Fin present!

Igår fick jag en födelsedagspresent! Det är visserligen 2 ½ månad sedan jag fyllde år, men igår fick jag mina systrars gåva. Jag hade önskat mig det här halsbandet och blev jätteglad och visst är det passande till lilla Baba, när jag dessutom snart blir trippel?














Halsbandet kommer från Kalas.

Väder & vind

Det har varit ett himla tjat om vädret den senaste tiden. Först blev det mörkt, grått och regnigt. Det kallas för höst och är ofrånkomligt. Kommer varje år. Tänd ett par ljus och skaffa en gosig filt!

Inför helgen har det varnats för storm och snökaos. Jag är glad att jag inte brukar kolla väderprognosen, utan istället tar en dag i taget och ser hur det verkar när jag vaknar. Strålande sol både lördag och söndag! Den letade sig in i ett av hålen i persiennen, där tråden löper, för att sticka mig rätt i ögat, men det är helt okej. Visst var det lite blåsigt en halv dag, så att jag nu nästan har insyn till närmsta grannen 20 meter längre bort. De vackra löven fick ge sig, men inte var det för att det var storm.

Det enda som oroar mig är kylan. Jag gillar för all del inte extrem sommarvärme heller och jag brukar säga att kyla kan man åtminstone klä bort, men jag har varit lite överdrivet käck på den punkten. På jobbet har jag garderat med en jättestor olle, som man kan dra på ovanpå andra kläder, en fleeceväst, stora tofflor som är ett par lejonhuvuden och handledsvärmare. Ändå är där alltid superruggigt ända tills det blir ordentligt kallt (typ minusgrader). Då fattar elementen att de har en uppgift.

Vilken tur att solen kom just på helgen ändå! Igår tog jag en vacker långpromenad med en kompis och idag ska jag ut och samla dagsljus igen. Såg en reklamskylt på tunnelbanan där det stod att vi spenderar 90% av våra liv inomhus. Den statistiken måste jag genast ändra på!

Mycoplasmabusters

Mycoplasma. Visst låter det som något Ghostbusters borde kunna rå på?

I så fall ska jag skicka dem att sanera min kollega så han kan komma tillbaka till jobbet snart.

Tvångssocial?

Jag har en vän som jag retsamt kallar för tvångssocial för att han går igång på och får massor av energi av att umgås med människor i olika sammanhang. Han är mingelproffs och är alltid redo att möta nya människor och lära sig något nytt. Efter att ha diskuterat det med honom och funderat lite fram och tillbaka har jag kommit fram till att jag nog inte är helt asocial själv. Genom sig själv känner man andra, men det finns många grader på skalan och jag skulle inte kalla mig tvångssocial.

En gång när jag skulle åka tåg sa jag till en annan kompis att jag hoppades att jag inte skulle ha någon i stolen bredvid som ville prata, för jag hade en bok jag ville läsa. Då dristade sig min vän till att säga att hon nog tyckte att det var jag som brukade börja prata med människor.

Som det nästan alltid är när jag får en ny hypotes i huvudet så trillar de levande exemplen in som på beställning. Här kommer tre stycken, som en hederlig gammal spaning, alla från idag:
1. Jag var inne i en mataffär och när jag stod nere vid bandet var det en liten kille som pratade med sin mamma. Mamman frågade varför han inte sagt en sak med en gång, varpå killen svarade att då hade han inte fått ändå. Jag skrattade och bytte några ord med mamman, typ att hon hade en smart unge. Det är sån där kontakt som gör mig glad och det var ju roligt sagt.
2. På tunnelbanan hem från kören hamnade jag mitt i ett gäng damer i åldern mellan 70 och 80. Först recenserade de en konsert de just varit på och därefter började de jämföra gympapass. En av damerna kommenterade ett annat pass och sa att det var nog seniorerna som hade det. Då började jag skratta och damerna också. Jag skojbad om ursäkt och sa att jag ju inte var någon junior själv, men vilka gick i den där seniorgruppen egentligen?
3. Slutligen avrundade jag min sociala kontakt med okända med att prata med en jättesöt, genomblöt, darrig liten hunds matte om hur mycket han längtade efter att få komma hem till en torr handduk.

Slutsats: Jag får sluta gå runt och kalla folk för tvångssociala medan jag själv sitter i det berömda glashuset!

PS. Men jag delar åtminstone inte ut visitkort! DS.

Så ung, så söt, så begåvad

Igår salsa. Idag 50-årsfest med Sveriges Television.

Så på förekommen anledning - om jag var 18 skulle jag vara superkär i Darin.

