Min nya motionsplan håller än. 40 minuters promenad i fredags + discodancing, svettig salsa i lördags och 50 minuters härlig morgonpromenad idag.
Men...det finns smolk i glädjebägaren! Jag är lite rädd när jag är ute och går i skogen och det värsta med det är att jag blir arg över att jag ska behöva vara ens lite rädd. Det är samma sak som när jag åker hem efter en natt på stan. Jag är lite rädd. Inte mycket rädd, för det har egentligen aldrig hänt någonting värre än att jag skrämt upp några rådjur.
I spåret idag var det gott om folk som rastade hundar och joggade. De flesta var kvinnor. Ändå kan jag inte släppa tanken på att överfallsvåldtäkterna har ökat, medan jag går där. Det mesta är ju att jag jagar upp mig själv och jag kan inte ens tänka mig hur jag skulle reagera om jag verkligen blev överfallen. Jag tror att jag bara skulle ge upp och låta det ske, bli paralyserad.
Jag har tänkt att jag ska gå någon kurs i självförsvar för att lära mig lite grepp för att kunna ta mig loss och framför allt för känslan av att ha en handlingsplan. Å andra sidan vill jag inte behöva gå en sådan kurs. Jag vill inte att någon ska behöva gå en sådan kurs. Jag vill njuta av mina sköna promenader och jag vill inte tvingas vidta åtgärder - som att bara gå bland bebyggelse istället för i skogen.
Jag önskar att jag inte var lite rädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar