Visa pattarna!!!

På Lindex underklädsavdelning finns en egen liten hyllsektion för bh-tillbehör. Bland annat finns olika typer av kuddar att lägga i bh:n. Materialen såg spännande ut så jag var tvungen att klämma lite och mitt i klämmandet fick jag se dessa små inlägg (de till höger) som man ska lägga i bh:n om man vill att det ska se ut som om bröstvårtorna är styva hela tiden. Se mitt tidigare inlägg i debatten här.

Jag har åtminstone en kompis som har bröstvårtor som alltid är styva, som ser detta som icke önskvärt. Jo men, strax intill de konstgjorda för evigt styva vårtorna kan man istället välja nipple cover-inlägg. Något för alla.

Det är när man står framför en sådan hylla som man kan få en massa olika tankar om vart världen är på väg avseende till exempel utseendefixering, valfrihet, i-landsproblem och så vidare.

Jag förstår att bröstvårtor fascinerar. Jag utsatte mig för livsfara i måndags och gick till Butterick´s (höstlov+snart halloween) med Busen för att han skulle köpa vampyrtänder. Väl inne ringde syrran på mobilen så jag föste in oss i ett hörn där vi inte riskerade att bli nedtrampade. Medan jag pratade med syrran stod Busen och klämde på de gigantiska bröstvårtorna på ett "förkläde" till förbipasserande fnisstjejers stora glädje.

Höstglöd önskas

Nu är den där tiden på året igen. Den då jag vill ha nån att hålla i handen medan jag sparkar i lövhögar eller mysa med framför min bras-dvd (i brist på öppen spis). Hösten är värsta singelårstiden. Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas.

Det är inte riktigt rumsrent att erkänna att man längtar efter nån. Folk blir nervösa och börjar ha åsikter om att det väl inte ska vara så svårt och att jag inte får vara för kräsen och att det minsann inte är någon dans på rosor att leva i en relation om jag trodde det. (Have I heard it before...)

Jag drömmer vidare. Jag har för sjuttsingen bara sett bras-dvd:n en gång!!

Välbevarad hemlis

Det måste vara en dålig översättning, men enligt Facebooks reklammarginal har jag en hemlig älskare. De menar nog hemlig beundrare. Hemliga älskare kännetecknas av att ingen känner till dem, men inte är de så rackarns hemliga att inte ens den som har en har märkt något.

Ja, säga vad man vill om Facebook, men de skulle behöva nån som jag som jobbade där och höll lite ordning på språkbruket.

Generalrepetition

Ikväll kör vi genrep på Mozarts Requiem med orkester och solister. Ska bli riktigt roligt. Jag älskar den där kollektiva känslan av att vara med och skapa musik och klanger. Den får man ibland på repetitioner, men oftast på konserter, när alla skärper till sig och är på tå.

(helt oavsiktlig fortsättning på krigstermerna)

Jobbfronten

Det bidde nederlag avseende det här jobbet jag ville erövra. Det känns tråkigt för att jag ändå kom så långt och hann hoppas, men jag trodde jag skulle bli mer besviken än jag blev.

Nya tag. Jag ska bara omgruppera styrkorna, mobilisera kraft och allt det där.

(notera krigsmetaforerna)

Språkkonstapel i alla lägen

Idag har jag sett ihopskrivningen medelåldersman (SvD). Jag trodde man sa medelålders man. Men varför inte, man säger ju tonårsflicka.

Tankarna gick till stenåldersman, men det kanske mest beror på att jag hittade ihopskrivningen i en artikel om mannen som nu gripits som misstänkt för mord på Caroline Stenvall. Det är lite hemskt att jag ser en "roande" sak i ett sådant hemskt sammanhang, men just där är det extra viktigt att det inte blir några lustigheter. Som på min farmors begravning, där namnet Tord var stavat Trod i guldskrift på kransbanden längst fram vid kistan. De hann ändra det i sista sekunden. Sådant ska man inte behöva ta i just i den stunden.

Ring, telefon, ring!

Det är nu mitten av veckan. Jag har inte fått veta något mer om jobbet jag vill ha än att den sista intervjun var idag istället för igår. Sedan måste de väl bestämma sig, men kan de göra det fort för jag vill veta. Faktiskt också om jag inte får jobbet så vill jag veta.

För övrigt har jag varit på arbetsförmedlingen och gjort en ny handlingsplan idag. Hade ju hoppats få segla in där och säga att det inte behövdes.

Spion-ICA

Jag fick ICA:s tidning Buffé idag, men ingen bonuscheck. Det saknades 310 poäng. Däremot fick jag nyheten "mina varor". En bra idé tänkte jag spontant, för jag brukar inte ha så mycket användning av de kuponger man annars får. Sedan vände jag på lappen och där stirrade "8 varor du brukar köpa" på mig. Jag erkänner keson, tonfisken och Proviva-drycken, men blodpudding, Knorrs pastamixer och bodylotion har jag kanske köpt en av varje det senaste året.

