Datumparkering

Om jag inte visste att det är datumparkering på min gata skulle jag kanske ha trott att vi haft en hel armada av marsianer här inatt. Mycket väluppfostrade marsianer, vill säga, som satt sig in i hur det parkeras här på Tellus.

Trots den bilfria gatan har jag håvat in 935, 936 och 937 idag. Känns oerhört bra!

Du är inte ensam i kollektivtrafiken

Jag förväntar mig inte att alla människor ska vara väluppfostrade. Men vad hände med sunt förnuft, vanligt hyfs och hänsyn? Det kryllar av egon, stora som fyra säten på tunnelbanan.

Idag har varit en embarmligt mörk dag. Det är jag den första att skriva under på - men så sitter jag heller inte och vrålgäspar utan att hålla för munnen så personen en meter framför får en titt på vad jag åt till frukost och kanske även lite härlig utandningsluft på köpet!!! Vad är det med folk? Nyser, hostar och gäspar gör man bortvänd eller med förhållen mun. Det lär man ju småbarn. Eller...?

Och vad är det med spottande? Vad är det som driver människor till att sitta på en bänk vid en busshållplats och loska så att det är helt blött och slemmigt på marken (isfläck kan det bli den här årstiden). I min värld är det otroligt nonchalant att spotta inomhus och dit räknar jag faktiskt kaklat golv innanför tunnelbanespärrarna. Är det okej så länge nån annan städar?

Värst just nu är ändå det som jag vill kalla den nya tidens bergsprängare. För 20 år sedan kom de med värsta kassettdäcket på axeln och full kräm. Nu räcker det med en mobiltelefon och några mp3-filer för att störa en hel tunnelbanevagn. Jag tänkte skriva att tonåringar är värst, men efter att ha åkt tvärbana med nån minaretliknande sång på högsta volym är jag beredd att ändra mig.

Tre är, som bekant, en spaning. Adjö!

Årsstämmor

Jag var på årsstämma i bostadsrättsföreningen igår. Jag kände ett kollektivistiskt och demokratiskt ansvar. Dessutom ville jag se om samlingslokalen eventuellt skulle kunna hålla måttet för en rackabajsarns 40-årsfest vad det lider.

Det började klockan 19.00 och när jag kom sa jag att jag måste gå senast 20.30 (salsa). Ja, då skulle vi vara klara. "Inte mer än en timme.".

Årsstämmor är grymt tråkiga, men ganska roliga på ett knastertorrt sätt. Början gick jättebra. Han som höll i stämman var nån extern snubbe som körde järnet, men sedan kom vi till årsberättelser, balansräkningar och noter, alltsammans förevisat med en projektor men pyttelitet så man inte såg siffrorna. Och sedan visade sig att många av de här grannarna jag har, men aldrig ser röken av, hade en och annan fråga eller observation.

När jag tassade ut (med min prassligaste vinterjacka) hade de bara hunnit till "beslut om fastställande av resultat- och balansräkning", vilket var punkt "j" av "a-t".

Och snart kommer årsmöte med kören. Då förvandlas mina trevliga körkamrater och fram kryper alla pensionerade akademiker och före detta ordförande i olika styrelser fram, för att inte tala om körmedlemmarna som varit med sedan körens grundande. Man kan inte säga pip med mindre än att det ska bläddras i stadgar och säger man mer än pip så blir man invald i styrelsen. Slutsats: silvertejpen på när det stadgeenligt utlyses om årsmöte.

Sjuttio to go!

I år kommer jag att bli klar med mitt nummerplåtssparande, det törs jag lova. Jag ska inte börja om, det lovar jag också. Jag behöver lägga min blick och energi på annat håll. Nu ser jag fram emot den dag då jag kommer till 999. Eftersom jag fortfarande är arbetssökande har jag övervägt att eventuellt besöka en eller annan större parkeringsplats. Trots att jag tycker att det är fusk skulle processen kunna påskyndas något. Det är smutstorr januari och många skyltar ser ut så här:

Numret är fingerat och har ingenting att göra med numren i blogginlägget.

Å andra sidan har jag overkligt flyt nu: 924 igår (på min gata), 925 och 926 igår (på Sveavägen), 927 på syrrans gata, två (!) stycken 928 (på samma parkeringsplats när vi skulle hämta Busen på dagis). Anmärkningsvärt är att syrran föraktfullt höjer ett iskallt ögonbryn när jag jublar över det fantastiska i att se två 928:or så nära varandra. Hon är för ung att vara så ironisk. Dessutom samlar hon själv på rådjur!

Idag tog jag 929 på solpromenad med ögonvittne.

Tio år

1999 kan kännas som alldeles nyss eller ganska länge sedan. Eftersom det är tio år sedan roade jag mig med att läsa min gamla kalender från det året (vad ska jag säga - det är alldeles för många mellandagar).

