Jag är inte speciellt intresserad av jippon, men när jag fick se i tidningen att det skulle vara Riddarholmsdagen kunde jag inte motstå. Min relation till Riddarholmen ser ut ungefär så här: aldrig satt min fot där, men åkt förbi tusentals gånger och så vet jag lite om vilka som ligger begravda i Ridarholmskyrkan.
Idag har varit min kulturdag, för efter Hagelbäckutställningen blev det Riddarholmsdag. Jag strosade runt lite, kollade folk i 1600-talskläder, köpte brända mandlar, besökte Gamla riksarkivet som var fantastiskt vackert, gick en sväng till Birger jarls torn (som dock inte var öppet) och avlyssnade en liten minikonsert med medlemmar ur Drottningholms Barockensemble.
Det var en riktig nära-livet-upplevelse! Jag satt på första raden och lät mig bara omslutas av Bachs Air och Vivaldis Våren. Jag fick närapå tårar i ögonen. Det var så starkt och så vackert och livemusik kan aldrig, aldrig ersättas av inspelningar! Jag kände hur lugn jag blev och alla minna sinnen skärptes. Jag kände hur kallt det var inne i kyrkan, jag hörde musiken, jag såg från musiker till musiker allteftersom de hanterade sina instrument. Miljön var så vacker där, mitt bland alla döda kungar och drottningar.
2 kommentarer:
Åh, det är verkligen 2 klassiska pärlor!
Så sant som det är sagt!
Skicka en kommentar