Å andra sidan undrar jag var Marabous nya premiumchoklad med citron och ingefära tog vägen i den här frekvenstabellen. (20% på 25 kronor blir ju hela 5 kronor och det får man utnyttja en gång)

Den största kontaktytan

De senaste dagarna har jag fått upp ögonen för ett fenomen, som rör just ögonen. Folk tittar inte på varandras ögon eller ansikten. Jo, när man går på intervju tittar både den arbetssökande och den som intervjuar mycket noga på varandra i både ögon och kroppsspråk. Föräldrar tittar på sina små barn och nyförälskade har svårt att titta någon annanstans än i ögonen på föremålet för den ömma lågan.

Men tänk ett par i slentrian en oktoberdag. De kan klara av alla morgonbestyr utan att titta på varandra (i skift i badrummet, näsan i tidningen, koll ut vad det för väder, handlar du?). Hela dagen ger man på jobbet. Kanske tränar den ena yoga och den andra innebandy. Kvällen spenderas sida vid sida, vid diskbänken, framför tv:n, i sängen. Ännu mindre tid för varandra får ett par med barn. Tänk om enda gången de tittar till på varandra är när de blir irriterade och spänner ögonen i varandra.

Okej, nu kanske jag målade upp en överdrivet dyster oktoberdag...eller inte ändå. Det är bara för att jag stod bakom ett par, som mycket väl kunde ha det så, i busskön igår. Hon tittade vädjande på honom (med yogamattan ihoprullad under armen) och när de äntligen pratade så sa han något tillrättavisande spydigt, fortfarande utan att titta på henne.

Fy fan! Ni som har någon att titta på. Gör det redan ikväll! Ni kanske upptäcker något nytt, eller någonting gammalt som ni hade glömt.

Tänk inte på att du väntar

Intervjun är över. Jag har gjort det som kan göras. Nu är det bara det värsta kvar...väntan. Jag kan förvänta mig någon sorts återkoppling tidigast i mitten av nästa vecka. En vecka som kan gå så fort när man har roligt. Hm, min slutsats blir alltså att försöka se till att ha så roligt som möjligt så tiden går fort. Det har ju börjat bra med solsken och fika med mammaledig vän samt bäbis. Jag stickar på en mössa som ser ut att kunna bli klar snart och ikväll är det kör. Plötsligt är det bara sex dagar kvar.

På tå

Jag är lite, men bara lite, nervös. Om tre timmar sitter jag i min andra intervju till ett jobb jag väldigt gärna vill ha. Då ska man vara lite nervös så man är på tå, liksom. Känslan jag har är god, solen skiner och jag vet att jag gör bra ifrån mig på intervjuer. Det är bara att göra sitt bästa. Vill de sedan ha en annan kandidat så var den personen mer passande än mig. Fast jag undrar vem som kan passa bättre än jag...

Djurnalist, javisst!

Jag brukar ju säga att tre är en spaning och Expressen har nu nått långt under lågvattenmärket i rubrikförfattande tre gånger på lika många dagar. Generellt sett tycker jag att tidningar når lägst på sportsidorna, men här har någon haft lite för mycket skojig tid kring artiklar om djur.

Nr 1: Minibambi har hjort entré (om ett rådjurskid)

Nr 2: Här nallar björnen mat på restaurangen (ingen kommentar)

Nr 3: Voffo kan ingen hjälpa Samson? (Samson är en hund)

Undrar om det är min pappa som har extraknäck där, eller jag kanske på en riktigt flamsig dag.

Leif GW och samhällsmedborgare Baba

Hittills den här hösten har jag inte missat ett enda avsnitt av "Efterlyst" (eller "Golnytt" som det kallas på andra sidan stängslet). Det är inte alls lämpligt för min fantiserande, kriminalromanälskande person, men så är det nu. Hasse Aro tycker jag inget speciellt om, men jag har blivit mycket förtjust i Leig GW Persson. Jag kommer på mig själv med att småle varje gång han sitter där och grymtar fram nåt expertutlåtande. Detta förvånar mig eftersom han inte alls slår mig som en person som jag skulle gilla. Han håller inte ögonkontakt (åtminstone inte med Aro, som i sin tur i och för sig flackar med blicken hela tiden när Persson pratar), han mumlar och stånkar, han kan prata på hur länge som helst, han skiter uppenbarligen högaktningsfullt i att han är i bild och i direktsändning. Men jag gillar hans glimt i ögonen, hans språkbruk, erfarenheten i olika typer av brott och att han sitter och drar sig själv i polisongerna. Igår var han riktigt rolig efter Hasse Aros onyanserade (men befogade) utbrott över fotbollshuliganer.

Skämt åsido är det ett bra program, som ställer en hel del till rätta. Det är bra att hota småbarn också med, har jag märkt. För någon vecka sedan sa jag till tre killar i yngre tonåren att lägga av med att lägga stenar och pinnar på tvärbanerälsen. De var inte särskilt kaxiga, men jag hade följande ordväxling med en av dem:

- Vaddå, då? Vad kan hända?
- Ja, det är skadegörelse. Ni kanske blir filmade just nu. Ser ni inte på Efterlyst?
- Äh...det finns inga kameror här.
- Det vet man aldrig. Jag skulle aldrig våga göra nåt kriminellt. Man blir filmad hela tiden.

Varpå de sparkade bort stenarna och klättrade upp på perrongen igen. Haha! Det där har jag nog ärvt efter mamma. Hon brukade lura ungdomsgäng med att vi hade grannsamverkan i kvarteret.