Min farmor var yngst av femton barn och är alltså den lilla bäbisen i sin mors famn på det här fotografiet, som hon hade hemma när jag var liten. Nu lever ingen på det fotot längre (kanske togs sommaren 1919). Men vi lever kvar - deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Sov gott lilla farmor! Jag önskar dig ljus och frid!
2 kommentarer:
Jag beklagar. Det är alltid tråkigt att mista en släkting.
Men jag kan inte låta bli att fascineras av gamla foton. Kan titta på dem hur länge som helst, studera ansikten, kläder mm. Även om jag inte har en aning om vilka de är. Det är en ganska hisnande tanke att det är en liten farmor som sitter i knät på bilden :)
Allt gott önskar jag dig och ha en jättebra helg!
*krama om*
Tack!
Precis så var det med det här fotot. Det har funnits i hela min barndom och dök upp för mig igen via en släkting som släktforskat. Farmor brukade berätta om sina syskon. Kusligast var brodern som dog av blodförgiftning 15 år gammal efter att ha stuckit sig på en krusbärstagg.
Trevlig helg på dig med!
Kram
Skicka en kommentar