Här kommer en rapport ur vuxenperspektiv:
Hit, men inte längre! Trots Busens uppmaningar att jag skulle komma och titta lyckades jag inte klämma in min lekamen riktigt överallt. Ibland fick jag nöja mig med att titta in genom fönstren. Nedanför skorstenen där Emil krupit upp ådrog jag mig en rejäl klassisk sträck-och-vrid-låsning i nacken. Jag rekommenderar att du sticker in kameran och tar en bild istället om du är över 104 cm.
Vuxendiskriminering! 
Det fanns dock gott om sittplatser för mammor, pappor och mostrar som behövde vila. Fin utsikt också. Och då menar jag utomhus. Syrran gjorde en Prusseluskan-min när jag sa att det kanske fanns en och annan singelpappa att spana på.Störst behållning hade jag av Sagotåget, som inte alls var nåt tåg utan en sorts vagn på räls och i linbaba. Jag är väl för sentimental för sånt, för jag fick rys på låren flera gånger och grät faktiskt. Pinsamt nog precis när resan var slut, så tag med näsduk om Bröderna Lejonhjärta brukar ha den effekten på dig också.
Iakttag också att många barnföräldrar har ett mycket oförutsägbart rörelsemönster. Detta kan tas i beaktande när man ska försöka bära sin bricka från kassan till bordet i den för övrigt utmärkta kafeterian.
4 kommentarer:
Sagotåget är underbart! Jag har åkt det flera gånger och vill göra det igen!! När vi var där härom året hann vi se en massa teater också, både Mamma Mu och Pippi! Toppenställe!!
Verkligen. Jag måste dit igen, främst för Sagotåget och galleriet.
Huah! Barnvagnsparkeringen hade avskräckt mig direkt! Bra att det finns sådana här platser dock som är betydligt mer lämpade än vanliga fik där uttråkade barn tvingas hitta på lekar som alltid stör alla andra vuxna.
Det var det som var det lustiga. Här fick barnen leka fritt och var inte hävisade till nån trist lekhörna med några Duplobitar och en mini-tv med en film som hänger sig hela tiden.
Skicka en kommentar