Snodd

Om jag äter ägg som någon annan har stekt så äter jag glatt. Men jag måste undra - är det bara jag som tar bort äggsnoddarna när jag steker ägg? Jag skyndar mig att göra sönder gulan och hiva upp snoddarna i skalhalvorna innan de koagulerar. Om de halkar tillbaka igen måste jag vrida stekpannan och lura mig själv var de hamnade.

Beavis and Butt-Head - otecknat

Jag gillar inte Beavis and Butt-Head, men jag förstår hur Mike Judge kom på hur de skulle prata. Han åkte bara tunnelbana några gånger när det var tonåringar ombord och så skrev han ner deras tal.

Jag har hört tonåringar av manligt kön prata flera gånger den senaste tiden. De pratar inte klart meningarna, de använder så få ord men så många ljudillustrationer som möjligt och de pratar mer för alla runt omkring än med den de pratar med.

Och nu gör de reklam för nypremiär av Beavis and Butt-Head - i tunnelbanan.

Läsning, språk, inspiration

I fredags hände det sig att jag fick gå på läskonferens på ChinaTeatern hela dagen. Det var bra, inspirerande och tänkvärt och jag har antecknat sida upp och sida ner med företeelser, metoder och forskning som jag ska kolla vidare kring. Störst intryck på mig gjorde Mats Wänblad (jag kommer att köpa hans läromedel), Mats Myrberg (jag kommer att citera honom många gånger, vad jag tror) och Jonas Hassen Khemiri (roligt att höra honom prata om sin "besatthet" av ord, språk och läsning).

Det regnade ute i fredags, så vi fick bli ledda i en underjordisk gång in till Berns där lunchen serverades. Min skola har en jättefin skolrestaurang, men lärare på studiedagar brukar inte få lunch på Berns, så det kändes oerhört lyxigt.

Extra kul var att i garderoben stod en gammal elev som sken upp och kramades över disken. Jag mindes hans namn, så klart - eftersom jag har extremt bra namnminne. Det här är killen som jag lånade tredje och fjärde Harry Potter-böckerna. Det var engelska utgåvor som han fått från sina kusiner, innan de kom på svenska.

Två äckliga och en god

På Gullmarsplan luktar det alltid antingen kloak/äggfis eller permanentvätska. Idag var det permanentvätskan som slog igenom. Andra obehagliga lukter under dagen var när jag sniffade i mina Puma-sneakers i oäkta skinn från förra året och de luktade bajs. Verkligen bajs. Dem kan jag ju inte ha längre, fast det är guld på och allt.

En behaglig doft har jag dock haft på skolan under eftermiddagen. Fritids bakade kanelbullar inför stundande föräldrafika.

Läs-och-gå-klockan

Onsdag och så här har veckan sett ut hittills: jobbade-biblioteket-långpromenad-Alcatraz (tv)-läste-sov-jobbade-bio-långpromenad-läste-sov-jobbade-biblioteket-promenad-läste ut den senaste Ann Rosman-deckaren.

Ändå ett ganska behagligt ekorrhjul, perfekt balans mellan böcker och promenader. Rosman-deckaren heter Porto Francos väktare och är enligt min åsikt hennes bästa. Här har de historiska delarna fått så mycket utrymme och var så spännande att det var de som drev historien framåt snarare än ramberättelsen. Bara de hade gjort en spännande roman, även om jag gillar kriminalinspektör Karin Adler.

I måndags inträffade något så ovanligt som att jag avbröt en bok. Det händer inte ofta och inte så långt in i den, men 139 sidor in i Sarah Waters Främlingen i huset förstod jag att det inte var en bok för mig (spök). Ack, bortslösad lästid när det finns så mycket jag vill läsa.

Pappornas tid

Det brukar behövas tre observationer för att jag ska räkna något som en spaning, men på den här är jag nog uppe i en 15-20 bara i Årsta den senaste veckan. Pappor med barn. Jag kan inte uttala mig om huruvida de är pappalediga eller om det bara råkar vara deras tur att hämta på dagis, men jag kan säga att jag såg dem mitt på dagen förra veckan. Ofta uppträder de i par - två pappor och två toddlers som äter lunch och smular smörgåsrån, pappajoggare med springvänlig vagn och en pappakompis bredvid och pappor på bussen som hjälper varandra att få plats med vagnarna.

Det kanske är högsäsong för att ta ut pappaledigt nu i april. Jag vill se statistik.

Sopigt

Utanför husen i min bostadsrättsförening står det tre sådana här rejäla soptunnor. Den här bilden tog jag för ett tag sedan på grannhusets. Det som fick mig att ta bilden var att folk har varit så lata/dumma/bekväma/obetänksamma att de fyllt den närmaste med råge fast de andra inte är fulla.

