Jag har ju hållit på med mitt nummerplåtsletande i många år nu och kan inte sluta. Att scanna av alla nummerplåtar jag ser har blivit till en reflex hos mig. Det är mycket jobbigt att befinna sig utomlands, så det avhåller jag mig ifrån, och det kommer att bli svårt att vänja sig av med denna reflex när jag nått 999.
Ändå! Ändå hände följande idag: Jag ska ha tag på 838 nu och den har lyst med sin frånvaro. Istället ser man så klart 038, 238 och 738...och så 839 och 840 också. Idag såg jag 848. Det var ju bara tio nummer ifrån tänkte jag. Cirka en kvart senare på tunnelbanan klonkade det till i skallen. 848 är ju den jag ska ha på vägen ned och som jag inte sett på så länge att jag nästan slutat köra åt det hållet (jag går från 999 till 001 och från 001 till 999).
Då kan man ju undra hur många 848:or jag egentligen sett innan denna, utan att SE dem...
torsdag, juli 31, 2008
tisdag, juli 29, 2008
Fler tüska ü:n
Haha! Knappt har jag skrattat klart åt Natürreservatet innan jag üpptäcker att Djürgårdsfärjan går från Slüssen.
torsdag, juli 24, 2008
Ner med onyanserade singeldefinitioner
Ikväll satt jag med fossingarna i en balja framför tv:n, zappade och hamnade på tvåan på SVT precis när en dokumentär började. Det visade sig att det var första delen i en serie av sex om och med en kvinna som heter Jennifer Fox. Den hette En fri kvinnas bekännelser.
Jag kände så klart igen en del, men inte en del. Hon, Jennifer, är 42 (jag är inte där än) och bor i USA (ett land jag aldrig varit i) och har två älskare (jag har två färre) och massor av vänner (det har jag också) och vill hitta ett sätt att leva sitt liv (vem vill inte det) och så vill hon uppenbarligen dokumentera alltihop (på film - inte i blogg).
Medan jag satt där och tittade fick jag exakt samma grå, sorgsna, unkna känsla som jag brukar få när singlar framställs på film. Det är ändå Jennifers egen film, men det blir sorgligt som första scenen i Bridget Jones när hon sjunger "All by myself" i pyjamas eller som hela filmen "Underbar och älskad av alla" av och med Martina Haag. Allting ska handla om att gå i mål, vilket är lika med att bilda par, skaffa barn och bli accepterad av samhället. Annars är man en patetisk uddaperson som kommer att dö ensam.
Å andra sidan har jag aldrig känt igen mig i den vilda, fräscha, sexgalna och härliga singelbilden som målades upp framför allt för några år sedan och framför allt av kvällspressen. Lite Sex and the City-aktig. Men vad har hänt med alla de där singelpinglorna i filmen? Jag ska inte avslöja för er som inte sett den...men ni som gjort det, ni vet.
Mitt liv är bra och jag är min egen familj. Jag är lycklig. Helt fri är det väl ingen som är. Visst längtar jag ibland efter att dela livet med en man, men delar livet gör jag redan med många andra.
Det där skrev jag nästan i ett svep. Blev visst lite upprörd... Dokumentären var rätt bra annars. jag ska nog se de övriga delarna.
Jag kände så klart igen en del, men inte en del. Hon, Jennifer, är 42 (jag är inte där än) och bor i USA (ett land jag aldrig varit i) och har två älskare (jag har två färre) och massor av vänner (det har jag också) och vill hitta ett sätt att leva sitt liv (vem vill inte det) och så vill hon uppenbarligen dokumentera alltihop (på film - inte i blogg).
Medan jag satt där och tittade fick jag exakt samma grå, sorgsna, unkna känsla som jag brukar få när singlar framställs på film. Det är ändå Jennifers egen film, men det blir sorgligt som första scenen i Bridget Jones när hon sjunger "All by myself" i pyjamas eller som hela filmen "Underbar och älskad av alla" av och med Martina Haag. Allting ska handla om att gå i mål, vilket är lika med att bilda par, skaffa barn och bli accepterad av samhället. Annars är man en patetisk uddaperson som kommer att dö ensam.
Å andra sidan har jag aldrig känt igen mig i den vilda, fräscha, sexgalna och härliga singelbilden som målades upp framför allt för några år sedan och framför allt av kvällspressen. Lite Sex and the City-aktig. Men vad har hänt med alla de där singelpinglorna i filmen? Jag ska inte avslöja för er som inte sett den...men ni som gjort det, ni vet.
Mitt liv är bra och jag är min egen familj. Jag är lycklig. Helt fri är det väl ingen som är. Visst längtar jag ibland efter att dela livet med en man, men delar livet gör jag redan med många andra.
Det där skrev jag nästan i ett svep. Blev visst lite upprörd... Dokumentären var rätt bra annars. jag ska nog se de övriga delarna.
måndag, juli 21, 2008
Åsiktsjustering?
Jag var i en pocket shop med min läslustiga väninna och fick syn på tegelstenen Shantaram av Gregory David Roberts. Jag har inte läst den, vilket föranledde ett höjt ögonbryn på min kusins man tidigare i våras. Han sa nåt i stil med:
- Har du inte läst den, du som läser så mycket? Den har ju alla läst!
- Ja, kanske just därför! menade den läslustiga.
Jag har ju tidigare skrivit om min skepsis mot bestsellers och böcker "som alla har läst", som höjs till skyarna av Oprah Winfrey och som ligger högst på alla försäljningslistor.
För flera år sedan när Paulo Coelhos "Alkemisten" kom ut så läste jag den och blev besviken. Jag kommer inte exakt ihåg känslan, men jag minns att jag tyckte den var så enkelt skriven. Det var som om Coelho bara broderat ut ett visdomsord. Jag läste senare även "Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät". Den gjorde heller inget större intryck på mig.
De senaste veckorna har jag ändå läst både "Elva minuter" och "Pilgrimsresan". Inför båda böckerna har jag varit skeptisk, början har gått trögt (hjärnan full av taggtrådsbollar, spanska ryttare och misstänksamhet) och sedan har jag inte kunnat lägga ifrån mig dem. Jag har skrivit av formuleringar, fått funderingar och så klart gråtit en skvätt eller två. Jag får väl erkänna att det inte kan vara en slump att han berört så många, den gode Coelho. Sedan utesluter det inte att han kombinerar det med god marknadsföring. Hur som helst har jag tänkt att jag ska läsa om de andra böckerna. De är ganska lättlästa även om innehållet kan sätta spår. Jag har också hittat hans blogg, som jag tänker ta en närmare titt på.
Och jag vill inte vara den som är den...jag kanske kan tänka mig att ge även Shantaram en ärlig chans...
- Har du inte läst den, du som läser så mycket? Den har ju alla läst!
- Ja, kanske just därför! menade den läslustiga.
Jag har ju tidigare skrivit om min skepsis mot bestsellers och böcker "som alla har läst", som höjs till skyarna av Oprah Winfrey och som ligger högst på alla försäljningslistor.
För flera år sedan när Paulo Coelhos "Alkemisten" kom ut så läste jag den och blev besviken. Jag kommer inte exakt ihåg känslan, men jag minns att jag tyckte den var så enkelt skriven. Det var som om Coelho bara broderat ut ett visdomsord. Jag läste senare även "Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät". Den gjorde heller inget större intryck på mig.
De senaste veckorna har jag ändå läst både "Elva minuter" och "Pilgrimsresan". Inför båda böckerna har jag varit skeptisk, början har gått trögt (hjärnan full av taggtrådsbollar, spanska ryttare och misstänksamhet) och sedan har jag inte kunnat lägga ifrån mig dem. Jag har skrivit av formuleringar, fått funderingar och så klart gråtit en skvätt eller två. Jag får väl erkänna att det inte kan vara en slump att han berört så många, den gode Coelho. Sedan utesluter det inte att han kombinerar det med god marknadsföring. Hur som helst har jag tänkt att jag ska läsa om de andra böckerna. De är ganska lättlästa även om innehållet kan sätta spår. Jag har också hittat hans blogg, som jag tänker ta en närmare titt på.
Och jag vill inte vara den som är den...jag kanske kan tänka mig att ge även Shantaram en ärlig chans...
söndag, juli 20, 2008
torsdag, juli 17, 2008
Facebook på svenska
Jag undrar om de använt typ en sån där översättningspenna när de översatt facebook-engelskan till facebook-sort-of-svenska. Ord för ord, alltså. Här ett lysande exempel som jag skrattar gott åt:
En av din kompis har en krossa på du.
