Asplund & Lewerentz

Idag trotsade jag vädrets makter och drog till Skogskyrkogården på guidad vandring. Jag har aldrig varit där förut, men nu tror jag att jag kan säga att det kommer att bli min nya favoritplats att promenera och kontemplera på.

Förutom naturen och idéerna bakom hur Skogskyrkogården skulle se ut och varför den idag är Världsarv blev jag mest intresserad av arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz. Finast tyckte jag Skogskapellet var och där berättade guiden massa spännande detaljer som fick mig att vilja läsa mer. Hur dödskallen kring låset på porten varit försvunnet, men senare lämnats tillbaka (det var en narkoman som tagit den och sedan fått dåligt samvete), hur vackra grindarna innanför porten var, hur Asplund tänkt kring mörker och ljus, kupolen invändigt med fönster som lät dagsljus falla in över katafalken och att även stolarna var ritade av Asplund. Både Asplund och Lewerentz hade fått strida om sina idéer och förlorat två av striderna. Den ena var att de var tvungna att ha altare där inne och den andra var att kapellen nödvändigt skulle ligga i öst-västlig riktning, medan de ville ha dem i norr-sydlig för att kunna arbeta med att man kom in från den mörka sidan och gick ut en annan väg, mot ljuset. Lewerentz hade lite trotsigt busat till det ändå och lagt sitt altare inne i Uppståndelsekapellet 5 grader ur kurs!

Det måste vara besvärligt att vara arkitekt. Hur bra idéer man än har faller vissa på vad man får göra, andra på vad man kan göra och när det är klart och man själv inte vakar över det längre kan brukarna eller användarna ändra på det man tänkt på ett visst sätt.