Happy 14!

Sökmotorn Google fyller 14 år idag. Det vill jag fira! Jag, som säkert googlar minst 14 gånger om dagen.

Tapp

Vad det gäller jobbet bara tappar jag - humöret, tålamodet, närminnet, glädjen, greppet.

Tvärtomkänslor

Igår var jag på dagsutflykt i Stockholms norra skärgård med ett gäng arbetskamrater. Det var mulet och regnigt, men vi rymdes alla inne i den 18 ton stora motorbåten/flytande sommarstugan. Vi pratade och skrattade, fikade, grillade och drack vin. När ljuset började försvinna styrde vi tillbaka till marinan. Jag satt och tittade på det blåaktiga skymningsvackra. När jag kom hem var jag helmosig, stensomnade 21:30 för att vakna vid 8:10 i morse.

En underbar, avkopplad dag. Jag vaknade utvilad. Ändå känner jag mig låg idag.

Likadant för några veckor sedan. Jag slutar hyfsat tidigt på måndagar och hann hem och sitta på balkongen i två timmar och läsa och dricka kaffe i fortfarande värmande höstsol. Den mysiga stunden slutade med att jag började tänka på massa jobbiga saker och på kvällen var jag helt deppig.

Kan det vara så att i bakvattnet av de härliga stunderna simmar demoner, som blir extra stora och fula i kontrast mot det fina?

Gissa mässan

Mitt pendeltåg  passerar Älvsjömässan varje dag. På morgnarna är det ingen action, men på eftermiddagarna och särskilt onsdag, torsdag, fredag är det desto mer spännande.

När tåget rullar in på stationen brukar det stå en massa folk där. Min självpåtagna uppgift är att gissa mässan. Ibland är det lätt, särskilt om man tjyvläser på kassarna som folk bär på. Idag var det svårt. Det var mest män, ganska sammanbitna, inte så mycket kostymer, kassar som jag inte begrep loggorna på. Svaret får man när dörrarna stängs och tåget rullar in mot Stockholm. Då kan man läsa vilken mässa som pågår på en stor digital skylt. Idag stod det bara: SKYDD.

Jag kollade Stockholmsmässans hemsida och det är en mässa för Säkerhet, Brand & Räddning. Arrangeras parallellt med Nordic Safety Expo. Så nu vet ni det.

These boots

Jag är ingen skogalning. Det är svårt att ens hitta snygga skor i storlek 42, men när jag lyckas så lyckas jag. De här provade jag i lördags, sov på saken, köpte dem igår och bar dem för första gången till kjol och röd tröja idag. Ja - ett par nya boots kan förändra allt. These boots are made for walking...och för att få mig att känna mig tuff, snygg och lång tydligen.

Får jag presentera: Clou, Althea Zip från Nilson Shoes

SYTYCD bästa avsnittet

Dagens avsnitt av So You Think You Can Dance kan vara det bästa avsnittet någonsin! Avsnitt 12, säsong 9 - lägg det på minnet.

Alla numren var fantastiska. Ljussättningen är prisbelönt och man förstår lätt varför. Koreograferna är så begåvade. Alla solonumren var perfekta för var och ens stil. Cat Deeley, eller SVJ (Stora Vänliga Jätten) som min kompis och jag kallar henne, hade efter några veckor med tvivelaktiga outfits smällt till med den snyggaste spetsklänning jag sett på länge och urtjusigt, vågigt hår. Gästjurymedlem var min favorit Jesse Tyler Ferguson. Ingen av mina favoriter åkte ut.

Är det medelåldern?

Jag är 43 år och får väl betraktas som medelålders. Många av mina jämnåriga har barn i 20-årsåldern och blir snart mor- och farföräldrar. Mina eventuella barn är inte ens födda än. Bortsett från det där med barn och generationer, så fattar jag inte vad som hände mellan 28 och 43. Det är inte så att jag glömmer allt som hänt och allt jag gjort under de  åren, men när gled jag in i medelåldern?

Idag läste jag i SvD att Mauro Scocco fyllde 50 i veckan. Det kändes konstigt. Allra konstigast kändes det dock för några år sedan (närmare bestämt 2008), när kusinen och jag var på bio och såg filmen Små skandaler/Easy Virtue. Det är en jättebra film, se den, men var förberedd på att där spelar Colin Firth/Mr Darcy/en av världens finaste män föräldrageneration till Jessica Biel (född 1982).

Ur led är tiden. Det är väl bara att hänga med. Jag har inte behövt börja med läsglasögon än och det är jag glad för, jag som läser så mycket.

Tacka vet jag H&M! eller Skam den som ger sig!

