Anonyma sockerister

Den senaste tiden har tidningarna (de där kvällstidningarna, som jag skulle sluta att läsa) skrivit mycket om sötsug och sockerberoende. Idag var det ett test. Förra vecka fyra skrattretande dåliga tips på vad man kan göra när suget sätter in...som om att dricka ett glas vatten kan stoppa mig när jag vill ha choklad!

Hur som helst har det gått tre dagar när jag inte ätit godis och en vårmånad står för dörren. Jag tänker göra som det stod på ett ställe att man inte skulle men på ett annat ställe att det var en som hade gjort - sluta rakt av. Allt eller inget. Nolltolerans. Det har funkat förr, när jag körde med GI.

Välkommen till 34 dagar utan socker!

Människohandlingar jag ej kan förstå

Det finns saker som människor gör, som jag inte skulle göra, men som ändå finns inom spannet för mänskliga handlingar. Det där spannet är ganska brett. Jag läser till exempel mycket deckare och där finns det mycket ondska. Många gånger kan jag ändå psykologiskt "förstå" den.

Så finns det grymheter och ondska som jag verkligen inte kan förstå. De handlar uteslutande om att ta sig rätten att sätta sig över andras liv och förstöra eller ta dem.

Tortyr och avrättningsmetoder - att under utstuderade former och med vetenskapsmän åsamka så mycket lidande som möjligt. Bara som ett exempel minns hur jag blev alldeles knäsvag när jag läste om hur man dödade fångar (kommer ej ihåg vilket krig och vilket land, men det är ganska ointressant i sammanhanget) genom att långsamt tömma dem på blod. De gav dem någon sorts saltlösning så det skulle hålla kvar vätskan och gå extra långsamt.

Pedofili, psykisk och fysisk vanvård mot barn - något av det som upprör mig mest i hela världen och som gör att jag är med i Ecpat. Hur en vuxen människa kan ta sig rätten att skada ett barn för livet går över mitt förstånd. Alla former av vanvård mot barn är helt oförlåtliga. Det allra sorgligaste är att jag sett en hel del psykisk vanvård av barn. Ofta står man maktlös. Nu talar jag om Sverige. Senast var det alla föräldralösa och kidnappade barn i Haiti jag ville rädda om jag bara kunde.

Snuff movies - Första gången jag hörde talas om detta var det några kvinnor som torterades och våldtogs och slutligen dödades. Allt var på riktigt och allt filmades. Jag mår nästan illa bara av att skriva det. Senast jag läste om det var i en artikel i Metro för några år sedan och då blev jag helt knäsvag och höll på att kräkas på tåget. Det finns hela sajter där man samlar filmer på soldater som man dödar plågsamt och andra äckliga och våldsamma saker. Tydligen ser människor, kanske främst ungdomar, sedan dessa som någon form av mandoms/styrkeprov eller så går de igång på det. Jag tycker det är illa nog när man filmar mobbing eller lägger ut nakenbilder på sitt ex.

Kvinnovåld, hedersmord, psykisk och fysisk misshandel, våldtäkter som krigsföring - Det här går kanske under den första rubriken, men är väl mer kulturellt betingat. Jag läste i DN om Denis Mukwege, en läkare i Kongo som är specialist på att hjälpa kvinnor som blivit våldtagna där. Jag gick till toaletten och trodde jag skulle kräkas efter att jag hade läst den. Senast nu (som fick mig att skriva hela det här inlägget) var det 16-åriga Medine Memi i Turkiet som begravdes levande av sin far och farfar för att hon "hade manliga vänner". Det verkar som om blotta misstanken räcker för att ta sitt eget kött och blod, bakbinda henne och gräva ned henne för att dö under hönshuset. Man hittade inga blåmärken eller spår av droger, däremot jord i lungor och mage. Har de bakbundit henne först och låtit henne se på medan de grävde hennes grav? Har de sagt elaka saker eller bara gjort det helt tyst, vilket som nu är värst? Skrek hon? Vädjade hon? Hur hotad hade hon känt sig innan?

Jag fattar inte.

Peppar peppar

Halva styrkan på mitt jobb var sjuka idag, men blir jag inte sjuk efter den här dagen så kommer jag nog att klara mig.

Först åkte jag två stationer i en vagn som jag är helt säker på att någon kräkts i. Lukten satt i näsan hela kvällen och jag började känna mig rörig i magen. Det första jag gjorde när jag kom hem var att ta åtta hela vitpepparkorn. Mosters moster lärde henne detta trick en gång.

Sedan satt jag bakom en serienysande man på tvärbanan. Alltså, det finns gränser för hur länge jag kan hålla andan.

Mitt i all sjukdom och min ständigt närvarande huvudvärk fick jag dock resultaten på några blodprov jag tog förra veckan. 130 i hb och högt över gränsvärdet i serumjärn!

För 385:- snygga skor, tack!

Dessa Clark´s i mjukaste mjuka skinn och med lite uddspets och rosa foder en bit ner inuti skon är nu mina. Snygga klackar. Knappt använda. Inköpta i London av en trevlig storfotad kvinna, som gick med på att träffa mig i Gamla Stan för affären. Vi sparade packning respektive porto och fick ett trevligt möte. Pris 113:-

Jag har älskat sönder mina snygga Ecco-boots. De var omklackade 5-6 gånger, tårna pekade uppåt, skinnet var avskavt. Jag har använt dem ändå hela vintern. Hur skulle jag kunna slänga skorna som Busen kallade Babas häxskor (för 4-5 år sen)? Jag har inte hittat en värdig efterträdare...förrän en dag! Exakt mina skor, 41:or istället för 42:or. Som nya. Jag låg på budknappen den sista minuten och fick dem för 272:- inklusive frakten.

Tradera, så klart!