Gott nytt år!

Kära läsare av min blogg!

Jag vet att ni finns där ute, ca 10-15 om dagen. Ni lämnar inte alltid kommentarer. Ibland tycker jag att det är tråkigt, men jag vet hur det är, jag läser andras bloggar utan att kommentera. Ibland har man helt enkelt inget att tillföra. Eftersom jag nu vet att ni finns där vill jag önska alla ett riktigt gott nytt år! Jag är alltid lite förväntansfull inför ett nytt år, men det är jag i och för sig inför en ny arbetsvecka, en ny semesterperiod eller en ny dag också. Jag säger som i sången: bättre och bättre dag för dag.

Jag är inte riktigt färdig med att formulera årets tema än. Jag återkommer väl nästa år...hihi (lyckades man få med det gamla skämtet också)!

Kram på er allihop!!!

Otäckt...?

Nu på morgonen hände mig något otäckt och icke typiskt för mig. Jag var på väg in i duschen, slängde ett öga på tvättkorgen och tänkte att jag skulle tvätta en maskin svart efter att jag duschat. DÅ kom jag på att jag hade tvättid i stora tvättstugan. 10-13 (klockan var tjugo i 11). Den enda fast bokade aktiviteten på hela denna mellandagsvecka!

Jag glömmer inte tvättider. Först blev jag rädd för mig själv, men när jag lugnat ned mig och varit och slängt in två maskiner blev jag lite glad att jag inte var så ordentlig, men INGENTING FARLIGT HÄNDE! Tänka sig. Och tänk vad livet skulle vara lättare och skönare för mig om jag var lite mer hipp som happ! Hm, är jag inne på nästa års tema kanske...

Jag tror att glömskan berodde på något av följande (eller alla 3):
a) ledig - brist på rutiner
b) ledig - hinner känna hur utmattad jag faktiskt är med glömska och okoncentration
c) förträngning - förra gången jag tvättade är förknippad med olust

Men! Kontentan är det viktigaste: Jorden gick inte under av att jag glömde tvättiden i 40 minuter och inte jag heller!

Året som gått

Ja ja, det är bara den 28 december, men jag har kollat in året som gått. Här är min lista med de bästa bitarna ur mitt 2006:

Bästa och mest oväntade köp: min bostadsrätt

Nyaste hobbyn: salsadansen

Bästa konserterna: framförandet av Brahms Ein Deutsches Requiem med min kör

Antal 40-årsfester: 3

Antal 50-årsfester: 1

Årets utlandsresa: till Prag

Största ögonblick som moster: jag fick ytterligare en systerson

Coolaste prova-på-grejen: bågskytte

Modigheter: åkt bakpå motorcykel, vågat älska, sjungit karaoke

Mest adrenalin alla kategorier: äventyrsbanan

Varmaste årstiden: sommaren, hösten och vintern

Sannaste klippet ur årshoroskop: "I augusti har du väldigt nära till kärlek och värme vilket gynnar alla sorters relationer. Men december är på alla sätt årets höjdpunkt - särskilt före Lucia gynnas kärleken." ur DV:s årshoroskop för 2006

Överensstämmelse med mitt tema för året, som var passion: jag är mycket nöjd. Se här vad jag skrev för ett år sedan.

Nytt tema för 2007: Jag återkommer inom några dagar. Måste suga på den karamellen ett tag till.


















Jag i röda jackan och tredubbel puls under äventyrsbanan!

Namnupprop

Något av det värsta jag tycker att man kan göra är att utnyttja en annan människa för egen vinning. Att denna någon är ett barn, som kan bli skadat för alltid både fysiskt och psykiskt, kanske dö eller själv bli förövare gör mig så avskyvärt upprörd att jag inte vet vad jag ska göra. Så idag tipsar jag andra att skriva på den här namnlistan på ECPAT:s hemsida!

Det smakar fågel

Om man är i närheten av mina föräldrars hus kan man få se en välgödd gråsiska, en fet blåmes eller en nöjd och mätt liten gråsparv som dunsar ner på en trädgren. På tomten finns ingen julkärve. Pappa pekade på en bild av just en julkärve med massa småfåglar på: "Det är en myt! Havren skvätter de ner på marken. Nä, solrosfrön, jordnötter och talgbollar ska det vara." Denna vinter, den varmaste på 500 år, går det ingen nöd på småfåglarna vare sig på grund av kyla eller brist på mat. Jag frågade i min granskning inför detta blogguppdrag om de kanske serverat 10 kilo hittills i vinter, men de sa båda två att det inte räcker.

Pappa har alltid varit fågelintresserad. Jag minns sommaren då pappa spelade fågelljudkassetter i bilstereon och slängde sig ut i vägrenen och tvärnitade vid åsynen av en fiskgjuse eller ormvråk...eller det var nog flera somrar vid närmare eftertanke... När minsta syrran bara var några månader drog vi till Öland två veckor och det fågeltorn på Öland som vi inte besökte med babyliften i ena handen och kikaren i den andra är inte värt att nämna. På det här sättet har jag lärt mig en del fågelsorter och jag blev lite sugen på att köpa några talgbollar och hänga i träden utanför mitt hus. Kanske kan jag locka fram min favorit nötväckan. Blåmesarna är också favoriter. De ser ut som små banditer med svart mask över ögonen. Att titta på fåglar är mycket roligare än att ha akvariefiskar! Rekommenderas.

Strålande jul

Ingenting blev som det brukar den här julen, men vi fick improvisera fram lite speciallösningar så slutresultatet känns okej. Vad är det att bry sig om egentligen? Julafton är bara en trehundrasextiofemtedel av året och vädret liknar ändå mer påsk än jul.

Till sjukdomslistan kan nu adderas ett fall (hittills...) av vinterkräksjukan. Inte hos mig, men hos min lilla svåger, vilket äventyrar min hemresa. Nästa år kanske man skulle emigrera lagom till jul, eller bli astronaut...

Sjukt

När mamma ringde mig igår lät det som om hon befann sig i en igloo. Hon och pappa har värsta viruset med feber och ont i öronen. De hostar slem och går och bäddar ner sig nio på kvällarna.

Jag ska åka hem över julen tillsammans med syrrans familj. Hon går på penicillin och har varit sjuk en vecka med halsont, migrän och ögoninflammation. Det har hela familjen haft. Mycket smittsamt tydligen! Busen har vattenkoppor.

Så den här julen har jag goda förutsättningar att bli fysiskt sjuk också. Som det är nu har jag "bara" ont i hjärtat.

På dörrmattan och i mailen

Om jag får barn så undrar jag om jag kommer att skicka julkort som utgörs av foton på dessa barn instoppade i tomtedräkt till andra än den närmaste släkten. Tänk om jag skulle skicka ett foto på mig iförd tomteluva sittandes på en släde. "Så här ser jag ut julen 2006 ifall ni undrar."

Förlåt, jag menar inte att vara otacksam. Jag undrar bara vart alla vanliga tomtejulkort och glittriga landskap tog vägen...

Dasshumor

Idag fick jag anledning att dra på smilbanden. Inne på toaletten på jobbet faktiskt. Den som varit där före mig hade roat sig med att vika in kanterna längst ut på toarullen till en hotellsnibb. Jag gjorde några fruktlösa försök att spåra lustigkurren, men misslyckades och fick nöja mig med att ha blivit underhållen på hemlighuset.

Vad ska det bli härnäst? En godisbit på kudden i soffan i personalrummet?

" "

Bland alla uttryck och citat finns det ett jag ofta använder och det är "allting är relativt". Det kan vara lite irriterande när man börjar bli så vuxen att allt inte är svart eller vitt längre. Gråzonerna är många och nästan allt går att säga en sak om å ena sidan, men å andra sidan...Jag läste en kampanjslogan för Cancerfonden som löd: " Världens vackraste ord: Imorgon". Jag, som är en person som gör mitt bästa för att leva i nuet, kan ändå förstå varför detta är ett vackert ord för den som hoppas på att få uppleva en morgondag. Ibland kan jag skriva under på det själv i betydelsen att det som är illa idag nog har alla förutsättningar att bli bättre imorgon, när jag har sovit på saken. Så känner jag just denna dag och det var väl därför mina ögon fastnade på den.

Ganska länge hade jag en slogan till mig själv som jag tyckte var så bra. Det var "Whatever is worth doing at all is worth doing well." sagt av Earl of Chesterfield. Nu tycker jag att det var ett fruktansvärt olämpligt citat till mig, den duktiga storasystern. Jag borde ha haft "Kör så det ryker!" eller "Sluta tänka, börja leva!" eller nåt mer passande.

Event i advent

Idag har delar av min kör sjungit julsånger på en julfest. Vi har lyckats få oss anlitade av en eventfirma för flera sådana här små sjungningar. Först stod vi på en halmbädd utanför entrén och sjöng medan folk strömmade in från bussarna de kommit i. När alla tagit sig förbi garderoben och fått sig en glögg så smög vi in en annan väg, bytte från tomteluva till glittergirland runt halsen och smög upp på en scen för fortsatt sång. Det var kuligt och juligt och man skulle kunna tro att en 17-hövdad kör skulle klara att överrösta 100 minglare... Det var inte vår mest engagerade publik om man säger så, men det var kul ändå och betalt fick vi.

I upplägget stod det att gästerna skulle komma längs "en isblå matta kantad av marschaller" och det låter ju tjusigt. Det kan inte vara lätt att få ett sådant där event från idé till realitet, för precis när de tänt alla marschallerna kom en vindpust och blåste ut allihopa på en gång. Men det är tanken som räknas.

Teaterögon

Jag var på teater igår. Pjäsen var bra, men som vanligt var jag mest fascinerad av scenografi, rekvisita, förflyttningar och kostym. Jag vet inte om det är så, men jag har en teori om att det beror på att jag själv spelat teater. Jag minns hur man till exempel fick springa bakom scenen, i kulisserna för att hinna in på ett scen på ett nytt ställe, hur jag i en pjäs var ansvarig för att några mördardolkar lades på plats i pausen, hur vi ibland jobbade med nedsläckningar när scener var slut och vi fick tömma scenen i totalmörker och på kort tid. Vi experimenterade med ljudkulisser, ljus, kläder som kunde förändras med enkla medel. Det är en underbar värld, teatern!

Inte riktigt 100%

Idag åt jag en tonfisksandwich. I brist på tidsfördriv läste jag innehållsförteckningen. Sandwichen innehöll:

43% bröd
31% tonfiskröra
10% tomat
10% mixsallad
och 2% Flora

Nummerplåtnytt

Min pappa håller också på med den trevliga hobbyn nummerplåtsspanande eller platespotting. Han har ganska stadigt legat ca 100 nummer efter mig (han började senare). Nu ligger jag ca 170 före. Han säger att det beror på att han bor i en liten stad medan jag bor i Stockholm.

Vad händer, som motbevisar detta? Jag har knappt kommit till hemstaden förrän jag ser 475, som är det nummer jag ska ha. En minut senare kör vi förbi en till och kanske en timme senare ser vi den tredje av samma sort. Det bevisar ju ingenting för pappa, som ska ha 306. Idag såg jag dock 476 och 477 inom loppet av en timme och sedan har jag sett 477 två gånger till. Det tycker jag räcker som bevis för att allt handlar om uppmärksamhet hos samlaren.

Min höstskörd har jag skrivit om här. I november tog jag 26 plåtar, men högst smäller oktober med 49 (!!!) nummerplåtar. Jag har även gått om chefen. Hon låg 40 nummer före i somras. Nu ligger hon 20 efter.

Långhelg

Snart bär det av till gamla hemtrakterna och nya familjemedlemmen. Jag har tagit ledigt idag, så jag får en långhelg. Ser till och med fram emot resan. Några timmar på X2000 kan vara riktigt vilsamma.

I kras

Tappade en spegel igår. Sju års olycka efter den här hösten känns onödigt. Jag hoppas att jag tappade den retroaktivt för de senaste månaderna. Förmildrande omständigheter är att det bara var en fickspegel och det blev en spricka tvärs över, inte totalkross. Dessa två faktorer måste väl vara värda något...?

