fredag, juni 22, 2007

W.I.L.F.

Det är klart att det ska finnas ett ord för varje fenomen! Har precis lärt mig vad "wilfing" och att "wilfa" är för något, men det är bara ett nytt ord för gamla nyheter i min värld.

Wilfing är en förkortning för "What was I looking for?" och beskriver det man kan hamna i när man söker information på nätet. Det börjar helt oskyldigt med en sökning och vips har man förirrat sig bort via andra intressanta länkar eller pop up-annonser. Så har tiden gått och man sitter där och undrar vad man egentligen letade efter från början.

När jag säger att det inte är nytt för mig så tänker jag på de gånger jag letat efter något i uppslagsverk, ordböcker eller kartböcker. Jag hittar annat intressant som jag måste kolla upp på vägen och glömmer till slut vad ursprungssökningen handlade om. För att inte tala om alla de gånger jag kommer in i till exempel badrummet för att stanna upp och inte komma ihåg vad jag skulle hämta. Oftast hjälper det att gå tillbaka, men ibland har jag vikt lite tvätt, knutit ihop en soppåse och packat ner något i handväskan på vägen och då är det inte så konstigt att jag wilfar, eller hur?

Jag är dock av den bestämda åsikten att wilfing många gånger är av godo. Tänk alla bloggar och roliga länkar jag hittat under mina år som googlare och bloggare. De har faktiskt berikat mitt liv och då tycker jag inte vi pratar om bortslösad tid.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vilket bra ord (för dina äldre släktingar om inte annat)! Här wilfas det dagligen åtskilliga gånger efter: bilnycklar, glasögon, plånbok och instruktionsböcker. I dessa fall kallar jag det slöseri med tid (SMT),för man lär sig inget nytt!Jullan

Baba sa...

Eller Tradera...