Visst blåste det igår, men jag uppfattade aldrig att det var speciellt hårt. I Humlegården hade det fallit ett träd mitt över en gångstig och jag såg ett på hemväg från jobbet som knäckts en bit upp på stammen. När jag kom hem och tittade ut från balkongen låg det en rotvälta precis över stigen.
Det är något visst med naturen, som är både skrämmande och fascinerande. Nu var ju inte det här stort, som en tsunami, men vi små människor har ingenting att sätta emot när naturen tar kommandot. Vi borde verkligen ha vett att ha lite mer respekt för vårt klot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar