Vinterhalvåret är inte nummerplåtjägarens bästa vän. För det första är det mörkt när jag åker till och från jobbet. Är det inte snö, så är det svart på nummerplåtarna och i dagens läge vet man inte ens om det är med flit för vägtullarnas skull. Till råga på allt har det öppnat en ny pendelstation, som jag är mycket glad och tacksam för, men som gör att jag inte behöver åka buss längre. Från fönsterplats på bussens vänstra sida har jag tagit mången plåt.
Nåja, trots allt detta har det varit en hyfsad vecka. På Trettondagsafton tog jag 282 och 283 under morgonpromenaden och 284 inne i stan samma eftermiddag. Igår tog jag otroligt nog 285 på den lilla stump jag går parallellt med en bilväg och 286 utanför jobbet. 287:an brukar stå på en parkering i närheten av där jag bor, men igår stod den inte där. Jag var naturligtvis tvungen att ta en extrasväng på hemvägen. Jag tror den står där på lördag.
8 kommentarer:
Håller tummarna för 287:an
Å, man tackar. Inte så vanligt med supporters inom den här grenen. Många tycker att jag är lite galen.
Håller du på att räkna bilar i regnr-ordning eller?
Sandra: Du bad om det!
Mildamakter: Ja, platespotting. Jag är djupt i beroendet! :)
Stop it! säger jag bara...
Har aldrig hört talas om det...kul! :o)
Jag har två nummerplåtsjägare i bekantskapskretsen! Vi hejar på dem och tipsar om parkeringsplatser där vi sett attraktiva nummerplåtar.
Vadå, galen? ;-)
Tack för stödet lilla tanten :) Vad är det som är så galet? Jag kör inte själv, så jag riskerar inget och det skadar ingen annars heller.
Jag lägger så klart en del energi på det, men blir också himla glad (=får energi) när jag hittar ett nummer!
Skicka en kommentar