Nyanländ

Medan jag var på personalfest födde syrran sin son, Lillans lillebror, mitt tredje syskonbarn.

Välkommen önskar Moster Baba!

Självplågare

I mörkaste november när jag som allra mest saknar någon att kura ihop mig med, någons famn att krypa in i och någon som håller mig varm om nätterna då får jag för mig att lyssna på Lugna Favoriter. Hur ond får man bli mot sig själv? Det absolut värsta är de snuttiga hälsningarna som folk ringer eller mailar in till sin "lilla pussgurka" eller "älskade pojkvän". Då blir jag lika hatisk som jag blir när folk hånglar i tunnelbanan mitt framför näsan på mig. Det är bara fint när det är på film...eller möjligtvis om det är jag som får hånglas!

Jag är just nu grön med röda ögon och det ryker lite om huvudet.

Frustrationsträning

Man kan välta ut uppskattningsvis 200 bomullspinnar bakom toalettstolen och genom det gallerförsedda locket till tvättkorgen...men det är inget jag rekommenderar.

Det värsta är att om jag skjutit badrumsspegeln ordentligt åt sidan (beräknad tidsåtgång ca 3 sekunder) istället för att sträcka in min hand förbi bomullspinnarna så hade jag aldrig dragit med mig dem ut.

Här är här som solen är

Igår:













Vackert på foto, men dystert.


Idag:

















Väckt av en solstråle. Helt okej med mig!

Där är där där solen är

Jag känner en person som åkte till Barcelona idag.

Jag känner en person som ska till Kanarieöarna nästa vecka.

Jag känner en person som känner en person som är i Egypten nu.

Jag är inte bitter.

Kändisspotting

Nu bor ju jag i Stockholm och är inte så lättimpad av "kändisar" av olika slag, men i min familj brukar vi brukar ändå skojsamt kalla kändisar för pip. Ju mindre kända desto bättre. Det kan vara någon som var med i en dokusåpa för 2 år sedan och åkte ut i första omgången. Pip säger vi för att slippa skrika: "Titta, där står Bengt Westerberg. Vad kort han är!".

Nåja, lättimpad eller ej, men idag har jag varit på Streets marknad Ord & Text. På väg dit mötte jag David Batra med fru och barn. Där såg jag min favoritpoet Ann Smith läsa dikter (bl a den här) från scen, men jag såg också Bodil Malmsten och Bob Hansson. På väg därifrån mötte jag Yvonne Lombard. Igår var jag på samma teater som Anna Ternheim och i onsdags kan jag ha sett pappan i Teliareklamen, men där är jag lite osäker så han är inget pip.

I väntans tider

Pratade med syrran tidigare idag. Jag måste få veta hur det känns och om Lillen är på väg än. Han är beräknad att komma på tisdag, men just nu verkade han inte ha någon brådska. Bara han ser till att vara på plats inom 2 veckor, för då har jag biljett till dem för att få snusa bäbis hela helgen.

Käftis

Jag har varit hos tandläkaren idag. Det var väl okej. Hon hittade ett litet kariesangrepp mellan två gamla fyllningar, det fanns ingen tandsten och hon kunde laga med en gång så jag inte behöver ta ledigt från jobbet en gång till.

Men ändå. Vilka tråkiga pengar att punga ut med. Mer än jag någon månad kan lägga på krogen eller klädkontot eller resor för den delen. Så kan det vara när man är förnuftig och prioriterar sin hälsa!

Drömmar

Nej, jag pratar inte om småkakor. Jag har börjat skriva ned mina drömmar.

Det började med att jag tyckte (jag vet att alla drömmer, men ändå) att jag haft en period av drömlös sömn, ändå var jag mycket trött. Jag har hört om folk som skriver ner sina drömmar så fort de vaknar så jag bestämde mig för att prova. Det var häftigt. Jag kunde vakna mitt i natten och fortfarande i halvdvala sitta i sängen i mörkret och skriva ned vad jag drömt, känslan jag hade och så mycket detaljer som möjligt. När jag läste vad jag skrivit dagen efter så mindes jag inte alltid allt, men det kom tillbaka till mig som i en aha-upplevelse.

Nu har jag förfinat mina metoder så att jag ibland skriver och ibland gör en inspelning i mobiltelefonen. Sedan tittar jag inte på enskilda drömmar utan försöker hitta mönster, återkommande händelser och saker under veckan. Mycket intressant. Det är något spöklikt men spännande att gräva i sitt eget undermedvetna.

Utmanad av Prinsessmamman

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
"i kombination med vår ständiga fruktan för krig och nya världskatastrofer"

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
En soffa.

3. Vad var det senaste du såg på tv?
Kollar så sällan. Nån urtöntig komedi med Steve Martin i lördags.

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
19.15 (ha, mitt i prick)

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Elvis Presley på stereon, I Feel So Bad.

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Gick hem från jobbet, ca 16.30-17.05.

7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Jag dammsög faktiskt. Det första jag kollade när jag slog på datorn var min egen blogg.

8. Vad har du på dig?
Vit skjorta, svarta byxor.

9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?
Har precis börjat skriva ner mina drömmar och det var massor - att min ena syrra skulle gifta sig och att jag körde bil bland annat.

10. När skrattade du senast?
Skrattar mycket och ofta. Kanske var det när jag hörde om en ko som hette Vendela!

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Inget. Jag är hopplös. Alla tavlor står på golvet sedan ett halvår tillbaka.

12. Har du sett något konstigt på sistone?
Utsikt över Söder ur en vinkel som gjorde att det såg ut som om Skatteskrapan var i en helt annan skala än övrig bebyggelse och stod på ett helt annat ställe än den borde.

13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Helt okej. Annars tycker jag att det är ungefär som kedjebrev på mailen. Ibland orkar jag.

14. Vilken var den senaste filmen du såg?
Nån urtöntig komedi med Steve Martin, tyvärr.

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Min lägenhet, resor, kläder, tid i form av tjänstledighet från jobbet.

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Då skulle de ju känna till det...

17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Alla barn skulle få vara barn och växa upp till bra vuxna.

18. Tycker du om att dansa?
Älskar salsa, bugg, egenkomponerad freestyledisco. Svar: JA!

19. George Bush?
Overklig amerikan med storhetsvansinne som jag inte orkar engagera mig i.

20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Max och Moa har jag nog tyckt genom åren.

22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Ja, tack. Helst Europa, t ex Frankrike eller Italien. Eller Holland, Spanien, England, Schweiz, Tjeckien...

23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Ja du Baba, du kan vara nöjd med ditt liv!

24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Vem som vill och orkar. Tina - är du tillfrågad?

Färgkavalkad i badrummet

Ikväll har jag tonat håret. När jag ändå höll på och kladdade med färg inne i badrummet tog jag en röd tuggtablett också. Jag har haft sådana sedan jag var liten. Då fick man dem av tandläkaren, nu köper jag dem på Apoteket. Man borstar tänderna, sedan tuggar man på en tablett och spottar ut och så ser man var beläggningar fortfarande finns kvar. Väldigt effektivt och bra, särskilt som jag ska till tandläkaren nästa vecka...

Planer i stöpet?

Jag hade sett fram emot gårdagen. Det var första dagen på mycket länge som jag inte hade någonting inbokat. Däremot hade jag en ganska lång inre lista på vad jag ville göra med denna sällsynta dag.

Vissa saker gjorde jag, men sedan blev det andra saker istället. De sakerna var minst lika roliga och bra, men ändå får det mig att känna mig lite besviken och misslyckad för att jag aldrig kan få vissa saker ur händerna. Detta borde kunna lära mig ett och annat om att planera och ha höga ambitioner. Oavsett hur kul saker jag har tänkt mig blir de automatiskt till måsten och borden så fort de hamnar på en lista.

Om jag bortser från känslan av att det inte blev som jag tänkt, kan jag utvärdera gårdagen som mycket trevlig och skön. Avkopplande. När tar man lärdom av det uppenbara egentligen?

Skathat

Nu har jag varit vaken sedan 07.00 för att ett gäng terroriserande skator valt att ha någon form av destruktiv verksamhet på min och grannen ovanförs balkong. Jag misstänker att grannen ovanför måste ha någon form av mat - dock inte skatmat - där uppe. Jag skulle här vilja ta tillfället i akt att rekommendera alla balkongtillverkare att försöka ta fram ett material som är något mindre ljudligt än ihåliga aluminiumrör och korrugerad plastfiber.

Spänning i vardagen

Förvara lypsyl och tamponger i samma fack i väskan så kan du få en fnittrig och lite pinsam överraskning i novembervardagen!

Dubbel tantvarning!

1. Jag har köpt stödstrumpbyxor till Brahmskonserten. Ca 70 minuters kommande stående på kyrkstengolv 2 söndagar i rad föranledde detta inköp.

2. Idag tittade jag in hos skomakaren och köpte broddar. Riktigt tuffa, faktiskt, med små dubbar på klacken och rem med reflex. Nu slipper jag gå som Zeb Macahan och halka som Charlie Chaplin.

Fin present!

Igår fick jag en födelsedagspresent! Det är visserligen 2 ½ månad sedan jag fyllde år, men igår fick jag mina systrars gåva. Jag hade önskat mig det här halsbandet och blev jätteglad och visst är det passande till lilla Baba, när jag dessutom snart blir trippel?














Halsbandet kommer från Kalas.

Väder & vind

Det har varit ett himla tjat om vädret den senaste tiden. Först blev det mörkt, grått och regnigt. Det kallas för höst och är ofrånkomligt. Kommer varje år. Tänd ett par ljus och skaffa en gosig filt!

Inför helgen har det varnats för storm och snökaos. Jag är glad att jag inte brukar kolla väderprognosen, utan istället tar en dag i taget och ser hur det verkar när jag vaknar. Strålande sol både lördag och söndag! Den letade sig in i ett av hålen i persiennen, där tråden löper, för att sticka mig rätt i ögat, men det är helt okej. Visst var det lite blåsigt en halv dag, så att jag nu nästan har insyn till närmsta grannen 20 meter längre bort. De vackra löven fick ge sig, men inte var det för att det var storm.

Det enda som oroar mig är kylan. Jag gillar för all del inte extrem sommarvärme heller och jag brukar säga att kyla kan man åtminstone klä bort, men jag har varit lite överdrivet käck på den punkten. På jobbet har jag garderat med en jättestor olle, som man kan dra på ovanpå andra kläder, en fleeceväst, stora tofflor som är ett par lejonhuvuden och handledsvärmare. Ändå är där alltid superruggigt ända tills det blir ordentligt kallt (typ minusgrader). Då fattar elementen att de har en uppgift.

Vilken tur att solen kom just på helgen ändå! Igår tog jag en vacker långpromenad med en kompis och idag ska jag ut och samla dagsljus igen. Såg en reklamskylt på tunnelbanan där det stod att vi spenderar 90% av våra liv inomhus. Den statistiken måste jag genast ändra på!

Mycoplasmabusters

Mycoplasma. Visst låter det som något Ghostbusters borde kunna rå på?

I så fall ska jag skicka dem att sanera min kollega så han kan komma tillbaka till jobbet snart.

Tvångssocial?

Jag har en vän som jag retsamt kallar för tvångssocial för att han går igång på och får massor av energi av att umgås med människor i olika sammanhang. Han är mingelproffs och är alltid redo att möta nya människor och lära sig något nytt. Efter att ha diskuterat det med honom och funderat lite fram och tillbaka har jag kommit fram till att jag nog inte är helt asocial själv. Genom sig själv känner man andra, men det finns många grader på skalan och jag skulle inte kalla mig tvångssocial.

En gång när jag skulle åka tåg sa jag till en annan kompis att jag hoppades att jag inte skulle ha någon i stolen bredvid som ville prata, för jag hade en bok jag ville läsa. Då dristade sig min vän till att säga att hon nog tyckte att det var jag som brukade börja prata med människor.

