501

Nummerplåtsspaningarna behöver inte upphöra bara för att jag är klar... Min pappa förser mig med material. Han har hela tiden jobbat från båda håll - från 001 uppåt och från 999 nedåt. Lite mer avancerat för minnet, men han har ett block i bilen där han skriver upp vad han är på. Det har hela tiden gått bättre på nervägen.

Det lustiga är att nu mot slutet av min jakt har han närmat sig ett möte på mitten mellan upp- och nedgång. Han menade rent av att han skulle vinna över mig om han mötte sig själv innan jag tog 999. Inte för att jag höll med och som vi alla vet hann jag ju till 999 innan vi ens behövde ta den diskussionen.

Det ännu lustigare (särskilt med tanke på att han hela tiden hittat fler bilar på nervägen) är att jag i fredags fick ett sms: "501", vilket innebär att han mötte sig själv precis på mitten. Det är nummerplåtssammanträffandehumor det!

Lördagsskörden i bild

The End

Jag jagade 994 några fruktlösa dagar. Gick extrapromenader på okända gator. Den 994 som jag sedan tog var en som susade förbi medan jag slängde ett papper i en papperskorg.

995 tog jag när jag var ute och majade i Tyresö, eftersom den där röda 995:an som jag sett försvann lika plötsligt som den dök upp.

Redan på fredagkvällen gick jag en extrapromenad för att plocka en av de två 996:or jag "visste". Helt i onödan annat än ur motionssynpunkt... På lördagen hade jag bättre tur. Jag visste en 996 längre bort och den var snällt hemma när jag tog min morgonpromenad och sedan tog jag 997 på väg till en kompis och 998 på väg ut på Djurgården. Alla stod stilla, så jag kunde fota dem, men inte en enda av dem var de bilar jag "visste" fanns.

Idag - måndagen den 4 maj, ca 14,08 - tog jag 999. Det känns riktigt skönt och jag törs lova att jag inte ska börja om.