var spännande, oväntat rolig och hade bra driv. Dock blir jag inte riktigt klok på alla detaljer och planteringar och sådana störande saker kan krulla till det i hjärnan och drar ner helheten. Jag måste se filmen, vilket jag i det här fallet blir sugen på (i motsats till Mannen under trappan).

I kväll, efter dubbelpass zumba+magdans, läste jag ut Fyrmästarens dotter av Ann Rosman. Det är en pusseldeckare av typen som jag gillar och det har redan kommit fler delar. Den driver fort framåt och jag har chans att vara lite före kriminalpolis Karin Adler. Karin, liksom alla andra personer är sympatiskt beskrivna. Om de inte är osympatiska förstås. Det förekommer sådana. Jag får Camilla Läckbergvibbar av deckarstilen och Viveca Lärnvibbar av personbeskrivningarna och det gifte ihop sig bra.

Jag skriver inte så mycket om innehållet märker jag, men jag är bara rädd att göra en "spoiler". Kanske är det ett tecken på att det är driv, spänning, humor, personbeskrivningar, stil och språk som är viktigast för mig. Ärligt talat - efter ett tag kommer man inte ihåg vad den handlade om eller vem som var mördaren, men man vet om man vill läsa fler för att man gillade författaren.

Copy paste

Jag är så smart! Fick googla runt en bra stund för att fatta hur man kan skriva norska ö (Jo Nesbø gjorde denna vetskap nödvändig) utan att byta tangentbord eller ha numeriskt tangentbord. Det var så lätt!

1. Googla fram ett norskt ö

2. Kopiera

3. Gå till bloggen

4. Klistra in

Tv utan tv

Jag tittar faktiskt väldigt lite på tv. Tillräckligt lite för att min pyttelilla tjock-tv aldrig verkar vilja lägga av så jag kan köpa en platt och slimmad sak att hänga på väggen.

Två serier följer jag dock under våren och det är Bröderna Reyes på svt och Biggest Loser Sverige på 4:an.

Men får tjock-tv:n vara med och se viktminskningsprogram och följa spanska intriger? Nä, jag ser båda serierna på datorn, på respektive kanals play-funktioner. För det är så väldigt praktiskt att kunna se dem när man vill.

Mannen under trappan

Jag har läst Mannen under trappan av Marie Hermanson. Äntligen, för den har några år på nacken och har till och med gått på tv (fast jag såg den inte). Egentligen vet jag inte varför jag plågar mig med att läsa böcker, som jag vet kommer att vara konstiga/äckliga/med otillfredställande slut. Det måste vara något masochistiskt drag jag har.

Jag har läst två böcker av Marie Hermanson förut, Värddjuret och Musselstranden, så helt ovetande var jag väl inte. Hon lyckas verkligen bra med den här skruvade stilen och lämnar mig så frustrerad att jag var tvungen att ringa min syster, som läste den för ett tag sedan. Hon visste inte heller riktigt vad som var vad eller vem och tyckte också den var obehaglig. Så, hon kan vara nöjd med sitt värv, Marie.

Handboll nu och då

Försöker engagera mig i Tjeckien-Sverige i handbolls-EM. Jag kommer nog aldrig att gilla handboll lika mycket som på 90-talet, med gurkburkar, Bengan Johansson, Tomas Svensson i mål och Per Carlén som snyggast på plan. Det var tider det!

Min första Joyce Carol Oates

En sommar för länge sedan misslyckades jag med att ta mig igenom Blonde av Joyce Carol Oates och jag har inte försökt läsa något mer av henne förrän nu - men det var sannerligen värt väntan. Det är Änkans bok som jag precis läst ut.

När jag lånade hem boken hade jag inte fattat att "Änkan" var Joyce själv. Hennes man Ray dör efter 47 års äktenskap och boken är en sorts minnesbok över deras äktenskap och samtidigt en beskrivning av hennes eget sorgearbete under de första månaderna efter hennes makes bortgång.

Det låter dystert, men den här boken kommer att bli anledningen till att jag läser mer av henne. Hon skriver så fint om de turbulenta känslorna. Hon svingas mellan overklighetskänslor och vardagsbestyr. Hon försöker behålla förståndet samtidigt som hon i kursiv stil talar om sin nya roll Änkan i tredje person. Hon är arg, ledsen, förvirrad och räknar ibland sina tabletter som hon skulle kunna ta alla på en gång om det blir för illa. Jag, som har så nära till tårar, grät inte en enda gång. Det är en riktigt fin skildring av förlust, att hitta mening igen, att ta hjälp av dem som finns omkring oss och att lita till sin egen styrka.

Frukostformat

Igår åt jag frukost framför datorn.

I morse vaknade jag strax före nio på morgonen av att två grabbar (med täcknamnen Busen och Snubben) gosar sig ner bredvid mig på madrassen på golvet. Från köket luktar det kaffe och rostat bröd. Min svåger uppenbarar sig i vardagsrumsdörren i vita målarbrallor och bar överkropp. Han väcker sin lillebror, som sover på soffan, och hojtar till syrran och mig att kaffet är klart. Snubben har varit och hämtat en skinkskiva i köket, som han dinglar med framför mig och Busen.

Ute i köket står radion på. Båda smågrabbarna springer runt i kalsonger och hyvlar ost och möblerar om så att alla ska få plats. Busen vill sitta bredvid mig och sitter en stund i mitt knä, så stor han är (8½ nu). Svågern kokar ägg och frågar om jag vill ha kokt eller stekt. Vi eldar lite i brödrosten, pillar äggulor ur äggen, byter mackor och skickar saltet till Snubben som har små, små bitar av äggskal överallt runt sig. En ljusblek januarisol tar sig nätt och jämnt över grannhusets tak. Syrran har inte riktigt vaknat än och jag förstår på henne att det här inte riktigt är det ordinarie söndagfrukostscenariot. Rätt vad det är ska svågern och hans bror iväg och tapetsera i deras syrras hus.

Båda de här frukostarna var väldigt mysiga, på sitt sätt, och det är aldrig så tomt och tyst hemma hos mig som när jag just varit hos dem.

Nagelbrytartider

Jag snittar just nu på en bruten eller avfläkt nagel om dagen. Igår kväll filade jag ner alla så de skulle bli jämna och få växa ikapp och bli starka. Ändå lyckades jag köra pekfingret in i en dörr, när jag skulle låsa upp den inifrån i affekt (don't ask), så nageln bröts och skivades nästan ända ner till skinnet.

Öljäst nästa?

Ansiktskännare

Jag är sjukt bra på ansikten, alltså att komma ihåg att jag har träffat eller sett människor. Jag lider ibland av detta, eftersom det innebär att jag kan få ansikten "på hjärnan".

I fredags hände det med en kille som serverade i en bar. Jag frågade honom om han jobbat på en annan bar som jag trodde att det var, men nej. När vi gick därifrån trillade dock poletten ner och jag kom på var jag sett honom.

Idag gick jag ur en tunnelbanevagn och längs perrongen. Just när dörrarna stängdes och den åkte iväg såg jag en kille som tittade ut genom fönstret. Jag hann tänka att han nog vikarierat på skolan, innan jag kom på att det var skolfotografen från i höstas. Han var på skolan i flera dagar och åt en av dagarna lunch vid mitt bord, men sedan dess har vi inte setts.

Nu såg jag precis Biggest Loser och kände igen en av deltagarna så mycket att jag visste att jag träffat henne...och tänka sig att jag kom på det, fast det måste varit tio år sedan jag såg henne sist.

Tre är en spaning ;)

Straffet

När jag FÖR EN GÅNGS SKULL äter en pizza med lättöl till lunch, så blir jag mailbombad av GI-viktkoll hela eftermiddagen.

Nödigt

Imorgon är det slut på att ligga och läsa hela nätterna, äta frukost 10.30 (då jag äter lunch på tisdag) och göra lite vad man vill. Det ska ändå bli rätt skönt med rutiner igen. Här är en härlig bild från en studiedag förra året. Jag är glad att det inte är 1842 längre utan att vi har lgr 11...

Julia - Julie - Giulietta

Fast det är lördagkväll ska jag snart gå och lägga mig och läsa. Jag håller inte samma tempo som i december, utan är "bara" på min andra bok.

Årets första var så bra och en sådan perfekt mix av allt jag gillar att jag redan kan lova att den kommer med på topp tre i år. Julia av Anne Fortier.

Romeo och Julia är en pjäs som ligger mig varmt om hjärtat, sedan jag har varit med i två uppsättningar av den och sedan sett alla möjliga varianter på scen och film. I den här boken är det en ung kvinna som heter Julie som är huvudpersonen. När hennes gammelmoster dör ärver hon nyckeln till ett bankfack i Siena och åker iväg för att börja forska i omständigheterna kring hennes föräldrars död. De dog när hon var liten och det var därför hon och hennes tvillingsyster fick växa upp hos gammelmostern. Föräldrarna höll på och undersökte gamla legender som sades ligga till grund för det som långt senare blev Shakespeares Romeo och Julia.

Julies italienska namn är Giulietta, vilket även andra kvinnor i hennes släkt har hetat, och hon bär samma efternamn som en av Sienas stora släkter...

Det jag älskar med den här boken är att den innehåller gåtor och mysterier som långsamt nystas upp. Den är spännande på samma sätt som en kriminalroman, vilket så klart tilltalar mig. Den är historisk, fast dåtid och nutid blandas. Jag fick tänka nytt kring legenden, som jag trodde att jag kände den. Det är mycket känslor, framför allt kärlek. Den är lite som en saga. Alla egenskaper som utmärker en perfekt Baba-bok, alltså. Delar man min smak i övrigt så är det bara att slå till och läsa den.

På G

Årets vecka 1 är inte till ända än. Ändå vill jag trycka på "save" och spara den här känslan. Jag har gjort bokslut och det innebär bland annat att jag får syn på allt kul och bra som har hänt. Annars är det lätt att bara tänka att "2011 var ett mellanår och jag mådde skit", vilket jag i och för sig också gjorde, men man kan välja vad man sätter strålkastaren på, eh? Den här veckan har jag fattat några viktiga beslut och kommit igång med träningen och just som jag tänkte börja sluta spana på män, så tror jag bestämt jag har hunnit en liten flirt också.

Inatt sov jag bra. Jag gick upp och satte på mig gamla vinterjackan och mössa. På med powermusik i mobilen och en snabb 40-minutare runt i mitt kära bostadsområde. Jag tycker verkligen att jag inte kunde bo på något bättre ställe! Det var några minusgrader, ett pyttelager med snö och sol i mina ögon. En supervacker koltrast med sin gula näbb tittade på den galna människan som marscherade förbi i tacksamhet och kärlek till livet. Heja mig!

Första gången

Jag försöker då och då att göra saker jag aldrig provat förut. Förra året smakade jag ostron för första gången i mitt liv. Scenen var perfekt, en 40-årsfest med skaldjursplatå samt en fransk-ungersk väninna som instruerade. Det blev två och de smakade mest som mosade, salta musslor.

Förra året var jag i Portugal, fick bedövning under foten (aj aj aj), sökte jobb i Spanien, blev bjuden på Sturebadet, var på en vinprovning och gav en komplimang till Mats Sundin. Allting för första gången.

Ibland - eller oftast, eftersom jag är liiite bättre på att drömma och skriva listor än att verkställa - står saker länge på listan över saker jag vill prova. Zumba är en sådan sak (minst två år). Igår ringde min - något driftigare vän - och hade hittat ett pass som vi kunde gå på. Idag! Så har vi satt igång 2012:s lista över nya saker och vilken virvlande start!

Bokbokslut 2011

Dags för 2011 års bokbokslut. Den 29 oktober insåg jag att jag "bara" läst 16 (obs, skönlitterära) böcker, men efter det satte jag sprutt och stannade på 36.

Antal deckare: 14 stycken, ca 40%. Jag brukar ligga på 50% eller över.

Antal författare: 28 st. Jag är en serieläsare. Hittar jag någon bra så biter jag tills det krasar.

Helt nya författare (ej lästa av mig förut): 12 st! Har inte kollat, men det känns som en hög siffra. Bra där!

Antal böcker av svenska författare: 22 st. De övriga är mest britter, en norsk, en dansk och Connelly och Gilbert mitt lilla amerikanska bidrag.

I övrigt inga större överraskningar. Jag varvar kriminalromaner med feelgood.

Årets rekommendationer är:

Nu vill jag sjunga dig milda sånger (den bästa av Olssons tre lästa i år)

Ljusets dotter (har läst alla Nemerts och älskar dem)

Tre sekunder (tävlar med Box 21 om att vara Roslunds och Hellströms bästa)

Sömngångerskan (helt otippad, men mystiskt upplägg som en deckare. Snygg framsida.)

Bländverk (Erikson. Det kommer bli en serie om Alex King, beteendevetare)

Den sista goda människan (Kazinski är en pseudonym för två danskar, den ene regissör. Förklarar drivet och de eventuella Dan Brown-referenser som ploppar upp, men den var sjukt bra. 555 sidor som jag inte kunde lägga ifrån mig.)

Keyes, Marian	Oväntat besök på Star Street	11-01-18
Wennstam, Katarina	Alfahannen	11-01-22
Hildebrandt, Johanne	Freja	11-01-24
Hildebrandt, Johanne	Idun	11-01-27
Hildebrandt, Johanne	Saga	11-02-03
Olsson, Linda	Nu vill jag sjunga dig milda sånger	11-02-05
Janouch, Katerina	Bedragen	11-02-26
Gerhardsen, Carin	Pepparkakshuset	11-03-24
Olsson, Linda	Sonat till Miriam	11-04-03
Gerhardsen, Carin	Mamma, pappa, barn	11-04-08
Gerhardsen, Carin	Vyssan lull	11-04-12
Tropper, Jonathan	Konsten att tala med en änkling	11-04-30
Wägner, Elin	Norrtullsligan	11-05-06
Ragde, Anne B.	Nattönskningen	11-07-30
Billingham, Mark	Från de döda	11-09-12
Robinson, Peter	Bad boy	11-10-28
Nesser, Håkan	Himmel över London	11-11-06
Connelly, Michael	Fågelskrämman	11-11-07
Robinson, Peter	Skuggor på vattnet (och elva andra berättelser)	11-11-17
Olsson, Linda	Det goda inom dig	11-11-26
Lindblom, Sisela	The Agency	11-11-29
Nemert, Elisabet	Ljusets dotter	11-12-01
Lindgren, Torgny	Minnen	11-12-05
Roslund, Hellström	Tre sekunder	11-12-08
Fox, Essie	Sömngångerskan	11-12-11
Gerhardsen, Carin	Helgonet	11-12-12
Paborn, Sara	Släktfeber	11-12-14
Conlon-McKenna, Marita	Bröllopsfixaren	11-12-15
Jonasson, Jonas	Hundraåringen som klev ut genom fönstret o försvann	11-12-18
Dillon, Lucy	Ensamma hjärtan och hemlösa hundar	11-12-20
Gilbert, Elizabeth	Lyckan, kärleken och meningen med livet	11-12-27
Erikson, Thomas	Bländverk	11-12-27
French, Dawn	En liten smula underbar	11-12-28
Kallentoft, Mons	Den femte årstiden	11-12-29
Kazinski, A. J.	Den sista goda människan	11-12-30
McCall Smith, Alexander	Extra bekvämt på safariklubben	11-12-30

Halkvarning

Det enda hala på gatorna idag den 3 januari (!!!) är de vita strecken på övergångsställena.

Lite kul? Bildgoogla "zebra crossing".

Ett nytt trick

Jag brukar inte lova så mycket till nyår. De senaste åren har jag antingen haft ett tema eller några mina budord att leva efter. I år är de skrivna som affirmationer i presens och jagform. År 2006 hade jag passion som tema och det var ett kraftfullt ett! Jag började köpa färgglada kläder. Jag började med salsa. Jag var kär.

En sak som brukar återkomma och som ingick både i temat Agera mera/Agera istället för att planera (2007) och Tid (2009) är att begränsa datortiden. Jag tittar nästan ingenting på tv, men när jag är hemma är datorn på nästan hela tiden.

Så - om en begränsning inte funkar så måste man vara listig. Idag fick jag en snilleblixt. Istället för att skapa vissa tider då jag får sköta alla mina dator- och internetärenden (det så kallade modemtricket) så ska jag prova att ha tider för andra saker (tänk tvärtommetoden). Jag ska sätta timern på 22, 37 eller 58 minuter då datorn är avstängd och det är röj-och-fix-tid. Detta lärde jag mig en gång i en bantarbok. Då handlade det om att göra något annat i exakt 7 minuter, när man var sugen på något att äta (avledningsmanöver). Jag är en jäkel på att utnyttja reklampauserna i söndagsfilmen, så det kan gå hur bra som helst det här.

Gott nytt år!