Hemvändare

Panik. Packning i sista minuten, som vanligt. Och jag hittar inte mitt lånekort till min gamla hemstads stadsbibliotek! Jag har ju ett som åker med varje år.

Jag vet att jag kommer att ha fullt upp ändå, med att äta glass från Birgers, gå på torget, sitta med mormor på hennes balkong och snacka, gå på släktträff och den obligatoriska sight seeingturen som vi brukar ta med bilen när jag kommer till stan (fast pappa: vi kan skippa nya golfbanan). Det blir allt mer sällan och jag känner igen mig allt mindre. Jag tycker inte att jag känner någon där längre. Allt är nytt och främmande, men ändå hemma.

Pest eller kolera

Vilket är värst:
att gå bakom någon som går aningen saktare än du och det går inte att gå om eller att ha någon 2 mm bakom dig och de går inte om fast det går?

Köttsår

Jag ser i tidningen att det kommer sändas en dokumentär om kvinnor och deras förhållande till skor på TV 4 ikväll.

Då vill jag bara meddela att inte alla kvinnor har ett passionerat förhållande till skor. Till att börja med har jag fullt sjå med att ens hitta skor i min storlek. Jag kan ha 41 på sneakers, men måste ha 42 på övriga modeller. Som tur är hittar jag det mesta jag behöver hos Ecco. Utbudet är något begränsat, men de har tuffa, snygga skor och inte fotriktiga segelbåtar.

Den här tiden på året drar jag mer plåster och Compeed än någonsin. Att börja gå in nya skor och utan strumpor är en ren plåga. Igår kväll tyckte jag var ett bra tillfälle att gå in mina nyinköpta skor. Idag har jag köttsår på höger stortå. Förra veckan hade jag ett annat köttsår - också på höger fot. Det kanske är så att min högerfot är lite större än min vänsterfot... Hur som helst hoppas jag att huden snart har blivit tillvand och sommarhärdad.

Idag ska jag ha vilodag=sneakers och strumpor. Man ska vara snäll mot de små fossingarna!

Biblioteksodyssé del I

Sommartid är lästid för mig och oavsett väder sitter det aldrig fel med ett bra bibliotek. Jag hade stora planer inför den här sommaren. Jag har ju flyttat och har nya bibliotek att upptäcka. Därför blev jag besviken när jag upptäckte att biblioteken i Aspudden, Gröndal och Årsta håller sommarstängt.

Igår provade jag Medborgarplatsens bibliotek, som jag aldrig varit på eftersom jag trott att det varit ett ungdomsbibliotek. Det är det, men inte bara. Här imponerade inte skönlitteraturavdelningen, men fackhyllorna fanns i ett fint biblioteksrum i nivåer eller "terasser". Det kändes trevligare än att bara ha bokhyllor i långa rader.

Därefter passade jag på att åka till Enskede bibliotek i Sandsborg, men stannade inte länge. Det var inga större fel på det, utom att det kändes som ett skolbibliotek. Tyvärr - jag kommer nog inte åka tillbaka.

Idag var jag på Alviks bibliotek. Jag har läst ett omdöme om detta bibliotek, i Tinas läslust, så mina förväntningar var låga. Lokalerna var väl inte världens mysigaste, men utbudet...redan i vagnen för "återlämnat idag" hittade jag 5 böcker. Jag gillar den vagnen. Det brukar vara hyfsat nya böcker som är i omlopp, men framför allt tilltalas jag av det kollektiva i läshandlingen. Någon annan har läst samma ord, men fått andra bilder i huvudet. Vi har läst samma bok, men ändå inte.

Än är jag inte klar med min lilla biblioteksodyssé, men kommen så här långt kan jag konstatera att utbudet är nummer ett, sedan kommer atmosfären, miljön och minst viktigt är bibliotekarierna, främst för att man inte behöver dem så mycket i denna datorernas och utlåningsdatorernas tid. Synd för dem. Det verkar trist att inte behövas.

Jag köpte en plastpåse på Alviks bibliotek. Den var stor nog att rymma ca 3-4 böcker. Vem är det som har bestämt formatet? Jag tycker att bokpåsar ska ha en bra botten, ungefär stor som en genomsnittlig biblioteksbunden roman och starka handtag.

