Vardagshjältar

Det är helt underbart att ha en morgontidning. Särskilt på sommaren. Jag har gott om tid att läsa alla delar. En del delar läser jag bara igenom en gång och slänger direkt i pappersinsamlingen. Andra läser jag noggrannare. Kulturdelen får jag väl säga är favoriten och den är lagom stor att vika ihop och ta med i väskan. Innehåller evenemangstips, tv-program, bokrecensioner, korsord och sudoku. Allt man behöver.

Jag vill hylla alla människor som jobbar med att bära ut tidningen till oss prenumeranter. Vilka arbetstider, vilket slit och vilken läbbig tid att vara ensam ute på gatorna. Eller snarare att inte veta om man är helt ensam och om man inte är det så finns det inga ögonvittnen. Det är min fantasi som skenar. Jag har faktiskt delat ut tidningar en sommar. Jag hade ett vikariat på två veckor. Det räckte. Jag hade alla möjliga idéer om vad som skulle kunna hända och jag var helt övertygad om att det låg en man död i sin lägenhet, för det stod ett par skor utanför som aldrig någon flyttade på. Ett par gånger fick brorsan följa med.

Igår natt var jag vaken kvart i fem när tidningen kom och då stod jag i köket och smög för att få en skymt av henne eller honom som ger mig tidningen varje dag och som jag inte skänker en tanke så länge hon/han gör det. Om tidningen inte skulle ligga där en morgon däremot... Men jag såg aldrig någon.