Här har jag letat som en galning efter den där perfekta, svarta mittemellanparkasen med dragsko. Jag har sett den framför mig. Den ska hålla en bit in på hösten och kunna rymma en extratröja under, men ändå vara snygg och gärna lite blankaktig i tyget.

Jag lät mig inte nedslås av min brist på jaktlycka i lördags utan hastade in i några butiker till efter jobbet. Jag var ju på H&M i lördags, men eftersom utbudet kan variera från butik till butik så gick jag ett varv idag igen. Där - inne på Divided-avdelningen - hängde den! Jag som aldrig ens går på Divided, för att det är "ungdomslinjen". Sedan hade jag ännu mer tur. Den svarta fanns bara upp till storlek 40, men jag provade en grön 42:a, som satt mycket bättre och hade långa ärmar. En tjej i butiken ringde då upp en annan butik och där fanns den i min storlek så hon hängde undan den. Jag tackade och åkte till den andra butiken och det var dagens lyckliga slut. Sade jag att den bara kostade 399:-?

Glatt bankkonto - ledset lyckokonto

Igår åkte jag till Liljeholmen, för att shoppa i gallerian där. Jag tänkte mest titta, eftersom jag inte gått i affärer på hela hösten, men jag skulle titta extra efter vanliga svarta långbyxor och en mittemellanjacka. Metodiskt jobbade jag mig igenom alla klädbutikerna. Det var i och för sig trevligt, men vanliga svarta långbyxor fanns ingenstans. Efter tre timmar åkte jag hem med ett par tajts och en flaska vin.

Varför är det på detta viset? När jag inte ska ha något, då hittar jag massor.

Early birds

Klockan var kvart i nio när jag gav mig ut på löprunda. Inte supertidigt, men det är ändå lördagmorgon och jag tänker att många skulle vilja ha sovmorgon.

Och vilka är uppe och ute? Joggare och hundägare är självskrivna, men sedan är det småbarnsföräldrarna. Två unga föräldrar, som såg alldeles nyvakna ut och var rufsiga i håret, satt och kurade på en lekplats medan deras barn glatt lallade omkring med en spade i handen. En pappa lärde sitt barn att cykla på en stump av den nedlagda Årstalänken. En drake seglade på himlen över Årstafältet och följde man snöret fann man ytterligare en pappa med sitt barn.

Frökens guld

Säga vad man vill om lärarjobbet, men när jag är tillsammans med mina elever (25 stycken, 8-9 år) har jag aldrig tråkigt! Den här veckan har...

...vi tagit skolfoto. Doften av hårvax lång tung i 3B:s kapprum.
...jag tvingats inse att jag inte visste exakt var Hawaii låg. Fick frågan när vi hade världskartan nere. Hawaii ligger väääldigt långt väster om USA, nästan där kartan slutar faktiskt.
...vi även diskuterat (jag minns inte ens hur vi kom in på det, men kartan var redan nere) kontinentplattornas rörelse utifrån a) mitt lärar-geografi-perspektiv och b) Ice Age-filmernas förklaringsmodell.
...jag för femtielfte gången tvingats argumentera mot Powerade som utflyktsdricka (med en elev som inte behöver ett gram extra fruktsocker).
...jag argumenterat med samma elev ytterligare en gång när han trodde att idrottslärarna kommer att ha andra regler på friluftsdagen. Moahahahaha...
...eleverna fortfarande gjort de vanliga stavfelen, men också genomfört en gedigen utredning (med mig som expertvittne) huruvida man kan stava "tja" på något annat sätt än "tja" och hur "shoo bre" (med google som expertvittne) stavas.
...några tjejer i min klass som går på konståkning och gymnastik och jag haft plankan-utmaning (världens kanske jobbigaste styrkeövning). Jag storförlorade, så klart.
...en del sett en overheadapparat för första gången. Jag hittade en portabel som jag använde när vi gjorde allas siluetter på kartong. En tjej förvånade mig. Hon kom in och sa: "En overheadapparat. Vad ska vi ha den till?"
...jag fått förklara vad en telefonkatalog (alfabetisk ordning behövs inte på samma sätt på eniros hemsida...) från Stockholmsområdet innebar jämfört med en från Lidköping, att man slog 90 000 istället för 112 och att vi hade disketter istället för usb-minnen så sent som när jag utbildade mig till lärare. De tröttnar aldrig på att häpna över att jag är från 1900-talet. De små raringarna har mig liksom ändå placerad på lite högre auktoritetsnivå och lite lägre pinsamhetsnivå än sina egna föräldrar.
Jag är ju deras fröken.