Som det nästan alltid är när jag får en ny hypotes i huvudet så trillar de levande exemplen in som på beställning. Här kommer tre stycken, som en hederlig gammal spaning, alla från idag:
1. Jag var inne i en mataffär och när jag stod nere vid bandet var det en liten kille som pratade med sin mamma. Mamman frågade varför han inte sagt en sak med en gång, varpå killen svarade att då hade han inte fått ändå. Jag skrattade och bytte några ord med mamman, typ att hon hade en smart unge. Det är sån där kontakt som gör mig glad och det var ju roligt sagt.
2. På tunnelbanan hem från kören hamnade jag mitt i ett gäng damer i åldern mellan 70 och 80. Först recenserade de en konsert de just varit på och därefter började de jämföra gympapass. En av damerna kommenterade ett annat pass och sa att det var nog seniorerna som hade det. Då började jag skratta och damerna också. Jag skojbad om ursäkt och sa att jag ju inte var någon junior själv, men vilka gick i den där seniorgruppen egentligen?
3. Slutligen avrundade jag min sociala kontakt med okända med att prata med en jättesöt, genomblöt, darrig liten hunds matte om hur mycket han längtade efter att få komma hem till en torr handduk.

Slutsats: Jag får sluta gå runt och kalla folk för tvångssociala medan jag själv sitter i det berömda glashuset!

PS. Men jag delar åtminstone inte ut visitkort! DS.

Så ung, så söt, så begåvad

Igår salsa. Idag 50-årsfest med Sveriges Television.

Så på förekommen anledning - om jag var 18 skulle jag vara superkär i Darin.

Busy woman

Tvätten är inga problem, för jag har ju tvättmaskin och den sköter sig själv. Men strykhögen växer. Olästa Svenska Dagbladet för söndag till torsdag täcker köksbordet. En äcklig stekpanna står och väntar på att bli diskad.

Å, så kära besvär! Allt det här betyder att jag är en aktiv människa som i princip bara använder mitt hem till att sova i under veckorna. Och imorgon ska jag till frissan och sedan dansa salsa. Klackarna i taket!

Numerologi

Jag är helt fascinerad av dessa nummerplåtar som fullkomligt kommer och placerar sig framför ögonen på mig. Jag svänger runt ett hörn och där står den jag precis ska ha. Jag kliver ur en port och där står nästa. Bommarna till tvärbanan går ner och en bil saktar in i 10 km/h jämsides med mig och det är den jag behöver och så vidare.

Igår hade jag ju värsta flytet. Idag körde den första 421:an förbi mig på Västerbron. Sedan såg jag 3 till och som ett litet körsbär i efterrätten såg jag sedan 422.

Men...när jag sedan hoppade av bussen en hållplats senare än vad jag brukar för att plocka 423:an som brukar stå på en parkering och vänta på mig...så stod den inte där! Har turen vänt?!

418, 419, 420

Det går bra nu...

Du är vad du bär

Efter bröllopet åkte jag hem och snajdade om till 40-årsfest! Det var en riktigt lyckad fest med massor av trevliga människor, ett strålande glatt födelsedagsbarn och mycket dans. Det fanns salsamusik bland annat.

Extra nöjd var jag med min nya top, som jag köpte förra helgen och som fått hänga i sovrummets gardinstång sedan dess, medan jag drömt om vad fin jag skulle känna mig på festen. Det gjorde jag också. Här kommer en grynig mobilkamerabild och ett förtydligande på den läckra färgen, fast det framgår ändå inte riktigt hur läcker den är. Toppen är ganska urringad också. Till hade jag svart kjol och sandaletter. Armarna brun-utan-solade jag på fredagkvällen. Värsta modebloggaren!

Tryckfelsnisse

Gårdagens bröllopssång blev ytterligare ett bevis på att jag oroar mig alldeles för mycket i onödan. Man skulle ju önska att jag kunde lära mig något av det. Vi framförde tre stycken och framkallade tårar till "Så skimrande". Det slår nästan aldrig fel.

Enda missödet var att sången "Embraceable you" stod som "Unbreakable you" i programmet! Skriven av Bruce Willis och arrad av Samuel L Jackson då, eller? Toni Braxton har ju en fin kärlekssång som heter "Unbreak my heart" så helt knäppt var det inte, men vi hade mycket roligt åt det.

Får inte = kommer sannolikt att

Okej, salsan gick bra. Kombinationen att tänka koncentrerat på något annat än hostan och att veta att jag kunde smyga iväg i nåt hörn och hosta vid behov gjorde att det inte blev några hostattacker.

Imorgon kommer dock den stora prövningen. Jag ska sjunga på ett bröllop och då får jag bara inte börja hosta. Jag kan inte förstöra någons vackraste dag i livet med att hosta sönder "Så skimrande var aldrig havet" i bästa tänkbara akustik. Just därför är risken extra stor. Enda reservplanen är om vi ska stå på läktaren så jag kan smita undan vid akut behov (vi är flera i varje stämma så det skulle kunna funka).

Men med tanke på hur ordet inte inte uppfattas av den mänskliga hjärnan så...tänk inte på en rosa elefant med prickig bikini om du kan!

Ny dans: hostsalsa

Heter det verkligen rethosta för att man knappt kan ta ett andetag utan att reta slemhinnor eller vad det nu är som skickar signaler att man måste hosta?

Jag tror det heter rethosta för att både man själv och andra retar sig så fruktansvärt på den!

Hur ska det gå när jag dansar salsa? Vojne vojne!

Djupledsen eller långlåg

Den här hösten har jag haft några sorger. Ingen fara - ingen har dött - men de har orsakat tårar och sorgarbete. I den senaste sorgen är jag just nu mitt i någon av alla faserna. Jag har funderat och trots smärta, tårar, saknad och allt det där så är jag hellre ledsen på djupet än går och är låg länge. Om jag låter mig vara ledsen så kan jag komma tillbaka. Jag vet varför och tårarna renar. Känslan av att vara lite nere, hängig och låg kan sitta i länge och det är inte alltid jag vet orsaken, bara att jag är det.

Här passar några gamla visdomsord. Jag ber att få poängtera att jag tillhör de människor som inte tycker att man ska trycka floskler i halsen på någon som redan har det svårt, men de här är till mig själv så de är okej. Det första är "Hellre gråta ut än att ständigt gå och sucka." och det andra är "Gud stänger aldrig en dörr utan att öppna ett fönster.". Det sista tycker jag oftast stämmer (vare sig man tror på Gud eller ej - byt ut mot ödet eller efter annan lämplig övertygelse). Jag försöker se det positiva i mina sorger och vad det kan leda till istället. Själva vägvalet kommer jag till vare sig jag vill eller inte, men jag kan själv välja vilken väg jag ska ta och hur jag ska hantera det. Vill jag ta det som en motgång eller en utmaning?

Fortfarande flax

Jag har fortfarande skrämmande bra flyt i mitt nummerplåtsamlande. Det måste bero på att jag går så mycket och kan ta omvägar via parkeringsplatser eller i lugn och ro hinner kolla parkerade bilar på båda sidorna av gatan.

Vissa nummer får jag serverade som små läckerbitar på ett silverfat. 414 idag till exempel. Den stod parkerad precis utanför jobbet. Vilken gåva till en yrkesarbetande, blodfattig kvinna! Men tänk om jag är med i The Truman Show och det verkligen är tillrättalagt...

Blodsaft

Jag är så trött. Inte bara för att jag sovit för lite utan mer in i märgen hösttrött, svag, okoncentrerad, yrslig och stressad. Inatt har jag sovit 11 timmar!!! Kämpade för att hålla mig vaken åtminstone till 22...en lördagkväll!

Nyckeln till det hela (förutom att det är höst och jag har mycket på jobbet) är min gamla kompis järnbristen. Jag är en sån där anemisk typ som behöver steka blodpudding i gjutjärnspanna och proppa mig full med broccoli och spenat emellanåt och dricka apelsinjuice till. Mitt lågvattenmärke är 84 i hb och dit ska vi inte någon mer gång, tack så mycket! Då är det tur att jag har en kompis till. Den heter Blutsaft. Det finns ingen annan hälsokostprodukt som gjort så mycket för mitt välbefinnande som Blutsaft. Fast man får förstås stå ut med att man får blodsmak i munnen när man tar sig en hutt och den här gången tycker jag att jag mår lite illa av den. Men jag tar det onda med det goda för snart ska jag nog pigga på mig lite. Allt som hjälper mig slippa bli vampyr måste väl vara bra...

Fokus

Hur trött jag än är när jag kommer till min salsakurs så är jag alltid pigg när jag går därifrån! Jag har kommit fram till att förutom att man rör på sig till glad musik tillsammans med andra människor som tycker att det är en bra idé så är det också den perfekta avkopplingen eftersom man inte kan tänka på något annat. Det är tillräckligt mycket som det är med allt man ska tänka på för att det ska få plats med några bekymmer eller gammalt gruff från dagen.

Det är en skön känsla att upptäcka att det har gått 75 minuter utan att jag tänkt på något annat än salsan!

Döingar eller parasiter

Jag tittar mycket lite på tv, men idag tänkte jag se CSI. I första reklampausen zappade jag runt och stannade på Discovery. Det var en kvinna som satt i ett väntrum och hade en knöl som hon beskrev som smärtsam, men den rörde på sig. Det visade sig att en styngfluga/mygga lagt en larv i hennes huvud. Hur de fick ut den? De kletade på vaselin för att kväva den och nästa dag plockade de ut en riktigt fet larv med små taggar på.

Programmet pågår fortfarande och handlar tydligen om parasiter och heter Body Snatchers. Senast hoppade 13 cm lång fisk in i en mans penis när han stod och urinerade från en båt.

Jag tror att CSI är trevligare och att det kommer att klia mindre på mig om jag tittar på det...

Intresseklubben antecknar

Idag har jag kört en kastanj i tvättmaskinen. Det hade den nog inte räknat med när jag petade ut den ur dess taggiga skal igår kväll.

Jag är mitt i en välbehövlig storstädning här hemma. Det är därför jag bloggar (smitreflexen). Det har annars något gott med sig att städa, förutom det uppenbara att det blir rent, men jag hittade mitt eftersökta head set till mobilen utan vilket jag inte kan lyssna på radion! Det låg i en kartong med prylar jag tänker sälja på Tradera under en stol som var fullkomligt draperad av kläder och stod bakom en tavla...hm.

September månads nummerplåtsjakt resulterade i sedda 26 skyltar! Måste vara rekord, men jag har inte gjort diagram på övriga månader. Fast jag skriver naturligtvis upp var och när jag ser varje plåt så det går att fixa i efterhand.

Det är i princip omöjligt att hitta ett datorbord på Blocket om man som jag är lite kräsen och vill ha ett som inte är fult och inte heller REDAN SÅLT utan att säljaren behagat plocka bort annonsen.

Värstatänkbarhetsteorin

Jag har hört att gravida, som snart ska föda, kan få höra hemska historier om trassliga, komplicerade förlossningar och allt som kan gå snett. Jag har också hört (och varit med om) att när man står inför en visdomstandoperation så utlöser det folks obändiga lust att måla upp sina egna eller andras skräckupplevelser om vridna rötter och tandläkare som ser för gott att dra alla fyra på en gång när de ändå håller på.

Nu har jag noterat ett drag hos mig, som jag kanske alltid haft, men som blivit högaktuellt. Jag pratar om hemska saker i värsta tänkbara läge. Den senaste tiden har jag varit ute på långa kvällspromenader med en kompis. När jag har sällskap vågar jag gå på ställen där jag aldrig skulle gå själv, bland annat på oupplysta skogsvägar. DÅ, när vi befinner oss på det allra MÖRKASTE och LÄTTÖVERFALLNASTE stället då pratar vi om - våldtäkter, rånöverfall och hur lång tid det skulle ta för polisen att komma fram. Vi går över Årstabron. DÅ, när vi befinner oss MITT på bron vi båda sett under konstruktion och ett tåg SUSAR förbi då väljer vi samtalsämnet - rasade broar, hur vi minns Tjörnbron och vilka förvånansvärt låga räcken bron har.