Idag ser tunnorna som hör till mitt hus ännu värre ut. Den yttersta är fullare än den på bilden. Jag slängde en påse igår, i mittentunnan och då var det bara några påsar i.

Finns det någon forskning om sådant här? I vår skolrestaurang är det likadant. Det finns två hinkar att skrapa servetter och matrester i - bara en är alltid full.

Över tröskeln

Det här påsklovet blev mitt sportlov. Jag bestämde mig för att komma över årets ovanligt höga tröskel och motionera varje dag så kroppsminnet skulle fatta hur bra det är. Jag hade alltså tio dagar och satte ett mål på 500 minuter.

Huvuddelen av min motion består av promenader - raska och snäppet raskare. Sedan blev det under de här tio dagarna salsa två kvällar och zumba två. Minutantalet stannade på 565 minuter! Då hade jag en helt träningsfri dag. Jag får säga att jag är mycket nöjd med resultatet. Imorgon blir det promenad igen, för det här var bara kickstarten.

Sova middag

Vad det är skönt att sova middag. Att vakna efter en halvtimme med lite saliv på kinden, tung i kroppen och utvilad. Konstigt nog händer det nästan bara på loven eller lediga dagar. Jag har nog alltid ett stråk vid tre-fyra på eftermiddagen då jag med lätthet nickar till på möten och pendeltåg, men när jag arbetar kan jag inte ge efter för det. Det är synd eftersom jag säkert skulle bli mer effektiv efter en lur.

Jag hade en period när jag bodde hemma, då jag tyckte det var skönt att sova ute. Jag kunde komma hemcyklande, äta något och sedan ta en kudde och filt och somna ute i en solstol eller på gräsmattan. Jag kan inte förklara det, men det är en mjukare sorts trötthet och en annan sorts sömn. Mer som att kroppen söver ner en när man behöver det som bäst.

Alla själars natt

I eftermiddag har jag läst ut Alla själars natt av Deborah Harkness. Jag brukar säga att fantasy inte är min genre, men någonstans efter Harry Potter, Twilight och True Blood så har jag blivit omvänd. Om jag, med glädje, tar mig igenom 689 sidor häxa möter vampyr inklusive kärlek, historia, spänning och magi så är det kanske dags att sluta förneka fantasyn som en favoritgenre.

Nästan alla böcker jag hittills läst i år har faktiskt någon form av mystiska inslag. Det har blivit väldigt mycket häxor och spöken. Att jag gillar historiska romaner kände jag redan till.

Alla själars natt visar sig så klart vara den första i en trilogi och vad jag tycker om det vet jag inte riktigt. Jag fattar inte grejen med trilogier. Vad är det för fel med att sluta när man är på topp?

Reklamutbrott

Vad är det här för snuttifieringssamhälle?! Allt annat än mindfulness och att vara här och nu.

Eftersom jag sett Biggest Loser Sverige, Let's Dance, den nya serien Alcatraz (dubbelavsnitt) samt nyhetsmorgon idag så kan man förstå att det är TV4 jag pratar om. Jag tror att de snittar på ett reklamavbrott var åttonde minut. Avbrotten är så korta att man inte hinner borsta tänderna eller vattna blommorna. Efter reklampauserna i Alcatraz fortsatte serien bara rulla utan förvarning. I morse skulle jag kolla nyhetsmorgon, för jag känner Charlotte Hågård, som skulle vara med ca 9:15. Hon fick komma på ca 9:21 och blev sedan abrupt avbruten för att de skulle ha reklam innan nyheterna.

Min kompis såg Alcatraz-avsnitten på TV4 play och jag tänkte att det ska jag också göra så slipper jag reklamen...men där är det tydligen ännu värre och samma där, rätt vad det är fortsätter själva programmet.

Vad vill de? Att man ska se bara dansklippen från Let's Dance och inte hela programmet? Nej, oj, det är visst reklam i klippen också.

Heja!

Arla har OS-tema på mjölkförpackningarna. Enligt min mellanmjölk kommer tydligen prinsessan Madeleine, Marlene Dietrich och engelske prins Edward sitta i publiken.

First I take Paris, then we take Manhattan

Den här boken har tio år på nacken, men det gör inget eftersom den passar så bra för mitt resande framöver. Att londonbesöket sträcker sig till två mellanlandningar spelar inte heller någon roll - jag älskar känslan av att vara på väg, brittiskan som talas, flygplatspulsen.

Störigt

Det är 2012 och jag trodde att folk hade vant sig vid att stänga av sina mobiltelefoner när de går in på möten, föreläsningar eller bio. Jag trodde de gjorde det utan att behöva bli påminda, vilket vi ändå ofta blir.

Jag kan förstå att en och annan kan glömma bort det, men inte så många som idag på Skatteverkets informationsträff för oss som sålde bostadsrätt förra året. Vad jag heller inte kan förstå är när samma telefon ringer flera gånger. Det var en bäbis med i 2½ timme, som störde mindre.