Dessutom...

...är kommisarie Lynley (God bless him) med i Bleak House på SVT. Alltså vissa engelska skådespelare kan man inte bara använda hur som helst!!

OCH Reds lillebror Eric från Messiah är med i miniserien jag just ser på TV3.

Lalala

Jag har suttit och avnjutit Allsång på Skansen-premiären.

Huden på mina armar och lår har knottrats av OD, av Frans, av Brita Borg, av sång, glädje och gemenskap som nästan gör en religös och får en att tro på mänskligheten.

Vem kommer då in på scen och tafsar på ett av mina älsklingsuttryck?! Tomas "Gillalalalaläget" Ledin...ah, men vad f.. Håll dig till Sommaren är kort, tack!

Hetsa inte upp dig över småsaker

Idag köpte jag ett par skor.

I skoaffären var det 7 andra människor.
Det fanns 4 stolar att sitta på när man skulle prova skor.
Minst 5 av de andra var väntande sällskap. Inte kunder.

Jag fick således stå på ett ben och dra på mig provstrumpan och manövrera handväskan, som hela tiden försökte följa tyngdlagen. Men det gick.

Sedan ställde jag mig en bit ifrån en spegel för att kika. Då kommer en av de andra skoprovarna och ställer sig mellan mig och spegeln. Hon märkte inget och jag har semester, så jag orkade inte säga "ursäkta, men..."

Ändå gick jag ut från affären med skorna.

Jag måste vara avkopplad.

To Svennis

Aj äm sårri, batt jår inglish is tärribli fanni.

Simma lugnt!

Det kan vara lite besvärligt att vara en allt-eller-inget-person, men när man är det gäller det bara att gilla läget. När jag idag begav mig till simhallen för första gången på 2 eller 3 år så simmade jag 2000 meter. Det var häääärligt!

Det kan tyckas trist att simma 80 längder i en och samma bassäng med ytterligare 4 guppande huvuden som det enda att fästa ögonen på, men jag gillar det monotona i det. Vi var tillräckligt få för att jag skulle kunna ta ut simtagen till max och simma några längder på rygg. Mitt mantra i denna meditativa handling växlar hela tiden: 425, 425, 425, 425. 450, 450, 450, 450. Jag skulle kunna bestämma att jag ska simma en timma, men räkningen fyller en funktion. Jag kan inte tänka på så mycket annat.

Vattnet får mig att känna mig tyngdlös. Jag sträcker ut, plöjer mig fram i vattnet. Det är väldigt sensuellt med vattnet som virvlar runt kroppen och bär mig fram. Alla rörelser blir lite bromsade.

Förhoppningsvis tog jag inte i så jag inte vill gå mer. Köpte 10-kort...

Nya traditioner

Pale Green Woman gav mig en idé som jag nappade på. Varför inte kunna äta sju olika chokladbitar på midsommarafton istället för att plocka sju blommor. Min kompis blev glatt överraskad när jag dök upp med pralinerna. Hon har ändå aldrig varit så förtjust i att hoppa över gärdsgårdar och att inte säga något.

Chokladen funkade bra...som choklad, men jag har inte drömt om min tillkommande. Jag försökte verkligen tänka efter när jag vaknade. Det där med att choklad innehåller samma ämnen som förälskelse kanske bara är en myt.

En vanlig fredag

Midsommar är inte viktig för mig. Jag får inte totalångest över den romantiska delen och jag är inte traditionsbunden så jag känner att jag bara måste resa en stång och hoppa groda runt den, men jag äter gärna sill, nubbe, färskpotatis och jordgubbar.

Jag har jobbat rätt hårt på att bryta mitt mönster av ångest inför storhelger. Midsommarafton har jag firat bland annat på bröllop, Gröna Lund, parkteater och utgång (fast det var inte lätt att hitta ett ställe som höll öppet), ensam på balkongen och fest. Men då ska det vara en stor rackarns fest med blandat folk och inte typ tre par och två singlar (båda tjejer)...

Snart beger jag mig hem till en kompis, som känner ungefär som jag. Vi vill ha den goda maten och trevligt sällskap och en lång promenad i Guds gröna natur. Kanske smygtittar vi på tre små gummor eller räven som raskar, men då blir det på behörigt avstånd.