Vad är detta? Samma mystiska gen som får människor att se filmer som skrämmer livet ur dem? Mamma lärde mig i och för sig en gång en metod som går ut på att man tänker ut det värsta tänkbara som kan hända om man är rädd eller nervös för något. Sannolikheten att det ska hända är så liten att man tänker ut det näst värsta och så håller man på tills det värsta som kan hända inte är så farligt. Jag tror jag ska damma av gamla värstatänkbarhetsteorin!

Fascinerande

Det här är min blogg så jag fortsätter att berätta om mina fascinerande upplevelser i nummerplåtarnas fantastiska värld.

Igår behövde jag inte vänta tills jag kom hem till min gata, för på en annan gata i stan stod en röd liten 393:a och väntade på att bli sedd. Jag var inte helt säker först så jag blev tvungen att gå förbi och kolla bakplåten också. Annars räknas det inte (om jag inte är 100). Jag vände mig om, gick tillbaka och in på en annan gata stod 394 parkerad där. Bussen hem på kvällen hade den stora vänligheten att ha 395 monterad som sin registrering och i morse tog jag en liten genväg. På en vändplan där man egentligen inte fick stå stod en enda bil...396!

Vad ska jag göra med detta flow? Vad betyder det? Ska jag köpa en trisslott? Kommer jag att träffa mannen i mitt liv? Står stjärnorna i mitt tecken? Är det bara för att jag ska få ha lite kul?

Förvånad

Jag skrev igår att jag knappt blir förvånad när jag hittar 3 bilnummer i rad. Några timmar senare var jag på kvällspromenad och fick syn på min fjärde 389:a. En sekund därefter hörde jag min kompis, som var med och som tillhör den ganska oförstående sorten vad nummerplåtar anbelangar, helt lugnt säga: "Och där står en till." 5 389:or inom loppet av 5 timmar!!!!!

Sedan tog jag 390 och 391 och i morse 392. 393 kommer jag senast plocka ikväll, för den bor hemma på min gata :)

Skördetid

Om någon undrar hur det går med mitt nummerplåtsamlande så går det bra, men hur jag än kämpar ligger chefen 40 nummer före. Å andra sidan ligger pappa 100 nummer efter. Idag på väg hem såg jag 3 stycken 389:or! Så är det ofta. Som med mycket annat i livet kommer de i klump. Jag blir knappt förvånad längre.

Augustiskörden, nummer 358 till 373=16 stycken.
Septemberskörden hittills, nummer 374-389=16 stycken.
Det ser mycket lovande ut för septembers slutresultat eftersom jag vet var flera av bilarna på 390-talet "bor". Det är bara att gå och plocka dem!

Vän av ordning

Jag har tidigare nämnt de galna strömlinjeformade fartdårar som kallas cyklister. Det finns olika sorters galna cyklister. Idag har jag observerat en cyklande amatörpolis och han var på intet sätt strömlinjeformad.

På den nya Årstabron har det blivit så (i alla fall alla gånger jag gått där) att både cyklister och gångare håller högertrafik. Det finns inga markeringar eller vita streck, men det verkar fungera för alla joggare, hundägare, barnvagnsförare, flanörer och cyklister. Utsikten är vacker och idag sken solen på oss som befann oss på bron. Då kom herr cyklande amatörpolisen, vän av ordning, med ett litet åskmoln hängande över sig. Först såg och hörde jag hur han med snäsig röst frågade ett par med barnvagn om de inte tyckte det var säkrare för barnet att dras i vagnen på vänster sida, där den skulle dras. Därefter cyklade han vidare och plingade på några. Ännu lite längre fram såg jag ett äldre par som tydligen tog honom på orden och bytte sida, med påföljd att de fick möte från motsatta hållet.

Hur nöjd kan en sådan person vara efter sin cykeltur? Hans ordningssinne kanske blev väldigt stört av oskicket att gå på höger sida, vad vet jag. Jag bara tänker att det var ganska destruktivt för alla inblandade. Han retade upp andra på vägen och fick själv stanna till, alltså avbryta sin cykeltur, för att säga till andra människor. Han var säkert jätteirriterad, så irriterad att han inte såg att det flöt för alla andra och gjorde för honom också, eftersom han nu också ville cykla till höger. Utsikten tror jag knappast han kan ha njutit av.

















Bilden har jag lånat från Banverkets hemsida.

Stress

Jag känner stress över en hel del saker, bland annat att jag inte hinner läsa så mycket som jag skulle vilja. Inte blir denna stress lättare av att läsa vad Niklas Rådström skriver i söndagens SvD.

"Den som läser en bok om dagen, avstår samtidigt från de andra fyra tusen böcker som publiceras varje dag."

Och:

"Om vi tänker oss att vi läser fyra böcker i veckan, en fullt möjlig målsättning, och att all publicering av kommande böcker avbröts, så skulle det ändå ta oss 250 000 år att ta del av allt som hittills skrivits. Bara att läsa en lista över titlar och författarnamn på alla utgivna böcker skulle ta mer än 15 år."

Jag menar inte att jag vill läsa allt som givits ut, men jag har min hög med ännu olästa böcker och en lista på böcker som jag skulle vilja läsa om någon gång. Nu blev jag alldeles fartblind. Bäst att fokusera på de böcker jag faktiskt har läst och njuta av dem. Det låter sundare, eller hur?

Feng shui

Jag undrar hur jag ska kunna rensa i röran när en stickprovskontroll visar att schampohyllan ser ut så här (observera att jag bor en (1) person här)?:

Betald motion

Jag håller på att tjäna in september månads SL-kort genom att promenera in det. Vi skriver den 14:e i månaden och jag har handlat biljetter för endast 60 riksdaler. Detta innebär i princip att jag får betalt för att motionera (annars brukar det kosta multum på ett gym alternativt vara gratis)!

Nya morgonrutinen är att vakna och gå till jobbet (30 minuters rask promenad) och sedan duscha och äta frukost där. Ska jag till kören eller salsan så går jag in till stan efter jobbet och ibland även hem efteråt. Vi får väl se hur det blir när kvällarna blir mörkare, men jag hittar vägar som känns trygga.

Jag har för länge sedan konstaterat att jag är en apostlahästperson och ingen velocipeddito (jag skulle kunna skriva ett eget kapitel om dessa strömlinjeformade fartdårar) och det känns himla bra! Den här stan är som gjord för att promenera i. Särskilt alla broar som jag övar min höjdskräck på ger fina upplevelser och jag tänker så bra när benen trummar på.

Mitt kök

Äntligen kan man se mitt kök på nätet!

Efterbilderna är tagna ganska snart efter att köket blev klart. Ena luckan under diskbänken kom till exempel senare, eftersom den var specialbeställd. Kyl/frys och spis ska bytas så småningom-när penningpungen är fylld igen. Tavlor och en hylla över arbetsbänken har jag också tänkt mig, men gardiner struntar jag nog i.

Särskilt nöjd är jag med golvet, luckorna, kaklet (dock ej fogarna, som jag ville ha mörkare) och min lilla ekmöbel. Den köpte jag på blocket till samma pris som en av stolarna skulle ha haft som ny!

Efter

Före

Red red wine

Pappa har varit här på en snabb kopp kaffe. Han har varit på kurs och skulle köra hem nu ikväll. Han har inte varit här sedan köket blev klart, så det var kul. (Bilder SKA snart komma. Jag har dem i datorn nu.)

Hur som helst fick jag en försenad 37-årspresent av honom och mamma. Jättefina kristallglas, som jag blev förtjust i när jag var hemma och sippade sangria i somras. Mamma hade köpt dem på Blocket, tror jag, och de hade tydligen inte hunnit fästa sig vid dem så nu fick jag dem. Perfekt anledning att knalla ner till Gullis (Gullmarsplan) och köpa lite rödvin. Jag blev helt plötsligt väldigt sugen på det...

Long time no see

Det var hemskt länge sedan jag skrev nu, men det är inte mycket energi kvar på kvällarna. Jobbet är alltid som tuffast på hösten och livet i övrigt är också lite småknackigt. Det gläder mig ändå att se att ni inte gett upp hoppet om mig. Idag har 11 (!) personer varit inne och förmodligen undrat varför jag inte skriver nåt nytt. Syrran skickade ett oroligt sms och undrade vad jag har för mig. Ska försöka bättra mig!

Kören tar också mycket tid just nu, med Brahms requiem och allt. I helgen var vi på internat och på vägen dit roade jag mig med att lägga några olika ortsnamn på minnet. Vad sägs om:

Tuttorp - tutar man där eller bor där någon med tre tuttar?
Ullälva - låter som något tovat, men skulle också kunna vara namnet på ett kändisbarn.
Värna - där bor nog några som bryr sig om.
Fillinge - vänort till Trosa kanske.

Tillbaka till naturen

Jag var på promenad i morse och svettades rejält i den fuktvarma sensommaren. Sista biten är en stigning som består av några skruttiga (vinterväghålles ej), men branta stentrappor i skogen. Det är aldrig någon där trots att det står en gammal mossig bänk i mitten. Att vila sig på förmodar jag.

Idag blev jag således extra förvånad av att se någon röra sig där uppe, men en bit ut i skogen. Det var en kvinna med två papperskassar i ena handen. När jag kom närmare såg jag att hon hade någon kartongbit i den andra handen. Precis när jag kom uppför trappan vände hon sig om och log lite generat. Jag log tillbaks och frågade vad hon höll på med. Då berättade hon att hon hade slängt lite jord och blomrester på väg till återvinningscentralen. Hon sa att om växterna inte var helt döda tyckte hon att man skulle sätta ut dem i skogen. Jag höll med. Jag brukar själv smyga till skogen och hälla ut jord som blivit över när jag byter i blomkrukorna hemma.

Vi nickade i samförstånd och fortsatte våra respektive promenader. Är det bara vi som är så här knäppa?

Akta sig

Man ska akta sig för vad man önskar sig...det kan gå i uppfyllelse.

Jag har inte försvunnit från jordens yta. Jag har bara lite utmaningar att tampas med.

Magi?

Något magiskt har hänt på min arbetsplats och jag tror inte att det endast är våra svinganden i träden som varit utlösande faktor. Kanske ligger ett elektriskt moln över oss precis just nu, för folk har börjat göra saker. En har köpt båt. En har köpt motorcykel. Och jag har åkt motorcykel (fast inte med hon som köpte sin igår).

Jag hade inte så mycket dödsångest. Ingen alls faktiskt. Försökte mest koncentrera mig på att slappna av och hänga med i svängarna (i dubbel bemärkelse). Det var närmare midnatt och inte så mycket bilar ute, lagom kallt och härligt.

Vilken är min nästa utmaning? Come on bara. Jag är på!

Hög på höjder

I tisdags började jag jobba. Det var länge sedan jag längtat så lite efter att börja jobba efter sommaren, men det beror på att jag haft en så bra sommar - inte att jag inte trivs på jobbet.

Idag skulle vi ha kick off. Som vanligt var det lite hemligt och oömma kläder var enda instruktionen. Jag gillar vanligen att ha lite mer kontroll än så och när jag började förstå vartåt det lutade blev jag inte särskilt glad. Vi klev av bussen precis vid en skylt där det stod Äventyrsbanan. Jag försökte hålla min höjdskräck i schack och tänkte att det nog inte skulle bli så farligt, att det säkert fanns olika nivåer och att ingen skulle kunna bli tvingad. Jag är inte glad i att gå över Tranebergsbron ens en gång.

Först hade vi ett tvåtimmarspass med samarbetsövningar som var jättekul. Sedan var det kaffe och efter det kom det jag fasat för - höghöjdsbanorna, där vi skulle få tillfälle att utmana oss själva. Vi kom fram till den första. Det var en linbana där man skulle åka två och två i en vajer. 18 meter ovan mark! Och man fick själv klättra upp på märlor inslagna i en tallstam. Jag hade bestämt mig för att inte åka, men sedan var det andra som var lika rädda som jag som sa att det var klart att jag skulle och en arbetskamrat som såg att jag var rädd och frågade med en gång om jag ville åka med henne. Så jag gjorde det! Ganska snart. Jag tror vi var tredje paret ut. Det skulle varit mycket värre att vänta. Jag var skiträdd, darrig efter uppklättringen och hade mjölksyra i hela kroppen, men själva åkningen var förtjusning om än skräckblandad. Jag gillar ju faktiskt berg-och-dal-banor. Och självklart skrek jag och klamrade mig fast vid min arbetskamrat.

