Victoria hjärta Daniel

Idag gifter sig Victoria och Daniel. Bortsett från det faktum att jag alltid har tyckt om att titta på vad kungligheterna har för kläder och smycken så har jag följt just det här brudparet mycket på grund av den kärlek som de utstrålar.

Ända sedan förlovningsdagen har jag sett på dem med varma, lyckönskande ögon. Jag grät när de satt i förlovningssoffan, jag grät under deras festkonsert igår. Den var helt fantastisk och det vet jag ju: musik+känslor=tårar, rys och knotter. Jag grät i morse när jag läste om folkets stöttning (jubel) av Madeleine, när hon klev ut på röda mattan på Hötorget. Bland alla kungliga gäster kunde man se ögonkast och handpåläggningar, som man inte ser annars. Jag blev till och med rörd av statsministerns tal till brudparet och hans smekningar av Filippas armar när alla gäster kommit till Skeppsholmen.

Love is all around. Den här kärleken är av en sort som gör mig helt oförmögen att känna avundsjuka eller missunnsamhet. Jag uppfylls bara av hopp - om att kärlek på det här sättet finns. Den smittar och påminner människor om att uppskatta den kärlek de har och känner.

Jag har alltid trott att om jag någonsin gifter mig så kommer jag att gråta mig igenom hela dagen, men kanske inte. Kanske är lyckan så stor att man bara ler, som Victoria. Trygg i förvissningen. Dessutom har jag på senare år klarat både att läsa bibelord på min brors bröllop och att hålla ett improviserat tal på farmors begravning utan att gråta, så det ska inte få stoppa mig.

Denna dag hyllar jag kärleken och önskar alla att få uppleva den. Särskilt mig själv.

Hm, hur ska vi presentera oss på vår hemsida...?

Förlåt min dåliga humor, men jag besöker mången hemsida på mitt nuvarande jobb och jag tycker den här flygfototrenden är hysteriskt kul. "Varsågod, här är vårt tak. Vi är också vassa på muttrar!"

Zu Zu Pets

När jag nu ska tillbaka till 7-åringarnas värld (lärarjobb igen till hösten), så måste jag sätta mig in i ett och annat. Sist jag hade en 1:a så var det Tamagotchi-tider. De fick inte följa med in i klassrummet utan hängde i jackor utanför klassrummet och en tjej fick ett nervöst sammanbrott under en brandövning, för att hennes Tamagotchi skulle brinna inne.

I söndags hade älskade Busen sitt 7-årskalas. Den bästa presenten var en leksakshamster - en Zu Zu Pet. Jag förstod genast att det här var information värd att spara på hårddisken. Den lilla hamstern kunde åka fram och tillbaka och prata något som jag trodde var japanska, men som visade sig vara burkig engelska "Let´s go" sa den när den åkte iväg.

Lite senare satte Busen igång att dressera den, vilket tydligen ska vara möjligt. Han satte ned den, lade ett hinder (såpbubblepinne) framför och sa. "Lyssna, lyssna, hoppa över." Den lilla Zu Zu:n lydde inte och efter upprepade försök frågade jag om det inte var så att den bara förstod engelska. Busen har haft engelsk avdelning på sin förskola så jag tänkte att han säkert kunde ge enkla instruktioner på engelska.

Zu Zu sattes ned igen. Busen tittade henne/honom/den stint i ögonen och sa: "Lyssna, lyssna! Prata svenska."

Rar tystnad

I morse vaknade jag en kvart innan mobilen ringde. Det är inget konstigt. I cirka två veckors tid har jag vaknat tidigt, ibland redan vid halv fyra. Det är väl årstiden, ljuset och fågelsången. Kanske har jag ett minskat sömnbehov.

I morse slog jag upp ögonen, konstaterade att jag vaknat tidigt igen, men att någonting var annorlunda. Det tog ett tag innan jag förstod vad det var. Det var tyst. Helt tyst. Jättemysko. Inte en enda fågel sjöng eller kvittrade. Jag låg helt stilla och lyssnade på tystnaden. Jag ville inte ens prassla med täcket. Det hördes inga ljud utifrån eller inne i huset, från grannar eller rör.

Det var mysko, men skönt, och jag kände att jag var med om någonting väldigt, väldigt ovanligt.

Varför blå marsipan är en dålig idé

Ett ord på vägen

Om jag måste välja mellan te och kaffe är valet glasklart. Jag skulle avstå allt te i världen om jag så bara fick en kopp kaffe om dagen. Trots denna inställning köper jag ändå ibland hem och provar någon spännande tesort. Just nu är det ett Yogi-te, som är ayurvedic herbal formula, ekologiskt och KRAV-märkt. Det heter Ginger Lemon och luktar uuunderbart...tills man lägger det i hett vatten. Då blir det hölukt, som jag tycker med allt te. Fast i ärlighetens namn smakar det faktiskt rätt gott och starkt om man bortser från lukten.

Det roligaste med det här teet är att på varje tepåseflärp står ett citat eller klokt ord. "We are spiritual beings having a human experience." eller "You are unlimited.". Lite väl flummigt ibland, men trevligt. Att öppna en ny påse är lite som att bryta en lyckokaka.

Nu sitter jag i vardagsrummet. Har precis vinkat av lillasyrran, som övernattat här. Efter sig har hon lämnat en tom godispåse från Caramella på Slöjdgatan (som hon gillar att besöka tack vare utbudet av framför allt lakrits). Godiset där är väl inte direkt ayurvediskt även om man inte ska underskatta feel-good-faktorn på snask. Hur som helst - på baksidan av denna, till synes vanliga lösgodispåse, står: "Alla människor har något gott att tillföra. Litet som stort. Ta hand om varandra." Förvånande fint, tycker jag.

Dentist hair day

Lokalbedövning är en riktigt bra uppfinning. Det är den som gör att det enda jag behöver oroa mig för, när två visirförsedda anleten lutar sig över mig för att avlägsna min sista amalgamfyllning, är att håret blir så platt i nacken efter kudden.