Busy woman

Tvätten är inga problem, för jag har ju tvättmaskin och den sköter sig själv. Men strykhögen växer. Olästa Svenska Dagbladet för söndag till torsdag täcker köksbordet. En äcklig stekpanna står och väntar på att bli diskad.

Å, så kära besvär! Allt det här betyder att jag är en aktiv människa som i princip bara använder mitt hem till att sova i under veckorna. Och imorgon ska jag till frissan och sedan dansa salsa. Klackarna i taket!

Numerologi

Jag är helt fascinerad av dessa nummerplåtar som fullkomligt kommer och placerar sig framför ögonen på mig. Jag svänger runt ett hörn och där står den jag precis ska ha. Jag kliver ur en port och där står nästa. Bommarna till tvärbanan går ner och en bil saktar in i 10 km/h jämsides med mig och det är den jag behöver och så vidare.

Igår hade jag ju värsta flytet. Idag körde den första 421:an förbi mig på Västerbron. Sedan såg jag 3 till och som ett litet körsbär i efterrätten såg jag sedan 422.

Men...när jag sedan hoppade av bussen en hållplats senare än vad jag brukar för att plocka 423:an som brukar stå på en parkering och vänta på mig...så stod den inte där! Har turen vänt?!

418, 419, 420

Det går bra nu...

Du är vad du bär

Efter bröllopet åkte jag hem och snajdade om till 40-årsfest! Det var en riktigt lyckad fest med massor av trevliga människor, ett strålande glatt födelsedagsbarn och mycket dans. Det fanns salsamusik bland annat.

Extra nöjd var jag med min nya top, som jag köpte förra helgen och som fått hänga i sovrummets gardinstång sedan dess, medan jag drömt om vad fin jag skulle känna mig på festen. Det gjorde jag också. Här kommer en grynig mobilkamerabild och ett förtydligande på den läckra färgen, fast det framgår ändå inte riktigt hur läcker den är. Toppen är ganska urringad också. Till hade jag svart kjol och sandaletter. Armarna brun-utan-solade jag på fredagkvällen. Värsta modebloggaren!

Tryckfelsnisse

Gårdagens bröllopssång blev ytterligare ett bevis på att jag oroar mig alldeles för mycket i onödan. Man skulle ju önska att jag kunde lära mig något av det. Vi framförde tre stycken och framkallade tårar till "Så skimrande". Det slår nästan aldrig fel.

Enda missödet var att sången "Embraceable you" stod som "Unbreakable you" i programmet! Skriven av Bruce Willis och arrad av Samuel L Jackson då, eller? Toni Braxton har ju en fin kärlekssång som heter "Unbreak my heart" så helt knäppt var det inte, men vi hade mycket roligt åt det.

Får inte = kommer sannolikt att

Okej, salsan gick bra. Kombinationen att tänka koncentrerat på något annat än hostan och att veta att jag kunde smyga iväg i nåt hörn och hosta vid behov gjorde att det inte blev några hostattacker.

Imorgon kommer dock den stora prövningen. Jag ska sjunga på ett bröllop och då får jag bara inte börja hosta. Jag kan inte förstöra någons vackraste dag i livet med att hosta sönder "Så skimrande var aldrig havet" i bästa tänkbara akustik. Just därför är risken extra stor. Enda reservplanen är om vi ska stå på läktaren så jag kan smita undan vid akut behov (vi är flera i varje stämma så det skulle kunna funka).

Men med tanke på hur ordet inte inte uppfattas av den mänskliga hjärnan så...tänk inte på en rosa elefant med prickig bikini om du kan!

Ny dans: hostsalsa

Heter det verkligen rethosta för att man knappt kan ta ett andetag utan att reta slemhinnor eller vad det nu är som skickar signaler att man måste hosta?

Jag tror det heter rethosta för att både man själv och andra retar sig så fruktansvärt på den!

Hur ska det gå när jag dansar salsa? Vojne vojne!

Djupledsen eller långlåg

Den här hösten har jag haft några sorger. Ingen fara - ingen har dött - men de har orsakat tårar och sorgarbete. I den senaste sorgen är jag just nu mitt i någon av alla faserna. Jag har funderat och trots smärta, tårar, saknad och allt det där så är jag hellre ledsen på djupet än går och är låg länge. Om jag låter mig vara ledsen så kan jag komma tillbaka. Jag vet varför och tårarna renar. Känslan av att vara lite nere, hängig och låg kan sitta i länge och det är inte alltid jag vet orsaken, bara att jag är det.

Här passar några gamla visdomsord. Jag ber att få poängtera att jag tillhör de människor som inte tycker att man ska trycka floskler i halsen på någon som redan har det svårt, men de här är till mig själv så de är okej. Det första är "Hellre gråta ut än att ständigt gå och sucka." och det andra är "Gud stänger aldrig en dörr utan att öppna ett fönster.". Det sista tycker jag oftast stämmer (vare sig man tror på Gud eller ej - byt ut mot ödet eller efter annan lämplig övertygelse). Jag försöker se det positiva i mina sorger och vad det kan leda till istället. Själva vägvalet kommer jag till vare sig jag vill eller inte, men jag kan själv välja vilken väg jag ska ta och hur jag ska hantera det. Vill jag ta det som en motgång eller en utmaning?

Fortfarande flax

Jag har fortfarande skrämmande bra flyt i mitt nummerplåtsamlande. Det måste bero på att jag går så mycket och kan ta omvägar via parkeringsplatser eller i lugn och ro hinner kolla parkerade bilar på båda sidorna av gatan.

Vissa nummer får jag serverade som små läckerbitar på ett silverfat. 414 idag till exempel. Den stod parkerad precis utanför jobbet. Vilken gåva till en yrkesarbetande, blodfattig kvinna! Men tänk om jag är med i The Truman Show och det verkligen är tillrättalagt...

Blodsaft

Jag är så trött. Inte bara för att jag sovit för lite utan mer in i märgen hösttrött, svag, okoncentrerad, yrslig och stressad. Inatt har jag sovit 11 timmar!!! Kämpade för att hålla mig vaken åtminstone till 22...en lördagkväll!

Nyckeln till det hela (förutom att det är höst och jag har mycket på jobbet) är min gamla kompis järnbristen. Jag är en sån där anemisk typ som behöver steka blodpudding i gjutjärnspanna och proppa mig full med broccoli och spenat emellanåt och dricka apelsinjuice till. Mitt lågvattenmärke är 84 i hb och dit ska vi inte någon mer gång, tack så mycket! Då är det tur att jag har en kompis till. Den heter Blutsaft. Det finns ingen annan hälsokostprodukt som gjort så mycket för mitt välbefinnande som Blutsaft. Fast man får förstås stå ut med att man får blodsmak i munnen när man tar sig en hutt och den här gången tycker jag att jag mår lite illa av den. Men jag tar det onda med det goda för snart ska jag nog pigga på mig lite. Allt som hjälper mig slippa bli vampyr måste väl vara bra...

Fokus

Hur trött jag än är när jag kommer till min salsakurs så är jag alltid pigg när jag går därifrån! Jag har kommit fram till att förutom att man rör på sig till glad musik tillsammans med andra människor som tycker att det är en bra idé så är det också den perfekta avkopplingen eftersom man inte kan tänka på något annat. Det är tillräckligt mycket som det är med allt man ska tänka på för att det ska få plats med några bekymmer eller gammalt gruff från dagen.

Det är en skön känsla att upptäcka att det har gått 75 minuter utan att jag tänkt på något annat än salsan!

Döingar eller parasiter

Jag tittar mycket lite på tv, men idag tänkte jag se CSI. I första reklampausen zappade jag runt och stannade på Discovery. Det var en kvinna som satt i ett väntrum och hade en knöl som hon beskrev som smärtsam, men den rörde på sig. Det visade sig att en styngfluga/mygga lagt en larv i hennes huvud. Hur de fick ut den? De kletade på vaselin för att kväva den och nästa dag plockade de ut en riktigt fet larv med små taggar på.

Programmet pågår fortfarande och handlar tydligen om parasiter och heter Body Snatchers. Senast hoppade 13 cm lång fisk in i en mans penis när han stod och urinerade från en båt.

Jag tror att CSI är trevligare och att det kommer att klia mindre på mig om jag tittar på det...

Intresseklubben antecknar

Idag har jag kört en kastanj i tvättmaskinen. Det hade den nog inte räknat med när jag petade ut den ur dess taggiga skal igår kväll.

Jag är mitt i en välbehövlig storstädning här hemma. Det är därför jag bloggar (smitreflexen). Det har annars något gott med sig att städa, förutom det uppenbara att det blir rent, men jag hittade mitt eftersökta head set till mobilen utan vilket jag inte kan lyssna på radion! Det låg i en kartong med prylar jag tänker sälja på Tradera under en stol som var fullkomligt draperad av kläder och stod bakom en tavla...hm.

September månads nummerplåtsjakt resulterade i sedda 26 skyltar! Måste vara rekord, men jag har inte gjort diagram på övriga månader. Fast jag skriver naturligtvis upp var och när jag ser varje plåt så det går att fixa i efterhand.

Det är i princip omöjligt att hitta ett datorbord på Blocket om man som jag är lite kräsen och vill ha ett som inte är fult och inte heller REDAN SÅLT utan att säljaren behagat plocka bort annonsen.