Rätt enhet

Jag försöker verkligen lära mina elever vikten av att använda rätt enhet.

Idag fick jag ett lysande exempel på hur det annars kan gå. Tyvärr kommer jag inte kunna använda exemplet för det skulle allvarligt skada en kollegas anseende. Denna kollega skulle i 8,5 dl mjölk nedblanda 1,9 dl pulver till vaniljsås. Hon läste 1,9 liter... Resultatet av detta experiment blev en monstruös blobb, som förpassades längst ned i sopsäcken (för egen maskin, endast hjälpt av tyngdlagen).

Blåbärspajen som såsen skulle höra ihop med var dock himmelsk!

Fortsatt flyt

728 och 729 igår (sedan en gång till i princip bredvid varandra samt i morse också i rätt ordning).

Tre stycken 730 idag på promenad hem från jobbet...

...och så lilla grädden på moset - en 731:a!

Och jo tack, solen sken också :)

Yrken jag beundrar - reklamaffischklistrare

Idag när jag var på långpromenad med min kompis såg vi en man byta affisch på en affischpelare. Det är inte så ofta man får se sådant ske, all reklam till trots.

Han stod med en stor, förklistrad våd ovanför huvudet och höll den fast med en "sopborste" och vips hade han penslat fast den och det helt utan skarvar!

Den bästa dagen...

På min skola har vi en hel del övningar med barnen som syftar till att stärka gruppen, självkänslan eller bara att de ska våga ta ställning. Ibland får de dra ett kort med en ofärdig mening, som de sedan ska fylla i med egen åsikt/tyckande. Igår var jag med. Jag fick en skitsvår:

Den bästa dagen i mitt liv var...

Vilken kan det vara? Dagen jag föddes? Den är jag rätt rejält tacksam för. Jag har ju inte fött barn eller gift mig eller nån sån där tydlig bemärkelsedag. Å andra sidan är inte problemet att jag inte kom på någon dag som var den bästa utan att jag kom på alldeles för många bra dagar för att kunna välja en av dem. Det är ju angenäma bekymmer, får man säga. Jag sa att jag valde någon solig dag på sommaren då jag bara hängde med vänner, satt och drack en latte på nån uteservering och kanske var bjuden på grillfest på kvällen.

Har ni någon dag som är den bästa i ert liv?

Nummerplåtsfestival

722
Tisdag kväll, precis utanför en port jag skulle in i.

723
Onsdag eftermiddag. Den sista bil jag hinner se svischa förbi precis innan jag kliver på bussen.

724
Ca 40 sekunder senare samma eftermiddag med utsikt från bussen. Tre bilar senare kommer ytterligare en!

725
Torsdag efter jobbet. Svänger ut på gatan från jobbet och tittar direkt på första bilen som är en långtradare.

726
Torsdag eftermiddag. Utsikt från bussen.

Tre hållplatser senare står en till 725:a för säkerhets skull och när jag hoppar av på min hållplats står en 726:a där. Detta antagligen ifall jag skulle missat långtradaren och den från bussen...

727
På min alldeles egen gata.

Och gissa vad...? Jag vet var 728, 729 och 730 brukar hålla till.

Alla stjärtans dag

Jag gillar verkligen inte att tidningar, tv, tunnelbanan, radion och nätet är fullkomligt nedlusade av reklam för att KÖPA saker att ge varandra på en särskild dag. Vad är det för fel på att tala om för sina nära och kära att de är just nära och kära när som helst? Dessutom tänker jag på alla som inte får en ros eller ett kort (och nej, jag menar inte mig själv för jag har fått flera hälsningar och ett paket idag). Många skolor har ju förbjudit att eleverna uppvaktar varandra för att undvika utfrysning.

Men det var extrapris på röda tulpaner, som jag köpte till mig!

Tur att jag inte är döv

Jag är ganska lättskrämd (till min stygga systers stora skadeglädje). Lättskrämda personer som jag borde inte ha mp3-spelare. Jag har flera erfarenheter den senaste veckan, som styrker detta påstående.

En granne kom nedför trappan i min trappuppgång medan jag stod och låste min dörr. Jag hörde inget förrän hon svängde om hörnet och hoppade högt när hon hejade.

Jag kom hem en kväll och kryssade in mellan två parkerade bilar. Bakom den ena bilen på en gräsmatta stod en matte med sina två hundar. Jag ryckte till av överraskning och tog mig för hjärtat, vilket fick hundarna (som blev lika skrämda som jag) att börja skälla ut mig.

