Vila i frid B

Min lilla farmor bor på ett äldreboende, på en avdelning för senildementa. Hon fyllde 88 förra veckan. Jag har inte sett henne på säkert 2 år. Hennes kropp är frisk och kry, men inte hjärnan.

På samma äldreboende, fast på en annan avdelning, har hennes man bott. Han är min "plastfarfar". Han har varit klar i huvudet hela tiden, men mycket mycket sjukare än farmor. Han har haft astma och stroke och allt möjligt. Nu hade han visst lunginflammation också.

I morse fick jag ett sms från pappa att han dog tidigt i morse i sviterna av allt detta. Det känns så sorgligt. Jag blir ledsen för två saker. Det ena är att min far- och morföräldrageneration håller på att försvinna (vilket innebär att min föräldrageneration står på tur), dels för att han fick bli gammal (skulle också fyllt 88 snart) men inte fick vara frisk och glad hela livet. Och sedan tänker jag på min lilla farmor och vad som ska hända med henne nu. Änka för andra gången, kanske helt ovetande om det. Min lilla farmor som alltid var så stark i nyporna och handlingskraftig när jag var liten. Pappas lilla mamma. Vad ska hända med henne nu?

Uppkopplad igen!

Jag känner mig visserligen som Bambi på hal och tunn is, men jag har fått tillbaka min dator och än så länge verkar den funka. Den hängde sig naturligtvis med en gång när jag skulle installera mitt säkerhetsprogram, men nu så ska det väl vara lugnt. Jag får installera om skrivare och kameraprogram lite pö om pö, så den stackarn inte blir helt chockad.

En sak har jag lärt mig under datorfrånvaron i alla fall. Att jag ska begränsa tiden jag sitter här och ugglar. Det får vara nog med sådant nu. Jag ska börja köra som jag gjorde på den gamla goda modemtiden - skriva listor på de sidor jag behöver kolla, göra det och sedan logga ut och leva i verkliga livet den mesta tiden.

Något litet gott

Nu är inte min dator hos mig längre. Den har kommit till första anhalt på sin väg mot återställande. I morse fick jag skjuts av en arbetskamrat med datorn i baksätet. Nu befinner den sig på min arbetsplats för vidare forsling till annan arbetskamrats pojkvän. Om jag finge önska skulle jag ha min lilla dator hos mig igen före helgen, men det är nog inte rimligt...särskilt inte när logistiken räknas in.

Två goda saker har dock hittills kommit ur det hela:
1) Igår kväll blev jag sugen på att gå och lägga mig strax efter 21 och läsa 1½ timme. Har inte läst en enda skönlitterär bok än i år. Till och med denna (Mossvikenfruar) påbörjade jag förra året.
2) Jag åkte ju alltså bil till jobbet och på en annan tid än vanligt och detta medförde att jag såg en grön bil med nummerplåt 534. Lite plåster på såren.

Teknikfreak (med betoning på freak)

Det är aldrig roligt att tvingas inse att man är beroende av saker. Men här kommer en bekännelse: Jag saknar min dator! Jag behöver den! Jag kan inte blogga, inte maila, inte sköta mina Tradera-affärer, inte kolla SL:s hemsida. När båset är tomt saknar man kon. Jojo, det stämmer kan jag meddela.

Diagnosen så här långt är att det inte är Windows och inte hårddisken. En kompis pojkvän tyckte, i spontan telefonsupport, att jag mest verkade behöva pep talk. Det var i lördags förmiddag. I lördags kväll tog dock mina utvägar slut och mitt begränsade datorkunnande gav sig tillkänna. Nu ska datorn fraktas hem till denne pojkvän. Garantin på datorskrället löpte nämligen ut för 44 dagar sedan!

14 mars - en dag ur verkligheten

En liten rapport från verkligheten en onsdag i mars:

Jag är trött, in i märgen trött. Den stora vårtröttheten satte in innan omställningen till sommartid i år. Idag ska jag köpa järn, för jag utgår ifrån att jag behöver fylla på reserverna. Saken blir inte bättre av att det går billarm på nätterna, så jag vaknar och inte kan somna om. Drömmer mycket och förvirrat, men jag minns nästan inget av det när jag vaknar.