Glad midsommar!

Ordrensningslista

Jag förstår att man inte kan spara på alla ord och de finns ju ändå kvar så länge vi använder dem, även om de inte blir godkända i en omgång Scrabbles (hette förr Alfapet).

Här hittade jag en underbar lista med "föråldrade" och utrensade ord, som får mig att dregla. Särskilt gillar jag långa sammansatta ord, som bara fyller sin funktion i ett visst sammanhang. Fast jag tycker nog att gränsen går vid att rensa bort mosterlig!

Och till dig V: ordet rebyl fanns nog inte, så det var bra att du uppfann det!

Svenska fans

Det var en härlig och varm kväll igår!

På väg hem fylldes min tunnelbanevagn med glada supportrar med flaggor i ansiktena och blå-gula tröjor. Det var stundtals ett riktigt öronbedövande skrålande. Vid Rådhuset klev det på en äldre man i kostym. Han satte sig mittemot mig med en portfölj i knäet. Just då kulminerade hejaramsan "vi är svenska fans allihopa", handklappningarna och ett gäng ungdomars dunkande på rutorna. Mannen log lite generat och tog flera gånger sats för att säga något. Till slut fick han en syl i vädret och lutade sig fram emot mig och sa på brittisk engelska: "What happens when Sweden wins?"

In med bollen i mål

Ikväll ska jag gå på jättestor sportbar, äta hamburgare, dricka öl och se Sverige - England på storbildsskärm. OCH jag har en t-shirt med svenska flaggan på ryggen.
Jag hoppas grabbarna känner all min support ända ner till Tyskland!

Hjälp

Jag har inte läst så mycket i vår, bland annat på grund av brist på tillräckligt lång resväg, så det är angenäma problem. Nu ska det dock bli ändring på det (läsandet alltså). Jag har äntligen läst "Hjälp jag heter Zbigniew" av Zbigniew Kuklarz.

Det roligaste med den här boken är att när min kompis tipsade om den, kände jag igen en massa om språkförvecklingarna kring Zbigniews efternamn. Jag gick hem och rotade fram en gammal gulnad kolumn ur tidningen Metro, förmodligen från 1997. Och mycket riktigt. Det var en del ur romanen, fast under ett annat namn. Eller rättare sagt så är det boken, som är skriven under pseudonym. Och som den pseudonym jag själv är i bloggvärlden skyddar jag naturligtvis hans sanna identitet.

Anspänning

Hur funkar man egentligen? Semestern är snart här och som ett brev på posten börjar kroppen spöka. Jag har den senaste veckan haft yrselanfall, illamående och en ovanlig oro i tarmkanalerna.

När jag pluggade på universitetet kom migränanfallet samma dag jag skrev sista tentan.

Förra julen började en huvudvärk som höll mig i ett järngrepp i sex veckor, tills jag sökte upp en kiropraktor som hittade gamla låsningar...som hon låst upp allt eftersom.

Det är väl något skumt jag pysslar med om min kropp får symptom så fort jag ges tid att känna efter. Eller när den sparar gamla grejer och låser dem i kroppen. Igår natt sov jag 10 timmar (jag som aldrig brukar kunna sova mer än 8) och sedan sov jag en timme till mitt på dan, när jag mådde som allra mest illa. Ska det vara så här?

Heja Sverige!

Jag är riktigt, riktigt nervös inför Sverige-Paraguay ikväll. Nu har dessutom England precis gjort 1-0 i sin match. Det var väl inte så bra...eller?

Jag är inte så insatt i vilka matcher som måste vinnas hit och dit, för att Sverige ska gå vidare. Jag är däremot fortfarande besviken och sorgsen för att min favorit Alexander Östlund inte ens blev uttagen till landslaget. Om du vill bli tröstad, Alexander, är det bara att skicka ett mail...

Flyt

Mitt nummerplåtsletande bereder mig mycket nöje. Jag är ingen mattemänniska. Det är tillfälligheterna och sammanträffandena som roar mig mest. Först kan man leta efter ett nummer i flera veckor (t.ex. 328:an) för att sedan hitta två eller flera bilar med samma nummer under samma dag (t.ex. 334 igår). De kommer ofta och kör upp precis framför mig eller står med skylten riktad mot en port, ur vilken jag kommer.

Ännu konstigare är det då att jag idag har sett 335 två gånger, sedan 336 två gånger och slutligen 337 två gånger. En 337:a körde upp och släppte av en passagerare när jag väntade på bussen. Den andra stod hemma på min gata och den visste jag om.

Vad betyder detta? Att allt kommer i par? Triss i tvåor? Duell på gång? 3 gånger 2 är 6? Alla goda ting är tre?

Katastrof

Efter Aktuellt igår zappade jag över till 3:an, vilket visade sig vara ett litet misstag. De visade nämligen Titanic. Jag har sett den på bio när det begav sig, så jag tänkte att jag kunde se på den bara en stund. Tills de går på isberget. Vem gillar inte lite romantik och snygg kostym?

Gissa en gång om jag såg hela filmen! Trots att alla dör på slutet, trots det segdragna sjunkandet med yxletande för att lossa handbojor, fastnande bakom låsta galler och i vattenfyllda trappor och i- och urhoppningar ur diverse livbåtar och trots irriterande reklampauser som medförde att filmen slutade en halvtimme efter midnatt.

Men Kate Winslet och Leonardo DiCaprio är ju bara för fina ihop och han hjälper ju henne loss från ett resonemangsäktenskap så jag har bestämt mig för att det var värt den förlorade nattsömnen :)

333

Tack för igår!

Det blev en mycket trevlig och alldeles lagom stor tillställning igår kväll. Jag fick mynt (inslängda i hallen), bröd och salt och lite annat smått och gott till köket.

Det roligaste tycker jag är att sammanföra ett gäng personer som har mig som gemensam beröringspunkt. En del gamla godingar, några nytillskott och så blodsbanden. Vi gick ett varv runt och kom så att prata om bland annat amerikanska bröllop, körsång, bloggande, nyckelharpor, Toscana, fältbiologerna och vägarna till Bergen.

Så sjöngs det Singstar. Det är som karaoke fast man tävlar mot varandra. Disco-Nick, syrran och jag fick en stund på dansgolvet också.

Party mot alla odds

Syrrorna är ivägskickade på stan, så jag får chans att lägga sista handen vid städning och inköp inför kvällens inflyttningsfest. Vi får väl se hur många som kommer. Jag har lyckats krocka med två olika svensexor, en 40-årsfest, en utlandsresa, en relativt nyfödd bäbis, barnvaktsbrist, strålande vackert åka-till-landet-väder samt (icke att förglömma) ett fotbolls-VM. Vissa gäster anländer 17.45 och börjar delta i festen ca 20.00...Heja Sverige! Om vi vinner är stämningen på topp från början!

Hey Sisters

Idag kommer mina systrar till stan! Minstingen bor ju ganska nära, men mellansyrran har jag inte träffat sedan i februari. Jag kan få ett längtansmoln över mig ibland för att jag saknar henne. Visst pratar vi i telefon, mailar, chattar och sms:ar - men det var ju det där med modern kommunikation. Det är inte samma sak. Nu ska jag få umgås med dem båda två, utan sambosar och barn. De kommer för att närvara på "the grand opening of my new kitchen".

Det är något särskilt med systerskap. Man är lika, men olika, förenade av blodsband. Det är stor åldersskillnad på oss och skulle vi inte vara systrar skulle vi kanske aldrig ha umgåtts. När jag nu tänker efter har vi starka traditioner av systersyskonskaror på morssidan. Mamma har också två systrar och mormor tre (fast endast en kvar i livet).

Vi har en bror också, men han kan tyvärr inte komma imorgon. Det är synd, för en bror är en bra motvikt i en systerskara.

Modern kommunikation

Jag skickade ett mail till mitt elbolag för att slippa sitta i telefonkö. Det tog 8 dagar och sedan fick jag ett vänligt goddag-yxskaft-svar. Nu sitter jag i alla fall i telefonkö.

Min köplats är...43.

Språkförbistring

- Har ni Vichy Nouveau lime?
- Javisst! säger tjejen på caféet och ställer fram en Loka citron.