Cava en casa

På säljjobbet jag hade fick vi champagne på fredagen om vi sålt över 100 "rutor".

Idag är det torsdag och jag dricker spansk cava för att fira ett och annat:

Jag har köpt en ny, större lägenhet. Jag har därefter sålt den nuvarande med bra vinst som kan gå in i det högre lånet. Jag har avslutat mina tio första spanskalektioner och gjort ett test. Det är inte rättat än, men utan att skryta kan jag säga att det var lätt. Jag åker på en drömresa till Portugal och Spanien om två veckor. Jag har kommit fram till att flamenco är min nästa dans.

Life is good!

Salud!

Vårfrestelse

Jag har sagt att jag är klar med nummerplåtarna. Been there - done that, typ. Men nu när jag kommit igång med mina promenader igen och när jag ändå bor i en så biltät stad, varför inte egentligen. Jag såg 002 och 003 på samma gata idag...

Ska jag, ska jag inte?

I dödens närhet

Det dör säkert ungefär lika många människor hela tiden, räknat på någon sorts snitt och undantaget bombningar och tsunamis. Just nu känns det bara som om det är fler än vanligt, för att det varit många i min närhet som drabbats. Förra veckan förlorade en av mina närmaste vänner sin mamma. Hon blev sjuk och en vecka senare fanns hon inte mer. Idag ringde min rektor och berättade att en mamma till en av mina elever dog igår.

Det spelar ingen roll hur gammal man är, de är alltid ens föräldrar, men en sjuåring ska inte behöva förlora sin mamma. Det känns tungt idag när jag tänker på den lille killen. Samtidigt kan skolan få vara en plats där allt är som vanligt, så jag får försöka att bara finnas där för honom och för de andra i klassen.

Det var i alla fall rättstavat

Det finns så många ord i världen. Ändå såg jag på min morgonpromenad en bil där någon skrivit i snön och valt det föga kreativa "KUK".

"Alla har läst den!"

Jag blir alltid skeptisk till böcker och filmer som toppar listor, vinner priser och har lästs av "alla". Ibland har jag rätt, ibland fel och ibland lite mittemellan.

Det är inte ofta jag går på bio, men den senaste månaden har jag lyckats klämma både "The King's Speech" och "Black Swan". Ser man på - två Oscarsvinnare. Båda var så bra som ryktet sa, och "Black Swan" bättre. Jag såg den igår och bär med mig den idag, vilket är ett gott betyg. Jag hade hört att det var ett psykologiskt drama, men det var mer än så. Mer vill jag inte säga, men jag stämmer in i uppmaningen: "se den".

När det gäller läsning är jag en tvättäkta periodare. Jag kan läsa en roman om dagen, släpa tegelstenar med mig vart jag går och läsa klart en bok fast det är långt efter läggdags. Sedan läser jag ingenting i ett par månader. Två böcker som stått på min lista över böcker att läsa har varit "100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann" och "Igelkottens elegans". En har jag precis läst ut. Den tog tid att komma in i, förmodligen på grund av mitt inbyggda motstånd mot bestsellers. Sista tredjedelen sträcklästa jag och när den var slut ville jag ha mer. En fick jag i pocket i julklapp. Den fick följa med till London och hem utan att jag läste i den. Fram och tillbaka till jobbet också, så jag är glad att det är en pocket. Den är småtrevlig och jag har för avsikt att läsa ut den någon gång, men jag bara tänker Paasilinna-härmare hela tiden.

Gissa vilken som är vilken och läs sedan den braiga. Den som fick mig att le och gråta.