Ibland kan man se rubriker i tidningen som lyder ungefär: "Har ni renoverat sönder kärleken?". Svaret på den frågan är: "Nej, men grannsämjan!".
Paret ovanpå mig har en lika liten lägenhet som jag (42,5 kvm) fast de bor två i sin. De har renoverat, skrapat, borrat och dunkat i snart ett år nu. Nu är klockan 21.10 och det sågas för glatta livet. Tidigare var han ute på balkongen och skrapade nåt och sedan vattnade de blommorna så det rann ner på min balkong där det hänger tvätt. Blir de aldrig klara? Hur står de ut? Den här lägenhetsstorleken är på gränsen till för liten för mig.
Jag hör dem aldrig gräla eller prata eller nåt annat heller för den delen, men en söndagkväll i slutet av förra sommaren hörde jag följande "konversation" genom mitt öppna sovrumsfönster:
-Killekillekillekill!
-Hahohahihihi!
-Å, killekillekillekill!
-Iiihhihihihi!
osv.
Och jag vet fortfarande inte vilket som är den värsta upplevelsen!
5 kommentarer:
Killekilll...hm
Ett tips kan vara att spela Kjell Höglunds "Jag hör hur dom ligger med varandra på våningen ovanför" på hög volym när de någon gång sitter ute på balkongen.
Haha! Ja, fast just själva liggandet har jag aldrig hört. Det är mer gullegullandet jag har svårt för :) men tack för tipset!
Dessutom sitter de aldrig på balkongen. De håller alltid på och fejar med nåt. Hellre lösa korsord på balkongen än putsa fönster säger jag! :)
Och det är därför jag inte vill flytta tillbaka till lägenhet, annars så är lägenhet mycket bra tycker jag...
Det finns ju öronproppar, hörselskydd, hög musik...
Skicka en kommentar