1999 var året då jag hade min första hemdator via jobbet och internet med modem. Jag har på ett ställe gjort en anteckning om hur fantastisk informationstekniken var när jag kunde skicka ett dokument via e-mail. Jag gav också efter och skaffade slutligen ett kontantkort till mobiltelefon och satte i syrrans avlagda Philips fizz (med utdragbar antenn) och var jätteorolig att någon skulle ringa medan jag satt på pendeltåget, för jag tyckte det var oerhört pinsamt. Jag visste inte hur jag skulle öppna ett sms som jag fick på min 30-årsdag.

Det hände rätt ofta att jag somnade framför tv:n med linserna i och fick gå upp och försöka få loss dem från ögonvitorna. Det skulle dröja fem år tills jag lasrade dem.

Det jag ägnade fritiden åt var teatern ute i Haninge. Jag hade ingen aning om att det var så ofta. Jag bodde i princip där ute av kalendern att döma. Så gick jag på långa promenader med Prinsessmamman, som då för tiden bodde nästan granne.

Jag ringde farmor ibland och hon mig. Sedan försvann hon gradvis ur mitt liv och dog i juni förra året.

Vår älskade hund fick somna efter att ha varit riktigt dålig. Han blev nästan 15 år.

Jag var på en föreläsning med Aidan Chambers, som för alltid skulle förändra mitt sätt att se på läsning och böcker. På hösten hoppade jag av teatern, men började sluka böcker på ett sätt som jag inte gjort sedan jag var tonåring.

Jag gick en illustrationskurs på Folkuniversitetet, åkte Fritt fall mot bättre vetande, fick tvätta alla kläder om jag varit ute en kväll eftersom de stank av cigarettrök, var på tvåveckors chartersemester på Zakynthos, magnetröntgade ett knä och en fot på Sophiahemmet, hade järnbrist med bara snäppet bättre värden än i år och sade upp mig från en skola för att bli värvad av en annan.

På julafton spelade vi TP Millennium. Mamma var inte med, men satt i rummet intill och ropade: "Det kan jag!" och "Gud, vad enkelt!". Julafton 2008 spelade vi Rappakalja. Ett tips inför julen 2009 eftersom hon inte kunde ett enda svar :)

Bokbokslut 2008

Dags att sammanfatta 2008 års lästa böcker. Listan omfattar de skönlitterära böcker jag läst under förra året och innehåller 28 titlar, precis som 2007!

- Av dessa 28 är endast åtta deckare. Förra året var det hälften och jag tyckte att det lät lite för att vara jag. Däremot har jag läst sex fantasyböcker i år och det är mycket.
- Det totala antalet författare uppgår till 17. Tre vardera av Terry Pratchett, J. K. Rowling, Connelly och McCall Smith, två vardera av Paulo Coelho, Isabel Allende och Läckberg. Man kan se tydliga trender i mina försök att läsa ut serier/läsa allt av vissa författare.
- I januari läste jag tre böcker.
- I mars läste jag en bok. Den var i och för sig bra.
- I april läste jag sju böcker. Detta var min mesta fantasy-månad, Pratchett och sträckläsning av de tre sista Harry Potter-böckerna, som jag ville ha läst innan någon glappade om slutet.
- I maj läste jag tre böcker.
- I juli läste jag fyra böcker.
- I den åttonde månaden läste jag åtta böcker. Ett tydligt tecken på mina nya rutiner i tillvaron som arbetslös. Jag gick till biblioteket varje måndag och lånade sjudagarslån, bevakade ”inkommet idag-vagnen” som en uggla och lånade dvd-filmer.
- I november läste jag två böcker.
- Jag läste alltså inte en enda bok under fem av årets månader! Lite anmärkningsvärt, men bevisar väl att jag är en periodare av rang. Jag formulerade också ett livsavgörande beslut under våren, vilket tog ansenlig energi. Dessutom bokför jag endast skönlitteratur. Jag har kanske läst lika många andra böcker.

Årets bästa: Vindarnas ö av Elisabeth Nemert
Rolig titel - tråkig bok: Kåta renar begår inte självmord
Ny bekantskap: Michael Connelly – Harry Boschs fader – skapar en ny huvudrollsinnehavare som jag inte vet om jag gillar. (I lagens limo)
Ny serie av gammal författare: Filosofiska söndagsklubben var inget för mig. Jag håller mig till Damernas Detektivbyrå.
Svårast att lägga ifrån sig: Harry Potter
Intresse efter tv-dokumentär i kombination med intresse för Chile (salsa, spanska): Isabel Allende
Gavs (äntligen) en chans: Pratchett, efter ivrig lobbying från Tina.
Gavs en ny chans: Paulo Coelho (jag gillade honom bättre nu än då)