Jag har problem med datorn. Teknikstrul tar mycket av min energi, men nu har jag lyckats spara allt av värde (bilder och dokument) så ikväll ska jag installera om Windows. Hoppas det går bra. Det måste gå bra.

Det är supermycket på jobbet. Positiva saker, men icke desto mindre, stress. Jag har haft huvudvärk (5:e dagen nu), spänd nacke och den här hemska yrseln som jag får när jag stressar. Ingen salsa eller sång i världen kan råda bot på detta som jag finner stressande och jag kan inte hoppa av när hjulet spinner som mest.

Jag har tagit rätt många bilnummer det sista. Är uppe i 533 nu!

Solen skiner idag.

Jag känner mig på det hela taget rätt glad, men lite splittrad.

Over and out!

Mognad?

När jag var 11 kunde jag inte se ett avsnitt av "Lilla huset på prärien" utan att gråta.

När jag är 37 kan jag tydligen inte se ett avsnitt av "Stilakuten" med stilpoliserna Trinny & Susannah utan att gråta.

Vårsalong

Vårvädret höll inte hela vägen, men idag har jag varit på Liljevalchs vårsalong. Jag tog Djurgårdsfärjan dit med solglasögon på och promenerade Strandvägen därifrån i duggregn. Det är äkta vår, det!

Jag brukar försöka gå på vårsalongen. Det är inspirerande och påminner mig om när jag gick på gymnasiet. Vi hade EP - estetiska programmet - på vårt gymnasium och det kom en massa "djupingar" från andra ställen och gick där. Jag var lite avvaktande nyfiken och fascinerad av dem. En del gick kedjerökande i svarta rockar och med rödkantade ögon, en kille bara målade giraffer hela tiden och såg ut som en pirat och en del såg helt normala ut faktiskt. Själv gick jag någon sorts utökad bild och var också med på vårutställningarna. Väldigt blandat och ganska mycket experimentellt kunde det vara och så tycker jag att konst ska få vara. Det jag gillar bäst är konst som jag skrattar av, blir nyfiken av, som får mig att tänka eller som är vacker. Det jag inte gillar är konstiga installationer, köttslamsor, avhuggna rådjurshuvuden och äckligheter, foton på övergiven landsbygd och fula teckningar som gör mig arg.

Jag skrattade några gånger idag och jag drabbades av habegär (fast inte just den tavlan) åtminstone en gång. Och så blir jag supersugen på att sätta igång att skapa. Varför gör jag inte det? Jag ska nog hitta på nåt sätt att förlösa den där skaparkraften som bor inne i mig.

Egendomliga saker

Jag ber om ursäkt Moster Mjölgumpa och Prinsessmamman, som båda givit mig samma utmaning. Jag har inte kommit in på min dator och nu när jag gör det så är det bara för att hänvisa till detta inlägg. Visserligen gällde denna utmaning ovanor och egenheter, men där har ni allt det egendomliga jag har att komma med. Jag gör fortfarande allt utom att titta under sängen innan jag går och lägger mig. Jag köpte en ny när jag flyttade förra året och den går nästan ända ned till golvet så ingen skulle få plats!

Jag utmanar inte 6 personer utan lämnar utmaningen öppen för alla som är intresserade :)

Rena bedrägeriet

I vårt nyligen uppdaterade virusprogram på jobbet finns en liten list högst upp där det står omväxlande "Bedrägeriövervakning är på" och "Inget försök till bedrägeri upptäcktes".

Tänk vad praktiskt om man hade en inbyggd sådan scanner som fungerade på människor.

(sedan tycker jag att det är fantastiskt roligt att de använder så stora ord för även om det faktiskt är bedrägeri det handlar om så låter det så maffigt)

Restaurang Ostmackan

Idag kan mormor få ringa och fråga om jag har ätit ordentligt, för det har jag. Jag har lagat fiskwok med paprika, rödlök, vitlök och ingefära. Nu sitter jag här och smuttar på en kopp hett vatten med ingefära i. Det är ett tips från en i min kör. Jag har (med mycket nedslående resultat) försökt dra ned på min kaffekonsumtion, men problemet är att jag inte gillar te så mycket. Ingefära funkar, fast jag var tvungen att söta lite...

