Håhå, slit och släp. Då var vardagen igång igen då. Första dagen var inte så illa, men jag vet inte, med åren blir jag mer och mer obenägen att finna mig i den instängdhet och de rutiner som ett jobb (mitt jobb) innebär. Jag har alltid varit en duktig flicka och gjort det som förväntats av mig, men det kanske är slut med det nu...
Den här bilden räcker väl: Klockan ringer 06,10. Det är kolmörkt utanför. Du måste gå upp och göra ditt jobb ända tills det är mörkt igen. Om du har tur orkar du kanske dansa några salsasteg innan det är dags att sova så du orkar släpa dig upp 06,10 nästa morgon. Klockan ringer 06,10. Det är kol...
Hälsningar
en dyster kvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar