Jag vill också vara pensionär

Jag har bara varit drygt ett år på nya jobbet, men har redan varit med och tackat av två pensionärer och fler är det på gång. Då kommer andra pensionärer och är med. Sist hade vi en hel fyrsitssoffa full, som satt och skröt om resor och möjligheten att göra lite vad som faller dem in. Ofta har de äppelkaka med sig och utstrålar lugn och frid.

Båda mina föräldrar är pensionärer nu. Idag ringde jag dem 14:45. Då kunde de inte riktigt prata för de satt på restaurang. Och åt lunch. Innan dess hade de varit på utflykt i nya bilen, hälsat på pappas bror (som är pensionär en dag i veckan), åkt lite ärenden. Pappa har börjat i manskör och blivit disktriktsdomare i golf, mamma plöjer böcker i Akademibokhandelns Låna & Läs-klubb och ibland åker de på föreställningar på Göteborgsoperan. I alla fall pappa brukar ta sovmorgon så man inte törs ringa på morgnarna. Då löser mamma korsord och kokar kaffe. Precis det livet jag vill leva. Och så tillhör man en generation som inte alls säkert kan gå i pension vid 65.

Oomkullrunkeligt

Det finns ord och så finns det ovanliga ord. Oomkullrunkeligt är ett ovanligt roligt ord. Icke desto mindre snubblar jag över detta ord då och då, vilket jag tolkar som att det kittlar fler än mig. Det förekommer i Hjorth och Rosenfeldts Det fördolda, som jag precis avlyssnat som ljudbok. Följaktligen blev det inte jag som behövde ljuda ut det långa och kittlande ordet den här gången, utan skådespelaren Niklas Falk.

Och det vet vi ju alla att runka betyder skaka, ruska, vackla, vicka, gunga. "Han runkade på huvudet."

Tecknade människor

Ibland händer det att jag ser människor som ser ut som förlagan till tecknade figurer.

Jag minns en vikarie på en skola där jag jobbade. Hon var den exakta kopian av illustrationen i en tyskabok. Då och då har jag haft elever, som ser ut som jag tänker mig att Dennis, Kalles kaviar-Kalle eller solstickan-pojken skulle göra om de kom till liv.

Idag har jag sett en man som verkade tecknad av Olof Landström. Jag hade nästan svårt att inte le i munterheten över att stöta på en livs levande (och något tjockare) bror till Farbrorn som inte vill va' stor.