En 08:as funderingar

Här sitter man då åter med ett nytt år som snart ska börja. Det bästa man kan göra med åren som kommer och går är att fylla dem med värdefullt innehåll.

Det har jag blivit riktigt bra på. De senaste årens teman som jag levt efter har gjort att jag månar om att ha passion i livet, har mer acceptans, att jag ser saker och ting från den ljusa sidan så gott det går och att jag får lite mer gjort av sådant jag drömmer om. Som mormor sa tidigare när hon ringde för att önska mig ett gott nytt år: "Ja, det brukar du väl se till att få." Ja, det brukar jag, för mycket kan man fixa med tankekraft, vilja och lite envishet.

Om jag ska sätta upp några levnadsregler för 2008 så skulle det vara:
Mindre tid framför datorn - mer på salsagolv, med en god bok eller ute i livet.
Se till att få utvecklas, inom alla områden.
Skratta mycket!

Om jag får en enda nyårsönskan:
Jag har mycket kärlek i mitt liv, men inte den till och från en man. Det önskar jag mig mest.

GOTT NYTT ÅR!

En grön jul

Jag tittar ju inte så mycket på tv, men idag har jag slagit på stort och unnat mig en högkvalitativ filmafton. Först ut var Grinchen (sedan gjorde jag annat medan Shrek var) och så avslutade jag med Elf. Jag kommer kanske att drömma om gröna män inatt...

...med mycket möda och stort besvär...not!

I min familj slutade vi (vuxna) att köpa julklappar till varandra för ganska många år sedan. Detta efter att några år ha provat olika andra varainter, som att dra lott och få varsin familjemedlem att koncentrera sig på.

Lite trist är det för en person som älskar att öppna paket och som mer än gärna skulle få bli lite bortskämd och överraskad ibland, men efter att de senaste dagarna ha "överhört" stressade själars redogörelser för vilka julklappar de köpt och inte köpt och alla vedermödor som därmed följer kan jag stå ut med det.

Dessutom känner jag extra mycket i år att jag inte bidrar till överkonsumtion och planetens fortsatta förstörelse. En julklapp så god som någon, om än lite präktig.

Och nej, jag skickar inga julkort heller. En kombination av miljöspar, stressreduktion och bekämpande av den duktiga flickan Baba. Men God Jul ändå, för all del!

Typiskt nummerplåtsfenomen

Alla som spottar nummerplåtar kommer att känna igen detta scenario:

Jag tog 698 härromdan (ja, 690-talet gick undan) och skulle följaktligen ha 699 idag. Nu hampar det sig så att min pappa har det numret på sin bil, som jag inte kommer kunna lägga ögonen på förrän tidigast den 23:e. Eftersom det är ett inarbetat nummer för mig så ser jag faktiskt just 699 ganska ofta, men jag var ändå tvungen att sms:a pappa och kolla för han ska nämligen byta bil snart och jag var rädd att tajmingen skulle vara usel och till min nackdel. Nä, han byter inte än så det skyddsnätet fanns ju ifall...

Jag såg inte mindre än tre 698:or på stan idag, de log listigt och hånskrattade inte alls juligt åt mig. Väl hemma gick jag på promenad, för jag hoppades att en 699:a skulle stå där den ibland står. Och det gjorde den!

Bara för det såg jag en 699:a till på hemvägen.

Många tolkningar

Förra eller förrförra Lucia skrev jag om min och min brors egna versioner av text till Staffansvisan. Ekorrpåverkade jag sjöng "Staffan var en tallegren..." och tuffa brorsan sjöng "Tarzan var en stalledräng...".

Idag var jag på Busens luciatåg. Syrran berättade att han frågat henne vad texten "Tack och mus och hjärna" betydde...

Dagens överhörda

Detta roade mig på bussen idag och är en ganska rolig grej om man gillar att fantisera. Det gäller att uppsnappa bara en mening eller fras som någon säger och som är ryckt ur sitt sammanhang (för mycket realism och sammanhang förstör det roliga). Detta lösryckta kan höras exempelvis när någon går förbi precis bredvid dig eller pratar i mobiltelefon precis innan de ska kliva av bussen.

Dagens överhörda och lösryckta fras är: "Jag har köpt såna där skruvar."

Det första jag tänkte var att han hade köpt potatisskruvar till sin jättesugna, kanske gravida flickvän. Det andra och förmodligen mer troliga var att han hade köpt skruvar till att sätta upp någonting hemma. Det skulle kunna vara pastaskruvar, för deras barn vägrar äta någon annan form på pasta. Kanske är det nåt julpynt de har gått och spanat på som är som skruvar...

Inte visste jag att Ingemar varit försvunnen!

Haha! Kanotmannen och Ingemar Stenmark! Lika som bär.

Bilden hittade jag på Aftonbladet.