Nästa station gick ut på att dra på sig en sele med gummisnoddar i, klättra 14 meter upp, gå ut på en smal brygga och hoppa rakt ut i en sorts bungy jump. Jag stod nedanför och svettades i händerna för varje hoppare, men jag visste att alla inte skulle hinna och ville liksom ändå inte missa chansen, så rätt vad det var stod jag och drog på mig den där selen i alla fall. De flesta tyckte att den här var värre, men jag tror banne mig att när jag väl klarat av tröskeln (som var 18-metersklättringen) så släppte det. Här fick man hoppa själv. På den förra utlöste en personal linbanan. Hjärnan växlar mellan att inse att det är säkert och att det är totalt mot allt förnuft att frivilligt låta sig falla från hög höjd.

Och på tal om hög, så är det vad jag har varit resten av kvällen och jag är inte så lite stolt!!! Detta hade jag aldrig trott mig själv om!

Vasa?

Är det bara jag eller finns det någon mer?

Som får kallsupar av wasabiärter?

Böcker till barnen!!!

Jag var hos syrran och Busen igår vid sextiden, när det var sovdags. Det är så gosigt att natta Busen och läsa saga. Igår läste jag en ny bok - När Åkes mamma glömde bort av Pija Lindenbaum - som Busen fått från biblioteket. De har en kampanj på biblioteket där han bor. Om barn lånar fem böcker och skriver lite om dem, så får de en bok. Fantastiskt!

Jag frågade Busen vilka han hade lånat och han berättade. Personligen blev jag mest intresserad av en bok som heter Häxan Baba-Jaga (är det inte intressant hur Baba sticker upp sitt huvud när man minst anar det?).

Sedan läste vi Byggar Bobs födelsedag och det märks att Busen läst den förut, för han fyller i med kommentarer, pekar på bilderna, skrattar ibland och säger "Vad tokigt.". Hur kan så små barn (3) ha sådan inlevelse? Jag tycker det är bra att syrran och svågern läser mycket för honom. Det finns böcker överallt hemma hos dem och det är inte bara barnböcker. Han vet att man kan hitta information i böcker, att man kan läsa för att ha roligt, mysigt eller för att man tycker om en speciell karaktär och vill vara med den en stund.

Nu genomsyras det här av min kärlek till Busen, men jag skulle verkligen önska alla barn massor av böcker, härliga läsupplevelser och vuxna omkring sig som förmedlar budskapet att böcker är viktiga. Jag hade det så när jag var barn och det är jag evigt tacksam för.

Stjärnögd

Ikväll har jag varit på picknick på Mariaberget i Stockholm. När mörkret sänkte sig lade vi oss ner på gräsmattan och tittade på stjärnorna. Man fick vänja sig, men sedan såg jag riktigt många och två stjärnfall! Någon i gänget hade en vetenskaplig förklaring på att vi i mitten av augusti kan se fler stjärnfall, men det spelar ingen roll. Jag har legat och tittat på stjärnorna tillsammans med vänner i augustinatten - min älsklingsmånad. Mina känslor inför det har ingen vetenskaplig förklaring.

In i garderoben

Okej, det här är ingen modeblogg, men igår fick jag ett moderyck. Det kan vara en klassisk dödsryckning för att det bara är 10 dagar kvar på semestern och jag har levt så härligt onyttigt fram tills nu. Jag var också högst osugen på att hänga med ut och ta en regnutspädd öl.

Det började med att jag gick igenom alla mina postorderkataloger och skrev upp allt jag ville ha. Önska kostar ingenting...men jag brukar göra så och sedan stryker jag allt eftersom tills det blir en mer rimlig beställning kvar. Jag har Haléns, H&M, Ellos och La Redoute och snart kommer Bon´a parte. Jag hittade bland annat mängder av skor upp till storlek 42 hos Haléns och massa salsalämpliga kläder hos Ellos. Postorder är himla smart. Man kan sitta och jämföra priser, se hur man kan kombinera och slippa trängas i provrumsköer. Minusen är att plaggen inte alltid ser ut som i katalogen när man väl får dem. Och så gillar jag att känna på fall och kvalité, hur färgen ser ut och att se direkt om det passar.

Sedan sorterade jag min garderob efter färg istället för efter typ av plagg. Nåja, det kan tyckas enkelt om man känner mig (kolsvart, urblekt svart, grönaktigt svart), men det visade sig att jag har en del färg. Detta tips fick jag av en kompis till mig som faktiskt gått en kvällskurs i ämnet! Jag provade några plagg också och mixade som jag inte brukar. Det var jättekul och man ser lättare vad som behövs för att komplettera garderoben i höst.

Jag är långt ifrån klar, men nu har jag fått lite nya tankar. Det var jättekul. Vem vet - jag kanske publicerar bilder. Jag kommer ut ur garderoben som en fullfjädrad modebloggare!!! Eller åtminstone en nykläckt.

Mörkret har sänkt sig

Eh...gatubelysningen har tänts.

Jag hoppas att de bara kollar vilka som behöver lagas.

Utmanad av Fröken Bokmal

1) En bok som förändrade ditt liv?
Skönlitterärt blir det "Tärningsspelaren" av Luke Rhinehart. Efter den började jag faktiskt att kasta tärning om beslut ibland, med olika alternativ på olika siffror. Annars är det nog "Ordet är ditt" av Patricia Tudor-Sandahl. Den handlar om att skriva sin egen historia.

2) En bok du läst mer än en gång?
"Hotel du Lac" av Anita Brookner vet jag att jag läst 2-3 gånger. Jag har den i ett tummat pocketexemplar, men inser nu att det är dags att läsa om den ännu en gång för att ta reda på exakt vad det var som fick mig att läsa den flera gånger.

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
Beror på hur länge jag skulle vara där, men Bibeln skulle nog kunna få följa med dit. Det är så mycket i vårt kulturella och litterära arv som kommer därifrån och det är ingen bok man läser från pärm till pärm och sedan är klar med.

4) En bok som fick dig att skratta?
"Ser min bak stor ut i den här" av Arabella Weir. Underhållande viktmaniker med dåligt självförtroende. I Bridget Jones genre, fast bättre. Språket i Reginald Hills böcker får mig också att skratta, trots att han skriver deckare.

5) En bok som fick dig att gråta?
Säg den bok jag inte klämt en tår till, men Nevil Shutes "On the beach" (läste den på engelska på gymnasiet) vet jag att jag grät extrema mängder till.

6) En bok du önskar hade skrivits?
Å, det finns ju så mycket böcker och aldrig kommer jag hinna läsa dem alla! Det skulle vara min genombrottsroman, då...

7) En bok som inte borde skrivits?
"Trist som fan" av Ari Behn (norska prinsessans make) av den enkla anledningen att den var vad den hette.

8) En bok du just nu läser?
"City of Bones" av Michael Connelly, men den har varit på gång länge. Större motstånd pga engelskan är min teori. Dessutom "Kall som granit" av Stuart McBride. När jag läser två böcker parallellt brukar jag inte välja samma genre, men nu har det blivit så.

9) En bok du tänkt läsa?
Om jag bara får välja en..."Brott och straff" av Fjodor Dostojevskij.

Jag utmanar den som vill nappa på den här listan. Det var kul att göra den, men jag skriver upp allt jag läser och det var till stor hjälp. En liten tant, Morgondimma och Prinsessmamman till exempel, antar ni utmaningen?

Dagens i-landsproblem

Jättemysigt att vakna till på natten av att regnet smattrar på fönsterblecket...

...om bara inte huset var tilläggsisolerat och fönsterblecket i fråga 33 cm långt!

Kvinna i yngre medelåldern generar ung man

Jag gjorde en kille i 18-årsåldern generad idag, men det var inte meningen. Jag vet hur hemskt det är efter mina år som snabbköpskassörska. Platsen var en närbutik:

- Har ni frimärken?
- Ja.
- Okej, hur ligger de? I häften?
- Nä...eh...vi har bara självständiga.
- Jaha, bra, då vill jag ha 5 stycken.

Killen tog betalt. Då kunde inte jag hålla mig.

- Självständiga. Det var roligt. Ni får akta så de inte rymmer.

Då blev han ännu nervösare och famlade med den lilla rullen med frimärken. Han gjorde sönder det sista, när han skulle riva av i perforeringen och när han lämnade över dem till mig klibbade de fast i hans (svettiga?) fingrar.

Stackarn, men jag kunde inget göra för att hjälpa honom. Det är en fas man måste gå igenom, helt enkelt. Att jobba i närbutik kommer att göra honom gott!

Glasögon

Man brukar ju säga att till exempel en kvinna som just blivit gravid ser massor av magar eller någon som ska köpa nya glasögon kollar in vad folk har för bågar. Själv såg jag bara kakel, spotlights och färgsättningar överallt när jag skulle renovera köket och nu ser jag män med sydländskt utseende och hör salsamusik vart jag än vänder mig.

Och på tal om glasögon har jag hittat en trend. Vid minst 3 tillfällen har jag sett unga tjejer med superstora 80-talsglasögon (ej solglasögon). Alla 3 har jag sett på Söder. Jag antar att de har köpt dem på second hand och jag är förundrad över att dessa glasögon överlevt, dels för att de är fula och dels för att de var i plast och lätt gick sönder. De här, som jag hade sommaren 1983, tror jag fick dödsstöten när jag drog en tröja över huvudet ute på en asfalterad skolgård:

Hur man förenar nytta med nöje

På 35 minuters rask promenad har jag nu lyckats förena följande:

-fått motion
-hushållsarbete: slängt en bunt tidningar
-avkoppling: skakat ner axlarna och varit onåbar (dvs lämnat mobilen hemma!!!)
-låtit hjärnan göra nya samband: gick en helt ny väg och kom upp på ett annat ställe än jag trodde att jag skulle göra
-hittat den pizzeria som måste vara min närmaste
-fått bra samvete: eftersom jag inte satt framför datorn under motsvarande tid
-samlat in nummerplåtarna 355 och 356

Igår morse kombinerade jag motionen och avkopplingen med:

-vattna blommorna på jobbet
-samla in nummerplåt 353 och 354
och
-akta mig för åskan (181 cm+paraply)

Goda vanor

Kan någon tala om för mig hur jag ska kunna börja jobba igen efter den här sommaren? Jag har fått alldeles för många härliga vanor (inte ovanor), som jag vill behålla. Den här veckan har jag tagit morgonpromenader nere vid Årstaviken eller varit och simmat. Sedan förflyter dagarna med läsning eller i princip ingenting. Jag försöker laga mat minst en gång om dagen och jag äter lite extra morötter och vindruvor, för att undvika skörbjugg. Jag exponerar inte mig själv för för stark sol och jag är inte ens stressad över att jag inte är särskilt brun. Jag har accepterat det och till benen finns brun-utan-sol :)

Kvällsvanorna blir svårast att släppa. I onsdags var jag först på Solstugan, en uteservering i Fredhäll, sedan gick vi på La Isla (salsaställe) och jag blev uppbjuden hela tiden, trots (eller tack vare) mina stapplande nybörjarsteg. Igår var det Boule & Berså vid Danvikstull som inkasserade mina Staropramenslantar. Vilken oas! Och på kvällen blev det mörkt och de tände ljusslingorna över boulebanorna och ställde ut värmeljuslyktor. Jag älskar sensommaren. Ja, och så ikväll blir det after work i en hotellbar med mycket folk. Inte låter jag det hindra mig att jag inte jobbar! Vem sa hur långt after work det talades om?!

Tjuvgissat på stadsplaneringskontoret

-Ja, vilken bra idé! Vi flyttar en busshållplats, gräver upp hela trottoaren, spärrar av halva gatan, sätter upp skyltar som uppmanar gångtrafikanterna att byta sida, asfalterar halvhjärtat några kvadratmeter...
-Och sedan?
-Sedan går vi på semester. Det där kan vi göra klart i slutet av juli.

