Vad har du i väskan?

Mina handväskor har bara blivit större med åren, vilket tyvärr medfört att jag har möjlighet att bära runt på fler saker. Säg inget till min sjukgymnast...

Det här är dagens innehåll minus mobiltelefonen, som jag tog kortet med. Väskan är inte med på bilden men den är av läder och har nitar och väger också en del. Bananerna lassade jag ur på jobbet och paraplyet och handskarna vill jag helst ta ur och bara behålla solglasögonen. Annars är där inget som jag direkt kan undvara. Obs - Compeedförpackningen innehåller öronproppar.

Röd dag

Faktiskt helt oavsiktligt, men idag blev alla mina Instagrambilder röda.

Öst eller väst?

Det är inte alldeles lätt att veta när man är i gamla öst- eller västberlin. Muren gick liksom inte rakt igenom. På vissa ställen behöver man dock inte fundera så länge.

Releasefest eller Jag älskar mingel!

Förra våren gick jag en kurs i att skriva romance. Den hölls av Simona Ahrnstedt som även går under epitetet Sveriges Romancedrottning. Sedan träffade jag henne igen när jag var på ett Books & Dreams-event i höstas och blev glad när hon kände igen mig.

Självklart har jag läst alla Simonas böcker och jag har ju alltid velat varva mina rysliga thrillers med feelgood eller romance, så det passar utmärkt. Jag gillar både de historiska och de nutida för sina starka kvinnor. Simona är också skicklig på att beskriva sex, som är så svårt. Omslagen på de två senaste är fantastiska och nu har jag den rykande heta En enda hemlighet, signerad och klar för läsning.

När jag gick kursen så var det flera av de andra som sa att de hade en historia som ville bli berättad och de ville skriva, men de ville helst inte stå i rampljuset och signera böcker. Jag är tvärtom - jag kan inte vänta till mitt första releaseparty. Det är historierna som inte vill komma till mig...

Simona är inte heller direkt blyg för att stå i centrum. Hon sken som en sol hela kvällen. På fotot som min kompis och jag tog med henne är det dock jag som är belyst med rampljus, som en annan madonnamålning. Jag ser det som ett tecken...

I övrigt var jag framme och sa hej till Åsa Hellberg (som jag träffade första gången på Books & Dreams-eventet), pratade lite med Katarina Bivald (och jag kände igen hennes namn, men kom inte på då att det är hon som skrivit Läsarna i Broken Wheels rekommenderar, om du läser det här: I loved it!), kramades och pratade med Sandra Gustafsson (som jag inte sett på flera år, men jobbat med på terapiskola och jag har varit på en av henne releasfester. Du var skitsnygg!). Sedan såg jag Maggan Hägglund (en starksvag guru, som skrivit min bästa igenkänningsbok Drunkna inte i dina känslor tillsammans med Doris Dahlin) och lite andra kändisar.

Kul, positiv och inspirerande avslutning på gårdagen!

Drömmen om Skåne

Nu har jag varit hos mina vänner i Skåne igen och direkt börjar jag drömma om ett hus på landet och att skaffa hund och katt och några hönor och inreda en skrivarlya, kanske i ett torn, och handla närodlat och vandra runt i bokskogar och ha mindre vinter, tidigare vårar och närmare till Köpenhamn...

En del av det där kanske inte är helt orimligt...

Lustläst

Igår stålsatte jag mig inför den prövning det innebär att släppa in min lekamen i ett provrum i jakten på en bikini, något jag försöker göra högst vart tredje år. Förstå då känslan när jag får superproffsig hjälp i bra belyst provrum och studsar ut med tre (!!!) nya bikinisar. 

När jag mannekängade här hemma i morse och klippte etiketter, läste jag i ren glädjeyra fel "Följer du dessa råd så får du en längre livstid."

Mamma vet

Jag: Jag tror jag håller på att bli förkyld.
Mamma: Det kan vara pollen. Pappa och jag har börjat ta medicin mot det.
Jag: Men jag är inte allergisk mot pollen.

I morse tog jag en Kestine, som jag hade hemma sedan senast myggorna tyckte för mycket om mitt blod. Näsan slutade snörvla och jag har nyst en gång.

Söndagsgåtan

Hur får man en moster att hoppa cirka en decimeter upp i luften?

En systerson ringer precis när Matthew McConaughey jagar en satanistvåldtäktsmördare med ärrat ansikte och läskiga intentioner i någon sorts borgruin i avsnitt 8 av 8 i första säsongen av True Detective som mostern inte sett tidigare och nu ser på datorn i stress före klockan 21 för att hinna slå på tv:n och se del 2 av 2 i Arne Dahl på svt.

Looking forward

Det här med att leva i nuet är bra och så, men man får inte underskatta den uppfriskande kryddan av att ha planerat in saker att se fram emot.

Förra helgen hade två av mina beprövade reskamrater och jag bokat in en övernattning på Hotell Havsbaden i Grisslehamn. Fikabuffé när vi kom, ett glas bubbel i jacuzzin i spa-avdellningen och fantastiskt god mat på kvällen - rödbetor med fläsk, lammbringa och gott vin. På lördagen frukostbuffé och promenad till Albert Engströms ateljé. I maj blir det roadtrip till Lidköping med Kinnekulle och till sommaren är det nu klart att vi gör Bretagne! Vi sammanstrålade på Gunnarsons konditori, även känt som platsen där vi bokade Portugal+Spanienresan 2011 och bokade rubbet idag.

Jag har samma inställning som då - att njuta nu av förväntan, njuta i nuet när vi far fram längs rosa stränder och äter och dricker oss igenom alla orter som heter som mat och så njuta när vi kommer hem med telefonerna fulla av semesterselfies.

På Gunnarsons utan wifi.

R.I.P. Candy Crush Saga

Aaah, jag har gjort det. Något totalt oväsentligt för mänskligheten, men gigantiskt för mig. Med nästan darriga händer höll jag inne Candy Crush-ikonen tills den fick ett litet kryss i hörnet, jag tryckte på krysset och konfirmerade. Raderat.

Det känns lite läskigt, men mest befriande. Bort med denna tidstjuv och den orättvisa ugglan Odus. Nu lämnar jag plats för...någonting annat. Framför allt tror jag att jag kommer att få lättare att fokusera. Det är splittrande att hoppa in i en godisvärld med overkliga uppdrag och bomber som exploderar hela tiden. Det brukade vara det sista jag gjorde innan jag satte paddan på laddning och släckte lampan. Tills igår då. Enligt alla stress- och sömnexperter ungefär det sämsta man kan göra.

Jag hade tänkt göra det när jag kom till nivå 400, men det låter som den gamla ursäkten "Jag får äta den här tårtbiten också, SEDAN ska jag sluta med sötsaker.". Så. Väck med den bara.

Livet utan börjar bra. Ett blogginlägg och nu ska jag laga mat.