Håll tungan i rätt mun
När jag fick syn på den här trodde jag att jag spottat ett klassiskt exempel på "Hur tänkte de här?". Döm då om min förvåning när jag googlade fram att det heter så och att till och med Tunghanteringsförbundet existerar! Det var väl bara min hjärna då...som hoppade till andra bilder...
onsdag, juli 16, 2008
Mansnamnsnytt
Jag har precis ringt och gratulerat pappa på Reinholdsdagen. Han är en av de 6999 personerna med förnamnet Reinhold som uppmättes i Sverige den 31 december 2005. Dock ej en av de 401, som har det som tilltalsnamn.
Jag har alltid undrat varför han har haft detta mellannamn och nu när båda hans föräldrar är borta får jag väl aldrig veta. Det är ju originellt i alla fall...
Reinhold har förekommit i Sverige sedan 1400-talet och hade ett uppsving i början av 1900-talet för att därefter ha minskat i frekvens. No shit?!
En krater på månen är döpt till Reinhold efter Erasmus Reinhold som levde 1511-1553. En märklig sak - kraterns diameter är 42 km och Erasmus levde i 42 år...
Faktakälla: Wikipedia och Wikipedia
Jag har alltid undrat varför han har haft detta mellannamn och nu när båda hans föräldrar är borta får jag väl aldrig veta. Det är ju originellt i alla fall...
Reinhold har förekommit i Sverige sedan 1400-talet och hade ett uppsving i början av 1900-talet för att därefter ha minskat i frekvens. No shit?!
En krater på månen är döpt till Reinhold efter Erasmus Reinhold som levde 1511-1553. En märklig sak - kraterns diameter är 42 km och Erasmus levde i 42 år...
Faktakälla: Wikipedia och Wikipedia
tisdag, juli 15, 2008
Smarta ungar
Jag har ju yrkeserfarenhet av barn från sju år och uppåt och det har varit fantastiskt att se barn lära sig saker. Vad jag dock inte riktigt har fattat förrän nu är hur smarta yngre barn är.
Visst kämpar de från allra första stund med att lyfta nacken, söka ögonkontakt, resa sig efter fall på fall. Men sedan har jag trott att åldrarna från ungefär två till sju är ganska tråkiga. Men icke! Förra veckan var jag dagmammamoster åt Lillan, 4, och Lillen, 1½, och nu har jag haft Busen, 5, hos mig i två dagar. De minns saker, de har slutledningsförmåga, de förstår bus och ironi, de hör och ser allt.
Idag har jag varit och lämnat tillbaka Busen till sina föräldrar, men det blir alltid så tomt hemma hos Moster efter att han har åkt. Vi har busat och gosat och pratat. Samtalsämnena har bland annat varit Tour de France, Kronprinsessans födelsedag, busstrejken, kläder, räkning, döden och att äta salt när det är varmt ute.
Lillan var mäkta förgrymmad på mig förra veckan. Hon pillade på några pigmentfläckar på min arm:
- Vad är det för nåt?
- Det är sånt man kan få när man blir gammal. (sa jag nog mest för att inte oroa henne)
- När blir man gammal?
- Jaa...det är olika vem man jämför med. Om jag jämför med gammelmormor så är jag inte gammal, men om jag jämför med dig så är jag ganska gammal...
- Men! Du svarar ju inte på frågan. När blir man gammal!?
Visst kämpar de från allra första stund med att lyfta nacken, söka ögonkontakt, resa sig efter fall på fall. Men sedan har jag trott att åldrarna från ungefär två till sju är ganska tråkiga. Men icke! Förra veckan var jag dagmammamoster åt Lillan, 4, och Lillen, 1½, och nu har jag haft Busen, 5, hos mig i två dagar. De minns saker, de har slutledningsförmåga, de förstår bus och ironi, de hör och ser allt.
Idag har jag varit och lämnat tillbaka Busen till sina föräldrar, men det blir alltid så tomt hemma hos Moster efter att han har åkt. Vi har busat och gosat och pratat. Samtalsämnena har bland annat varit Tour de France, Kronprinsessans födelsedag, busstrejken, kläder, räkning, döden och att äta salt när det är varmt ute.
Lillan var mäkta förgrymmad på mig förra veckan. Hon pillade på några pigmentfläckar på min arm:
- Vad är det för nåt?
