Gardiner på duk (och live)

Jag är en härdad storstadsmänniska nu och tycker inte det är så förvånande att skådespelare och mediaprofiler går på stadens gator som vanliga dödliga. När mina föräldrar eller min syster från landet ;) är här brukar vi säga att vi har sett "ett pip". Pip säger vi alltså när vi ser nån (istället för att skrika deras namn).

Idag sammanföll ett pip med ett märkligt sammanträffande, vilket föranledde detta inlägg. Jag var på "Allt flyter" ikväll. De som spelar det medelålders konstsimlaget är väl i min ålder. Det är till exempel Benny Haag som är forever Xerxes för mig och Peter Gardiner.

Jag och mina två väninnor gick ut från Saga efter filmen och vandrade längs Kungsgatan och mötte denne Gardiner. Jag tyckte det var rätt coolt och lite overkligt.

Vi är vad vi heter

Jag har ju min skämmiga hatkärlek till ordvitsar. Jag sprider pappas skämt om att frisörerna säger: "Välkommen in - välkammad ut!". Just bland frisörer tycks de mest långsökta ordlekar få flöda helt utan hämningar. Det finns otaliga varianter på "Klippet" och "Klipp till" och mer begåvade namn, som "Cut the Crap". Men igår passerade jag Skövde och den för kvällen igenbommade salongen "Resecentrumfrisörerna".

Dagsljus?

Hur ska man bära sig åt för att utnyttja dagsljuset när det är ungefär lika mörkt mitt på dagen den 10 december som en sen mulen kväll i maj (om ens det)? Jag har inget emot att det är svart på kvällar och nätter. Då kan man höja mysfaktorn med ljusslingor, stearin och en gosig pläd. Det jag har svårt för att det är så skumt och mörkt på dagen!

Jag längtar tills de börjar sända den goa lilla solfilmen efter nyheterna. Strax efter nyår vill jag tycka att det blir ljusare igen. Det gäller bara att hänga i tills dess.

Ihjälskjuten=död?

Det här var en hemsk (för att den åter för mina tankar till Carolin Stenvall), men rolig påa på 4:an för några dagar sedan: "...en död präst hittas ihjälskjuten i sin prästgård..."

Fast mest fascinerande är väl ändå att jag hör en sån liten grej i ordströmmen som flödar ut ur tv:n. Selektiv språkkonstapel eller jourhavande (jag hör bara det akuta felsägeriet).

Framtidsångest

Jag har tyckt att SEB:s reklamfilmer är roliga. Bland annat han som löneförhandlar med sig själv. De allra roligaste (på ett ångestaktigt sätt) är dock de två senaste, som inte ligger uppe på hemsidan ännu. De handlar om "after work" - pensionsförsäkringar.

I den senaste filmen är det en kille som frågar sin kompis om han pensionssparar, varpå kompisen kvidande gömmer huvudet i en soffkudde. Jag delar hans känslor! Jag har en hel tidskriftssamlare full med oranga kuvert och pensionsbrev från en massa olika fonder och försäkrare eftersom jag haft minst tre olika arbetsgivare de senaste tio åren. Jag orkar aldrig ta tag i det och sätta mig in i vad jag har eller om jag kan samla det på nåt sätt. Jag har aldrig ansett mig ha tillräckligt med pengar för att starta ett eget sparande och nu har jag inget jobb alls. Plus lågkonjunkturen. Inga stora arv att vänta. Ingen trissvinst. Ingen rik man.

Hit med en kudde!!

(i kombination med äldrevårdens förfall kan vi lika gärna återinföra ättestupan)

Motarbetad miljövän

När jag växte upp trodde jag att jorden skulle gå under på grund av kalla kriget och att nån tryckte på fel knapp så det blev kärnvapenkrig. Nu tror jag snarare att vi fixar att förstöra jorden utan kärnvapen, så jag försöker dra mitt strå till stacken för att skjuta upp den dagen. Jag har till exempel bara flugit fyra gånger i hela mitt liv (t.o.r. så åtta då). Det borde vara enkelt när man betänker konsekvenserna av fortsatt utsvävande leverne, men ibland blir det onödigt svårt på grund av olika omständigheter:

1. Lågenergilampor ger skumt ljus och låter mystiskt.

2. De ekologiska och KRAV-märkta bananerna på mitt ICA ligger förpackade i plastpåsar om fyra eller fler. Jag gillar i och för sig mogna bananer, men att slänga dåliga är inte så bra för miljön.

3. När man kommer till sopsorteringen med två kassar på väg ut nånstans (alltså inte har för avsikt att gå hem direkt igen) så FÅR det inte vara proppfullt i containrarna.

Så - tre är en spaning! Adjö!