SALSA

Idag är det bättre igen. Delvis på grund av sol, delvis på grund av salsa.

Jag blir så glad av salsan. Jag skrattar nästan hela tiden. Ibland på kurserna är jag så klart koncentrerad, men jag har roligt samtidigt. Jag får motion. Och på grund av att jag får röra på mig på ett roligt sätt blir jag pigg. Det spelar ingen roll om jag sitter och halvsover på vägen dit. Jag är alltid pigg på hemvägen. Dessutom övar man balans och kroppskontroll. Jag trodde aldrig jag skulle kunna lära mig dubbelsnurr till exempel, men det kan jag nu.

Musiken var inte en självklar favorit från början, men nu är det mest salsa, chachacha, merengue och bachata jag spelar när (läs:om) jag är hemma. Det är glad och rytmisk musik, som bidrar till att det blir en schyst stämning. Att folk inte dricker så mycket (oftast inget alls) hjälper också till att hålla stämningen bra.

Jag har träffat så många nya människor genom salsan och den har fört mig (och kommer att föra mig) till nya platser. Jag får ett visst mått av närhet, som ytterst sällan känns påträngande. Tvärtom! Tänk alla år jag stått och solodansat på Stadt, när man kan pardansa! En helt annan kommunikation! Att bli förd är till min stora förvåning en av de bästa sakerna. Jag trodde att det skulle bli svårt, men det är så befriande skönt att dansa med en bra förare och få släppa kontrollen och följa. När det flyter på och allt sitter till en bra låt så är jag på toppen av min lycka. Jag kan inte uttrycka det bättre. Flow!

Det som jag ändå tror är det allra bästa med salsan och det som ger mig mest motivation av allt, det är att min utveckling är så tydlig. Jag kan nästan ta på vad jag lärt mig och varje ny sak jag lär mig, varje ny partner jag dansar med ger tillsammans med de tidigare erfarenheterna ny näring till motivationen att lära mig ännu mer.

Ja, så man kan väl säga att om salsa var en religion, så skulle jag vara frälst! Jag funderar till och med på att fräscha upp min gamla gymnasiespanska.