Badbrud

När jag var liten hade jag eget "badkar".
Idag hade jag en egen bana alldeles för mig själv i simhallen.
Värsta Alshammar!

Kärlekens historia

Kärlekens historia av Nicole Krauss (ISBN 91-85251-12-7)
Det här är en av de böcker jag lånade på Alviks bibliotek i början av sommaren. Jag hade inte hört talas om varken boken eller författaren tidigare, men den stod i "Återlämnat idag"-vagnen och baksidestexten såg lovande ut.

Jag började läsa. Det var en rolig farbror vid namn Leo Gursky, som var berättare. Det han berättade var ändå en ganska sorglig historia om sin förlorade ungdomskärlek, flykten från Polen under andra världskriget och sitt ensamma liv i dagens New York. Jag började precis lagom bekanta mig honom och hans sätt att se till att bli sedd varje dag, så han inte ska dö en dag när ingen har sett honom, när boken får en ny berättare.

Då läste jag snopet om baksidestexten och undrade om jag fått en novellsamling istället för den roman jag trodde det var. Nu var berättaren en fjortonårig flicka. Flickan heter Alma efter romanfiguren i en bok som heter "Kärlekens historia" som hennes pappa gav till hennes mamma.

På något magiskt sätt hänger Almas och Leos liv ihop och jag tyckte emellanåt att boken var väldigt förvirrande, men sedan började jag tänka på den nästan som en pusseldeckare. Sedan började jag bli rädd att den skulle vara som en del böcker är - de börjar storstilat, men planar ut och slutet blir pannkaka, i värsta fall förstår man det inte. Men tack och lov. Alla mina frågetecken rätas ut och jag förstår.

Jag blev glad och melankolisk av boken och den sitter kvar i mig. Den är skriven på ett annorlunda sätt och innehåller ytterligare berättarröster i kortare kapitel. Det skulle kunna bli spretigt, men gör tvärtom historien starkare. Om jag ska likna den vid någon annan bok så är Middlesex av Jeffrey Eugenides den som jag närmast kommer att tänka på. Och jag ska läsa om båda böckerna!

Sommartid

Denna trötthet eller höga grad av avslappning är ett tillstånd som jag lever i om somrarna. Jag kan sova 8-10 timmar per natt och ändå ta en liten lur någon annan gång under dagen om jag känner för det. Visst handlar det i vissa fall om en förskjutning av dygnet. Då tänker jag närmast på nätter, eller snarare morgnar, när jag kommer hem efter 3... Men mängden sömn är ändå mer än under övriga året. Ett mysterium, men jag är glad att jag är förmögen att slappna av så bra.

Idag ska jag äta lunch med en kompis som arbetar (vad var det nu igen?). När ska vi ses, då? 11.30!!! Så jag har bara druckit kaffe idag. Vem orkar frukost så nära inpå lunch?

Lite rädd

Min nya motionsplan håller än. 40 minuters promenad i fredags + discodancing, svettig salsa i lördags och 50 minuters härlig morgonpromenad idag.

Men...det finns smolk i glädjebägaren! Jag är lite rädd när jag är ute och går i skogen och det värsta med det är att jag blir arg över att jag ska behöva vara ens lite rädd. Det är samma sak som när jag åker hem efter en natt på stan. Jag är lite rädd. Inte mycket rädd, för det har egentligen aldrig hänt någonting värre än att jag skrämt upp några rådjur.

I spåret idag var det gott om folk som rastade hundar och joggade. De flesta var kvinnor. Ändå kan jag inte släppa tanken på att överfallsvåldtäkterna har ökat, medan jag går där. Det mesta är ju att jag jagar upp mig själv och jag kan inte ens tänka mig hur jag skulle reagera om jag verkligen blev överfallen. Jag tror att jag bara skulle ge upp och låta det ske, bli paralyserad.

Jag har tänkt att jag ska gå någon kurs i självförsvar för att lära mig lite grepp för att kunna ta mig loss och framför allt för känslan av att ha en handlingsplan. Å andra sidan vill jag inte behöva gå en sådan kurs. Jag vill inte att någon ska behöva gå en sådan kurs. Jag vill njuta av mina sköna promenader och jag vill inte tvingas vidta åtgärder - som att bara gå bland bebyggelse istället för i skogen.

Jag önskar att jag inte var lite rädd.

Saltaste salsan i stan

När jag kom hem igår hade jag saltavlagringar i hårtopparna. Eventuellet kan det ha varit slaggprodukter efter en kemisk reaktion mellan mitt hårspray och natrium!

Som vi svettades igår! Jag var varm redan på tunnelbanan till Solna och efter första grundstegsträningen hade jag redan tappat räkningen på hur många svettlager min kropp hade fått. Det rann i knävecken, håret var helt blött (hela min tjocka lejonman) och huden i min generösa urringning blänkte. Men det var samma för alla. Killarna drog upp skjortorna ur byxorna och försökte fladdra sig svalare och mitt i ett steg hände det att någon rusade ut på toaletten för att torka av det värsta som inte ögonbrynen kunde fånga upp.

Efter att vi hade ätit begav vi oss en trappa ner på La Habana. Först var det bara vi 16-18 personer och det var bra för vår övnings skull. Men trots något som såg ut som ett kylagregat i taket blev jag aldrig sval på hela kvällen. Det blev en billig kväll, för jag var inte sugen på att dricka. Två öl och massa vatten blev slutresultatet. Inga romdrinkar, men det får bli nästa gång.

Dansandet gick sådär. Bättre än jag trodde. Lättast var att dansa med han som höll i "kursen" i Solna. Då gick det att följa hur jag skulle göra. De flesta killarna var annars lika mycket nybörjare som jag. Och jag dansade faktiskt med en kille som inte tillhörde vår grupp också. Jag talade om för honom att jag var nybörjare. Då sa han bara: "Jag vet."

Problematisera mera

Trots att jag bestämt mig för att leva mitt liv med mera passion har jag fortfarande inte gått någon salsakurs. Desto gladare blev jag när några vänner ikväll dragit ihop ett gäng med allt från nybörjare till lite mer rutinerade salsadansare. Kvällen börjar med snabbkurs i Solna. Sedan går vi ut och käkar och slutligen ska vi gå på ett salsaställe.

Jag tycker nog att jag rent utseendemässigt kan få till den rätta latinska looken och steg kan jag lära mig (aerobicserfaren), men det som gör mig nervös är det här förandet och följandet. Jag är liksom bäst på att föra och inte så bra på att lyda män som ska dra en hit och dit och få en att förstå vad man ska göra härnäst. Jag får prestationsångest, helt enkelt.

Salsan skulle alltså inte bara kunna föra in danspassion i mitt liv utan också utmana mig mentalt och tvinga mig att släppa kontrollen. När man ser det så blir det genast lite läskigare.

Nä, jag ska ha kul med mitt roliga gäng, dricka en och annan romdrink (men inte för många) och för Guds skull slappna av!

Förresten är de väl ganska korta, de där salsakillarna, och jag är ju lång. Hur ska det gå? :)

To walk or not to walk

Motionsambition
Den här sommaren skulle jag motionera varje dag. Jag köpte 10-kort på simhallen. Jag brukar ju promenera. Och dans kan väl räknas in där också.

Näringsintag
Nu är det ju så att sommaren också är en tid när jag vill njuta och inte känna några måsten. Jag "unnar mig" inte bara ett glas vin ibland eller en glass på lördag. Så ser det ut många somrar bakåt, för min del. Säga vad man vill, men goda rutiner är lättare att hålla när övriga livet har rutiner. Så jag har accepterat att nystarten med GI blir i september. Ytterligare bevis för att jag är en allt-eller-inget-personlighet.

Kalldusch
Men...igår kväll fick jag se min mage i gröngul belysning. Den är för det första blek (sol på armarna, brun utan sol på benen), men för det andra hade den liksom ... degat till sig. Det kan bero på belysningen! Vem är snygg i gröngult sken när man är blek? Den såg inte lika hemsk ut när jag vaknade på morgonen, men jag kan ta en hint när jag får en slängd i ansiktet.

Åtgärd
Nu ska här power walkas (icke att förblanda med andra valkar)!

Första, andra, tredje

Det märks att det snart behövs påfyllning i kassan. Eller som mormor brukar säga: "Det är alldeles för mycket månad kvar i slutet av pengarna.". Så sant, så sant.

Hos mig märks det på att jag tar en tur i lägenheten, upp på vinden eller rotar i garderoberna på jakt efter någonting jag kan sälja. Jag har ju fått en del sålt på Blocket, men nu har jag äntligen lärt mig hur Tradera funkar. Min mor har varit fast i traderaträsket länge nu. Det ska bli riktigt kul att se hur det funkar och om jag kan få lite pengar för mina saker. Annars lämnar jag ibland in på second hand, men de säljer ju på kommission vilket innebär a) inga pengar förrän varan är såld och b) mindre pengar än vad jag får om jag säljer själv.

Håll tummarna nu! Inkomsterna ska gå till mat och nöjen (eller i omvänd ordning). Inga fler färgpatroner, som har den dåliga smaken att ta slut med extremt dålig tajming.

Hjärngympa

Jag har förnyat mitt mobiltelefonabonnemang och gått från LG till Sony Ericsson. Det är inte jättemycket som skiljer i menyer och funktioner, men det är det där lilla som gör att det inte går riktigt lika smidigt.

Men jag ska inte gnälla över att det är besvärligt. Det håller hjärnan ung och på alerten. Jag hörde eller läste någon gång att små saker som till exempel att sitta på en annan plats vid matbordet än vad man brukar göra utmanar hjärnan. Och korsord och annan hjärngympa så klart. Vem vet. Jag kanske lägger några månader till livet genom det här mobilbytet.

Dessutom finns det bara två platser vid mitt matbord...

Problem med chefen

Jag har varit på jobbet och vattnat blomstren och i samband med det ringde jag en av mina chefer. Jag får skylla mig själv, för det var jag som introducerade henne i nummerplåtletandets underbara värld, men hon ska ha 390 nu och jag 351. Det är så gott som ointagligt om inte hon vistas resten av sommaren utomlands medan jag smäller upp en solstol i någon väl vald rondell.

Sinne för detaljer

Vad är det med ens drömmar egentligen? Oftast kommer jag inte ihåg någonting alls eller så är det suddigt. Jag vet inte vem gestalterna är. Men ibland är det kristallklart. Jag kan känna saker, minnas dofter, veta vem alla är och leva kvar i drömmen efter jag har vaknat. Jag tvivlar ibland på om det var dröm eller verklighet.

Sedan tänker jag ett varv till. Jag läste ut Bengt Ohlssons Gregorius igår. Vid ett tillfälle är pastorn iväg och dricker brunn i sex veckor. Han försöker tänka på sin hustru, men han vet inte hur hon ser ut. Det är som om någon klippt ut hennes ansikte. Han tänker på vardagliga ting. Dörren till prästgården, som han går igenom varje dag. Han vet att den är vit, men hur ser dörrhandtaget ut?

Jag började tänka på vad jag har för dörrhandtag och hur andra saker och personer ser ut. Jag har till exempel alltid undrat hur man kan skapa en fantombild av någon. Jag skulle möjligtvis komma ihåg en detalj (stirrande ögon, mustasch, ovanligt stora framtänder), men inte allt. Sedan skulle jag nog ändå känna igen helheten om jag såg personen igen.

Ta bara en före detta kollega till mig. Han har haft skägg i hela sitt vuxna liv. Utom en gång, när han rakade av sig alltihop. Ingen märkte något! Jo, hans fru (det var väl för väl). Till slut hade han frågat en vän om han märkte något särskilt och han hade tittat efter och sedan undrat om han hade bytt glasögon.

Vad är det med vår hjärna, som gör den så selektiv med den här informationen? Den borde väl få plats, eller klarar vi oss utan de riktigt fina detaljerna?