I morse blev jag ikappgången av en arbetskamrat, som jag inte hörde förrän hon tog tag i min axel.

Fast de där hundarna och jag har faktiskt skrämt varandra en gång förut och då hade jag inte musik i öronen...

Uppsagt mosterskap

Det första jag gjorde när jag kom hem idag var att ringa Busen. Min Buse-abstinens är alltid som värst när vi precis har setts och varit tvungna att dela på oss igen.

Jag älskar den där ungen så himla mycket och hela familjelivet som jag bjuds på hemma hos syrran. Fast två gånger under helgen när galoscherna inte riktigt passat den unge herrn så har han sagt: "Då är inte du min moster längre!". Trodde han, ja!

717-719

I fredags tog jag bilplåtarna 717, 718 och 719. Alla på väg hem från jobbet.

Och så blir jag störd över att inte hitta 720 lika fort! Jag hoppas bli klar i år. 2006 och 2007 har jag tagit nästan precis 200 bilar per år. 300 kan gå, men det vill till att jag ligger i. Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men jag börjar bli lite mätt.

How to win my heart

Det ringde i min telefon i torsdags eftermiddag. Det var en kille som undrade om jag ville komma till honom på lördagkvällen och titta på hans lyxkök och gosa lite.

Inte nobbar man Busen 4½ år! Lyxköket är en julklapp och jag antar att det står någon häxkittel där och bubblar.

(Så ska jag titta på hur stor bulan på Busens mamma har blivit...)

SALSA

Idag är det bättre igen. Delvis på grund av sol, delvis på grund av salsa.

Jag blir så glad av salsan. Jag skrattar nästan hela tiden. Ibland på kurserna är jag så klart koncentrerad, men jag har roligt samtidigt. Jag får motion. Och på grund av att jag får röra på mig på ett roligt sätt blir jag pigg. Det spelar ingen roll om jag sitter och halvsover på vägen dit. Jag är alltid pigg på hemvägen. Dessutom övar man balans och kroppskontroll. Jag trodde aldrig jag skulle kunna lära mig dubbelsnurr till exempel, men det kan jag nu.

Musiken var inte en självklar favorit från början, men nu är det mest salsa, chachacha, merengue och bachata jag spelar när (läs:om) jag är hemma. Det är glad och rytmisk musik, som bidrar till att det blir en schyst stämning. Att folk inte dricker så mycket (oftast inget alls) hjälper också till att hålla stämningen bra.

Jag har träffat så många nya människor genom salsan och den har fört mig (och kommer att föra mig) till nya platser. Jag får ett visst mått av närhet, som ytterst sällan känns påträngande. Tvärtom! Tänk alla år jag stått och solodansat på Stadt, när man kan pardansa! En helt annan kommunikation! Att bli förd är till min stora förvåning en av de bästa sakerna. Jag trodde att det skulle bli svårt, men det är så befriande skönt att dansa med en bra förare och få släppa kontrollen och följa. När det flyter på och allt sitter till en bra låt så är jag på toppen av min lycka. Jag kan inte uttrycka det bättre. Flow!

Det som jag ändå tror är det allra bästa med salsan och det som ger mig mest motivation av allt, det är att min utveckling är så tydlig. Jag kan nästan ta på vad jag lärt mig och varje ny sak jag lär mig, varje ny partner jag dansar med ger tillsammans med de tidigare erfarenheterna ny näring till motivationen att lära mig ännu mer.

Ja, så man kan väl säga att om salsa var en religion, så skulle jag vara frälst! Jag funderar till och med på att fräscha upp min gamla gymnasiespanska.

Ibland är inget riktigt bra

Någonstans ovan molnen var solen uppe mellan 8.37 och 16.07 idag. Trots dessa glada nyheter har jag haft en riktigt knasig söndag. Jag känner mig rastlös, irriterad och lite låg. Det känns som om det sitter en liten parasit och gnager på min ryggrad. Ingenting får jag ur händerna... Nä, det är inte helt sant. Jag har vikt tvätt, kollat Let´s Dance-repris på tv:n, diskat, varit ute och gått en timme, städat badrummet och bytt lakan i sängen så jag har inte varit sysslolös. Ändå känner jag mig sjukt rastlös. I morse sov jag dessutom tillräckligt länge för att det ska bli svårt att somna ikväll. Inget är riktigt bra.

Så kan det vara ibland.