- Det är sånt man kan få när man blir gammal. (sa jag nog mest för att inte oroa henne)
- När blir man gammal?
- Jaa...det är olika vem man jämför med. Om jag jämför med gammelmormor så är jag inte gammal, men om jag jämför med dig så är jag ganska gammal...
- Men! Du svarar ju inte på frågan. När blir man gammal!?
söndag, juli 06, 2008
Väderdövöra
Hur kommer det sig att jag alltid missar vädret?!?! Är det bara jag?
Jag slog på tv:n en minut innan nyheterna och hörde dem prata om mobilsamtal och sms:ande i bilen och Almedalsveckan och sedan vet jag inte hur det gick till, men meteorologen sa att det var allt för honom och hej då. What the...
Det är samma varenda gång! Jag vet att det finns en massa väderprognoser på nätet, men jag vill ha nyheternas. Hur ska jag bära mig åt?!
Mitt konstruktiva förslag är att de höjer ljudet precis när vädret kommer, som de gör när det är en trafiknyhet på bilradion.
Jag slog på tv:n en minut innan nyheterna och hörde dem prata om mobilsamtal och sms:ande i bilen och Almedalsveckan och sedan vet jag inte hur det gick till, men meteorologen sa att det var allt för honom och hej då. What the...
Det är samma varenda gång! Jag vet att det finns en massa väderprognoser på nätet, men jag vill ha nyheternas. Hur ska jag bära mig åt?!
Mitt konstruktiva förslag är att de höjer ljudet precis när vädret kommer, som de gör när det är en trafiknyhet på bilradion.
onsdag, juli 02, 2008
Gör om, gör rätt!!
När man talar in ett meddelande som ska spelas upp upprepade gånger för folk som sitter i en telefonkö, då får man inte göra några fel. I alla fall inte om man under en halvtimmes tid har en uppretad Moster Baba i andra änden. Varvas meddelandet med ömsom skrapig klassisk musik och ömsom gosskör (?) så får man rödpennemarkeringar. Meddelandet lät:
Du är fortfarande kvar i våran kö, men vi jobbar så fort vi kan med att kunna ta ditt samtal.
1) Det heter vår kö. Våran är talspråk.
2) MEN vi jobbar! Vari ligger motsättningen? Det borde vara och.
Tur ändå att jag fortfarande stod kvar i deras kö och inte i någon annans...
Du är fortfarande kvar i våran kö, men vi jobbar så fort vi kan med att kunna ta ditt samtal.
1) Det heter vår kö. Våran är talspråk.
2) MEN vi jobbar! Vari ligger motsättningen? Det borde vara och.
Tur ändå att jag fortfarande stod kvar i deras kö och inte i någon annans...
tisdag, juli 01, 2008
Pricken över u
Det är allt riktigt skojigt med ord!
Jag minns när mamma och jag satt och ritade i hennes tidning en gång för länge sedan. Det var på den tiden Damernas Värld var veckotidning och hade glansiga blad. Vi hittade ett modereportage som hette "Svart - helt enkelt" som vi endast med hjälp av en liten ring förvandlade till "Svårt - helt enkelt".
På en anstalt har jag sett hur skylten med "Utrymningsplan" gjorts om till "rymningsplan".
I torsdags var jag ute och åkte bil (med bland annat Fröken Bokmal, som behagat ta bort sig från bloggosfären igen). Vi passerade skylten:
Fniss fniss...det finns nästan inget så roligt som tüska ü:n... Jag kommer aldrig mer att kunna besöka ett naturreservat utan att üttala det natürreservat!
Jag minns när mamma och jag satt och ritade i hennes tidning en gång för länge sedan. Det var på den tiden Damernas Värld var veckotidning och hade glansiga blad. Vi hittade ett modereportage som hette "Svart - helt enkelt" som vi endast med hjälp av en liten ring förvandlade till "Svårt - helt enkelt".
På en anstalt har jag sett hur skylten med "Utrymningsplan" gjorts om till "rymningsplan".
I torsdags var jag ute och åkte bil (med bland annat Fröken Bokmal, som behagat ta bort sig från bloggosfären igen). Vi passerade skylten:
NATÜRRESERVAT
Fniss fniss...det finns nästan inget så roligt som tüska ü:n... Jag kommer aldrig mer att kunna besöka ett naturreservat utan att üttala det natürreservat!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)