Feber

Inte nog med att det varit en varm sommar. Nu har jag haft feber, värk i kroppen och ont i halsen. Det är aldrig kul att vara sjuk, men att vara det på sommaren är extra trist. Hoppas det är nåt kortvarigt. Jag känner mig redan bättre så jag ska nog snart kunna vara uppe och dansa igen!

Dance all night

Jag hade nästan glömt hur det var att dansa timme efter timme till åttiotalsmusik i ett rum tapetserat med Niclas Wahlgren, Limahl och Duran Duran och dekorerat med neonfärgad tyll. Jag hade så himla kul igår. Det blir skillnad på människor också. Alla var glada och det var massor av killar uppe på dansgolvet. Jag anser att killar inte hör hemma vid en bardisk eller utefter en vägg, där de hinkar i sig den ena ölen efter den andra för att eventuellt göra en tafflig framstöt framåt 2-snåret. Nä, killar och tjejer upp och dansa. Ser man någon intressant kan man dansa i den riktningen och skojsa lite. Vilken rolig motionsform dans är. Jag brukar annars vara lite avis på en kompis till mig som går på aerobicspass som verkar jätteroliga, men här fick jag mitt lystmäte.

Nu ska jag verkligen ta tag i det här med att gå en salsakurs också. Mersmak är bara förnamnet!

Till och med fötterna mår bra idag, trots de icke dansvänliga, men snygga skorna!

Glad överraskning

Jag sitter och slösurfar lite i väntan på att få användning för mina Party Feet-sulor från Scholl. Döm om min glädje och förvåning när jag hittade kommentarer som jag inte har sett förut. Jag brukar ha koll på om det trillar in några kommentarer på de tre-fyra senaste inläggen. Det här är ju inte en blogg som har 2000 besökare per dag och jag tror aldrig jag har fått mer än max 12 kommentarer på något jag har skrivit, så jag brukar märka när jag fått någon.

Det var roligt, för det var nya besökare också. Tack ska ni ha! Jag ville bara säga att jag har svarat nu.

Bull´s eye

Nyss hemkommen från en heldag på en skärgårdsö. God lunch, trevligt sällskap, promenad och premiärdopp. Det har inte blivit av förrän nu. "Bara" 18 grader var det.

Sedan skulle det kastas hästsko. Jag kom inte ens till semifinal någon av de två tävlingsomgångarna. Men när vi kastade pil (treben tror jag det heter, man har tre liv och kan förlora ett om man inte skjuter högre poäng än föregående) vann jag första omgången och kom tvåa i andra. Jag var den enda som sköt mitt i bull´s eye någon gång.

Gud, vad det är skönt att vinna. Fy, vad det är trist att förlora. Heja mig!

Läskande

Jag har en ny favoritdrink. Snäppet godare än rosévin, men säkert lika "farligt". Den innehåller bara aspartam istället för alkohol.

Späd helt enkelt ut Fun Lights Peach Passion med kolsyrat mineralvatten istället för kranvatten och så massor med is.

Jag behövde ett stort glas nyss, efter att ha laddat lagret (12 kilo. Ingen bil.) :

Vardagshjältar

Det är helt underbart att ha en morgontidning. Särskilt på sommaren. Jag har gott om tid att läsa alla delar. En del delar läser jag bara igenom en gång och slänger direkt i pappersinsamlingen. Andra läser jag noggrannare. Kulturdelen får jag väl säga är favoriten och den är lagom stor att vika ihop och ta med i väskan. Innehåller evenemangstips, tv-program, bokrecensioner, korsord och sudoku. Allt man behöver.

Jag vill hylla alla människor som jobbar med att bära ut tidningen till oss prenumeranter. Vilka arbetstider, vilket slit och vilken läbbig tid att vara ensam ute på gatorna. Eller snarare att inte veta om man är helt ensam och om man inte är det så finns det inga ögonvittnen. Det är min fantasi som skenar. Jag har faktiskt delat ut tidningar en sommar. Jag hade ett vikariat på två veckor. Det räckte. Jag hade alla möjliga idéer om vad som skulle kunna hända och jag var helt övertygad om att det låg en man död i sin lägenhet, för det stod ett par skor utanför som aldrig någon flyttade på. Ett par gånger fick brorsan följa med.

Igår natt var jag vaken kvart i fem när tidningen kom och då stod jag i köket och smög för att få en skymt av henne eller honom som ger mig tidningen varje dag och som jag inte skänker en tanke så länge hon/han gör det. Om tidningen inte skulle ligga där en morgon däremot... Men jag såg aldrig någon.

Heja Frankrike!

Jag hejar på Frankrike inför VM-finalen och då går jag på BÄSTA laget, inte SNYGGASTE (ledsen Toni), som somliga i min bekantskapskrets tycks tro...

Zidane är helt fantastisk och de är det första, kanske enda, laget i detta VM som spelar som ett lag. Vilka passningar!

Baksidan med Busen & Baba-kväll

Om ett barn somnar 18.00 så tittar detta barn på en med klara ljusblå ögon klockan 06.10 och frågar om det är morgon nu...

Tillit

Iväg med tåget.
Hämta Busen.
Åka tåget tillbaka.
Gå från Centralen till Skansen.
Gå på Skansen.
Åka färjan till Slussen.
Handla.
Hem.
Laga mat.
Läsa saga för utmattad Buse.
Klockan 18.00.

Jag har haft en superbra dag men jag hyser den största beundran för föräldrar och framför allt ensamstående sådana. Det som slår mig mest efter att den här lilla Busen somnat är ändå den tillit han visar mig. Vi har visserligen träffats regelbundet och ganska tätt under hela hans levnad, men hur kan han vara så trygg med mig? Hur kan han lita på att jag vill hans bästa, att jag finns där och vill honom väl? Han är så rar och lätt att ha hand om och han är säkert lydigare mot mig än mot mamma och pappa (obs 3-åring), absolut ingen buse.

Jag har inte släppt honom ur sikte under hela dagen. Vad skulle jag säga eller göra om någonting hände honom...eller om någon tog honom?! Och så läser man dagligen om barn som blir misshandlade fysiskt och psykiskt, utnyttjade, bortrövade och mördade. Hur kan någon ta sig rätten att utnyttja den här tilliten? Jag fattar inte och jag tror banne mig att det är på tiden att jag engagerar mig i någon organisation som jobbar för att förhindra det.

Nu ska jag gå och titta till den lille juvelen. Jag önskar alla barn att få känna sig som juveler och ögonstenar. Oantastliga.

Sommarmusik

Jag är hemma igen. Min lägenhet. Mina rutiner. Men jag fick sitta två timmar extra i Skövde och vänta på X2000. Det tar annars två timmar att åka.

Det mest irriterande med det var att jag inte hade någon bok med mig. Bara Brahms "Ein Deutches Requiem". Bara altstämman. Eller det är en övningsskiva med alla stämmor, där alten hörs tydligast. Den går sååå långsamt mot hur det ska låta när det blir klart. Men den är effektiv. Gissa vad jag gått och nynnat på hela dan? En trevlig liten dödsmässa.

Allt kött är hö.

Böcker och sammanträffanden

Jag har läst en bok under min vistelse i hemstaden. Den heter "En kort berättelse om traktorer på ukrainska" och är skriven av Marina Lewycka. Den stod på hyllan för 7-dagarslån när jag tittade in på biblioteket (jag hittade lånekortet till slut). Till saken hör att just den boken var en av de böcker jag spanat in när jag var på en bokhandel och rekade förra veckan.

Ett annat sammanträffande: Jag såg filmen "Alfie" med Jude Law i veckan. Han led av erektil dysfunktion. Jag hör i alla fall inte det namnet på det fenomenet särskilt ofta, men på sidan 126 i nyss lästa bok led ytterligare en man av det!

Vad boken handlar om? Jo, det är en ganska komisk och lite sorglig historia om berättarjagets pappa. Han är ukrainare som upplevt en del, men nu bor i England. En dag ringer han sin dotter och berättar att han ska gifta sig med en ung ukrainska med stora tuttar. Dottern känner sig till slut tvungen att kontakta sin syster som hon inte haft kontakt med på två år. Jag tyckte att boken var bra.

Hett

En sak som jag inte vill missa när jag är i stan är kaffe med mormor på hennes balkong. I år tog vi dock en förmiddag (skugga) istället för en eftermiddag som vi brukar. Det var 26,4 grader även i skuggan - så det räckte. Fast mormor undrade för hon hade tappat dosan till sin digitala termometer och den visade så konstigt. Den hade ställt in sig på Fahrenheit!

Blivande trippelmoster

Jag är i min gamla hemstad. Vi hade släktträff i lördags. Pappa med syskon, barn och barnbarn. I år var vår gren av familjen representerad med alla. Det var jag, brorsan, båda syrrorna med sambos, Busen och Lillan och så Lillans blivande lillebror (?) i magen. Jag ska bli trippelmoster! Det var en trevlig sommarträff, som började med picknick i trädgården och slutade med Englandsmatch på två våningar.

Idag är det barnvakteri som står på agendan. Lillans dagis är stängt den här veckan, så mormor och jag har den lilla sötnosen här hos oss.

Hemvändare

Panik. Packning i sista minuten, som vanligt. Och jag hittar inte mitt lånekort till min gamla hemstads stadsbibliotek! Jag har ju ett som åker med varje år.

Jag vet att jag kommer att ha fullt upp ändå, med att äta glass från Birgers, gå på torget, sitta med mormor på hennes balkong och snacka, gå på släktträff och den obligatoriska sight seeingturen som vi brukar ta med bilen när jag kommer till stan (fast pappa: vi kan skippa nya golfbanan). Det blir allt mer sällan och jag känner igen mig allt mindre. Jag tycker inte att jag känner någon där längre. Allt är nytt och främmande, men ändå hemma.

Pest eller kolera

Vilket är värst:
att gå bakom någon som går aningen saktare än du och det går inte att gå om eller att ha någon 2 mm bakom dig och de går inte om fast det går?

Köttsår

Jag ser i tidningen att det kommer sändas en dokumentär om kvinnor och deras förhållande till skor på TV 4 ikväll.

Då vill jag bara meddela att inte alla kvinnor har ett passionerat förhållande till skor. Till att börja med har jag fullt sjå med att ens hitta skor i min storlek. Jag kan ha 41 på sneakers, men måste ha 42 på övriga modeller. Som tur är hittar jag det mesta jag behöver hos Ecco. Utbudet är något begränsat, men de har tuffa, snygga skor och inte fotriktiga segelbåtar.

Den här tiden på året drar jag mer plåster och Compeed än någonsin. Att börja gå in nya skor och utan strumpor är en ren plåga. Igår kväll tyckte jag var ett bra tillfälle att gå in mina nyinköpta skor. Idag har jag köttsår på höger stortå. Förra veckan hade jag ett annat köttsår - också på höger fot. Det kanske är så att min högerfot är lite större än min vänsterfot... Hur som helst hoppas jag att huden snart har blivit tillvand och sommarhärdad.

Idag ska jag ha vilodag=sneakers och strumpor. Man ska vara snäll mot de små fossingarna!

Biblioteksodyssé del I

Sommartid är lästid för mig och oavsett väder sitter det aldrig fel med ett bra bibliotek. Jag hade stora planer inför den här sommaren. Jag har ju flyttat och har nya bibliotek att upptäcka. Därför blev jag besviken när jag upptäckte att biblioteken i Aspudden, Gröndal och Årsta håller sommarstängt.

Igår provade jag Medborgarplatsens bibliotek, som jag aldrig varit på eftersom jag trott att det varit ett ungdomsbibliotek. Det är det, men inte bara. Här imponerade inte skönlitteraturavdelningen, men fackhyllorna fanns i ett fint biblioteksrum i nivåer eller "terasser". Det kändes trevligare än att bara ha bokhyllor i långa rader.

Därefter passade jag på att åka till Enskede bibliotek i Sandsborg, men stannade inte länge. Det var inga större fel på det, utom att det kändes som ett skolbibliotek. Tyvärr - jag kommer nog inte åka tillbaka.