Matlagning ja, ett trist kapitel i mitt liv. Jag älskar mat, men jag tycker inte att det är så kul att laga den. Varför ska jag stå och hacka och fixa och laga mat som jag sedan äter upp på 5-10 minuter? För att inte tala om disken. Och planeringen. Fisken köpte jag igår och var tvungen att komma ihåg att ta fram för att tina i morse. Vitlöken som jag hittade i kylskåpsdörren hade börjat gro, men det fanns åtminstone hemma. Jag tror att det beror mest på att jag bara lagar till mig själv. Periodvis är jag jätteduktig och det blir ju alltid över så jag kan frysa in och ha nästan färdig mat när jag kommer hem från jobbet, för då är jag alltid vrålhungrig och inte ett dugg upplagd för att ställa mig och laga mat. Finns det ingen så blir det mackor. Säg inget till mormor...

Jag kan laga mat. Jag har en hyllmeter med kokböcker och plastfickor med utrivna recept. Säkert hälften av böckerna kommer från min GI-period på ca 6 månader. DÅ lagade jag mat. Jag har jättefina grytor och ändamålsenliga redskap (ingen riktigt bra kockkniv dock). Det är bara så tråkigt. Jag äter ju ofta ute så jag lär inte få skörbjugg och jag äter faktiskt lagad lunch med mycket grönsaker varje dag under veckorna.

Ibland är det synd att man inte är Jennifer Lopez eller Madonna eller en av de tre tenorerna och kunde anlita en privat kock... Jag vet ju precis vad jag vill äta om jag skulle orka. Det skulle jag beställa och allt skulle vara klart när jag kom hem från jobbet.

Månförmörkelse

Å, jag ser och följer förmörkelsen av min kompis månen, men det verkar uppenbarligen vara något man ska uppleva i realtid, inte försöka fånga på bild. Här nedan visar jag den bästa bilden jag tagit den senaste timmen. Jag kan inte se att den är så röd, men det skulle den tydligen bli av att bara solnedgångar och soluppgångar på jorden belyser den. Visst låter det vackert!?

Det är bättre nu

För ungefär två år sedan var det någon som hade den stora fräckheten att påstå att jag kunde räknas som medelålders, något jag protesterade starkt emot. Nu får jag lov att hålla med. Inte är jag någon ungdom och inte någon ålderdom heller. Det är bara det att jag har tyckt att själva ordet klingar lite illa, men att vara medelålders är fantastiskt!

Nu är inte jag 40 än på ett par år, men mitt liv som medelålders kvinna är så annorlunda mot vad jag trodde det skulle bli. Mina medelålders väninnor som alla är några år yngre eller äldre än 40 är alla välutbildade, snygga, smarta, fantastiskt roliga tjejer. Många är ensamstående och har ännu inga barn. De som lever i förhållanden verkar nöjda med det.

Jag skulle inte säga att man är färdigmogen, lugn i alla situationer och har släppt alla hämningar bara för att man närmar sig 40. Däremot skulle jag säga att vi sitter på en massa erfarenheter från relationer, yrkesliv, att vara kvinna, att vara människa. Jag kan tala för mig själv och säga att i vissa sammanhang känner jag mig mycket mer ohämmad nu än för 10 och absolut för 20 år sedan, medan jag önskar att jag kunde vara det ännu mer i andra sammanhang. Jag reser mig fortare efter besvikelser och nederlag. Jag har större förtröstan till livet. Jag är mer nöjd med mig själv och med hur jag ser ut. Jag gör val som är bra för mig, utan att köra över andra.

Personlig utveckling är coolt! Att leva i nuet är det enda rätta. Ett av mina favoritcitat är:

Gräset är grönt där man är, bara man vattnar det.

Stort och litet

Livet är som det är, precis som den här bloggen. Jag kan glädjas globalt, men också mycket mycket lokalt.

Idag är jag glad att de gripit Uwe Kolbig i Tyskland. Det är han som är misstänkt för att ha våldtagit och mördat den lille pojken som jag skrev om tidigare.

Jag är också glad för att jag hittat nummerplåtarna 525, 526 och 527.