Från Druvan till russin

En stor fördel med Stockholm är det rika kulturutbudet. En nackdel är att jag tenderar att bli slapp av detsamma. Det var likadant när jag bodde i Göteborg. Den 3 februari (!) startade Johan Hagelbäcks russinutställning på Stockholms Stadsmuseum. Imorgon är sista dagen och idag fick jag ändan ur vagnen.

Det är jag glad för. Jag har diggat Kcäblegah Nahoj (som han kallade sig) sedan ungdomsprogrammet Druvan och senare hans filmjölksanimationer. När jag surfade runt efter lite fakta om honom hittade jag massor av saker som jag inte ens visste att han låg bakom.

Russinutställningen var riktigt rolig. Jag gick där och fnissade för mig själv. Där kan man se russinens liv från fortplantning till ålderdomshem (där de sköts om av unga vindruvor) och död. Han måste ha haft riktigt roligt när han kom på alla idéerna. Men det var vackert också. Han hade gjort tavlor med abstrakta mönster och russin som mosaik, mörka kaliforniska russin i kontrast till gulaktiga sultanrussin. En del började bli lite dammiga så här i slutet av utställningsperioden.

En liten tavla var fräck och rolig, men medför eventuellt att jag inte kommer att vilja äta kalaspuffar igen. Det är ett russin som står bredvid ett gäng kalaspuffar som hoppar hage på en skolgård och kallar dem "Jävla fittor!"

Bilden har jag lånat från Zenit.