Idag var jag på Alviks bibliotek. Jag har läst ett omdöme om detta bibliotek, i Tinas läslust, så mina förväntningar var låga. Lokalerna var väl inte världens mysigaste, men utbudet...redan i vagnen för "återlämnat idag" hittade jag 5 böcker. Jag gillar den vagnen. Det brukar vara hyfsat nya böcker som är i omlopp, men framför allt tilltalas jag av det kollektiva i läshandlingen. Någon annan har läst samma ord, men fått andra bilder i huvudet. Vi har läst samma bok, men ändå inte.

Än är jag inte klar med min lilla biblioteksodyssé, men kommen så här långt kan jag konstatera att utbudet är nummer ett, sedan kommer atmosfären, miljön och minst viktigt är bibliotekarierna, främst för att man inte behöver dem så mycket i denna datorernas och utlåningsdatorernas tid. Synd för dem. Det verkar trist att inte behövas.

Jag köpte en plastpåse på Alviks bibliotek. Den var stor nog att rymma ca 3-4 böcker. Vem är det som har bestämt formatet? Jag tycker att bokpåsar ska ha en bra botten, ungefär stor som en genomsnittlig biblioteksbunden roman och starka handtag.

Dessutom...

...är kommisarie Lynley (God bless him) med i Bleak House på SVT. Alltså vissa engelska skådespelare kan man inte bara använda hur som helst!!

OCH Reds lillebror Eric från Messiah är med i miniserien jag just ser på TV3.

Lalala

Jag har suttit och avnjutit Allsång på Skansen-premiären.

Huden på mina armar och lår har knottrats av OD, av Frans, av Brita Borg, av sång, glädje och gemenskap som nästan gör en religös och får en att tro på mänskligheten.

Vem kommer då in på scen och tafsar på ett av mina älsklingsuttryck?! Tomas "Gillalalalaläget" Ledin...ah, men vad f.. Håll dig till Sommaren är kort, tack!

Hetsa inte upp dig över småsaker

Idag köpte jag ett par skor.

I skoaffären var det 7 andra människor.
Det fanns 4 stolar att sitta på när man skulle prova skor.
Minst 5 av de andra var väntande sällskap. Inte kunder.

Jag fick således stå på ett ben och dra på mig provstrumpan och manövrera handväskan, som hela tiden försökte följa tyngdlagen. Men det gick.

Sedan ställde jag mig en bit ifrån en spegel för att kika. Då kommer en av de andra skoprovarna och ställer sig mellan mig och spegeln. Hon märkte inget och jag har semester, så jag orkade inte säga "ursäkta, men..."

Ändå gick jag ut från affären med skorna.

Jag måste vara avkopplad.

To Svennis

Aj äm sårri, batt jår inglish is tärribli fanni.

Simma lugnt!

Det kan vara lite besvärligt att vara en allt-eller-inget-person, men när man är det gäller det bara att gilla läget. När jag idag begav mig till simhallen för första gången på 2 eller 3 år så simmade jag 2000 meter. Det var häääärligt!

Det kan tyckas trist att simma 80 längder i en och samma bassäng med ytterligare 4 guppande huvuden som det enda att fästa ögonen på, men jag gillar det monotona i det. Vi var tillräckligt få för att jag skulle kunna ta ut simtagen till max och simma några längder på rygg. Mitt mantra i denna meditativa handling växlar hela tiden: 425, 425, 425, 425. 450, 450, 450, 450. Jag skulle kunna bestämma att jag ska simma en timma, men räkningen fyller en funktion. Jag kan inte tänka på så mycket annat.

Vattnet får mig att känna mig tyngdlös. Jag sträcker ut, plöjer mig fram i vattnet. Det är väldigt sensuellt med vattnet som virvlar runt kroppen och bär mig fram. Alla rörelser blir lite bromsade.

Förhoppningsvis tog jag inte i så jag inte vill gå mer. Köpte 10-kort...

Nya traditioner

Pale Green Woman gav mig en idé som jag nappade på. Varför inte kunna äta sju olika chokladbitar på midsommarafton istället för att plocka sju blommor. Min kompis blev glatt överraskad när jag dök upp med pralinerna. Hon har ändå aldrig varit så förtjust i att hoppa över gärdsgårdar och att inte säga något.

Chokladen funkade bra...som choklad, men jag har inte drömt om min tillkommande. Jag försökte verkligen tänka efter när jag vaknade. Det där med att choklad innehåller samma ämnen som förälskelse kanske bara är en myt.

En vanlig fredag

Midsommar är inte viktig för mig. Jag får inte totalångest över den romantiska delen och jag är inte traditionsbunden så jag känner att jag bara måste resa en stång och hoppa groda runt den, men jag äter gärna sill, nubbe, färskpotatis och jordgubbar.

Jag har jobbat rätt hårt på att bryta mitt mönster av ångest inför storhelger. Midsommarafton har jag firat bland annat på bröllop, Gröna Lund, parkteater och utgång (fast det var inte lätt att hitta ett ställe som höll öppet), ensam på balkongen och fest. Men då ska det vara en stor rackarns fest med blandat folk och inte typ tre par och två singlar (båda tjejer)...

Snart beger jag mig hem till en kompis, som känner ungefär som jag. Vi vill ha den goda maten och trevligt sällskap och en lång promenad i Guds gröna natur. Kanske smygtittar vi på tre små gummor eller räven som raskar, men då blir det på behörigt avstånd.

Glad midsommar!

Ordrensningslista

Jag förstår att man inte kan spara på alla ord och de finns ju ändå kvar så länge vi använder dem, även om de inte blir godkända i en omgång Scrabbles (hette förr Alfapet).

Här hittade jag en underbar lista med "föråldrade" och utrensade ord, som får mig att dregla. Särskilt gillar jag långa sammansatta ord, som bara fyller sin funktion i ett visst sammanhang. Fast jag tycker nog att gränsen går vid att rensa bort mosterlig!

Och till dig V: ordet rebyl fanns nog inte, så det var bra att du uppfann det!

Svenska fans

Det var en härlig och varm kväll igår!

På väg hem fylldes min tunnelbanevagn med glada supportrar med flaggor i ansiktena och blå-gula tröjor. Det var stundtals ett riktigt öronbedövande skrålande. Vid Rådhuset klev det på en äldre man i kostym. Han satte sig mittemot mig med en portfölj i knäet. Just då kulminerade hejaramsan "vi är svenska fans allihopa", handklappningarna och ett gäng ungdomars dunkande på rutorna. Mannen log lite generat och tog flera gånger sats för att säga något. Till slut fick han en syl i vädret och lutade sig fram emot mig och sa på brittisk engelska: "What happens when Sweden wins?"

In med bollen i mål

Ikväll ska jag gå på jättestor sportbar, äta hamburgare, dricka öl och se Sverige - England på storbildsskärm. OCH jag har en t-shirt med svenska flaggan på ryggen.
Jag hoppas grabbarna känner all min support ända ner till Tyskland!

Hjälp

Jag har inte läst så mycket i vår, bland annat på grund av brist på tillräckligt lång resväg, så det är angenäma problem. Nu ska det dock bli ändring på det (läsandet alltså). Jag har äntligen läst "Hjälp jag heter Zbigniew" av Zbigniew Kuklarz.

Det roligaste med den här boken är att när min kompis tipsade om den, kände jag igen en massa om språkförvecklingarna kring Zbigniews efternamn. Jag gick hem och rotade fram en gammal gulnad kolumn ur tidningen Metro, förmodligen från 1997. Och mycket riktigt. Det var en del ur romanen, fast under ett annat namn. Eller rättare sagt så är det boken, som är skriven under pseudonym. Och som den pseudonym jag själv är i bloggvärlden skyddar jag naturligtvis hans sanna identitet.

Anspänning

Hur funkar man egentligen? Semestern är snart här och som ett brev på posten börjar kroppen spöka. Jag har den senaste veckan haft yrselanfall, illamående och en ovanlig oro i tarmkanalerna.

När jag pluggade på universitetet kom migränanfallet samma dag jag skrev sista tentan.

Förra julen började en huvudvärk som höll mig i ett järngrepp i sex veckor, tills jag sökte upp en kiropraktor som hittade gamla låsningar...som hon låst upp allt eftersom.

Det är väl något skumt jag pysslar med om min kropp får symptom så fort jag ges tid att känna efter. Eller när den sparar gamla grejer och låser dem i kroppen. Igår natt sov jag 10 timmar (jag som aldrig brukar kunna sova mer än 8) och sedan sov jag en timme till mitt på dan, när jag mådde som allra mest illa. Ska det vara så här?

Heja Sverige!

Jag är riktigt, riktigt nervös inför Sverige-Paraguay ikväll. Nu har dessutom England precis gjort 1-0 i sin match. Det var väl inte så bra...eller?

Jag är inte så insatt i vilka matcher som måste vinnas hit och dit, för att Sverige ska gå vidare. Jag är däremot fortfarande besviken och sorgsen för att min favorit Alexander Östlund inte ens blev uttagen till landslaget. Om du vill bli tröstad, Alexander, är det bara att skicka ett mail...

Flyt

Mitt nummerplåtsletande bereder mig mycket nöje. Jag är ingen mattemänniska. Det är tillfälligheterna och sammanträffandena som roar mig mest. Först kan man leta efter ett nummer i flera veckor (t.ex. 328:an) för att sedan hitta två eller flera bilar med samma nummer under samma dag (t.ex. 334 igår). De kommer ofta och kör upp precis framför mig eller står med skylten riktad mot en port, ur vilken jag kommer.

Ännu konstigare är det då att jag idag har sett 335 två gånger, sedan 336 två gånger och slutligen 337 två gånger. En 337:a körde upp och släppte av en passagerare när jag väntade på bussen. Den andra stod hemma på min gata och den visste jag om.

Vad betyder detta? Att allt kommer i par? Triss i tvåor? Duell på gång? 3 gånger 2 är 6? Alla goda ting är tre?

Katastrof

Efter Aktuellt igår zappade jag över till 3:an, vilket visade sig vara ett litet misstag. De visade nämligen Titanic. Jag har sett den på bio när det begav sig, så jag tänkte att jag kunde se på den bara en stund. Tills de går på isberget. Vem gillar inte lite romantik och snygg kostym?

Gissa en gång om jag såg hela filmen! Trots att alla dör på slutet, trots det segdragna sjunkandet med yxletande för att lossa handbojor, fastnande bakom låsta galler och i vattenfyllda trappor och i- och urhoppningar ur diverse livbåtar och trots irriterande reklampauser som medförde att filmen slutade en halvtimme efter midnatt.

Men Kate Winslet och Leonardo DiCaprio är ju bara för fina ihop och han hjälper ju henne loss från ett resonemangsäktenskap så jag har bestämt mig för att det var värt den förlorade nattsömnen :)

333

Tack för igår!

Det blev en mycket trevlig och alldeles lagom stor tillställning igår kväll. Jag fick mynt (inslängda i hallen), bröd och salt och lite annat smått och gott till köket.

Det roligaste tycker jag är att sammanföra ett gäng personer som har mig som gemensam beröringspunkt. En del gamla godingar, några nytillskott och så blodsbanden. Vi gick ett varv runt och kom så att prata om bland annat amerikanska bröllop, körsång, bloggande, nyckelharpor, Toscana, fältbiologerna och vägarna till Bergen.

Så sjöngs det Singstar. Det är som karaoke fast man tävlar mot varandra. Disco-Nick, syrran och jag fick en stund på dansgolvet också.

Party mot alla odds

Syrrorna är ivägskickade på stan, så jag får chans att lägga sista handen vid städning och inköp inför kvällens inflyttningsfest. Vi får väl se hur många som kommer. Jag har lyckats krocka med två olika svensexor, en 40-årsfest, en utlandsresa, en relativt nyfödd bäbis, barnvaktsbrist, strålande vackert åka-till-landet-väder samt (icke att förglömma) ett fotbolls-VM. Vissa gäster anländer 17.45 och börjar delta i festen ca 20.00...Heja Sverige! Om vi vinner är stämningen på topp från början!