Min mobiltelefon är numera den enda telefon jag har. Den är alltid på och det finns telefonsvarare, men ljudet är mer av än på. Hur svårt kan det vara?

Aww eller naw

Jag försöker hänga med i svängarna med nya ord och förkortningar och använder i inofficiell kommunikation både btw, lol och ftw. Om jag inte förstår brb eller rofl så googlar jag och får oftast träff på en sida som heter Urban Dictionary.

På påskafton lade en kompis upp en bild på sin gulliga unge i velourbrallor och jag ville skriva det där lilla tillropet, som är som en åh-suck. Jag trodde det stavades aw, men eftersom det ordet betyder något annat för mig så googlade jag och fick veta att det hette aww (ju mer eftertryck desto fler w:n). Sedan kom syrran hem till mig och eftersom hon är 13 år yngre än mig så frågade jag henne och hon sa att det hette naw. Snopet, men jag trodde henne.

Det där har tydligen legat och skavt i alla fall för idag googlade jag naw och (ha!) det betyder inte samma som aww.

Principer

Jag har två principer, eller regler, som jag följer. Den ena är att jag aldrig går hemifrån medan disk- eller tvättmaskinen är igång. Detta ler min ena syster och hennes sambo åt i (illa dold) mjugg.

Den andra är att jag aldrig använder mobiltelefonen på bensinstationer. För detta retas den andra systern. Hon har till och med gått så långt att hon sms:at mig från en bensinstation en gång, bara för att jag inte gillar det.

Sina principer ska man värna om och nu har diskmaskinen pipit att den är klar så nu går jag ut på långpromenad.

Själv är bäste dräng

Eftersom jag redan har diagnostiserat mig med järnbrist så medicinerar jag nu med Niferex och cabernet sauvignon och har ordinerat mig lugn och ro i tio dagar med mycket dagsljus, lagom snabba promenader, god sömn och glada skratt.

Ett dåligt förslag (och en språklig debut)

Jag har varit så trött, så trött den senaste tiden. Vårtrött och sommartidsomställd med utvecklingssamtal i ryggen och påsklovet framför mig så har jag tänkt att det inte varit så konstigt. Men så kom jag på att det var hiskeligt länge sedan jag kollade blodvärdena. Jag borde egentligen göra det regelbundet, eftersom jag får järnbrist emellanåt.

I morse ringde jag till min utmärkta vårdcentral, men de kunde inte erbjuda en tid förrän om tidigast två veckor. Då ringde jag till en annan vårdcentral (Carema), men de vill inte sticka mig i armvecket med mindre än att jag skriver över mig på deras vårdcentral. När jag sa att jag inte hade för avsikt att byta för jag är nöjd med den jag har, så föreslog hen (ett extra bra tillfälle att prova det här lilla fåniga ordet eftersom hen var sjuksköterska) jag talade med att jag skulle skriva över mig till dem och sedan byta tillbaka till min egen igen.

Så nästa vecka är det jag som går till Cityakuten (!) för att ta ett blodprov.

Taxitankar

Idag, när en kollega och jag satt i en taxi mellan Årstaberg och Älvsjö, slogs jag av två tankar:

1) Vad tidseffektivt det är att åka den sträckan på spår, utan stoppljus och trängsel av bilar med bara en person i.

2) Vad sällan det ändå uppstår problem/förseningar/inställda tåg. Heja kollektivtrafiken!

Utfartsregeln

Jag har aldrig kört bil i Rom, men rondellerna där sägs vara svåra att ta sig ur på grund av att man lämnar företräde till dem som ska in i cirkulationen. Det är enda gången jag hört om den regeln.

Ändå tror folk att de har företräde när de kliver ur en affär och ut på gatan, vi kan kalla den Drottninggatan. Hur kan man tro detta eller ens förvänta sig att strömmen av människor ska ha en aning om när utrusandet ska ske?

Bakom fronten

Det finns många sätt att driva sig till vansinne. I eftermiddag provade jag det här: Jag tog bort fronten på badkaret utan att slita loss alla slangar på baksidan av tvättmaskinen eller rispa handfatet. Halvhukande på ett knä och med rumpan fastkilad mot toalettstolen lyckades jag med ena armen (min onda), i en ergonomiskt helt förkastlig position, rensa avloppsbrunnen och torka golvet under karet. Jag nådde inte ända in och det var bara underarmarna som blev sönderrivna, men jag lyckades med mitt uppdrag. Badkarsfronten brukar vara trasslig att få tillbaka (utan att riva loss slangar och rispa porslin), men det får vänta tills imorgon så jag vet att allt funkar.

Fötterna till badkaret skulle behöva justeras när jag ändå håller på, men det är omöjligt uppdrag på riktigt. Jag tror jag får ta hit en liten barnarbetare och muta honom med tacos.